No description available.

No description available.

No description available.

No description available.

No description available.

No description available.

No description available.

No description available.

Denna studie syftar till att undersöka hur förvaltningsrätten resonerar kring och använder begreppet barnets bästa i LVU-domar. Bakgrunden ligger i att Barnkonventionen trädde i kraft januari 2020 varpå barnets bästa som begrepp blivit aktuellt i dagens debatt då det är en viktig aspekt som ska beaktas i alla beslut som rör barn samtidigt som ingen kan riktigt säga vad det innebär. För att undersöka detta har en kvalitativ innehållsanalys gjorts på tio LVU-domar från förvaltningsrätten. Det huvudsakliga resultatet har varit att förvaltningsrättens resonemang om barnets bästa grundas i en samlad bedömning utifrån ett flertal aspekter såsom barnets behov, barnets vilja, vårdnadshavares intressen samt samhällets interventioner. Alla dessa delaspekter är i sig grundade i godtyckliga bedömningar som vuxna gör av vad som anses vara det bästa för barnet. Studiens viktigaste slutsatser är att det är socialnämndens utredning som ges mest vikt i förvaltningsrättens bedömning av barnets bästa, medans barnens och vårdnadshavarnas viljor som nästan uteslutande går emot förvaltningsrättens beslut inte prioriteras lika högt. Barnets egna synvinkel ges förhållandevis lite utrymme i resonemangen och därför kommer inte barnperspektivet till uttryck till fullo i praktiken. Godtyckligheten i barnets bästa innebär både ett potentiellt äventyrande av rättssäkerheten såväl som en nödvändig aspekt av begreppet för att samhället ska kunna skydda barns hälsa och utveckling.

Syftet med denna studie är att undersöka hur implementeringen av barnkonventionen gått till i en kommun i Mellansverige sedan barnkonventionen blev svensk lag den 1 januari 2020. Studien är kvalitativ och är utförd genom fem semistrukturerade intervjuer med kommunens barnrättsnätverk, en utredningsenhet och en resursenhet. Resultatet analyserades med hjälp av tidigare forskning och teoretisk referensram för att se samband och kunna dra slutsatser. Resultaten visar att barnrättsnätverket är ansvarig för att alla nyanställda ska få utbildning i barnkonventionen och är även ansvarig för barnrättsombuden i kommunen. Genom detta sätts ramarna för hur det ska arbetas med barnkonventionen. Sedan är det upp till varje enhet att implementera den på sin enhet. Resultaten visar att alla medarbetare är medvetna om barnkonventionen och anser att barnets bästa ska vara i fokus. Resultatet visar också att enheterna arbetar mycket olika med barnkonventionen. De faktorer som påverkar implementeringen är utbildning, hur barnrättsombuden arbetar, hur stor plats som barnkonventionen får på enheten och vilka rutiner som finns på arbetsplatsen. Slutsatsen vi kan dra är att kommunen har gjort ett stort arbete för att implementera barnkonventionen. Det är dock ett pågående arbete som kommer att behöva mer tid.