För relativt kort tid sedan, år 2006 började en omfattande reform BBIC– barnets behov i centrum spridas inom socialtjänsten i Sveriges kommuner. BBIC är ett system för handläggning och dokumentation, planering och uppföljning av insatser. Idag arbetar över hälften av Sveriges kommuner med BBIC och därmed berörs också dessa kommuners öppenvårdsverksamheter som arbetar utifrån biståndsgivna insatser.                       Den här studiens syfte har varit att ta reda på hur BBIC inverkar på den familjeterapeutiska insatsen inom socialtjänstens öppenvård i en kommun, genom att efterfråga några utredare och behandlares erfarenheter och åsikter. Studien försöker också svara på förutsättningar och möjligheter för BBIC att fungera som metodutvecklande instrument genom insatsen. Det är en kvalitativ studie utifrån ett hermeneutisk perspektiv. Fokusgruppintervjuer har valts som metod för insamling av data.                       I resultatet framkommer att BBIC inte direkt har någon inverkan på behandlarnas familjeterapeutiska förhållningssätt eller metodval. Däremot har BBIC en inverkan på insatsen på andra sätt. BBIC styrka ligger i formulerandet av barns behov och föräldrars förmåga, och delvis i den struktur som BBIC föreslår. Svårigheter framkommer vad det gäller övergång från utredning till insats, målformulering och därmed måluppfyllelse. Såväl behandlare som utredare tänker olika kring sin egen delaktighet och relation till BBIC och efterfrågar mer gemensam utbildning kring BBIC. Frågor om organisationens betydelse för samarbetet väcks. BBIC har förutsättningar att fungera som metodutvecklande instrument i den familjeterapeutiska insatsen, men kan utvecklas.

No description available.

No description available.

No description available.

<p>Syftet med uppsatsen var att följa upp den korttidsterapi som bedrivs vid barn och ungdomspsykiatrin (BUP) i Östersund samt undersöka om en till två samtal, utifrån ett systemiskt förhållningssätt och till utvalda familjer, kan ge goda upplevda behandlingsresultat och nöjda klienter. Metoden som användes var telefonintervjuer med 21 föräldrar till 20 barn som genomgått korttidsterapi vid BUP Östersund. Intervjuguiden var halvstrukturerad och undersökningsdesignen är därmed baserad på insamling av främst kvantitativ data med viss kvalitativ ansats. Resultatet av uppsatsen visar att behandlingen kan ge goda upplevda resultat och nöjda familjer. Hos majoriteten av barnen hade problemen minskat/försvunnit och de flesta har inte behövt söka hjälp igen. Alla föräldrar utom en kan tänka sig att rekommendera korttidsterapi till andra. Flera nämner även att de gärna vill ha något fler samtal och betydelsen av att få snabb hjälp. En fortsatt utveckling av korttidsterapin i Östersund skulle kunna vara att se över den problematik som varit exkluderad för korttidsterapi, då flera av de barn som haft mer behov av hjälp hade som sökorsak utåtriktade symtom.</p>

<p>SAMMANFATTNING</p><p>Föräldraskap, moderskap och faderskap kan ses som sociala konstruktioner skapade med utgångspunkt i det aktuella samhälle och kultur en individ lever i. I skrivna utredningar inom socialtjänsten bedöms mödrar och fäders förmåga olika. Relationen mellan socialarbetare och klient kan betraktas som mycket ojämlik avseende makt. I samhället överlag finns en norm som förordar det jämställda levnadssättet och föräldraskapet. Syftet med denna studie är att ur ett genusperspektiv undersöka familjebehandlares upplevelser gällande föräldraskapet i behandling inom socialtjänsten och hur maktaspekter i behandlingssituationen med föräldrar kan påverka detta. Frågeställningarna handlar om vilka värderingar och tankar som finns gällande föräldraskapet, om genus har någon betydelse i behandling inom socialtjänsten, vilka konsekvenser diskurserna om föräldraskap och genus kan få i behandlingen och hur behandlarna ser på sin makt som professionell. Fem familjebehandlare inom socialtjänsten har intervjuats gällande förväntningar på föräldrar, genusaspekter och makt. En central utgångspunkt i studien är en socialkonstruktionistisk syn på kön och föräldraskap där verkligheten skrivs utifrån den samlade uppfattningen av ett fenomen eller företeelse. En diskurs analys har gjorts och visar på två huvudsakliga diskurser: föräldraskapet oberoende av genus i behandlingen och föräldraskapet och behandlingen beroende av genus. Den senare diskursen indikerar att en förändring håller på att ske inom den aktuella socialtjänsten, då nya tankesätt ger genus en betydelse i behandlingsarbetet och slutsatser som kan dras är att genus har betydelse i behandlingsarbetet och föräldraskapet. Detta innebär att arbetssättet behöver anpassas till de villkor som mödrar och fäder har/upplever att de har utifrån de sociala konstruktionerna av moderskap och faderskap.</p>

Syftet med uppsatsen var att följa upp den korttidsterapi som bedrivs vid barn och ungdomspsykiatrin (BUP) i Östersund samt undersöka om en till två samtal, utifrån ett systemiskt förhållningssätt och till utvalda familjer, kan ge goda upplevda behandlingsresultat och nöjda klienter. Metoden som användes var telefonintervjuer med 21 föräldrar till 20 barn som genomgått korttidsterapi vid BUP Östersund. Intervjuguiden var halvstrukturerad och undersökningsdesignen är därmed baserad på insamling av främst kvantitativ data med viss kvalitativ ansats. Resultatet av uppsatsen visar att behandlingen kan ge goda upplevda resultat och nöjda familjer. Hos majoriteten av barnen hade problemen minskat/försvunnit och de flesta har inte behövt söka hjälp igen. Alla föräldrar utom en kan tänka sig att rekommendera korttidsterapi till andra. Flera nämner även att de gärna vill ha något fler samtal och betydelsen av att få snabb hjälp. En fortsatt utveckling av korttidsterapin i Östersund skulle kunna vara att se över den problematik som varit exkluderad för korttidsterapi, då flera av de barn som haft mer behov av hjälp hade som sökorsak utåtriktade symtom.

