Syfte: Att identifiera vilka aktiviteter som var vanligt förekommande på särskilt boende utifrån litteraturen och vilka effekter de hade på äldres livssituation. Metod: Studien genomfördes som en litteraturöversikt och artiklar söktes genom databaserna Pubmed, CINAHL with Full Text och Academic Search Elite. Studiens resultat innehåller 18 antal artiklar. Resultat: Olika sociala och fysiska aktiviteter hade en positiv inverkan på livskvalitén, men även på de boendes upplevelser av ensamhet. Deras fysiska förmåga förbättrades också i form av att de lättare kunde utföra aktiviteter i dagliga livet (ADL). Fem olika kategorier med aktiviteter skapades. Dessa var trädgårdsprogram, fysisk aktivitet, interaktion med djur, sociala aktiviteter och musik. De olika aktiviteterna hade även en positiv inverkan på äldre med demenssjukdomar i form av minskad agitation och störande beteende. Slutsats: Aktiviteters förekomst på särskilt boende bidrar till en förbättrad livssituation. Äldre bör erbjudas möjlighet att delta i olika sociala och fysiska aktiviteter.

No description available.

Bakgrund: Sömn har stor betydelse för en god hälsa och återhämtning för kroppen. Vid stigande ålder förändras dygnsrytm och sömnmönster. Sömnen blir mindre djup hos äldre. Tidigare studier visar att äldre personer har sömnproblem. Studier visar också att personal på särskilt boende har uppmärksammat sömnproblem hos äldre.  Syfte: Att belysa de faktorer som påverkar äldres sömn på särskilt boende. Metod: En litteraturstudie där datainsamling genomfördes i databaserna Cinahl och PubMed. Nio vetenskapliga artiklar med främst kvantitativ design analyserades. Resultat: Tre kategorier beskrev den erfarenhet äldre har av sömn på särskilt boende. Fysiska faktor av betydelse var brist på daglig aktivitet, psykiska faktorer som påverkade var depression och miljöfaktorer var bland annat ljud och ljus. Slutsats: Det finns flera faktorer som påverkar äldres sömnkvalitet på särskilt boende. Sömnsvårigheter kan leda till sämre hälsa såsom ökad depression. Genom att uppmärksamma detta kan sjuksköterskan arbeta för att förbättra de tre faktorerna som brister för de äldre och på så vis främja god sömn och hälsa på särskilt boende.

Syfte. Syftet med föreliggande studie var att kartlägga förekomst av och faktorer av betydelse för förstoppning bland äldre personer med kognitiv nedsättning på särskilda boenden i Västerbotten. Bakgrund. Generellt har forskning om förstoppning inriktats på behandling, orsaker, ekonomiska konsekvenser och påverkan på livskvalitén. Så långt vi funnit finns en brist på studier om förstoppning hos personer med kognitiv nedsättning. Design. En kvantitativ tvärsnittsstudie. Metod. Denna studie ingår som en del av en större tvärsnittsstudie. Data samlades in genom instrumentet Multi-Dimensional Dementia Assessment Scale. Totalt uppfyllde 1469 vårdtagare inklusionskriterierna för denna studie. Frågorna har besvarats av personal som känner den boende bäst. Med förstoppning avses i denna studie att personalen har bedömt att vårdtagaren har trög mage. Resultat. I föreliggande studie framkom att 41 % av vårdtagarna var förstoppade. Av vårdtagare med förstoppning hade en signifikant högre andel benägenhet att bruka fysiskt våld (22,1% vs 15,8%), slå andra vårdtagare och personal (14,5% vs 10,0%) och skrika eller ropa ihållande (21,7% vs 14,3%). En signifikant högre andel av vårdtagare med förstoppning hade smärtor (63,6% vs 53,5%) och svår talrubbning (16,2% vs 8,3%).  Vidare framkom att en signifikant högre andel av vårdtagare med förstoppning saknar förmåga att gå självständigt (53,2% vs 34%) och är föremål för fysiska begränsningsåtgärder (21,6% vs 11,5%). Slutsats och betydelse för klinisk praktik. Med resultatet från föreliggande studie poängteras sjuksköterskors roll att tolka beteendesymtom som möjlig kommunikation om basala behov som exempelvis tarmtömning. Vår studie visar att det behövs mer forskning om hur personer med kognitiv nedsättning förmedlar sig för att kunna utveckla och förbättra vårdkvalitén för denna patientgrupp. Detta skulle kunna leda till att riskerna för felbehandling med läkemedel eller fysiska begränsningsåtgärder minskar. / Aim and objectives. The aim of this study was to chart the occurrence of and significant factors of constipation among residents with cognitive impairment that live in residential care settings in Västerbotten. Background. Most research on constipation focuses on treatment, causes, costs and how constipation affects the quality of life. Few scientific articles focus on residents with cognitive impairment that suffer from constipation. Design. A quantitative cross-sectional study Methods. This study was part of a larger cross-sectional study. Data was collected through the instrument Multi-Dimensional Dementia Assessment Scale. A total of 1469 residents met the inclusion criteria for this study. The questions has been answered by a member of the staff who knows the resident best. Constipation in this study is referred to that the staff has determined that the resident has constipation. Results. The study revealed that 41% of the total population were constipated. It also showed that a higher proportion in the group with constipation used physical violence (22,1% vs 15,8%), beat other residents(14,5% vs 10,0%) and screamed or shout persistently (21,7% vs 14,3%). It also revealed that a higher proportion in the group with constipation had more pain (63,6% vs 53,5%)  and more severe speech disorders (16,2% vs 8,3%) and often lacked the ability to walk independently (53,2% vs 34%) and were more often subjected to physical restraint (21,6% vs 11,5%).  Conclusion and relevance to clinical practice. This study highlights the nurses’ role in interpreting residents’ behavioral symptoms as possible communication about basic needs such as defecation. Our study also illustrates that more research is needed on how residents with cognitive impairment communicate, so that the quality of their care can be improved. This new research could minimize the risk of errors with medicines and decrease physical impairment.

