ABSTRAKT: I denna studie har jag använt mig av kvalitativ forskningsansats baserad på Faircloughs kritiska diskursanalys. Empirin består av 10 artiklar från både kvällspress och dagspress om ett fall där en 10-årig pojke utsattes för kränkningar och torterades till döds av sin egen familj. Uppsatsens syfte är att kritiskt granska hur media framställer och debatterar kring samhällets ansvar inför att ett barn blir torterad till döds av sin egen familj. Studien är baserad på dagspress samt kvällspress kring ett i media, väl uppmärksammat fall från 2006, där en 10-årig pojke blev torterad och mördad av sin mamma och styvfar. Resultatet visar att media påverkar våra diskurser och fördomar kring olika saker i ett samhälle, i detta fall vem som är förövare, offer och vem som bär ansvaret för detta mord.

Barnaga förbjöds år 1979 och fram tills dess ansågs våldet vara ett familjeproblem. Idag harvåld mot barn och unga fått stor uppmärksamhet i politiken vilket har lett till starkare juridisktskydd för våldsutsatta barn. Ett exempel på detta är att det nu är straffbart att låta barn bevittnavåld i hemmet. Uppsatsen syftar till att analysera vad som krävs för ett omhändertagande medstöd av LVU 2 §. Syftet har besvarats genom en rättsdogmatisk metod som innefattar tolkningav relevanta rättskällor inklusive socialtjänstens föreskrifter, förarbeten, rättspraxis från HFDsamt doktrin. Analysen visar att socialtjänsten, tillsammans med andra myndigheter såsom polis,har ett viktigt arbete för att skydda våldsutsatta barn. Trots detta visar uppsatsen på bristeri den nuvarande lagstiftningen där rekvisiten i LVU 2 § tolkas olika i liknande fall.

Socialnämnden ska verka för att barn och unga växer upp under trygga förhållanden samt arbeta förebyggande för att förhindra att barn och unga far illa. Tidigare forskning visar att det finns betydande brister i hanteringen av ärenden som rör våld mot barn och att våld mot barn kan ses komplext samt vara svårt att uppmärksamma. Det är därför viktigt att socialtjänsten har god kunskap och erfarenhet om vad våld mot barn innebär samt att det finns rutiner och riktlinjer för hur våldsärenden ska hanteras. Denna studie syftar till att undersöka socialsekreterares beredskap och förhållningssätt i ärenden som rör våld mot barn samt socialtjänstens samverkan med interna och externa aktörer i dessa ärenden. Studien genomfördes med en kvalitativ undersökningsmetod där sex stycken socialsekreterare, som alla arbetade med barnavårdsutredning, intervjuades. Intervjuerna genomfördes i tre olika kommuner i norra Sverige. Det empiriska materialet bearbetades och analyserades med utgångspunkt i tematisk analys. Teoretiska utgångspunkter utgjordes av organisationsteori, socialkonstruktivism och tidigare forskning. Studiens resultat visar att begreppet våld mot barn är komplext och innefattar många olika definitioner vilket gör att våldet kan vara svårt att upptäcka. Studien indikerar på ett behov av kunskap och relevant kompetens inom socialtjänsten i området våld mot barn inom familjer. Vidare framkom att olika faktorer påverkar socialsekreterarnas förutsättningar att utreda våld mot barn inom familjer. Exempelvis ekonomiska faktorer inom organisationen, riktlinjer och rutiner gällande våldsärenden och även vilken kunskap och kompetens som ligger till grund för arbetet. Studiens resultat indikerar att samverkan mellan olika aktörer ses positivt i arbetet med våldsutsatta barn och att kunskapsutbyte är en viktig del i arbetet. Slutsatsen av studien visar att arbetet med barn som utsatts för våld kräver bredare kunskap om både begreppet i sig och generella kunskaper om riktlinjer, rutiner samt samverkan mellan olika aktörer i ärenden som rör våld mot barn. Slutsatsen visar även på ett stort behov av relevant kompetens hos de socialsekreterare som arbetar med barnavårdsutredningar och möter våld i sitt arbete.

