<p>SAMMANFATTNING: I denna studie har vi intervjuat tre ungdomar om deras upplevelse av delaktighet i arbetsprocessen kring en familjehemsplacering. Syftet var att undersöka hur ungdomarna upplevt att deras åsikt och vilja uppmärksammats. Alla ungdomar var mellan 15-16 år när utredningen inleddes och samtliga tillhörde olika kommuner inom Jämtlands län. Informationen samlades in genom halvstrukturerade intervjuer och analyserades sedan med hjälp av tidigare forskning samt utvalda teorier; svensk lagstiftning, FN:s konvention om barnets rättigheter samt BBIC – Barns behov i centrum. Resultatet visar att alla ungdomar har olika upplevelser om sin delaktighet och kommunikationen med respektive handläggare. Framträdande var att samtliga hade önskat att deras åsikter och viljor uppmärksammats mer men att placeringen i sig var en bra insats. En slutsats vi har dragit efter denna studie är att kommunikationen mellan handläggare och ungdom är viktig för att insatsen skall bli så bra som möjligt och att ungdomens motivation ökar om denne känner sig delaktig och får utrymme till medbestämmande.</p>

SAMMANFATTNING: I denna studie har vi intervjuat tre ungdomar om deras upplevelse av delaktighet i arbetsprocessen kring en familjehemsplacering. Syftet var att undersöka hur ungdomarna upplevt att deras åsikt och vilja uppmärksammats. Alla ungdomar var mellan 15-16 år när utredningen inleddes och samtliga tillhörde olika kommuner inom Jämtlands län. Informationen samlades in genom halvstrukturerade intervjuer och analyserades sedan med hjälp av tidigare forskning samt utvalda teorier; svensk lagstiftning, FN:s konvention om barnets rättigheter samt BBIC – Barns behov i centrum. Resultatet visar att alla ungdomar har olika upplevelser om sin delaktighet och kommunikationen med respektive handläggare. Framträdande var att samtliga hade önskat att deras åsikter och viljor uppmärksammats mer men att placeringen i sig var en bra insats. En slutsats vi har dragit efter denna studie är att kommunikationen mellan handläggare och ungdom är viktig för att insatsen skall bli så bra som möjligt och att ungdomens motivation ökar om denne känner sig delaktig och får utrymme till medbestämmande.

1990 Sweden ratified the UN Convention on the Rights of the Child, with 54 rights. The Convention on the Rights of the Child does not apply as law in Sweden. However, all countries that have ratified the convention, has an obligation to implement the convention in all decision making and practical management that includes children. The purpose of the study is to examine the implementation of the convention in relation to unaccompanied refugee children on a state, municipal and non-profit level by using three actors. The actors are the Swedish immigration service, Stockholm social service and the NGO Save the Children. The study is a qualitative case study that uses interviews with representatives from the three actors. The study examines how the Convention on the Rights of the Child has been implemented in the city of Stockholm regarding unaccompanied refugee children. The essay uses Lennart Lundquists theory of implementation and examines whether the three actors understand, can and want to implement the Convention on the Rights of the Child. Since 1 July 2006, the responsibility for providing housing for unaccompanied children remained with the municipalities instead of the Swedish immigration service. The consequence of that legislative change is reported in the study. The result of the study shows that there are barriers for the implementation to be accomplished. The problem with the implementation of the Convention on the on the Rights of the Child is that it is subordinate to other laws dealing with unaccompanied refugee children. The result also shows that the conditions for the unaccompanied refugee children only can be improved by making the Convention on the Rights of the Child to law in Sweden.

Uppsatsen har syftat till att undersöka socialsekreterares upplevelser och erfarenheter av att Barnkonventionen från och med 1 januari 2020 blivit lag. Sex socialsekreterare från olika kommuner, som samtliga arbetar med barn, har deltagit i kvalitativa semistrukturerade intervjuer. Empirin har sedan analyserats utifrån domänteorin samt teorin om transformativt ledarskap. Resultatet påvisar att trots att enskilda socialsekreterare har eget handlingsutrymme att utveckla alternativt förändra arbetssätt, så hamnar det största ansvaret för en lyckad implementering slutligen på chefer och ledning.