Bakgrund: Fysiska begränsningsåtgärder är vanligt förekommande inom särskilda boenden för äldre samtidigt som de negativa konsekvenserna är övervägande. Tidigare studier visar varierande resultat för vad som kan minska användandet. Syfte: Att studera relationer mellan undvikandet av fysiska begränsningsåtgärder och vårdpersonalens utbildning, erfarenhet, självskattad kunskap om de boende samt personcentrerad vård inom särskilda boenden för äldre. Metod: En kvantitativ beskrivande tvärsnittsstudie. I studien analyserades en enkät med frågor om personcentrerad vård, fysiska begränsningsåtgärder, vårdpersonalens kunskap om de boende samt bakgrundsdata. Totalt deltog 1237 deltagare från hela Sverige. Resultat: En hög grad av personcentrerad vård var relaterat till ett ökat undvikande av fysiska begränsningsåtgärder. Även när vårdpersonalen uppskattade att de hade en tillräcklig kunskap om de boendes sjukdom och behandling kunde ett samband ses med ökat undvikande. Utbildning och erfarenhet hade inget samband med undvikande av fysiska begränsningsåtgärder. Konklusion: Högre grad av personcentrerad vård samt tillräcklig kunskap om de boendes sjukdom och behandling kan ha betydelse för undvikandet av fysiska begränsningsåtgärder. Därför är studien betydelsefull för yrkesverksamma sjuksköterskor som vill undvika fysiska begränsningsåtgärder, samt styrker den positiva bilden av personcentrerad vård som förhållningssätt. Ytterligare studier krävs för att få vetskap om personcentrerad vård kan minska användandet av fysiska begränsningsåtgärder.   Nyckelord: fysiska begränsningsåtgärder, särskilt boende för äldre, personcentrerad vård, demenssjukdom, utbildning

Bakgrund: Vårdhundar ökar allt mer som en kompletterad behandlingsmetod inom vården och ett av det största arbetsområdet för hundarna är inom särskilt boende för äldre. Hundarna kan hjälpa människan att känna meningsfullhet, begriplighet och hanterbarhet. De hjälper också människan att bevara psykisk och fysisk hälsa. Syfte: Syftet med studien var att beskriva vårdhundar på särskilt boende utifrån två frågeställningar; de äldres upplevelse av mötet med vårdhundar samt vilken effekt vårdhundarna har på de äldre. Metod: En allmän litteraturstudie med deskriptiv design. Studien baseras på åtta artiklar, två kvalitativa och sex kvantitativa. Resultat: Det kvalitativa resultatet visade att mötena med vårdhundarna ledde till en speciell vänskap som gav de äldre både en psykisk och fysisk närhet, samt att mötet väckte mycket tankar och känslor hos de äldre, både positiva och negativa sådana. Det kvantitativa resultatet visade att mötena med vårdhundarna är en uppskattad aktivitet som har effekt på de äldre genom att ökar den verbala- och ickeverbala kontakten samt minskar känslorna av ensamhet. Däremot hade vårdhundarna ingen effekt på depression hos de äldre. Slutsats: Slutsatsen som drogs var att mötet med vårdhundar oftast leder till något positivt för de äldre samt att välbefinnandet och känslan av sammanhang på ett särskilt boende ökar när vårdhundar används

