Syftet med denna studie har varit att försöka ta reda på om familjeterapi är tillämpligt på en psy­kiatrisk mottagning. Vi har intervjuat fyra familjer och deras behandlare för att få svar. Denna uppsats kan ses som en explorativ och kvalitativ studie Vi har använt färdigformulerade, halvstrukturerade ” öppna frågor” och utvärderat enligt ”sam­forskningsmodellen”, d.v.s. vi har bjudit med klienter som medforskare för att försöka förstå vad som är verksamt och inte verksamt i familjesamtalen. De patienter och familjer vi intervjuat bekräftar familjeterapins synsätt, nämligen det faktum att när någon mår dåligt, påverkas hela familjen och dess nätverk, Samtliga patienter och deras anhöriga, som deltagit i denna studie, uttrycker att de fått hjälp när de sökt psykiatrisk vård. Även anhörigas behov har synliggjorts. Patienterna och deras nätverk har satt stort värde på relationen till ”sina” behandlare, som varit en trygghet och ett stöd under sjukdomstiden. Vi har genom studien kunnat fastställa att saklig och realistisk information är en viktig del i kon­takten med patienter och deras anhöriga. De flesta patienter och anhöriga upplever att det är viktigt att bli lyssnad på och tagen på allvar. Relationerna och samarbetet med behandlare påverkar patienters och anhörigas relationer till andra människor på ett positivt sätt. Resultaten går inte generalisera, men vårt huvudintryck är att familjeterapi är tillämpligt på en psykiatrisk mottagning.

Studiens syfte var att undersöka familjeterapeuters erfarenheter av att arbeta med temat sexualitet i familjeterapi. För att försöka besvara detta genomfördes intervjuer med fem legitimerade familjeterapeuter som hade erfarenheter av att arbeta med par. Frågeställningarna var; Förekommer temat sexualitet i de samtal familjeterapeuter har? Hur ser familjeterapeuter på sin roll när det gäller temat sexualitet i samtalen? Fem intervjuer genomfördes och analyserades med tematisk analys. Resultatet visar att temat sexualitet ofta kommer upp i familjeterapeuternas samtal främst när det gäller parsamtal där temat initierades av familjeterapeuterna oavsett vilket uppdrag som presenterades. Tema sexualitet kom även upp i individualsamtal men då mer sammankopplat med det problem man sökte för. Familjeterapeuterna ansåg att det är deras ansvar att ta upp temat sexualitet. För att våga detta krävdes att terapeuten var trygg med ämnet sexualitet. Faktorer som bidrog till denna trygghet var familjeterapeuternas inställning till och klargörande av sin egen sexualitet, kunskaper i ämnet sexualitet, handledning där sexualitet togs upp samt tillgång till forum där man kunde prata om sexualitet.

Antalet barn och unga som drabbas av psykisk ohälsa fortsätter att öka i Sverige. Detta ställer höga krav på att vården kan erbjuda effektiv hjälp för de lidande samt ständigt utvärdera om insatserna är bra eller behöver utvecklas. Ångestsyndrom hos barn och unga är ett tillstånd som innebär ett signifikant lidande för den drabbade och den unges familj. I Socialstyrelsens allmänna riktlinjer från 2010, rekommenderas i första hand kognitiv beteendeterapi för dessa barn och ungdomar. Då alla barnpsykiatriska tillstånd uppkommer och utvecklas i ett familjesammanhang (oavsett genes), fanns en önskan om att ta reda på vilken aktuell forskning som finns gällande familjeterapeutiska interventioner vid behandling av barn och unga med ångestsyndrom.  Metod/Resultat:  Som metod användes systematisk litteratursökning på kliniska studier de senaste 10 åren där familjeterapeutiska interventioner använts vid ångestbehandling av barn och unga. Resultaten visade på två huvudfynd; dels att det finns få kliniska studier gällande familjeterapeutiska interventioner vid ångesttillstånd hos barn och unga samt att de studier som gjorts visade på god effekt vid tillägg av familjeterapeutiska interventioner och då i synnerhet när insatserna var mer omfattande.  Slutsatser:  De slutsatser som dras av studien är dels att mer forskning kring familjeterapi och ångestsyndrom hos barn och unga behövs, att familjeterapeutiska interventioner ger lovande resultat samt att forskningen inom kognitiv beteendeterapi banat

