Bakgrund: Kognitiv nedsättning är något som ökar allt mer globalt bland den åldrande befolkningen på grund av den ökade medellivslängden för äldre. Samtidigt som kognitiv nedsättning ökar så faller allt mer ansvar på den informella vården, vilket kan resultera i att anhörigvårdaren får vårda sin närstående med kognitiv nedsättning.Studier indikerar emellertid att graden av den kognitiva nedsättningen kan påverka vårdtyngden för anhörigvårdaren.  Syfte: Syftet var att beskriva hur vårdtyngden hos anhörigvårdare vid vård av närstående med kognitiv nedsättningen skiljer sig åt mellan Sverige och Spanien. Metod: Metoden i studien är en tvärtsnittstudie med en desprektiv statistik som bygger på datamaterial från SMART4MD. Urvalet i studien är från deltagare i Svergie samt Spanien och är ett ändamålsändligt urval med anhörigvårdare som har en närstående med kognitiv nedsättning. Datamaterialet sammanfattades med hjälp av desprektiv statistik. Resultat: Majortieten av deltagarna bodde i Spanien och utgjorde totalt 68 % av deltagarna. I studien framkom det att att i Spanien upplevde 37,5 % av anhöigvårdarn vårdtyngd jämfört med 10,1 % i Sverige . Slutsats: Studien indikerar att det finns ett samband mellan graden av den kognitiva nedsättningen och upplevd vårdtyngd. Antalet deltagare i Spanien utgjorde procentuellt en högre vårdtyngd än deltagarna i Sverige. Studien kan dock inte fastslå ett direkt samband mellan bamomliggande faktorer och vårdtyngd.

Syfte. Syftet med föreliggande studie var att kartlägga förekomst av och faktorer av betydelse för förstoppning bland äldre personer med kognitiv nedsättning på särskilda boenden i Västerbotten. Bakgrund. Generellt har forskning om förstoppning inriktats på behandling, orsaker, ekonomiska konsekvenser och påverkan på livskvalitén. Så långt vi funnit finns en brist på studier om förstoppning hos personer med kognitiv nedsättning. Design. En kvantitativ tvärsnittsstudie. Metod. Denna studie ingår som en del av en större tvärsnittsstudie. Data samlades in genom instrumentet Multi-Dimensional Dementia Assessment Scale. Totalt uppfyllde 1469 vårdtagare inklusionskriterierna för denna studie. Frågorna har besvarats av personal som känner den boende bäst. Med förstoppning avses i denna studie att personalen har bedömt att vårdtagaren har trög mage. Resultat. I föreliggande studie framkom att 41 % av vårdtagarna var förstoppade. Av vårdtagare med förstoppning hade en signifikant högre andel benägenhet att bruka fysiskt våld (22,1% vs 15,8%), slå andra vårdtagare och personal (14,5% vs 10,0%) och skrika eller ropa ihållande (21,7% vs 14,3%). En signifikant högre andel av vårdtagare med förstoppning hade smärtor (63,6% vs 53,5%) och svår talrubbning (16,2% vs 8,3%).  Vidare framkom att en signifikant högre andel av vårdtagare med förstoppning saknar förmåga att gå självständigt (53,2% vs 34%) och är föremål för fysiska begränsningsåtgärder (21,6% vs 11,5%). Slutsats och betydelse för klinisk praktik. Med resultatet från föreliggande studie poängteras sjuksköterskors roll att tolka beteendesymtom som möjlig kommunikation om basala behov som exempelvis tarmtömning. Vår studie visar att det behövs mer forskning om hur personer med kognitiv nedsättning förmedlar sig för att kunna utveckla och förbättra vårdkvalitén för denna patientgrupp. Detta skulle kunna leda till att riskerna för felbehandling med läkemedel eller fysiska begränsningsåtgärder minskar. / Aim and objectives. The aim of this study was to chart the occurrence of and significant factors of constipation among residents with cognitive impairment that live in residential care settings in Västerbotten. Background. Most research on constipation focuses on treatment, causes, costs and how constipation affects the quality of life. Few scientific articles focus on residents with cognitive impairment that suffer from constipation. Design. A quantitative cross-sectional study Methods. This study was part of a larger cross-sectional study. Data was collected through the instrument Multi-Dimensional Dementia Assessment Scale. A total of 1469 residents met the inclusion criteria for this study. The questions has been answered by a member of the staff who knows the resident best. Constipation in this study is referred to that the staff has determined that the resident has constipation. Results. The study revealed that 41% of the total population were constipated. It also showed that a higher proportion in the group with constipation used physical violence (22,1% vs 15,8%), beat other residents(14,5% vs 10,0%) and screamed or shout persistently (21,7% vs 14,3%). It also revealed that a higher proportion in the group with constipation had more pain (63,6% vs 53,5%)  and more severe speech disorders (16,2% vs 8,3%) and often lacked the ability to walk independently (53,2% vs 34%) and were more often subjected to physical restraint (21,6% vs 11,5%).  Conclusion and relevance to clinical practice. This study highlights the nurses’ role in interpreting residents’ behavioral symptoms as possible communication about basic needs such as defecation. Our study also illustrates that more research is needed on how residents with cognitive impairment communicate, so that the quality of their care can be improved. This new research could minimize the risk of errors with medicines and decrease physical impairment.

