No description available.

There is need for an adjustment of the regulations and procedure regarding children livingin sheltered housing. A child subjected to domestic violence can stay with a parent in asheltered housing. The other, abusive, parent may then apply in court for rights to havecontact with the child. In such a situation, the child has several rights to consider. The best interests of a child should be a primary consideration in all decisions regarding the child. The child has a right to form and express their view on the matter. The child also has a right to a relationship and contact with their parents, a right which may conflict with the right to not be subjected to violence. This essay analyses the regulations in the EU Charter of Fundamental Rights, the European Convention on Human Rights, the Convention on the Rights of the Child as well as the Swedish Children and Parents Code and Social Services Act regarding these rights. Many sheltered houses neglect several of those rights by not giving the child enough support or information, or access to school and recreational activities. A court is obliged to consider the child’s rights before deciding on whether or not to grant the child contact rights with the abusive parent, but this is often not done to the required extent. This analysis shows that the current regulations and procedures are flawed, meaning the children’s rights are often not accommodated. / När ett barn utsätts för våld i hemmet och till följd av detta flyr tillsammans med en förälder till skyddat boende aktualiseras ett antal rättigheter. Barnet har rätt till skydd från våld, rätt till stöd, rätt att få information och få göra sin åsikt hörd men även rätt till kontakt med båda sina föräldrar. I alla åtgärder som rör ett barn ska dessutom barnets bästa beaktas. Skyddat boende är inte en insats som barn kan beviljas, men de kan följa med en förälder som fått ett beslut. Detta leder till att barnets rättigheter hamnar i skymundan, trots att de i hög grad är aktuella. Det är få boenden som på ett fullgott sätt kan tillgodose samtliga av barnets rättigheter, utan de flesta brister på något sätt. Det kan röra sig om att boendet inte tar emot alla barn, att det inte finns stöd till barnet, att personalen inte är utbildad om våldsutsatta barn, att boendet är obemannat delar av dygnet eller att barnet inte kan gå i skolan under vistelsen på boendet. Det finns inte något övergripande krav på kvaliteten på skyddade boenden, vilket gör att deras utformning varierar i stor utsträckning. Då ingen dokumentation sker av barnen som befinner sig på boendena går det inte heller att kontrollera att deras rättigheter tillgodoses. Den våldsutövande föräldern kan begära umgänge med barnet, vilket barnet har rätt att få så vida barnet inte riskerar att fara illa av det. Vid beslut om umgänge ska barnets bästa vara avgörande, och i den bedömningen ska särskilt beaktas risken att barnet far illa och barnets rätt till kontakt med båda sina föräldrar. I praktiken tycks rätten till kontakt med sina föräldrar väga tyngre trots att denna rättighet inte i teorin är viktigare, då domstolar i många fall dömer till umgänge. Barnet har i umgängesmål rätt att uttrycka sin åsikt och att få åsikten beaktad, men denna rättighet tycks endast tillgodoses i låg grad. Slutresultatet blir att barnen och deras rättigheter överses. Möjliga lösningar på de problem som uppenbaras är att skyddat boende blir en insats som kan beviljas barn, framför allt om det endast krävs en vårdnadshavares samtycke. De skyddade boenden som tar emot barn måste kunna garantera att kvaliteten når upp till en nivå så att barnets rättigheter tillgodoses. I umgängesmål måste barnets åsikt uppmärksammas i högre utsträckning, det ska inte vara upp till socialtjänsten att välja om barnet ska höras eller inte.

