De flesta kommuner inom svensk socialtjänst använder sig idag av utredningsinstrumentet BBIC vid barnavårdsutredningar. Studien kartlägger socialsekreterares upplevelser av BBIC. Studien tar upp vilka för- och nackdelar socialsekreterarna upplever vid användandet av BBIC i utredningsarbetet samt om de upplever att det finns något som måste förbättras kring arbetet. Studien har kvalitativ ansats där fyra socialsekreterare deltog i enskilda intervjuer. Socialsekreterarna som deltog i studien arbetar i Norrland. För att analysera det insamlade materialet har vi använt oss av kvalitativ innehållsanalys. Resultatet i studien visar på att socialsekreterarna till största del är positivt inställda till BBIC. De tycker bland annat att utredningarna får bättre kvalité genom BBIC och att de med hjälp av BBIC undgår att missa viktiga delar i utredningsarbetet. Det finns en del förbättringsområden som diskuteras samt den tidsmässiga aspekten kring arbetet med BBIC. Utredningar med BBIC har till en början krävt mer tid i och med allt dokumentationsarbete som följer med BBIC.

No description available.

Syftet med studien är att undersöka hur barnperspektivet används i det dagliga arbetet. Avsikten är också att undersöka hur barnens inflytande ser ut över de beslut som fattas kring deras livssituation. Studien genomfördes genom intervjuer med socialsekreterare på socialtjänsten. Teorin som användes är systemteori, även barnperspektivet och ett teoretiskt perspektiv på dominansförhållanden i samtal med barn tillämpas. Med hjälp av ovan nämnda teorier och teoretiska perspektiv analyseras och förklaras hur socialsekreterarna använder barnperspektivet. Resultatet visar att socialsekreterarna använder barnperspektivet i begränsad omfattning men att det finns en ambition att alltid utgå från barnets bästa. / The aim of this study is to examine how social workers use the child’s perspective in their daily work. The purpose is also to examine how the children are able to influence the decisions made about their lives. The study is conducted using a qualitative approach. The theory used is system theory and two theoretical perspectives: children’s perspective and the fact that there is a dominance relationship in conversations with children. The conclusion that can be drawn from this study is that social workers use children's perspective on a limited basis but there is an ambition to always proceed in a manner on the child’s best.

<p>SAMMANFATTNING: I denna studie har vi intervjuat tre ungdomar om deras upplevelse av delaktighet i arbetsprocessen kring en familjehemsplacering. Syftet var att undersöka hur ungdomarna upplevt att deras åsikt och vilja uppmärksammats. Alla ungdomar var mellan 15-16 år när utredningen inleddes och samtliga tillhörde olika kommuner inom Jämtlands län. Informationen samlades in genom halvstrukturerade intervjuer och analyserades sedan med hjälp av tidigare forskning samt utvalda teorier; svensk lagstiftning, FN:s konvention om barnets rättigheter samt BBIC – Barns behov i centrum. Resultatet visar att alla ungdomar har olika upplevelser om sin delaktighet och kommunikationen med respektive handläggare. Framträdande var att samtliga hade önskat att deras åsikter och viljor uppmärksammats mer men att placeringen i sig var en bra insats. En slutsats vi har dragit efter denna studie är att kommunikationen mellan handläggare och ungdom är viktig för att insatsen skall bli så bra som möjligt och att ungdomens motivation ökar om denne känner sig delaktig och får utrymme till medbestämmande.</p>

SAMMANFATTNING: I denna studie har vi intervjuat tre ungdomar om deras upplevelse av delaktighet i arbetsprocessen kring en familjehemsplacering. Syftet var att undersöka hur ungdomarna upplevt att deras åsikt och vilja uppmärksammats. Alla ungdomar var mellan 15-16 år när utredningen inleddes och samtliga tillhörde olika kommuner inom Jämtlands län. Informationen samlades in genom halvstrukturerade intervjuer och analyserades sedan med hjälp av tidigare forskning samt utvalda teorier; svensk lagstiftning, FN:s konvention om barnets rättigheter samt BBIC – Barns behov i centrum. Resultatet visar att alla ungdomar har olika upplevelser om sin delaktighet och kommunikationen med respektive handläggare. Framträdande var att samtliga hade önskat att deras åsikter och viljor uppmärksammats mer men att placeringen i sig var en bra insats. En slutsats vi har dragit efter denna studie är att kommunikationen mellan handläggare och ungdom är viktig för att insatsen skall bli så bra som möjligt och att ungdomens motivation ökar om denne känner sig delaktig och får utrymme till medbestämmande.