Bakgrund: Den vanligaste dödsorsaken världen över är plötsligt hjärtstopp. Dock ökar antalet individer som överlever plötsligt hjärtstopp varje år. Samtidigt som antalet överlevare ökar måste även sjuksköterskans förståelse för patienternas livsförändringar öka.                              Syfte: Syftet är att beskriva patienters erfarenheter av kognitiva förändringar efter ett hjärtstopp.                                                                                                                        Metod: Studien har genomförts som en allmän litteraturöversikt i enlighet med Fribergs design. Litteratursökningarna gjordes i CINAHL och PubMed och dataanalysen genomfördes enligt Fribergs fyra steg.                                                                                          Resultat: Resultatet visade två kategorier som framkommit utifrån likheter och skillnader mellan artiklarna. Kategorierna var patienternas erfarenheter av kognitiva förändringar två veckor till ett år efter hjärtstoppet och patienternas erfarenheter av hur de kognitiva nedsättningarna tar sig uttryck. Huvudfynden består av erfarenheter kring de kognitiva nedsättningarna som medföljer efter ett överlevt hjärtstopp. Resultatet belyser de olika nedsättningar som patienter har erfarenhet av samt vilka konsekvenser nedsättningarna kan innebära för människans levnadssituation och hälsa. Förändringarna kan påverka möjligheterna att känna känsla av sammanhang genom att finna meningsfullhet, hanterbarhet och begriplighet i sitt liv efter hjärtstoppet.                                                                                                      Slutsats: Överlevarna upplevde kognitiva förändringar som minnesproblematik, nedsatta förmågor inom koncentration, igenkänning, planering och inlärning. Att anpassa sig till den nya levnadssituationen var för flera svårt att acceptera. Ett engagemang saknades till att återgå till sin vardag och arbete. Minnesproblematiken bidrog med svårigheter att kunna hålla en flytande konversation. För en hög KASAM betonas det hur viktigt det är att sjuksköterskan bemöter denna grupp av patienter med respekt och hänsyn samt finns där som stöttning och vägledning.