Syftet med studien är att undersöka hur LSS-handläggare arbetar med delaktighet för Barn medfunktionsnedsättningar i utredningar kring LSS insatser som rör barnet. Teorin utgår från Shiers delaktighetsmodell som utgår från fem delaktighetsnivåer och 3 steg; öppningar, möjligheter och skyldigheter. Metoden utgjordes av en kvalitativ metod där fem semistrukturerade intervjuer med LSS-handläggare, som arbetar med barnutredningar för barn med behov av LSS-insatser, genomfördes. Intervjuerna analyserades med en tematisk analys.Resultatet visar på att det inte finns någon klar definition av vad barns delaktighet innebär.LSS-handläggarna hade en bild av vad delaktighet innebar för barnet i utredningar som, menden bilden var svårt att omsätta i verkligheten. Det fanns flertalet faktorer som utgjorde möjligheter och hinder för att göra barn delaktiga i de utredningar som rör barnet. De möjligheter som framkom från resultatet var att relationen till barnet och vårdnadshavare upplevdes som en möjlighet för att uppnå barnets delaktighet, men även organisatoriska faktorer spelade in för att möjliggöra delaktighet. Den tredje faktorn som LSS-handläggarna upplevde som en möjlighet för barns delaktighet var anpassningar av information och miljön där mötet mellan handläggare och barnet ägde rum. De hinder som framkom i resultatet för LSS-handläggaren för att uppnå barnets delaktighet i de utredningar som rör barnet var: bristen på kunskap kring alternativa sätt att kommunicera, vårdnadshavare som hinder, samt att organisationen även kunde upplevas som ett hinder för barnets delaktighet.

No description available.

No description available.

På fem månader har det inkommit 3389 anmälningar om barn som bevittnat våld mellan närstående. Lagen som kriminaliserar exponerandet av våld och brott inför barn heter barnfridsbrott och började att gälla den 1 juli 2021. I en undersökning som SVT presenterade 19 december 2021, framgår det att 195 av anmälningarna har lett till åtal.1Utmärkande för barn som bevittnar våld i nära relationer är att en närstående till barnet utsätter en annan närstående för våld eller brott. Detta innebär att barnet både står nära en gärningsman i anknytning och ett offer. Kombinationen av detta skadar inte endast tilliten och tryggheten hos personerna som barnet söker omsorg hos, utan leder till långsiktiga konsekvenser för barnets hälsa.2I FN konventionen om barnets rättigheter framgår det en nolltolerans av våld mot barn. Eftersom konventionen är inkorporerad in i svensk lag sedan 1 januari 20203, infaller konventionens förpliktelser den svenska staten. Ett sätt att skydda barn från att utsättas för våld är genom att införa lagstiftningsåtgärder som är förenliga med principen om barnets bästa. Utifrån ett barnrättsperspektiv kan den gällande rätten för barn som upplever våld och brott kritiseras. Detta med anledning av att rekvisitet bevittna är för snävt för att omfatta barns olika upplevelser av våld.I Sverige lever det ca 210 000 barn med våld i hemmet.4 Gemensamt för dessa barn är att de tilltar olika strategier för att handskas med våldets konsekvenser. I de fall där våldet blivit en del av vardagen, är det inte ovanligt för barn att sätta på sig hörlurar för att slippa höra mammas skrik. I utredningen till det föreslagna barnfridsbrottet resonerade regeringen kring detta. Att barns upplevelser av våld ofta är präglade av överlevnadsstrategier som gör att barn varken ser eller hör våldet. Trots detta är en förutsättning för straffbestämmelsen att barnet har bevittnat den brottsliga gärningen.

De senaste åren har inneburit förändringar i barnrätt med bland annat införandet av barnkonventionen som svensk lag 1 januari 2020 (Åklagarmyndigheten, 2020) och konventionen som lag skapar möjligheter för en förändrad syn på barn som rättighetsbärare (Singer, 2022). Samtidigt har en kartläggning av domar om vårdnad, boende och umgänge visat på att barns rätt till delaktighet beaktas i låg utsträckning i domarna (Jämställdhetsmyndigheten, 2021), och i tidigare forskning är barns delaktighet i sådant som rör dem ett återkommande ämne av intresse. Syftet med denna studie är att utifrån en kritisk diskursanalys undersöka hur barns rättigheter framställs i traditionellt mediematerial som rör barnrättsfallen lex Bobby, lex Lilla hjärtat och lex Tintin. 11 stycken nyhetsartiklar valdes ut för lex Bobby, och lex Tintin, samt 14 stycken för lex Lilla hjärtat. De huvudsakliga resultaten visar på att barns rättigheter framställs som rätt till skydd och en trygg uppväxt, men även i form av rätt till delaktighet och att få sin röst hörd. De huvudsakliga slutsatserna är att medieframställningarna av barns rätt har förändrats över tid - från att framställa barn som ett objekt i behov av skydd, till en egen aktör som har rätt att få sin röst hörd. Studien visar även att vem som framställs som ansvarig för att barnens rättigheter inte beaktas också har förändrats över tid. I det första fallet lex Bobby, framträdde diskurser som fokuserade på civilsamhällets passivitet gällande att agera vid misstanke om att barn far illa, medan fokuset i den mer sentida medierapporteringen kring lex Lilla hjärtat och lex Tintin manifesterade en enighet kring behovet av lagändringar som tar barns rätt till delaktighet på allvar, och uttryck för att rättsväsendet behöver kompetenshöjningar för att säkerställa att barns egen delaktighet och inställning beaktas i ärenden som rör dem.

