Bakgrund: När beslutet att flytta in på ett särskilt boende fattats förändras livssituationen för både den som drabbats av demens som för de anhöriga. Syftet: Syftet med denna litteraturöversikt var att studera och beskriva anhörigas upplevelser i samband med att en person som drabbats av demens flyttar in på ett särskilt boende. Metod: Studien genomfördes som en litteraturöversikt. Litteratur­sökningarna gjordes i databaserna Medline och Cinahl efter relevanta artiklar. Sökord som användes var relatives, experience, caregivers burden, coping, dementia, nursing home, placement, decision, Sweden, family caregivers. Sexton vetenskapliga artiklar analyserades med en kvalitativ innehållsanalys. Analysen resulterade i fem olika kategorier: att skapa en relation att känna sig delaktig, att känna skuld, att känna osäkerhet samt att fatta rätt beslut. Resultat: Att ta beslutet att flytta en person som drabbats av demens var svårt, eftersom det ofta är förknippat med skuldkänslor, att inte känna sig delaktig, samt en känsla av osäkerhet, och en oro om att inte ha tagit rätt beslut. Slutsats: Rollen som anhörig till en person som drabbats av demens är svår och det innebär en hög belastning samt en hög nivå av stress. Det är viktigt att den anhörige får stöd och uppmuntran och där har vårdpersonalen en viktig roll.

Syftet med denna litteraturstudie var att beskriva de äldre personernas upplevelser i samband med en förändrad boendesituation. Studien genomfördes som en litteraturstudie. Artiklar publicerade mellan åren 2000-2011 söktes i databaserna Cinahl och Scopus. Resultat: Att flytta till särskilt boende var en stor omställning för den äldre personen. De äldre kände sorg över att lämna sitt tidigare liv, men hade behov av att känna trygghet. Aktiviteter saknades inte men behov av samtal med personal var stort. Slutsats: Personalen måste se hela människan med deras egen livshistoria och att erbjuda en individanpassad omvårdnad samt ha förståelse för samtalets betydelse för den äldre personen.

Abstrakt Bakgrund: Andelen äldre och omsorgsbehövande kommer i framtiden att öka. I Socialtjänstlagen står det att äldre har rätt att leva ett värdigt liv, känna välbefinnande och ha en meningsfull tillvaro. Aktiviteter på det särskilda boendet kan vara ett sätt att tillgodose detta. Djurterapi har blivit mer vanligt i arbetet kring äldre på särskilda boenden. Syfte:Att undersöka effekter av sällskapsdjurs närvaro hos äldre på särskilt boende.Metod: I litteraturstudien har åtta kvantitativa artiklar granskats och analyserats. Sökningar gjordes i databaserna Pub Med, Psyc INFO och CINAHL. Manuell sökning genomfördes. Resultat:Analysen resulterade i tre kategorier och åtta subkategorier. Resultatet visade att sällskapsdjur har en gynnsam effekt psykiskt, socialt och fysiskt. Negativa psykiska beteenden minskade hos dementa. Den äldre kände glädje och meningsfullhet. Depressionsnivåerna förändrades på ett positivt sätt och känslan av ensamhet minskade. Djurterapi stimulerade till en ökad kommunikation, en förbättrad fysisk funktion och ett ökat välbefinnande. Slutsats: Sällskapsdjur har en viktig funktion att fylla och kan ses som ett komplement till andra metoder i vårdenoch ett stöd i sjuksköterskans arbete att skapa en meningsfull tillvaro för de äldre. Nyckelord: Särskilt boende, sällskapsdjur, livskvalitet.

Andelen äldre ökar ständigt i samhället. Många av dessa äldre behöver flytta till särskilt boende för att få den hjälp och omvårdnad som de behöver. Detta gör att vi behöver utöka vår kunskap inom detta område för att ta hand om de äldre på ett bra sätt. Syftet med studien var att beskriva äldres upplevelser i samband med flytten från det egna hemmet till ett särskilt boende. Metoden som användes för datainsamling var personliga intervjuer med semistrukturerade öppna frågor. Frågorna handlade om tankar och känslor inför, under och efter flytt. Åtta äldre personer som flyttat till särskilt boende senaste året deltog i studien. Att anpassa sig till sin situation var något som framkom tydligt under intervjuerna. Både de som själva valt att flytta till särskilt boende och de där andra har påverkat flytten talade om att de förstår att flytten är nödvändig och att de accepterar situationen. Många äldre personer har en förmåga att anpassa sig till och acceptera att livet förändras med stigande ålder och sviktande hälsa.

Bakgrund: Närmare 20 procent av Sveriges befolkning består av äldre personer (65 år eller äldre). Cirka 89000 äldre personer bor på särskilt boende och är i omfattande behov av omvårdnad. Demens och kognitiv svikt är vanligt förkommande tillstånd bland äldre personer. Ensamhet och depression är även vanliga tillstånd för äldre personer som bor på särskilda boenden. Tidigare forskning visar att husdjursterapi kan ha en positiv inverkan på äldre personers välmående som bor på särskilt boende. Syfte: Syftet var att belysa vilken betydelse husdjur har för äldre personer som bor på särskilt boende. Metod: En kvalitativ litteraturstudie baserad på sju vetenskapliga artiklar. De inkluderande artiklarnas resultat analyserades utifrån Graneheim och Lundmans beskrivning av innehållsanalys. Resultat: Huvudfynden i studien var att husdjur kan ha social, psykisk och fysisk inverkan hos äldre personer som bor på särskilt boende. Det visade sig att deltagarna blev mer interagerande med varandra, Terapidjuren väckte minnen och känslor som glädje, frid, harmoni och lugn. Under husdjursterapin blev även deltagarna mer fysiskt aktiva. Slutsats: Med hjälp av husdjursterapi kan känslor som ensamhet samt symtom på depression minska för personer som bor på särskilda boenden.