SAMMANFATTNING Föräldraskap, moderskap och faderskap kan ses som sociala konstruktioner skapade med utgångspunkt i det aktuella samhälle och kultur en individ lever i. I skrivna utredningar inom socialtjänsten bedöms mödrar och fäders förmåga olika. Relationen mellan socialarbetare och klient kan betraktas som mycket ojämlik avseende makt. I samhället överlag finns en norm som förordar det jämställda levnadssättet och föräldraskapet. Syftet med denna studie är att ur ett genusperspektiv undersöka familjebehandlares upplevelser gällande föräldraskapet i behandling inom socialtjänsten och hur maktaspekter i behandlingssituationen med föräldrar kan påverka detta. Frågeställningarna handlar om vilka värderingar och tankar som finns gällande föräldraskapet, om genus har någon betydelse i behandling inom socialtjänsten, vilka konsekvenser diskurserna om föräldraskap och genus kan få i behandlingen och hur behandlarna ser på sin makt som professionell. Fem familjebehandlare inom socialtjänsten har intervjuats gällande förväntningar på föräldrar, genusaspekter och makt. En central utgångspunkt i studien är en socialkonstruktionistisk syn på kön och föräldraskap där verkligheten skrivs utifrån den samlade uppfattningen av ett fenomen eller företeelse. En diskurs analys har gjorts och visar på två huvudsakliga diskurser: föräldraskapet oberoende av genus i behandlingen och föräldraskapet och behandlingen beroende av genus. Den senare diskursen indikerar att en förändring håller på att ske inom den aktuella socialtjänsten, då nya tankesätt ger genus en betydelse i behandlingsarbetet och slutsatser som kan dras är att genus har betydelse i behandlingsarbetet och föräldraskapet. Detta innebär att arbetssättet behöver anpassas till de villkor som mödrar och fäder har/upplever att de har utifrån de sociala konstruktionerna av moderskap och faderskap.

I den här kvalitativa studien undersöks behandlares upplevelser och beskrivningar av makt samt deras uppfattning om vad det innebär att vara hjälpare i arbetet med familjebehandling. Studien undersöker också hur behandlarna förhåller sig till den asymmetriska maktrelationen som hjälparrollen innebär. Metodologiskt strukturerades studien utifrån tio semistrukturerade intervjuer med behandlare verksamma på ett behandlingshem i Uppsala kommun. I intervjuerna framkom tre teman som kom att prägla resultatet, nämligen: behandlarrollen, beskrivningar av makt och upplevelser av makt. Analysen utgick från Foucaults teori om makt och Lipskys teori om gräsrotsbyråkrati. Resultatet av studien framhåller hur behandlare förefaller ha skilda beskrivningar och upplevelser av makt i sin yrkesroll. Bland dessa kunde vi urskilja tre skilda upplevelser av makt. En grupp intervjupersoner tog avstånd från att behöva makt in sin yrkesroll, en andra grupp föreföll vara medveten om sin maktposition och den tredje gruppen beskrev en upplevelse av maktlöshet i mötet med familjer. Återkommande hos flera intervjupersoner var en märkbar ambivalens kring huruvida de ansåg att behandlar- och hjälparrollen var förenlig med att också ha makt. Av resultatet framgår också att de dilemman som behandlarna beskriver tycks skilja sig från det dilemma Lipsky beskriver att gräsrotsbyråkraten behöver hantera.

Begreppen anknytning och samspel är väletablerade inom den svenska socialtjänsten. De används både inom utredningssektorn och inom socialtjänstens öppenvård för barn och familj. Under de senaste åren har forskning rörande dessa begrepp samt metoder kopplade till anknytning och samspel ökat, där forskarna är oense om hur bland annat socialarbetare i praktiken bör arbeta med detta. De flesta är dock överens om att det är nödvändigt att arbeta med då dessa faktorer har en stor inverkan på barns utveckling. Med grund i detta syftar vi till att undersöka socialarbetares erfarenheter av samspel- och anknytningsarbete inom familjebehandling. I denna studie har vi intervjuat socialarbetare vilka arbetar eller har arbetat inom socialtjänstens familjebehandling. För att få en mer nyanserad bild av socialarbetarnas erfarenheter har resultaten främst analyserats utifrån Lipskys gräsrotsbyråkrati men även utifrån Bronfenbrenners systemteori. Vi har främst fokuserat på det spänningsfält socialarbetare ofta befinner sig i där de å ena sidan måste förhålla sig till organisatoriska riktlinjer och lagar och å andra sidan klienternas önskemål och behov. I resultatet har det framkommit att arbetet med samspel och anknytning ofta är beroende av ett organisatoriskt stöd vilka förser de professionella med riktlinjer för hur de i behandlingsarbetet bör tillämpa samspels- och anknytningsbaserade metoder. Vidare har det framkommit att flera av intervjupersonerna upplever en avsaknad av sådana riktlinjer även fast att de förväntas arbeta med det. Trots att arbetet med samspel och anknytning ofta är väldigt komplext och många gånger utmanande menar samtliga intervjupersoner att det är en viktig och grundläggande del av socialtjänstens arbete med familjebehandling.