The best interests of the child should be a primary consideration in matters of custody, residence, and access. The assessment of the best interests of the child should in particular consider the risk of the child being harmed and the child's need for a close contact with both parents. In addition, the child has a right to be informed and to express his or her views.  Allegations of domestic violence are common in custody disputes. If such allegations are made during the proceedings, a risk assessment should always be carried out to assess whether there is a risk of harm to the child. Nevertheless, allegations of violence are rarely considered in the handling of custody disputes. The results of a review of applicable law as well as an empirical study of case law show that this is mainly due to legislative deficiencies. The prospects for conducting in-depth investigations of violence in custody disputes are limited by the fact that investigative procedures require consent from the parents. Furthermore, there is no clear method for assessing and evaluating allegations of violence in the context of custody proceedings. These deficiencies are reflected in the application of the law by the courts, where allegations of violence are often dismissed or excluded. There is a need for reform to ensure that the child perspective and the rights of the child are considered in the handling of custody disputes where allegations of violence are made. One possible solution is to always open a child protection investigation if allegations of domestic violence are made, since a child protection investigation is not limited by the consent of the parents. Other possible improvements include the development of a methodological support for evaluating allegations of violence, and a clarification of the courts' obligation to promote consensual solutions. / Barnets bästa ska vara avgörande i frågor om vårdnad, boende och umgänge. I bedömningen av barnets bästa ska särskilt beaktas risken att barnet far illa och barnets behov av en nära och god kontakt med båda föräldrarna. Utöver detta har barnet även en rätt att få information och ges möjlighet att framföra sina åsikter. Uppgifter om våld inom familjen är vanligt förekommande i vårdnadstvister. Framkommer det uppgifter sådana uppgifter vid handläggningen bör en riskbedömning alltid göras, för att bedöma om det finns en risk att barnet far illa. Trots det beaktas uppgifter om våld sällan vid handläggningen av vårdnadstvister. Resultaten från en granskning av gällande rätt samt en empirisk undersökning av underrättspraxis visar att detta främst orsakas av brister i lagstiftningen. Förutsättningarna att genomföra djupgående utredningar av våld vid handläggningen av en vårdnadstvist begränsas av att inhämtande av uppgifter är beroende av föräldrarnas samtycke. Det saknas vidare en tydlig metod för hur uppgifter om våld ska bedömas och bevisvärderas inom ramen för ett vårdnadsmål. Dessa brister får genomslag i domstolarnas rättstillämpning, där uppgifter om våld ofta avfärdas eller utesluts. Det föreligger ett behov av reformer för att barnperspektivet och barnrättsperspektivet ska få genomslag vid handläggningen av vårdnadstvister där uppgifter om våld framförts. En möjlig lösning är att alltid inleda en barnavårdsutredning om det framkommer att det kan ha förekommit våld inom familjen, eftersom möjligheterna att inhämta uppgifter i sådan inte är begränsade av föräldrarnas samtycke. Andra möjliga förbättringar inkluderar ett utarbetande av ett metodstöd samt ett förtydligande av domstolars skyldighet att verka för en samförståndslösning.