Bakgrund: Var femte person av den vuxna befolkningen i Sverige kommer under sin livstid vårda en sjuk familjemedlem. Demenssjukdom innebär försämring av kognitiva funktioner utöver vad som kan anses vara normalt åldrande. Demenssjukdomar är en av Sveriges folksjukdomar där de anhöriga ofta får dra en tung vårdbörda. Syfte: Syfte var att beskriva anhörigvårdares upplevelser av demenssjuk familjemedlems flytt i samband med till särskilt boende. Metod: Metoden var systematisk litteraturstudie med kvalitativ ansats. Tio kvalitativa artiklar kvalitetsgranskades, analyserades och sammanställdes för att ge ökad förståelse för anhörigvårdares upplevelser. Resultat: Vägen till flytt innebar förändring i relationen till den demenssjuke familjemedlemmen. Anhörigvårdarna upplevde svårigheter i beslutsfattandet om flytt till särskilt boende men att omgivningens stöd underlättade. Tiden efter flytt innebar anpassning till en ny vardag. Det innebar också möte med vårdpersonalen samt att besöka sin demenssjuke familjemedlem på det särskilda boendet. Slutsatser: Stora förändringar i vardagen tvingade fram beslut om demenssjuk familjemedlems flytt till särskilt boende. Anhörigvårdarnas upplevelser av sorg och oro kunde uttryckas som misstänksamhet mot vården. Genom kommunikation och samspel kan vårdpersonalen skapa en vårdrelation som möjliggör att de kan finnas som stöd för både anhörigvårdare och personer med demenssjukdom.

The purpose of this study was to examine the nursing staffs interpretation of elderly peoples loneliness in nursing homes to get a deeper understanding of the processes causing loneliness and how it can be managed. Our main questions dealt with how the nursing staff experience elderlies loneliness, the impact of institutionalization in relation to loneliness and what strategies nursing staff use to counteract this loneliness. To answer these questions we interviewed 8 elderly care personnel working at two different nursing homes using qualitative semi-structured interviews including a vignette. Our interviews had questions regarding relations between elderly and the nursing staff, loneliness and strategies to manage loneliness. The purpose of the vignette was to encourage the nursing staff to reflect upon how they would act in a situation regarding an elderly person who suffered from social and physical issues. The results of the study were analysed using Goffmans essays about asylums and the social gerontology theories activity- and disengagement theory. The main results of this study were that institutionalization had a significant impact in elderly peoples life at the nursing home. The consequence of the institution was that the environment and activities could give the elderly feelings of loss of self-determination at the nursing home. The main strategies to counteract loneliness for the nursing staff were to establish emotional bonds to the elderly using non-serviceoriented conversations. Our study shows that the nursing staff had a significant role regarding the elderly’s experiences of loneliness. The nursing staffs view on loneliness could affect the institutionalization causing feelings of loneliness among the elderly at the nursing home.

<p>Syftet var att undersöka om det fanns skillnader i retoriken i bifallsärenden respektive avslagsärenden och om besluten var logiska utifrån argumentationen. Vid genomförandet av studien användes kvantitativ och kvalitativ textanalys av tolv biståndsutredningar gällande särskilt boende enligt Socialtjänstlagen.</p><p>En av Stockholms stadsdelar hade arbetat med kvalitetssäkring av verksamheten. Biståndsenheten hade granskat tolv biståndsutredningar. Hälften av ansökningarna avslogs och hälften ledde till beslut om bifall. Biståndsenheten visste inte med säkerhet varför utfallet blev som det blev och det fanns därmed betänkligheter om godtycke i beslutsfattandet.</p><p>Studiens innehållsanalys visade att klienternas egna resurser, sociala skäl, anhöriga och juridiska skäl (riktlinjer) angavs som skäl för avslag. Medicinska skäl och medicinsk expertis förekom i bifallen. Det fanns ett samband mellan vilka skäl som var avgörande för beslutet och var i utredningen dessa skäl förekom.</p><p>Studiens argumentationsanalys visade att avslagsärendena inte styrkte tesen att klienten inte hade behov av den ansökta insatsen. Detta gällde alla utom ett ärende. Argumentationen i alla bifallsärendena styrkte däremot tesen att klienten hade behov av insatsen. Argumentationsanalysen visade även att avslagen var mer argumenterande medan bifallsärendena var i det närmaste propagerande. Argumentationen var emellanåt inkonsekvent.</p>

Bakgrund: Omorganisation inom vården ställer högre krav på anhöriga då fler vårdas i hemmet. Därför behövs mer kunskap om anhörigas situation för att stärka familjehälsan. Syfte: Syftet med studien var att belysa hur anhöriga upplever sin situation i flyttprocessen före, under och efter flytten av en vårdbehövande familjemedlem till ett särskilt boende för äldre, vilket framkom vid hälsostödjande familjesamtal. Metod: Åtta familjer deltog i en samtalsserie av tre samtal. Samtalen analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Huvudresultatet visade på att före flytten upplevdes livssituationen som ohållbar med ett krävande ansvar. Under flytten upplevdes både känslor av frid och frustration. Efter flytten upplevdes sorg, varierat förtroende för boendet, att de anhöriga ville behålla relationen med den vårdbehövande och en förändrad familjesituation. Slutsats: Anhörigas upplevelser var varierande under flyttprocessen. Distriktsköterskan bör vara synlig och finnas som stöd.