Introduktion: Kognitiv nedsättning påverkar människans förmåga att tänka, koncentrera sig, formulera idéer och komma ihåg saker. Smärta hos äldre med kognitiv nedsättning är ett växande problem då befolkningens ålder ökar. Smärtskattning hos individer med kognitiv nedsättning är en stor utmaning för den prehospitala akutsjukvården. Syfte: Syftet är att identifiera smärtskattningsinstrument och metoder för att bedöma smärta hos kognitivt nedsatta patienter som kan användas av ambulanspersonal prehospitalt. Metod: Studien är en integrerad litteraturstudie med både kvalitativ och kvantitativ ansats. Studien följer riktlinjerna från statens beredning för medicinsk och social utvärdering. Litteratursökningen gjordes i databaserna CINAHL och PubMed som gav tio artiklar till resultatet samt två artiklar genom manuell sökning. Kvalitetsgranskningen av artiklarna genomfördes med de två modifierade granskningsmallarna: “Critical Appraisel Skills Programme Tools”(CASP). Resultat: Tolv artiklar granskades och fyra teman identifierades: 1)Smärtskattningsinstrument för bedömning av smärta på kognitivt nedsatta patienter; 2)Smärtbedömning med hjälp av fysiologiska- och beteendemässiga faktorer; 3)Kommunikation med närstående och skapa sig en bild av patienten; 4)Erfarenhetens betydelse vid smärtskattning av kognitivt nedsatta patienter. Resultatet visar att det finns olika metoder och instrument att använda i sjukvården men inget specifikt som passar den prehospitala akutsjukvården för att bedöma smärta hos den kognitivt nedsatta patienten. Slutsats: I studien framkom det att det inte finns något standardiserat sätt att smärtskatta kognitivt nedsatta patienter. Utifrån det finns det ett stort behov av mer forskning inom området, då det visat sig att kognitivt nedsatta patienter får smärtlindring senare eller inte alls i jämförelse med kognitivt intakta.

Det är vanligt att gränssnitt utformas med komplexa interaktioner och större mängder information, där användare förväntas besitta typisk fysisk, psykisk och intellektuell förmåga. Designas gränssnitt utifrån dessa förväntningar kan resultatet bli att icke normtypiska användargrupper exkluderas, däribland individer med kognitiv nedsättning. Kognitiv nedsättning har i denna studie begränsats till de tre symptomen minnesbortfall, hjärntrötthet samt överstimulans. För att inkludera individer med kognitiv nedsättning i användning samt stödja minnesbortfall ämnar denna studie att genom en designorienterad ansats besvara frågeställningen “Hur kan en aktiv påminnelsefunktion designas för att stödja individer med kognitiv nedsättning”. Designriktlinjer har framtagits utifrån litteratur och utvärderats genom en prototyp med nio testpersoner som erfarit symptomen. Studien resulterar i kunskapsbidraget att en aktiv påminnelsefunktion bör designas med hänsyn till att dela upp information med minimalt krav på beslutstagande, kommunicera brådska, använda igenkänningsbara element samt ge användare kontroll och stöd för besluttagande. / It is common to design interfaces with complex interactions as well as large amounts of information, where users are expected to have typical physical, psychological and intellectual abilities. If interfaces are designed based on these expectations, the result may be that non-normative user groups are excluded, including individuals with cognitive limitations. In this study, cognitive limitations have been restricted to the three symptoms: memory loss, fatigue and overstimulation. To include people with cognitive limitations in use and to support memory loss, this study aims to answer the question "How can an active reminder be designed to support individuals with cognitive limitation" through a design-oriented approach. Design guidelines have been developed based on literature and evaluated through a prototype with nine participants who have experienced the symptoms. The study results in the knowledge contribution that an active reminder should be designed with divided information including minimal decision-making, communicate urgency, use recognizable elements and give users control as well as support for decision-making.

Bakgrund: Kognitiv nedsättning och demens är degenererande tillstånd som kräver komplex omvårdnad då påverkan sker på både kognitiva funktioner, kommunikationsförmåga och psykiskt mående. Tillstånden kräver ofta farmakologisk behandling vilket oundvikligt riskerar att leda till biverkningar för den äldre. Sjuksköterskor som ansvarar för omvårdnaden av dessa äldre på särskilt boende bör ha kunskap om hur alternativa behandlingsmetoder kan användas för att lindra biverkningar såväl som främja de äldres mående och hälsa. Utifrån tidigare forskning framkommer djurassisterad terapi som ett fullgott alternativ till läkemedel för de äldre som uttrycker intresse och önskemål av att delta i möten med djur.   Syfte: Att beskriva sjuksköterskors upplevelse av effekterna av djurassisterad terapi som del i omvårdnaden av äldre med kognitiv nedsättning och demens inom särskilt boende. Metod: Litteraturstudie utifrån en mixad metod med induktiv ansats. Av de nio vetenskapliga artiklarna som inkluderades i resultatet utgår fyra från kvalitativ metod, fyra från kvantitativ metod och en utifrån mixad metod. Analysen var av integrerad karaktär. Resultat: Resultatet visade att sjuksköterskor upplever en rad effekter hos de äldre som kan kategoriseras inom psykosocial, fysisk och kommunikativ effekt, med underkategorierna emotionell effekt, ökad medvetenhet samt ökad fysisk interaktion och ökad fysisk aktivering. Slutsats: Många sjuksköterskor upplever att djurassisterad terapi ger god effekt för den äldres psykosociala och fysiska hälsa, samtidigt som verbal och icke-verbal kommunikation gynnas. Djurassisterad terapi kan därför användas som komplement till farmakologisk behandling för att förbättra äldres hälsa och välmående. Med hjälp av djurets närvaro kan sjuksköterskan anpassa omvårdnaden till att bli både hälsofrämjande och personcentrerad.