Co-terapi, vilket skulle kunna definieras som en särskild arbetsform där två terapeuter samarbetar i terapirummet, är ett förvånansvärt outforskat koncept, särskilt med tanke på hur ofta co-terapi används i kliniska sammanhang. Syftet med denna studie har varit att undersöka vilka åsikter och upplevelser legitimerade psykoterapeuter och familjer har kring co-terapi. Tonvikten har legat vid co-terapiteamets samverkan och samspel i och utanför terapirummet. Huvudfrågeställningarna har bl.a. varit vilken inställning terapeuter och familjer har till co-terapi, vad som kännetecknar ett välfungerande samarbete mellan två terapeuter och vad som är viktigt att tänka på när en terapeut skall välja ut en kollega att samarbeta med. Utifrån en kvalitativ metod har semistrukturerade intervjuer genomförts med fyra legitimerade familjeterapeuter och fyra familjer som deltagit i familjeterapeutisk behandling vid de barnpsykiatriska klinikerna i Östersund och Umeå. Resultatet gör gällande att co-terapi är en omtyckt arbetsform som förmodligen ger en högre vårdkvalitet; familjerna känner en stor trygghet i mötet med två terapeuter, och terapeuterna beskriver en förbättrad arbetsmiljö.   Co-terapi framstår också som något kvalitativt sett mer än bara samarbete mellan två terapeuter.

Det naturliga för familjer och par som har problem är att söka sig till andra instanser än inom primärvården, därav intresset att genomföra en studie inom primärvården där syftet varit att undersöka svårigheter, möjligheter, samt öka förståelsen för att arbeta med familjeterapi. Den aktuella studien är en intervju studie där nio stycken personal med olika yrkesprofession ombads svara på semistrukturerade frågor, där deras reflektioner samt bedömningar när de remitterade till familjeterapi fick lägga grunden för studiens innehåll. Resultatet tyder på att det går att arbeta med familjesystemet inom primärvården. Slutsatsen är att det går att vidga perspektivet kring olika behandlingsmetoder, samt se möjligheterna att implementera familjeterapi som metod eller att utöka med att tänka kring familjesystemet när patienter med psykisk ohälsa söker till primärvården. / It is natural for families and couples who have problems to apply to instances other than in primary care, hence the interest to conduct a study in primary care where the purpose was to examine the problems, opportunities, and increase understanding of working with family therapy. The actual study is based on an interview study in which nine individuals with different professions were asked semi-structured questions, where their reflections and assessments, when remitted to family therapy were laying foundation for the study content. The results indicate that it is possible to work with the family system in a health center. The conclusion: it is possible to broaden the perspective on various therapies, as well as the opportunities to implement family therapy as a method or expand thinking about the family system when patients with mental illness find their way to a medical center.

Familjeproblem anses i de flesta familjeterapeutiska teorier uppstå i samspelet, kommunikationen och interaktionen mellan individerna i familjen. Samtal med små barn upplevs som komplicerat av många familjeterapeuter. I de flesta familjeteorier förväntas dock hela familjesystemet delta i den terapeutiska processen. Men de allra minsta barnen, de mellan 0 – 3 år, har inte den verbala förmågan eller abstraktionsförmågan som krävs för den ”traditionella” familjeterapin. Syftet med den här studien har varit att undersöka familjeterapeuters erfarenheter av att bedriva familjeterapi med späd- och småbarnsfamiljer. Hur arbetar familjeterapeuter med de minsta barnen och vilka möjligheter och hinder finns det med att arbeta familjeterapeutiskt med dessa familjer? Studien är kvalitativ och bygger på semistrukturerade intervjuer med åtta legitimerade familjeterapeuter som arbetar med späd- och småbarnsfamiljer. Resultatet visar att det bedrivs familjeterapi med dessa familjer. Terapeuterna väver in metoder i terapin som används vid samspelsbehandling, exempelvis videofeedback. Flera av terapeuterna uttrycker dock oro över att den familjeterapeutiska kunskapen alltmer försvinner från de mottagningar dit småbarnsfamiljer kommer för att få hjälp. Ett sätt att lyfta fram familjeterapin skulle kanske kunna vara att tydligare stå för och visa att det är familjeterapi som är den behandlande insatsen.

Inledning: Allt fler ungdomar i Sverige mår psykiskt dåligt. Depressioner och suicid ökar bland unga och det är viktigt att hitta effektiva terapimetoder. Vi har i denna uppsats valt att granska ABFT, Anknytningsbaserad familjeterapi, då den påvisat goda resultat. ABFT har sin grund bl.a. i interpersonella teorier som menar att depression hos unga kan motverkas av kvalitativa interpersonella relationer inom familjen. Denna pilotstudies syfte är att undersöka hur väl ABFT metoden genomförs i två kliniska terapiprocesser. Frågeställning: – Hur väl följer terapeuten manualens riktlinjer? – Hur väl uppnår terapeuten ABFT:s mål för varje deluppgift och hur påverkar det terapiprocessen? – Hur ser alliansen och den intersubjektiva kommunikationen ut mellan terapeut och familjemedlem och hur påverkar det terapiprocessen? Metod: Pilotstudien är en kvalitativ induktiv processtudie som vilar på en hermeneutisk grund. Grunden för studien är två ABFT behandlingar filmade från uppgifter 1-4, totalt 15 sessioner. Skattning av manualtrohet och deluppgifter har gjorts. Ett antal episoder har analyserat närmare utifrån teman som allians och intersubjektiv kommunikation. Resultat: Manualtrohet är låg till medel för ABFT terapeuter under utbildning. Manualtroheten blir lägre framförallt för att affektdjup inte skapas vilket visar sig i att både familjemedlemmar och terapeuter har svårt att stanna kvar i, dela och fördjupa de känslomässiga upplevelserna i terapin. Målen för ABFT:s deluppgifter uppnås delvis, terapiprocesserna blir något forcerade. Den intersubjektiva kommunikationens kvalité samt alliansen påverkar behandlingsprocessen och är av stor vikt för att få till en förändringsprocess och ett affektdjup. Diskussion: Vi har i studien belyst problematiken och svårigheten i att lära sig ABFT modellen och vidareutvecklat vad utbildare inom ABFT kan beakta för fortsatt implementering av ABFT modellen i Sverige.