Bakgrund I Sverige drabbas varje år ungefär var tredje person som är 65 år eller äldre av en fallolycka. Fallskador medför personliga lidanden för individen samt omfattande kostnader för samhället. Problemet kommer att öka därför att andelen äldre ökar i framtiden. Många fallolyckor går det att förebygga. Sjuksköterskan har en viktig roll i att utföra hälsofrämjande arbete genom att implementera fallförebyggande åtgärder i omvårdnaden av äldre. Syfte Syftet med föreliggande arbete var att beskriva omvårdnadsåtgärder med vilka sjuksköterskan kan förebygga fall hos äldre personer på särskilda boenden. Metod En litteraturstudie valdes som metod. Litteratursökningar genomfördes i databaserna PubMed och CINAHL samt manuell litteratursökning. 16 artiklar inkluderades efter ett systematiskt och kvalitetssäkert urval. De utvalda artiklarna sammanställdes i en matris. Resultat I resultatet presenterades 16 artiklar. Vetenskapliga studier visade att genom att använda beprövade bedömningsinstrument, sjuksköterskans kliniska bedömning, individualiserade multifaktoriella åtgärder, anpassad fysisk träning, personalutbildning, anpassad information till äldre kan fallfrekvensen minska bland äldre på särskilda boenden. Det framkom också att förbättrad nutritionsstatus kunde leda till färre fallolyckor. Flera studier beskrev vårdpersonalens erfarenheter av att använda fysiska begränsningsåtgärder som fallförebyggande åtgärder. Slutsats Utbildning och information till äldre är en viktig del i fallpreventivt arbete och en viktig omvårdnadsåtgärd för att minska fallfrekvens bland äldre. Det är viktigt att sjuksköterskan innehar kunskap kring fallpreventivt arbete samt involverar äldre. Sjuksköterskans roll skulle kunna vara som en förmedlare av information samt att riskbedöma, planera, utföra och ordinera fallpreventiva åtgärder.

Bakgrund: Medelåldern och antal äldre i Sverige ökar. En vanligt förekommande sjukdom hos äldre är demens och många dementa bor på särskilda boenden. Ett särskilt boende bör erbjuda trygghet och ett meningsfullt innehåll som tillfredsställer de äldres individuella behov. Många äldre på särskilda boenden känner sig ensamma och anser att personalen inte alltid har tid för att hålla dem sällskap. Vårdhunden har tidigare visat sig vara tröstingivande samt kunna förmedla engagemang och känsla av närvaro till den äldre.Syfte: Syftet var att undersöka hur vårdhundar kan påverka äldres hälsa på särskilda boenden. Metod: En systematisk litteraturstudie med tolv kvantitativa originalartiklar. Kvalitetsgranskningen gjordes utifrån en checklista för kvantitativa artiklar. Därefter analyserades artiklarna var för sig av författarna och sedan tillsammans. Resultat: Överlag hade vårdhunden positiva effekter på hälsan hos äldre på särskilda boenden. Vårdhunden gav en positiv effekt hos de äldres ADL-förmåga och bidrog till bättre mobilisering. Vårdhunden hade också effekt på depressiva symtom och apati, samt ökade den sociala interaktionen hos de äldre. De äldre fick även förbättrad livskvalitet, kände sig mindre ensamma och återupplevde gamla minnen. Hos dementa förbättrades den kognitiva funktionen, de fick en ökad samarbetsförmåga och var mindre agiterade. Vissa dementa fick dock en ökad verbal agitation efter mötena med vårdhunden. Slutsats: Vårdhunden hade många goda effekter på de äldres hälsa. Trots detta observerades vissa negativa effekter hos en del dementa. Det är därför viktigt att ha i åtanke att behandling med vårdhund inte passar alla äldre på särskilda boenden och att sjuksköterskan kan avgöra vilka äldre som är lämpliga för denna form av behandling.

Bakgrund: Felnäring, viktproblematik och dehydrering är vanligt hos äldre. Kunskapsnivån om äldre och nutrition varierar mellan personalgrupper. God nutrition ger energi till att klara av vardagen och hjälper till att förebygga sjukdomar och skador. När man ska göra en förändring är det viktigt att ha en bra implementeringsstrategi. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att se vilka interventioner som gjorts på särskilda boenden för att förbättra näringsintaget hos de boende, vilka som har fungerat och vilka som inte har fungerat. Vidare var syftet att undersöka vilka implementeringsstrategier som använts. Metod: Litteraturstudie valdes som metod. Studien baserades på 19 orginalartiklar. Resultat: Fem teman sammanställdes från underlaget som svar på de tre första frågeställningarna. Dessa var smakförstärkare, utbildning, miljö, mellanmål och berikning och tandvård. Interventioner inom samtliga teman gav ett signifikant positivt resultat i vikt, BMI eller kaloriintag. Som svar på sista frågeställningen framkom att liten vikt har lagts vid implementeringsstrategier i samtliga studier. Slutsats: Flera interventioner kan förbättra näringsintaget hos äldre. Liten fokus ligger på hur interventionerna har implementerats. Mer forskning behövs inom området, framförallt inom implementeringsstrategier.

No description available.

No description available.