Bakgrund: Bröstcancer ökar för varje år och detta leder i sin tur till att fler överlever sin diagnos. Vid behandling av bröstcancer är en av behandlingsmetoderna kemoterapi som i sin tur kan ge biverkningar såsom fatigue och kognitiv nedsättning. Dessa symtom kan påverka och försvåra vardagen för bröstcancerpatienter. Syfte: Att beskriva bröstcancerpatienters upplevelse av kemoterapi med avseende på fatigue och kognitiv nedsättning samt hur dessa symtom påverkade det vardagliga livet.  Metod: Litteraturöversikt baserad på tio vetenskapliga artiklar med kvalitativ metod som valdes ut genom sökning i CINAHL och PsycInfo. Resultat: Totalt sju kategorier identifierades; Upplevelse av symtomet, Tankar och känslor väckta av symtomupplevelsen, Prövningar i vardagen, Arbetslivets utmaningar, Relationer i kris, Strategier för hantering samt Erfarenheter av sjukvården och deras roll. Kvinnorna kände att de inte fick någon information eller bekräftelse från sjukvården angående kognitiv nedsättning som biverkan av kemoterapi före behandlingen. Kognitiv nedsättning och fatigue påverkade många kvinnor i arbetslivet, deras arbetsprestationer samt deras vardagsliv i olika utsträckning. Kvinnorna efterfrågade olika insatser från hälso- och sjukvården för att hantera symtomen. Hantering av biverkningar skiljde sig åt mellan kvinnorna och deras strategier påverkades av symtomet samt deras mentalitet. Slutsats: Omvårdnadsinsatser samt information om fatigue och kognitiv nedsättning på grund av kemoterapi behöver utvecklas i sjukvården. Det behövs mer forskning för att fylla den kunskapslucka som finns angående kognitiv nedsättning. / Background: Breast cancer increases every year, and this leads to that more women survive their diagnosis. One of the treatment methods that is used is chemotherapy, which can cause side effects such as fatigue and cognitive impairment. These symptoms can impact and complicate the every-day life of breast cancer patients.  Aim: To describe the experience of chemotherapy considering fatigue and cognitive impairment and the impact of every-day life among breast cancer patients. Method: Literature review based on ten qualitative scientific articles. CINAHL and PsycInfo were chosen as databases. Result: A total of seven categories were identified; Symptom experience, Thoughts and feelings awoken by the symptom experience, Challenges in everyday life, Challenges in work life, Relationships in crisis, Management strategies, and Experiences of health care. Women felt that they did not receive any information about cognitive impairment as a side effect of chemotherapy before the treatment. The side effects affected their working life, job performance and their every-day life to varying extent. The women requested different support systems from the health care to help them manage these symptoms. The coping mechanisms differed among the women and the strategies depended upon the symptom and the women’s mentality.  Conclusion: There is a need to improve nursing and information in health care, regarding negative side effects of chemotherapy as fatigue and cognitive impairment. There is a need for more in-depth research to fill the knowledge gap concerning cognitive impairment.