För relativt kort tid sedan, år 2006 började en omfattande reform BBIC– barnets behov i centrum spridas inom socialtjänsten i Sveriges kommuner. BBIC är ett system för handläggning och dokumentation, planering och uppföljning av insatser. Idag arbetar över hälften av Sveriges kommuner med BBIC och därmed berörs också dessa kommuners öppenvårdsverksamheter som arbetar utifrån biståndsgivna insatser.                       Den här studiens syfte har varit att ta reda på hur BBIC inverkar på den familjeterapeutiska insatsen inom socialtjänstens öppenvård i en kommun, genom att efterfråga några utredare och behandlares erfarenheter och åsikter. Studien försöker också svara på förutsättningar och möjligheter för BBIC att fungera som metodutvecklande instrument genom insatsen. Det är en kvalitativ studie utifrån ett hermeneutisk perspektiv. Fokusgruppintervjuer har valts som metod för insamling av data.                       I resultatet framkommer att BBIC inte direkt har någon inverkan på behandlarnas familjeterapeutiska förhållningssätt eller metodval. Däremot har BBIC en inverkan på insatsen på andra sätt. BBIC styrka ligger i formulerandet av barns behov och föräldrars förmåga, och delvis i den struktur som BBIC föreslår. Svårigheter framkommer vad det gäller övergång från utredning till insats, målformulering och därmed måluppfyllelse. Såväl behandlare som utredare tänker olika kring sin egen delaktighet och relation till BBIC och efterfrågar mer gemensam utbildning kring BBIC. Frågor om organisationens betydelse för samarbetet väcks. BBIC har förutsättningar att fungera som metodutvecklande instrument i den familjeterapeutiska insatsen, men kan utvecklas.

<p><em>Syftet med denna studie är att kritiskt-vetenskapligt granska teori och tillämpning rörande den av Socialstyrelsen förespråkade påstådda utredningsmetoden BBIC (Barns Behov I Centrum). Syftet är även att kritiskt granska och jämföra tio LVU- utredningar från 2005 med nio LVU utredningar från 2007 inlämnade till en Länsrätt i Mellansverige för att se om det skett någon förbättring avseende utredningsmetodik i och med BBIC’s införande den 1 september 2006. Detta är den första studien som granskat den bakomliggande forskningen. Det kan konstateras att BBIC inte har någon vetenskaplig förankring. Granskningen av utredningarna i denna studie tyder på att det inte skett någon förbättring av barnavårdsutredningarnas saklighet från 2005 till 2007. Båda grupperna av utredningar måste bedömas som genomgående undermåliga ur saklighetssynpunkt.</em></p>

Syftet med denna studie är att kritiskt-vetenskapligt granska teori och tillämpning rörande den av Socialstyrelsen förespråkade påstådda utredningsmetoden BBIC (Barns Behov I Centrum). Syftet är även att kritiskt granska och jämföra tio LVU- utredningar från 2005 med nio LVU utredningar från 2007 inlämnade till en Länsrätt i Mellansverige för att se om det skett någon förbättring avseende utredningsmetodik i och med BBIC’s införande den 1 september 2006. Detta är den första studien som granskat den bakomliggande forskningen. Det kan konstateras att BBIC inte har någon vetenskaplig förankring. Granskningen av utredningarna i denna studie tyder på att det inte skett någon förbättring av barnavårdsutredningarnas saklighet från 2005 till 2007. Båda grupperna av utredningar måste bedömas som genomgående undermåliga ur saklighetssynpunkt.

