Syftet med denna studie har varit att få inblick i vuxna individers upplevelser av vänskap och socialt samspel inom ramen för gemensamt boende. I uppsatsen presenteras och besvaras tre frågeställningar, vilka lyder: Hur upplever individerna vänskap och socialt samspel på sitt gemensamma boende? Vilken funktion fyller det sociala samspelet och vänskapen i deras vardagliga liv och i deras framsteg? och Hur kan individernas upplevelser förstås utifrån begreppen hälsa, meningsfullhet och social jämförelse? Tio intervjupersoner rekryterades från tre olika boenden; ett hem för vård och boende för individer med missbruksproblematik, ett hem för vård och boende för familjer, samt ett stödboende som främst riktar sig till individer med neuropsykiatrisk funktionsnedsättning. En av intervjupersonerna avböjde i sista stund vilket gjorde att vi slutligen hade nio informanter till studien. Dessa informanters upplevelser har samlats in genom semi-strukturerade intervjuer, som spelats in och därefter transkriberats. De transkriberade intervjuerna har sedan, i obearbetad form, utgjort det empiriska underlaget för studien. Bearbetningen av materialet har gjorts utifrån Amedeo Giorgis deskriptiva fenomenologiska metod. Ur analysen tog fem konstituenter form: Att ha någonting gemensamt, Stöd från andra, Mänsklig närvaro, Behovet av egen tid samt Egna och andras framsteg. Tillsammans utgör dessa konstituenter fenomenets så kallade essens; den eller de aspekter av det studerade fenomenet som är essentiellt för att det ska kunna bilda en helhet. Resultatet i denna studie visar att essensen av det studerade fenomenet är att samtliga informanter upplever att vänskap och socialt samspel är meningsfullt när man bor tillsammans med andra människor.

<p>Syftet med denna studie har varit att utvärdera och jämföra vårdplaneringsarbetet och de stödinsatser som har gjorts utifrån de målstyrda insatsplanerna på två trapphusboenden inom Eskilstuna kommun. Underlaget till studien har baserats på innehållet i skriftliga vårdplaner tillsammans med data från 14 stycken intervjuer med vårdpersonalen. Behovsområdena i Camberwells behovsskattningsskala (CAN; Camberwells Assessment of Need) har används som gemensamma kriterier att jämföra intervjuerna och de två trapphusboendenas vårdplaner mot. Studien visar att personalen på det ena trapphusboendet täcker av fler behovsområden enligt CAN i de skriftliga vårdplanerna, lyckas förmedla sin syn på brukarnas behov i dem samt använder sig av evidensbaserade metoder i vårdarbetet i större utsträckning jämfört med personalen på det andra boendet. Även synpunkter och tillvägagångssätt skiljer sig åt mellan de två personalgrupperna med avseende på hur de går tillväga vid upprättandet av en skriftlig vårdplan, hur de tolkar begreppet brukardelaktighet samt vilket stöd personalen anser sig få i arbetet. Båda personalgrupperna betonar relationens betydelse i vårdarbetet och efterlyser ett bättre samarbete med andra berörda instanser. I resultatet framgår att systematiska utvärderingar knappast förekommer och att psykologiska besvär tycks vara ett behovsområde som i alltför hög grad förbises vid vårdplanering trots att det uppmärksammas av både personal och brukare.</p>