Barns situation till frihetsberövade föräldrar har under det senaste decenniet allt mer uppmärksammats. Häktestiden kan ibland bli lång och tiden för häktning framförs vara den svåraste tiden att hantera dels för att familjen hamnar i ett kristillstånd dels för den häktade sällan får ha kontakt med familjen. För att minimera de skadeverkningar ett frihetsberövande av en förälder kan medföra ett barn har fokus till stor dela riktats mot kriminalvårdens ansvar att underlätta för en kontakt mellan den frihetsberövade föräldern och barnet. Då en person häktas kan denne i vissa fall åläggas restriktioner vilket innebär att den häktades möjlighet till kontakt omvärlden delvis eller helt inskränks. Sverige har från flera håll mottagit kritik kring användningen av restriktioner med fokus på mänskliga rättigheter, den häktades rättigheter och psykiska hälsa. Restriktionsfrågan har dock inte belysts utifrån barnets behov och rätt till kontakt med den häktade föräldern förutom rekommendationer från Barnombudsmannen att barn till häktade inte bör omfattas av restriktioner. Mot bakgrund av detta aktualiseras syftet om att undersöka förhållandet mellan barns rätt till kontakt med sin häktade förälder och restriktioner samt att undersöka på vilket sätt åklagare beaktar barnperspektivet då de beslutar om att ålägga den häktade restriktioner. Genom kvalitativa metoder inspirerad av grundad teori har datamaterial dels samlats in genom studier av dokument dels genom intervjuer med åklagare. Resultatet visar att det finns tydliga politiska målsättningar om att ett barnrätts- och barnperspektiv ska genomsyra alla beslut som tas av offentliga myndigheter. Trots detta har fokus främst riktats mot kriminalvårdens ansvar att beakta barnets rätt till kontakt med sin häktade förälder och barnperspektivet. Resultatet påvisar att Sverige trots åtagandet att följa barnkonventionen är det barnets rättigheter som får ge vika då det uppstår en konflikt mellan andra samhällsintressen och barnets rättigheter. Resultatet visar att åklagarna har ett utpräglat utredningsperspektiv där barns rätt till kontakt med sin häktade förälder får ge vika för att möjliggöra effektiva brottsutredningar. Ytterligare är de normativa attityderna ledande vilket gör att åklagaren intar ett vuxenperspektiv i frågan. Resultatet visar att barns rätt till kontakt och restriktioner upplevs som ett icke problem. Barnperspektivet överlåtes istället till den häktade föräldern eller kriminalvården att beakta. Resultatet har analyserats med 4 teoretiska begrepp grundat på data samt med hjälp av teorier kring organisation. Nyckelord: Barn till frihetsberövade, barn till häktade, restriktioner, FN:s barnkonvention, barnperspektivet

Den 12:e artikeln i barnkonventionen består i att barn har rätt att delta i ämne som rör de med hänsyn till barnets åsikter, utifrån dennes ålder och mognad. I artikeln beskrivs även att barn har rätt att uttrycka sig i frågor som gäller dem. Året är 2020, barnkonvention blir lag i Sverige redan i januari. Vilket innebär ett högre krav ställs på myndigheterna att göra barnen mer delaktiga i ärenden som berör de. Tidigare forskning visar att barns rättigheter oftast står i bakgrunden när det kommer till politiska beslut och nedskärningar gällande resurser var något som även flera av våra respondenter gav uttryck för samt goda resultat ofta kommer utifrån en känsla av delaktighet. Författarna i denna undersökning har till syfte att undersöka om det har blivit någon skillnad i hur socialsekreterarna arbetar sedan lagstiftningen. För att uppnå detta har vi utfört 10 digitala intervjuer med socialarbetare inom 4 olika kommuner därav Stockholm, Uppsala, Västerås och Eskilstuna inom barn och ungdomsenheten. Vår studie visar att det är svårt att avgöra vad som är barnets bästa.

The purpose of this thesis is to analyze the implementation of the UN’s Convention on the Rights of the Child and how the preschool administration utilizes it on a daily basis. The study is based on the following three questions 1, How is the Convention on the Rights of the Child implemented? 2, How is the Convention on the Rights of the Child interpreted and 3, What does the work with the Convention on the Rights of the Child look like? The aim of the study is achieved by using a qualitative text analysis to analyze interviews done with experts on Child Rights in the preschool education sector and preschool teachers in the municipality Malmö, referred to as Malmö Stad in the thesis. The results from the qualitative text analysis are then again reviewed through the lens of an implementation theory. Results conclude that the implementation of, and the work with, the UN’s Convention on the Rights of the Child varies depending on what district the preschool is located in, due to difference in directives from the management and different interpretations from employees. This can be a result of the vagueness of the law, that the implementation has been done in several stages, lack of control and follow ups on the decision to implement the Convention on the Rights of the Child as a law. The study shows that all employees are not offered the same tools and resources to understand and work with the Convention on the Rights of the Child.