Bakgrund: Anestesi- och operationssjuksköterskor kommer under sitt arbete möta patienter med någon form av kognitiv nedsättning. Specialistsjuksköterskor inom den perioperativa miljön har en skyldighet att erbjuda individanpassad omvårdnad till patienter med kognitiv nedsättning. Den perioperativa dialogen är ett sätt för patienten och närstående att bli införstådda i vårdsituationen och för specialistsjuksköterskor ett verktyg för att få adekvat information om patientens önskemål. Syfte: Syftet var att beskriva anestesi- och operationssjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter med kognitiv nedsättning inom den perioperativa vården. Metod: I studien användes en kvalitativ metod med en induktiv ansats. Sex anestesisjuksköterskor och fyra operationssjuksköterskor intervjuades och det insamlade materialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Analysprocessen resulterade i tre kategorier. Dessa var: “samverkan i team”, “behov av resurser och hjälpmedel” och “behov av individanpassat bemötande och kommunikation”, samt 14 subkategorier. Konklusion: Studien visade att omhändertagande av patienter med kognitiv nedsättning inom den perioperativa miljön var en utmaning. Den perioperativa vården kan anpassas efter patientens särskilda behov genom närståendes delaktighet, ett professionellt samarbete i team samt ett personcentrerat förhållningssätt. / Background: Anesthesia- and operating nurses´ will encounter patients with some form of cognitive impairment during their work. Perioperative specialist nurses have a duty to provide individualized care for patients with cognitive impairment. The perioperative dialogue is a way for patients and their relatives to understand the health situation, and for specialist nurses, it serves as a tool to gather adequate information about the patient's preferences. Aim: The aim was to describe the experiences of anesthesia- and operating nurses´ in caring for patients with cognitive impairment within perioperative care. Method: A qualitative method with an inductive approach was used in the study. Six anesthesia nurses and four surgical nurses were interviewed, and the collected material was analyzed using qualitative content analysis. Results: The analysis process resulted in three categories: "team collaboration", "need for resources and aids" and "need for individualized approach and communication", along with 14 subcategories. Conclusion: The study revealed that caring for patients with cognitive impairment in the perioperative environment posed a challenge. The perioperative care can be adapted to the patient's specific needs through the involvement of close relatives, professional teamwork, and a person-centered approach.

Stressrelaterad ohälsa är en av de vanligaste sjukskrivningsorsakerna i västvärlden. I Sverige diagnostiseras vanligen långvarig stressrelaterad ohälsa som utmattningssyndrom. Vid utmattningssyndrom är kognitiva besvär ett framträdande symptom som kan vara långvarigt.  Kognitiv nedsättning vid utmattningssyndrom har tidigare fastställts utifrån en normativ ansats, vilket innebär att jämförelse görs med en icke-klinisk normgrupp. En annan metod är att använda en ideografisk ansats, vilket innebär att jämförelse görs med personens premorbida kognitiva nivå. Syftet med denna studie var att undersöka hur stor andel av patienter med utmattningssyndrom som uppvisar kognitiv nedsättning, utifrån en normativ respektive ideografisk ansats, samt hur kognitiv funktion relaterar till arbetsförmåga i patientgruppen. Data i denna studie utgörs av pretestmätningen från RECO-studien i Västerbotten. Patientgruppen bestod av 127 deltagare med utmattningssyndrom och normgruppen av 60 friska deltagare. Samtliga genomförde ett kognitivt testbatteri. Data analyserades med hjälp av olika gränsvärden för att undersöka frekvensen och andelen procent kognitivt nedsatta. Resultatet visade att andelen som uppvisade kognitiv nedsättning ökade då ideografisk ansats användes, men att majoriteten, oavsett ansats, var kognitivt intakta. Vidare sågs signifikanta samband mellan självskattad arbetsförmåga och kognitiv funktion utifrån ideografisk ansats, men inte utifrån normativ ansats. Dessa resultat tyder på att premorbid kognitiv nivå kan vara viktigt att ta hänsyn till vid bedömning av kognitiv funktion vid utmattningssyndrom. Vidare forskning inom området behövs, exempelvis där en större normgrupp används. / Stress-related illness is one of the most common sick leave causes in the Western world. In Sweden long term stress-related illness is usually diagnosed as exhaustion disorder. In exhaustion disorder, cognitive deficits are a prominent symptom that can be long-lasting. Cognitive impairment in exhaustion disorder has previously been determined based on a normative approach, which means that comparison is made with a non-clinical norm group. Another method is to use an idiographic approach, which means that comparison is made with the person's premorbid cognitive level. The aim of this study was to investigate the proportion of patients with exhaustion disorder who display cognitive impairment, based on both normative and idiographic approaches, and how cognitive function relates to work ability in the patient group. The data in this study consists of the pretest measurement from the RECO study in Västerbotten. The patient group consisted of 127 participants with exhaustion disorder and the norm group of 60 healthy participants. All participants completed a cognitive test battery. The data were analysed using different cut-offs ​​to examine the frequency and percentage of cognitively impaired. The results showed that the proportion who showed cognitive impairment increased when the idiographic approach was used, but that the majority, regardless of the approach, were cognitively intact. Furthermore, significant relationships were seen between self-estimated work ability and cognitive function based on an idiographic approach, but not based on a normative approach. These results suggest that premorbid cognitive level may be important to consider when assessing cognitive function in exhaustion disorder. Further research in the area is needed, for example where a larger norm group is used.