Syftet med denna studie har varit att utvärdera och jämföra vårdplaneringsarbetet och de stödinsatser som har gjorts utifrån de målstyrda insatsplanerna på två trapphusboenden inom Eskilstuna kommun. Underlaget till studien har baserats på innehållet i skriftliga vårdplaner tillsammans med data från 14 stycken intervjuer med vårdpersonalen. Behovsområdena i Camberwells behovsskattningsskala (CAN; Camberwells Assessment of Need) har används som gemensamma kriterier att jämföra intervjuerna och de två trapphusboendenas vårdplaner mot. Studien visar att personalen på det ena trapphusboendet täcker av fler behovsområden enligt CAN i de skriftliga vårdplanerna, lyckas förmedla sin syn på brukarnas behov i dem samt använder sig av evidensbaserade metoder i vårdarbetet i större utsträckning jämfört med personalen på det andra boendet. Även synpunkter och tillvägagångssätt skiljer sig åt mellan de två personalgrupperna med avseende på hur de går tillväga vid upprättandet av en skriftlig vårdplan, hur de tolkar begreppet brukardelaktighet samt vilket stöd personalen anser sig få i arbetet. Båda personalgrupperna betonar relationens betydelse i vårdarbetet och efterlyser ett bättre samarbete med andra berörda instanser. I resultatet framgår att systematiska utvärderingar knappast förekommer och att psykologiska besvär tycks vara ett behovsområde som i alltför hög grad förbises vid vårdplanering trots att det uppmärksammas av både personal och brukare.

<p>Många ungdomar med olika typer av problem kan i dagsläget inte bo kvar hemma. Anledningarna till det kan ligga hos ungdomen själv eller hos ungdomens familj och närsamhälle och kan då placeras på ett stödboende. Studiens syfte är att undersöka om ungdomar på stödboendet Kollektivboendet (Kollbo) i Örebro upplever sig vara delaktiga i den stödjande verksamheten och hur delaktigheten ser ut. Studien är en kvalitativ undersökning baserad på sex semistrukturerade intervjuer med ungdomar boende på Kollbo och i deras slusslägenheter. De sex pojkarna är slumpmässigt utvalda utifrån ett antal sammanställda kriterier. Resultatet av studien framställs under olika teman som vi har identifierat under intervjuerna. Resultatet visade på att majoriteten av ungdomarna till stor del upplever sig delaktiga i den stödjande processen på Kollbo. Det framkommer även att ungdomarna är positiva till personalen och Kollbo, men att det finns vissa aspekter där pojkarna upplever att delaktigheten brister.</p> / <p>Many young people with different types of problems can at present not live at home. The reasons to it can lie at the youth alone or at the youth’s family and near society and can then be placed on a supportive residential home. The study's purpose is to examine whether young people on Kollektivboendet (Kollbo) in Örebro are to be involved in supporting activities and how the participation looks. The study is a qualitative survey, based on six semi structured interviews with young people living at the supportive residential home Kollbo and in their sluice-gate apartments. The six boys are randomly selected from a number of consolidated criteria. The results of the study are produced under different themes that we have identified during the interviews. The results showed that the majority of young people largely feel involved in the supporting process around themselves at Kollbo. It is found that young people feel positive towards the staff and Kollbo, but that there are certain aspects where the boys experiences that the participation deficiencies.</p>

<p>Idag satsas allt mer på stödboenden i olika former och man föredrar placeringar i närmiljö. Föreliggande studie syftar till att undersöka ungdomars livssituation minst ett år efter avslutad placering på Kollbo, ett stödboende tillhörande Ungdoms- och familjeenheten i Örebro kommun. Syftet är vidare att undersöka vilka komponenter i verksamheten ungdomarna har uppfattat som positiva respektive negativa, samt att se hur deras uppfattningar överensstämmer med personalgruppens. Studien har en kvalitativ ansats och bygger på intervjuer med ungdomar samt ordinarie anställda på Kollbo. Intervjuguiderna har utformats utifrån studiens syfte, verksamhetsbeskrivning samt tidigare forskning. Av resultatet framkommer att de komponenter ungdomarna menar har haft en positiv inverkan är personalens generella stöd och tillgänglighet och särskilt kontaktpersonen har haft stor betydelse. De är positiva till de regler som fanns och menade att personalgruppen var sammansvetsad och konsekvent. Flera respondenter upplever att Kollbos personal genom sitt stöd har haft del i att deras relationer med familjen förbättrats. Den komponent som framför allt uppfattades ha en negativ påverkan var tillämpningen av avvisning som konsekvens för regelbrott. Detta var även den komponent om vilken uppfattningarna i ungdoms- respektive personalgrupp skilde sig åt i störst utsträckning. Resultatet visar att ungdomarna, med ett undantag, idag är nöjda med sin livssituation. Majoriteten menar att placeringen har gjort en avgörande skillnad för deras nuvarande situation.</p> / <p>Today there is an increased use of supportive residential homes of different types and placements close to home are preferred. The purpose of this study is to examine the present situation of youths at least one year after completing their placement at Kollbo, a supportive residential home within the social welfare service of Örebro municipality. The purpose is also to examine which components have been regarded as positive respectively negative by the youths and how their views agree with the staff’s. The study has a qualitative approach and is based on interviews with youths and the regular staff at Kollbo. The interview guides have been formulated on the basis of the study’s aim, the statement of activity and previous research. The results of the study show that the components that have been positively regarded by the youths are the general support and availability provided by the staff and especially their contact person have had a special meaning to them. They are also in favour of the rules and have experienced the staff as united and consistent. Several respondents’ experience is that the staff at Kollbo has had an active part in helping to improve the youths’ family relations by their support. The component regarded as having the most negative influence was the use of refuse of entry as a consequence of breaking the rules. This was also the component were the staff’s and youths’ opinions differed the most. The result further shows that the youths, with the exception of one person, are pleased with their present life situation. The majority believes that the placement has made a significant difference for their present situation.</p>