No description available.

Syftet med studien var att ta reda på hur barnkonventionens inkorporering i svensk lagstiftning kan påverka elitidrottens verksamheter. Studien tog sin utgångspunkt i nyinstitutionell teori som syftar till att förklara sambandet mellan resultatet och de olika villkoren som påverkar inträdet av lagstiftningen. För att besvara studiens syfte och frågeställningar användes en kvalitativ datainsamling där de intervjuade personerna har insyn och erfarenhet av barnkonventionen. Respondenterna representerar fyra olika elitföreningar i fotboll, en Svensk Elitfotbollsansvarig och tre experter på barnrättsperspektivet inom idrotten.   Resultatet visar på att en del föreningar kommer att behöva ändra om helt i sin verksamhet medan andra redan har tillämpat värdefulla resurser. Att barnkonventionen blir till svensk lagstiftning kommer att ge mer tyngd vilket leder till flertalet debatter och mer utrymme i media. För att denna inkorporering och utveckling skall kunna tillämpas hos föreningar måste idrottsrörelsen ta sitt ansvar. Kommuner kan få större makt då de redan idag styr en stor del av de bidrag som föreningarna får. Skulle föreningarna inte följa barnkonventionen så kan det leda till sanktioner. Dessutom så kan föreningar för första gången ställas inför rätta om lagen inte följs. Vad det sedan innebär är det ingen som vet ännu, utan de intervjuade respondenterna anser att första domstolsbeslutet blir avgörande. Samtliga experter anser att den tidiga selekteringen kan strida emot barnkonventionens villkor och detta blir något föreningarna måste se över. Däremot betonar SEF-representanten att elitförberedande verksamheter fortfarande ska få finnas och klubbarna behöver få en vettig chans att bedriva den verksamheten.

<p>The basic view on children has change radically in the swedish society during the last century. From beeing seen as ruled by internal evil powers that only church could help controling later on the children should be brought up as citizen well-behaved and capable of work with help of the state's control. Today we see the child as competent and equal, and through Swedens adoption of the U.N. Convention on the Rights of the Child in year 1990, Sweden as a country undertakes itself to always see to the child´s greatest in all decision-making process concerning the child and also vouch for that the rights stated in the convention are beeing fulfild.</p><p>Working with the convention in a such way that it's intention becomes reality in educational activities requires instruments for the pedagogues. During the years between 1980 and 1990 a number of different methods and programmes were developed with staring-points in the interplay between the child and the adult. One of those programmes was ICDP (International Child Development Programmes) who are based on the four core principles in the convention; non-discimination, devotion to the best interests of the child, the right to life, survival and development and respect for the views of the child.</p><p>The aim of my study is to investigate if and in that case how ICDP can be an instrument to realize The Convention on the Rights of the Child in the daily work in some educational activities. On the basis of the aim three questions at issue are asked.</p><p>Can ICDP be used as an instrument for realizing The Convention on the Rights of the Child in the daily work, and in that case how?</p><p>Can ICDP prevent violations between adults and children, and in that case how?</p><p>What are the benefits from, respectively the difficulties of working with ICDP?</p><p>I have used as method qualitative interviews with pedagogues from different schools. All the pedagogues have training in ICDP and I wanted their descriptions of their practical work with ICDP.</p><p>The interviewed pedagogues gives a image of ICDP as an instrument for putting focus on the adults attitude in relation to children and pupils. All pedagogues gave examples of how ICDP fulfil the thoughts in the convention in the way of seeing the child as competent and willing to develop. To have a keen ear and the ability of following the child´s initiative are according to the the interviewed pedagogues important qualities by the adult that ICDP are focusing on. Yhe pedagogues gives a number of examples of benefits from as well as the difficulties of working with ICDP.</p><p>My conclusions of this study are that pedagogues need instruments to realize The Convention on the Rights of the Child in the daily work and that ICDP can be used as one. The most importent thing after all isn´t what method or programme who will be used. Instead the fact that the work with the adults attitudes in relation to the children, pupils, colleagues and parents are done in an active and consciously way are the main thing.</p><p>Keywords: The view on children, The Convention on the Rights of the Child, The school and the convention, ICDP</p>