Introduction: Cognitive impairment is converted for 15% to Alzheimer’s disease (AD), which is incurable. The aim of this study is to investigate whether Herpes simplex virus type 1 (HSV1) and its interaction with allele ε4 of Apolipoprotein E (ApoE-ε4) may be possible risk factors for cognitive impairment. Here, suggestions for implementation of Precision Public Health (PPH) is also presented; population studies of relevant biomarkers of infectious burden and data from health outcomes with the aim of remedying public health crises, monitoring diseases, anticipating risks and using public health initiatives adapted to risk groups to increase understanding of diseases, such as AD. Method: An analysis of 1013 people aged 75 from the cohort, Prospective Investigation of the Vasculature in Uppsala Seniors (PIVUS), was performed. Linear mixed models (LMM) were used to investigate whether anti-HSV1 IgG and ApoE-ε4 are associated with risk of developing cognitive impairment over 5 years. Anti-HSV1 IgG in serum was detected by Enzyme-linked immunosorbent assays and cognitive impairment was examined by Mini Mental State Examination. Results: Neither anti-HSV1 IgG positivity nor its interaction with ApoE-ε4 were associated with cognitive impairment. Discussion: Studies of HSV1 without HSV2 or HSV show mixed results. Therefore, we do not yet have sufficient evidence to implement PPH-interventions against these risks. Other cognitive tests that are more sensitive to early changes and adjustment for underrepresented groups may potentially contribute to a more accurate analysis. / Bakgrund: Kognitiv nedsättning övergår för 15 % till Alzheimers sjukdom (AD) som är obotlig. Denna studie har målsättningen att undersöka om Herpes simplex virus typ 1 (HSV1) och dess interaktion med riskvarianten allel ε4 av genen Apolipoprotein E (ApoE-ε4) kan vara möjliga riskfaktorer för kognitiv nedsättning. I arbetet diskuteras även hur man genom Precision Public Health (PPH) kan studera befolkningen med avseende på relevanta biomarkörer och data från hälsoutfall med syfte att avhjälpa folkhälsokriser, övervaka sjukdomar och förutse risker såsom sjunkande kognition och med folkhälsoinsatser anpassade till riskgrupper öka förståelsen av dessa tillstånd. Metod: En analys av 1013 personer 75 år ur kohorten ”Prospecive Investigation of the Vasculature in Uppsala Seniors” (PIVUS). Linear mixed models (LMM) användes för att undersöka om anti-HSV1 IgG och ApoE-ε4 är associerade med kognitiv nedsättning under 5 år. Anti-HSV1 IgG i serum detekterades med ”Enzyme-linked immunosorbent assays” och kognitiv nedsättning undersöktes med Mini Mental State Examination. Resultat: Anti-HSV1 IgG positivitet var inte associerat med kognitiv nedsättning. Anti-HSV1 IgG positivitet och samtidig ApoE-ε4 var inte heller associerat med kognitiv nedsättning. Diskussion: Andra studier av endast HSV1 utan HSV2 eller HSV visar blandade resultat, varför kunskapsläget idag inte stödjer tillämpning av PPH-interventioner mot dessa risker. Andra kognitiva mått som är känsligare för små förändringar nära intakt kognition samt justering för underrepresenterade grupper kan möjligen bidra till säkrare analys.