Idag satsas allt mer på stödboenden i olika former och man föredrar placeringar i närmiljö. Föreliggande studie syftar till att undersöka ungdomars livssituation minst ett år efter avslutad placering på Kollbo, ett stödboende tillhörande Ungdoms- och familjeenheten i Örebro kommun. Syftet är vidare att undersöka vilka komponenter i verksamheten ungdomarna har uppfattat som positiva respektive negativa, samt att se hur deras uppfattningar överensstämmer med personalgruppens. Studien har en kvalitativ ansats och bygger på intervjuer med ungdomar samt ordinarie anställda på Kollbo. Intervjuguiderna har utformats utifrån studiens syfte, verksamhetsbeskrivning samt tidigare forskning. Av resultatet framkommer att de komponenter ungdomarna menar har haft en positiv inverkan är personalens generella stöd och tillgänglighet och särskilt kontaktpersonen har haft stor betydelse. De är positiva till de regler som fanns och menade att personalgruppen var sammansvetsad och konsekvent. Flera respondenter upplever att Kollbos personal genom sitt stöd har haft del i att deras relationer med familjen förbättrats. Den komponent som framför allt uppfattades ha en negativ påverkan var tillämpningen av avvisning som konsekvens för regelbrott. Detta var även den komponent om vilken uppfattningarna i ungdoms- respektive personalgrupp skilde sig åt i störst utsträckning. Resultatet visar att ungdomarna, med ett undantag, idag är nöjda med sin livssituation. Majoriteten menar att placeringen har gjort en avgörande skillnad för deras nuvarande situation. / Today there is an increased use of supportive residential homes of different types and placements close to home are preferred. The purpose of this study is to examine the present situation of youths at least one year after completing their placement at Kollbo, a supportive residential home within the social welfare service of Örebro municipality. The purpose is also to examine which components have been regarded as positive respectively negative by the youths and how their views agree with the staff’s. The study has a qualitative approach and is based on interviews with youths and the regular staff at Kollbo. The interview guides have been formulated on the basis of the study’s aim, the statement of activity and previous research. The results of the study show that the components that have been positively regarded by the youths are the general support and availability provided by the staff and especially their contact person have had a special meaning to them. They are also in favour of the rules and have experienced the staff as united and consistent. Several respondents’ experience is that the staff at Kollbo has had an active part in helping to improve the youths’ family relations by their support. The component regarded as having the most negative influence was the use of refuse of entry as a consequence of breaking the rules. This was also the component were the staff’s and youths’ opinions differed the most. The result further shows that the youths, with the exception of one person, are pleased with their present life situation. The majority believes that the placement has made a significant difference for their present situation.