Bakgrund: Det utredningsverktyg som idag används vid barnavårdsutredningar är verktyget Barns behov i centrum (BBIC), ett verktyg som är anpassat till att stötta nätverk som finns i barnets närhet, vanligtvis familjen, som socialt system runt barnet. För ensamkommande barn däremot, lyser dessa sociala nätverk med sin frånvaro. Ensamkommande barn till Sverige är en idag ökande grupp av människor i samhället vilket har skapat ett behov av väl anpassade verktyg i utredningsarbetet för att identifiera, strukturera, och utreda insatser för dessa grupper, inom ramen för det sociala arbetet. Syfte: Studiens syfte är att undersöka socialsekreterares erfarenheter av det sociala utredningarbetet av ensamkommande barn till Sverige. Metod: För att uppnå studiens syfte har nio semi-strukturerade intervjuer med socialsekreterare i Mellansverige genomförts och analyserats med en hermeneutisk deduktiv tolkningsmetod. Resultat: Resultatet visar på svårigheter i det praktiska sociala arbetet kring ensamkommande barn enligt socialsekreterares erfarenheter. Svårigheter beskrevs som att (i) utredningsverktygen inte var anpassade till uppgiften, (ii) att det fanns bristande riktlinjer kring arbetets utförande, (iii) att det kunde finnas en misstro från barnens sida gentemot myndigheter, (iv) att utreda inom den lagstadgade tidsramen, samt (v) att det kunde finnas bristande resurser för arbetets genomförande. Socialsekreterarna hade även erfarenhet av stå ensamma i att finna lösningar på dessa brister. Erfarenheterna analyseras utifrån Bronfenbrenners utvecklingsekologiska modell. Slutsatser: Utformningen av BBIC-verktyget kan möjligtvis skapa svårigheter i socialsekreterares utredningsarbete av ensamkommande barn, då ensamkommande barn kan ha en annan utvecklingsekologi än vad BBIC förutsätter. Implikationer för det sociala arbetet: En anpassning av BBIC-verktyget efter de särskilda omständigheter och behov som gäller för ensamkommande barn i Sverige kan vara till fördel för framtida socialt arbete. Vidare forskning bör göras inom området utredningsarbetet av barn som lever i en utvecklingsekologi skild från den BBIC förutsätter.

<p>Många ungdomar med olika typer av problem kan i dagsläget inte bo kvar hemma. Anledningarna till det kan ligga hos ungdomen själv eller hos ungdomens familj och närsamhälle och kan då placeras på ett stödboende. Studiens syfte är att undersöka om ungdomar på stödboendet Kollektivboendet (Kollbo) i Örebro upplever sig vara delaktiga i den stödjande verksamheten och hur delaktigheten ser ut. Studien är en kvalitativ undersökning baserad på sex semistrukturerade intervjuer med ungdomar boende på Kollbo och i deras slusslägenheter. De sex pojkarna är slumpmässigt utvalda utifrån ett antal sammanställda kriterier. Resultatet av studien framställs under olika teman som vi har identifierat under intervjuerna. Resultatet visade på att majoriteten av ungdomarna till stor del upplever sig delaktiga i den stödjande processen på Kollbo. Det framkommer även att ungdomarna är positiva till personalen och Kollbo, men att det finns vissa aspekter där pojkarna upplever att delaktigheten brister.</p> / <p>Many young people with different types of problems can at present not live at home. The reasons to it can lie at the youth alone or at the youth’s family and near society and can then be placed on a supportive residential home. The study's purpose is to examine whether young people on Kollektivboendet (Kollbo) in Örebro are to be involved in supporting activities and how the participation looks. The study is a qualitative survey, based on six semi structured interviews with young people living at the supportive residential home Kollbo and in their sluice-gate apartments. The six boys are randomly selected from a number of consolidated criteria. The results of the study are produced under different themes that we have identified during the interviews. The results showed that the majority of young people largely feel involved in the supporting process around themselves at Kollbo. It is found that young people feel positive towards the staff and Kollbo, but that there are certain aspects where the boys experiences that the participation deficiencies.</p>