Studiens syfte är att öka förståelsen för hur våldsutsatthet under barndomen kan påverka kärleksrelationer i vuxen ålder. Tidigare forskning har stort kvantitativt fokus, där individuella faktorer och upplevelser riskerar att missas, och där ett mer fördjupat perspektiv saknas. För att uppnå studiens syfte genomfördes kvalitativa semi-strukturerade intervjuer med sex kvinnor i åldrarna 23–36, deras upplevelser analyserades genom tematisk analys och resulterade i följande tre teman: självförminskning, högkänslighet, och normalisering av våld. Resultatet tolkades utifrån anknytningsteori och normaliseringsprocessen. Intervjupersonerna beskrev svårigheter att tro på sina egna känslor, svårigheter att upptäcka och säga ifrån när en partner utövar våld, en ambivalens inför kärleksrelationer samt en normalisering av våld. De beskrev även hur kärleksrelationer hade en förmåga att förstärka eller motbevisa den uppfattning av världen och relationer som deras uppväxt fört med sig. Ett viktigt resultat var att intervjupersoner beskrev liknande men också olika konsekvenser av att blivit utsatta för våld som barn. Deras upplevelser av hur kärleksrelationerna påverkats var individuella – därav framkommer vikten av att som yrkesverksam socionom inte enbart göra generella antaganden, utan istället se till den enskildes upplevelser.

Background: Children with disabilities are a particularly vulnerable group of being exposed to violence and abuse. Nurses play a key role in identifying children who are exposed to violence, or who are at risk of doing so. Despite this, several studies show that nurses underreport violence against children based on the Social Services Act, and that there are several factors that influence them not to report despite their legal obligation to report. Aim: The aim of the study was to investigate whether pediatric nurses, based on their specialist training, could identify signs of violence against children with disabilities, and whether they reported this in accordance with the law of mandatory reporting. An additional purpose was to investigate which factors influenced the pediatric nurses in a possible decision not to report. Method: The study design was a mixed method that integrated quantitative and qualitative data, which were collected through a questionnaire. The sample consisted of pediatric nurses who were recruited from the University Children's Hospital in Uppsala. The theoretical framework of the study was the child perspective, which is a central concept for the pediatric nurse's profession. Results: The results showed that the pediatric nurses often had a good ability to identify violence against children with disabilities. However, having identified violence was not always sufficient for a report of concern to be made. There were factors that both consciously and unconsciously influenced the pediatric nurses in their decision not to report a concern.Conclusion: There were few pediatric nurses who always reported a concern when they identified signs of abuse against children with disabilities, and several factors influenced the decision. When the pediatric nurses misinterpreted or did not identify signs of violence, or when the situationen was seen from the parents' perspective rather than the child's it may indicate a lack of a child perspective.

Barnkonventionen fastslår alla barns rättigheter, och befäster att barn ska skyddas från att fara illa. Barn kan fara illa genom fysisk och psykisk misshandel, eller genom försummelse och vanvård. Barn som far illa löper risk att drabbas av långvariga konsekvenser, både psykiska och fysiska. Tidig identifikation av dessa barn är av vikt för att minska barnets lidande. Barnsjuksköterskan har, som all sjukvårdspersonal, en skyldighet att orosanmäla till socialtjänsten vid misstanke om att barn far illa. Studiens syfte var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att arbeta med barn som misstänks fara illa. Studien genomfördes som en systematisk litteraturöversikt, där vetenskapliga artiklar med kvalitativ metod inkluderades. Genom strukturerade sökningar i Cinahl och Medline erhölls 21 artiklar som kvalitetsgranskades enligt CASP, och resulterade i att 16 stycken artiklar inkluderades i resultatet. De inkluderade artiklarnas resultat analyserades enligt Whittemore & Knafls beskrivning av innehållsanalys. Resultatet mynnade ut i tre huvudteman: utmaningar i sjuksköterskans roll, att skydda barnet samt att ge och vara i behov av stöd. En förhöjd medvetenhet om barn som far illa kan leda till ökad trygghet för sjuksköterskor som möter dessa barn i arbetet. Vidare kan erfarenhet och kunskap bidra till tidigare identifiering, och därmed kan barn skyddas från onödigt lidande, som en del av hållbar utveckling.