Bakgrund: Många personer med psykisk funktionsnedsättning har en upplevelse av låg livskvalitet. De har också en sämre utgångspunkt materiellt, ekonomiskt, socialt och hälsomässigt. Att beviljas insatsen särskilt boende innebär att få stöd, service och omsorg i sin vardagstillvaro. Tidigare studier har visat att för att ett stöd ska upplevas stödjande behöver personalen ha både kunskap och vissa egenskaper, lyssnande, medkännande och lyhördhet. Syfte: Att beskriva vårdpersonals erfarenheter och tankar kring hur man utformar vardagligt stöd till livskvalitet för personer som bor i särskilt boende. Metod: Halvstrukturerade intervjuer gjordes där sammantaget tio personal deltog från fem särskilda boenden. Som analysmetod användes kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Resultat: Personalens erfarenheter av att ge stöd till livskvalitet rörde sig inom tre olika områden. Hur dessa områden, vårdrelation, organisation och miljö var beskaffade och upplevdes påverkade stödets insats och kvalitet. Det framkom att en viktig komponent i det vardagliga stödet utgjordes av ett omfattande motivationsarbete. Det fanns en bristande överensstämmelse mellan de boendes uppfattning om stöd behov och det som personalen ansåg att de behövde. Ett samband som visade sig var personalens uttryckta maktlöshet i vissa stödjande situationer och samtidig frånvaro eller bristande kontinuitet av handledning. Diskussion: Det särskilda boendet har som konstruktion stora utmaningar i att göra anspråk på att vara ett hem och inte en institution. Redan språkbruket etiketterar; man bor inte i en lägenhet utan på ett gruppboende och man är inte hyresgäst utan boende. De yttre strukturerna kan förstärka ett vi och dom tänkande där behov och svårigheter riskerar att bli beskrivna utifrån grupptillhörighet. / Background: Many people with psychiatric disabilities have a perception of low quality of life. They also have lower standard, materially, economically, socially and health-wise. To be granted supportive housing means getting daily support, service and care. Previous studies have shown that the supporting staff have to be knowledgeable and have special features, compassionate, responsive and attentive. Aim: To describe a health care professional experiences and thoughts on how to style casual support to the quality of life for people living in sheltered housing. Methods: Semi-structured interviews were conducted as with ten staff members from five supportive housing. The method of analysis was qualitative content analysis with an inductive approach. Results: The staffs’ experiences of providing support for quality of life was categorized into three different areas. How these areas, care relationship, organization and environment was constituted and perceived made impact on support effort and quality. It emerged that a key component of the everyday support consisted of a comprehensive motivational work. There was a mismatch between the residents' perception of support needs and what the staff felt that they needed. A relationship that turned out was the staff expressed powerlessness in some supportive situations and the absence or lack of continuity of supervision. Discussions: Supportive housing has as major challenges in claiming to be a home and not an institution. The language used; you do not live in your own apartment, but in a group home and you are not a tenant, but a person living there. The outer structures can reinforce an “us” and “them” thinking where the needs and difficulties might be described on the basis of group membership.

Due to the high asylum immigration in 2015, Sweden's municipalities became in need of more varied forms of placement. As a result of this, the new placement supported accommodation was founded in 2016. Since the placement form is a new form of placement, there are few studies dedicated to the area. The purpose of this study is consequently to investigate this form of placement. This will be done through qualitative interviews. The questions that will be asked to have their basis in the purpose of the study, we have the aim to study and investigate the concepts of relationship building and participation. We have done eight semi-structured interviews with the aim of getting answers to the study's three questions. From the results of the study, it appears that relationship building as well as participation are two important components for the work in supported accommodation. The interviewees highlight interesting examples of when the concepts are applied and what significant factor they have on the young person. They also address how the social worker should relate to the young person and what impact the social worker's approach has on the young person. The result is analyzed based on the study's theoretical starting points, the relational perspective and Hart's participation model. The theoretical starting points creates interesting perspectives. The perspectives also create understanding for possible approaches to the dilemmas expressed by social workers. The results also describe the obstacles we discovered within the perspectives. Obstacles and opportunities are consistently named and explained in this study. The concepts of obstacle and opportunity are often tied to the situation and the person. Accordingly, the concepts are explained carefully throughout the course of the study. In summary, it appears in the study that relationship building, and participation form a highly significant basis for the social work with children and young people in supported accommodation.