Syftet med denna uppsats är att belysa och jämföra det utsatta barnets öde såsom det speglas i myten och dramat om Oidipus och i Freuds teori om oidipuskomplexet. Myten och senare Sofokles drama handlar om ett barn som av sina föräldrar sätts ut i skogen för att dö med genomborrade hälar, men blir funnet och räddat till livet. Som vuxen kommer Oidipus långt senare att ovetandes döda sin far och gifta sig med sin mor. Freud såg häri ett mönster som han menar går igen i varje pojkes psykosexuella utveckling – ett sexuellt begär i förhållande till modern och hatiska känslor i förhållande till fadern/rivalen. Freuds uppfattning har under senare år mött mycket kritik vilken refereras i uppsatsen. Oidipuskomplexet ersatte Freuds tidigare uppfattning att neuroserna orsakades av sexuella övergrepp – den s.k. förförelseteorin – och i uppsatsen diskuteras olika skäl till varför Freud övergav förförelseteorin. Bland annat diskuteras om Freuds familjebakgrund kan ha spelat in. Vidare redovisas den ursprungliga oidipusmyten, liksom Sofokles drama och det antika grekiska sammanhanget. Ett återkommande tema är omgivningens syn på det lilla barnet under antiken, på Freuds tid och i vår nutid. Författarens slutsatser är att Freud av flera olika skäl inte kunde behålla sin tidigare förståelse av det utsatte barnet och att oidipuskomplexets universalitet måste ifrågasättas.  Freud tycks förbise den utsatthet och totala hjälplöshet som varje barn föds till, och som inte minst är så påtaglig i berättelsen om Oidipus.

Syftet med denna uppsats har varit att undersöka vad familjemedlemmar tycker om att terapeuten använder humor i familjeterapi. Familjer i terapi, vuxna och barn från 12 år, ombads via sina terapeuter besvara en kort anonym enkät om humor kunde vara viktigt, till hjälp eller störande i samtalet. Totalt besvarade 117 personer enkäten, 80 vuxna och 37 barn. Resultatet visar att familjerna uppskattar humor och ser det som en hjälp i behandlingen. Få ser humor som ett störande inslag. Studien ifrågasätter den många gånger förhärskande inställningen att humor skapar ett undvikande av svåra saker i familjeterapier.

För relativt kort tid sedan, år 2006 började en omfattande reform BBIC– barnets behov i centrum spridas inom socialtjänsten i Sveriges kommuner. BBIC är ett system för handläggning och dokumentation, planering och uppföljning av insatser. Idag arbetar över hälften av Sveriges kommuner med BBIC och därmed berörs också dessa kommuners öppenvårdsverksamheter som arbetar utifrån biståndsgivna insatser.                       Den här studiens syfte har varit att ta reda på hur BBIC inverkar på den familjeterapeutiska insatsen inom socialtjänstens öppenvård i en kommun, genom att efterfråga några utredare och behandlares erfarenheter och åsikter. Studien försöker också svara på förutsättningar och möjligheter för BBIC att fungera som metodutvecklande instrument genom insatsen. Det är en kvalitativ studie utifrån ett hermeneutisk perspektiv. Fokusgruppintervjuer har valts som metod för insamling av data.                       I resultatet framkommer att BBIC inte direkt har någon inverkan på behandlarnas familjeterapeutiska förhållningssätt eller metodval. Däremot har BBIC en inverkan på insatsen på andra sätt. BBIC styrka ligger i formulerandet av barns behov och föräldrars förmåga, och delvis i den struktur som BBIC föreslår. Svårigheter framkommer vad det gäller övergång från utredning till insats, målformulering och därmed måluppfyllelse. Såväl behandlare som utredare tänker olika kring sin egen delaktighet och relation till BBIC och efterfrågar mer gemensam utbildning kring BBIC. Frågor om organisationens betydelse för samarbetet väcks. BBIC har förutsättningar att fungera som metodutvecklande instrument i den familjeterapeutiska insatsen, men kan utvecklas.