På fem månader har det inkommit 3389 anmälningar om barn som bevittnat våld mellan närstående. Lagen som kriminaliserar exponerandet av våld och brott inför barn heter barnfridsbrott och började att gälla den 1 juli 2021. I en undersökning som SVT presenterade 19 december 2021, framgår det att 195 av anmälningarna har lett till åtal.1Utmärkande för barn som bevittnar våld i nära relationer är att en närstående till barnet utsätter en annan närstående för våld eller brott. Detta innebär att barnet både står nära en gärningsman i anknytning och ett offer. Kombinationen av detta skadar inte endast tilliten och tryggheten hos personerna som barnet söker omsorg hos, utan leder till långsiktiga konsekvenser för barnets hälsa.2I FN konventionen om barnets rättigheter framgår det en nolltolerans av våld mot barn. Eftersom konventionen är inkorporerad in i svensk lag sedan 1 januari 20203, infaller konventionens förpliktelser den svenska staten. Ett sätt att skydda barn från att utsättas för våld är genom att införa lagstiftningsåtgärder som är förenliga med principen om barnets bästa. Utifrån ett barnrättsperspektiv kan den gällande rätten för barn som upplever våld och brott kritiseras. Detta med anledning av att rekvisitet bevittna är för snävt för att omfatta barns olika upplevelser av våld.I Sverige lever det ca 210 000 barn med våld i hemmet.4 Gemensamt för dessa barn är att de tilltar olika strategier för att handskas med våldets konsekvenser. I de fall där våldet blivit en del av vardagen, är det inte ovanligt för barn att sätta på sig hörlurar för att slippa höra mammas skrik. I utredningen till det föreslagna barnfridsbrottet resonerade regeringen kring detta. Att barns upplevelser av våld ofta är präglade av överlevnadsstrategier som gör att barn varken ser eller hör våldet. Trots detta är en förutsättning för straffbestämmelsen att barnet har bevittnat den brottsliga gärningen.

Bakgrund: Våld mot barn är ett vanligt fenomen globalt och förekommer i olika former, vilket kan leda till negativa konsekvenser hos de som har varit våldsutsatta som barn. Lagar som främjar barns rättigheter till ett adekvat omhändertagande och beskyddande har framhållits i denna studie. Sjuksköterskans yrkesspecifika kunskaper och skyldigheter inom hälso-och sjukvården har visat sig vara svåra att förhålla sig till, vilket har lett till brister inom anmälning av våld mot barn. Syfte: Belysa upplevelser av att ha varit våldsutsatt som barn. Metod: En kvalitativ studiedesign användes. Avsiktligt urval tillämpades och bestod av fem valda självbiografier. Analys av berättelser användes för att analysera de valda självbiografierna. I analysprocessen tillämpades fyra analysfrågor, varav en kretsade kring den teoretiska referensramen lidande. Resultat: Upplevelser hos de som har varit våldsutsatta som barn presenterades baserat på analysfrågorna. Rädsla i form av Växande gåshud var den huvudsakliga upplevelsen. Slutsats: Trots lagar som är tänkta att skydda barn från våldsutsatthet, var upplevelser av våld i barndomen vanligt förekommande i de fem självbiografierna. Upplevelser hade sitt ursprung i en maktlös position i rollen som barn, vilket hanterades med hjälp av strategier hos de som har varit våldsutsatta som barn. Icke gynnsamma upplevelser hos de som har varit våldsutsatta som barn framkom i vårdande sammanhang. Dessa upplevelser skulle ha kunnat förebyggas genom ett professionellt förhållningssätt hos sjuksköterskan. Rapportering och uppmärksammande av fenomenet våld mot barn skulle ha kunnat skydda barn från våldsutsatthet.

No description available.

Barn som blir utsatta för våld i hemmet är en utbredd problematik i Sverige. Trots stärktjuridisk position till följd av implementeringen av Barnkonventionen i svensk lagstiftning2020 är det ett stort antal barn som utsätts för våld i hemmet. I denna studie har fokus riktatsmot insatsen Kognitiv Integrerad Behandling Vid Barnmisshandel (KIBB) som används ifamiljebehandling där föräldrar brukar våld mot sina barn. Syftet med studien är att viaintervjuer med sju familjebehandlare få deras upplevelser av insatsen KIBB. Studien utförsmed en hermeneutisk ansats. Respondenternas utsagor analyseras tematiskt utifrån deteoretiska begreppen handlingsutrymme, motivation, normer samt risk- och skyddsfaktorer.Studiens resultat visar en positiv uppfattning om insatsen och i arbetet med familjer därföräldrar brukar våld mot sina barn.