The Swedish child welfare system allows a possibility to place children in out-of-home-care. In 2016 a new form of placement was introduced: supported housing [stödboende]. The main purpose of a placement in supported housing is to prepare the residents – young people between the ages of 16 and 20 – for an independent life and living. Unaccompanied youths constitutes a category of service-users that has become relevant for placement in supported housing due to the assumption that they are in need of support-oriented rather that treatment- and care-oriented services. The purpose of this master’s thesis is to analyse how supported housing units for unaccompanied youths are organised and how the staff describe working to ensure the independence of the youths. To meet the purpose of the study, supported housing units in three Swedish municipalities have been studied through a total of 15 semi-structured interviews with section managers, unit managers, coordinators and staff. Supported housing for unaccompanied youths has been studied as an organisational idea which has been received and adopted in the municipalities. To understand how external pressure and internal processes influence the units and the work, an organisational perspective has been applied on the empirical material, through new institutionalism and Lipsky’s theory of street-level bureaucracies. From Said’s theory of orientalism the construction of “the other” is used as a complement to also understand how different constructions of residents and work with independency are expressed. The results of the study indicates that the organisation of the units and the work within them are highly affected by external factors, such as reduced economical resources and the situation in which many of the placed youths are still awaiting decisions on their asylum applications due to long processing times at the Swedish Migration Agency. This leads to great challenges both in terms of organisation and work. To meet the needs of the situation informal adjustments of routines and work are often made by both managers and staff. Concerning the work with independency, a division of three becomes visible: practical, societal and emotional/social independency. How the work is conducted seems to be influenced not only by the discretion of the staff, but also by whether or not the youths have received a residential permit. An important conclusion is the emergence of a construction of the “ideal” supported housing unit, where the placed youths can practice on standing on their own two feet in a safe environment. However there is also a parallel construction of “reality”, where challenges beyond the control of the staff and managers highly affect the units and the organisation of the work, including economical resources, the Swedish asylum politics, other social service actors, as well as the mental health of the placed youths.

Många ungdomar med olika typer av problem kan i dagsläget inte bo kvar hemma. Anledningarna till det kan ligga hos ungdomen själv eller hos ungdomens familj och närsamhälle och kan då placeras på ett stödboende. Studiens syfte är att undersöka om ungdomar på stödboendet Kollektivboendet (Kollbo) i Örebro upplever sig vara delaktiga i den stödjande verksamheten och hur delaktigheten ser ut. Studien är en kvalitativ undersökning baserad på sex semistrukturerade intervjuer med ungdomar boende på Kollbo och i deras slusslägenheter. De sex pojkarna är slumpmässigt utvalda utifrån ett antal sammanställda kriterier. Resultatet av studien framställs under olika teman som vi har identifierat under intervjuerna. Resultatet visade på att majoriteten av ungdomarna till stor del upplever sig delaktiga i den stödjande processen på Kollbo. Det framkommer även att ungdomarna är positiva till personalen och Kollbo, men att det finns vissa aspekter där pojkarna upplever att delaktigheten brister. / Many young people with different types of problems can at present not live at home. The reasons to it can lie at the youth alone or at the youth’s family and near society and can then be placed on a supportive residential home. The study's purpose is to examine whether young people on Kollektivboendet (Kollbo) in Örebro are to be involved in supporting activities and how the participation looks. The study is a qualitative survey, based on six semi structured interviews with young people living at the supportive residential home Kollbo and in their sluice-gate apartments. The six boys are randomly selected from a number of consolidated criteria. The results of the study are produced under different themes that we have identified during the interviews. The results showed that the majority of young people largely feel involved in the supporting process around themselves at Kollbo. It is found that young people feel positive towards the staff and Kollbo, but that there are certain aspects where the boys experiences that the participation deficiencies.