Studiens syfte är att analysera elevers upplevelser av inflytande. Vårt mål var även att lyfta elevernas rätt till att yttra sina åsikter om fritidsverksamheten. Tidigare forskning visar att fritidshemslärare tar upp vikten av lyssnande och att möta eleverna på deras nivå i sin verksamhet. Tidigare forskare lyfte även en relationell inkluderingstank där elevernas olika förutsättningar ses som tillgångar. Dessutom betonas genom att inkludera eleverna i beslutsfattandet främjar vi deras kunskap om demokrati och ger dem verktyg att utöva demokratiska principer. Maktförhållanden spelar också en viktig roll i hur elevernas inflytande påverkas. Maktförhållanden kan vara både formella och informella och kan existera i skolan, hemmet och andra samhällsmiljön. För att verkligen främja barns rättigheter är det nödvändigt att ta itu med samhälleliga strukturer och maktförhållanden på ett systematiskt sätt.Utifrån ett fenomenologiskt perspektiv försöker vi spegla elevernas åsikter. I studien lyfts öppet förhållningssätt inom fenomenologin som innebär att vuxna är beredd att ifrågasätta och ompröva sina egna uppfattningar. Fenomenologin användes i den analytiska delen av den insamlade empirin. Studiens empiri samlades in genom ett frågeformulär där elever i åk 3 medverkade från två skolor. Resultaten visar att det finns gränser för elevernas deltagande och inflytande i fritidshemmet och effekten varierar. Resultaten visar även likheterna mellan eleverna vad de upplever meningsfullt i verksamheten. De mest intressanta delarna av studien är hur elever uppfattar inflytande, om de känner sig hörda av vuxna och vad som upplevs meningsfullt. Vår studie visar att vara med vännerna var mest meningsfullt, vilket vi även anser är ett av de viktigaste resultaten. / The purpose of the research is to analyze students’ experiences of influence. Our goal was also to emphasize the students' right to express their opinion about the school-age educare centres. Previous studies show that teachers in school-age educare centres pay attention in their activities to the importance of listening to students and meeting them at their own level. Early researchers proposed the idea of relational inclusion, where students' different circumstances are seen as strengths. It is also emphasized that by involving students in decision-making, we promote their knowledge of democracy and give them the tools to practice democratic principles. Power relations also play an important role in how students' influence is affected. Power relationships can be both formal and informal and occur in school, home and other social settings. To truly promote children's rights, it is necessary to systematically address social structures and power relations. From a phenomenological perspective, our goal is to reflect students' opinions. The research emphasizes the open approach of phenomenology, which means that adults are willing to question and rethink their perceptions. Phenomenology was used in the analytical part of the collected empirical data. Empirical data for the study were collected through a questionnaire with third-year students from two schools. The results show that student participation and influence in school-age educare centres has its limits and the influence varies. The results also show similarities of students in what they find meaningful in the activity. The most interesting parts of the research are how students perceive influence, whether they perceive themselves to be heard by adults, and what is perceived as significant. Our research shows that being with friends was the most significant, which we believe is one of the most important outcomes.

Syftet med studien var att undersöka hur 1-3 åringars rättigheter utifrån artikel 2,3 och 13 i barnkonventionen syntes i planerade aktiviteter på förskolan. Följande frågeställningar användes för att besvara studiens syfte: Hur hävdar 1-3 åringar sina rättigheter som utgår från barnkonventionen? Hur interagerar förskollärarna med barnen och på vilka sätt informeras barnen, om, sina rättigheter som utgår från barnkonventionen? Hur diskuterar arbetslaget barnkonventionen?Metoden som användes i studien var öppna observationer som genomfördes på tre olika avdelningar på två olika förskolor samt att det utfördes informella samtal. I resultatet kom det fram att förskollärarna inte diskuterade barnkonventionen varken i arbetslagen eller i barngrupperna, men att barne rättigheter utifrån barnkonventionen däremot kom till uttryck i parktiken. Barnen hävdade sina rättigheter genom kroppsspråk, mimik, känslor, TAKK och verbal kommunikation. Förskollärarna lyssnade på barnen och deras önskemål under de planerade aktiviteterna.