No description available.

No description available.

No description available.

No description available.

No description available.

No description available.

Syftet med den här studien är att studera den levande dokumentationen som förekommer på förskolor, med fokus på barns mänskliga rättigheter och möjligheter till inflytande i dokumentationsarbetet i verksamheten. Med levande dokumentation menas att dokumentationsarbetet bör vara kontinuerligt, samt någonting som ständigt är framåtsträvande i verksamheten. De frågeställningar som studien utgår ifrån är: Vart riktas dokumentationsmedlet? På vilket sätt är barnen delaktiga i dokumentationen på förskolan? Vilka etiska hänsynstaganden tas från förskollärare utifrån barns bästa i dokumentationsarbetet? För att få svar på dessa frågeställningar intervjuas fem stycken förskollärare vid separata tillfällen, med utgångspunkt att få inblick i deras tankar och funderingar kring dokumentation. Utgångspunkten är även att få veta hur deras inställning är till dokumentation som verktyg i verksamheter, samt deras erfarenheter kring fenomenet. Intervjuerna utgår utifrån en halvstrukturerad intervjuform, med ett antal huvudfrågor som formar intervjun som sedan kompletteras med följdfrågor. Det fenomenografiska perspektivet, som utgår ifrån att forskaren ska förstå hur det är vederbörande förstår fenomenet, är det perspektiv som formar studien. Resultatet visar att samtliga respondenter är medvetna om att dokumentation är någonting som ska göras utifrån riktlinjer från förskolans styrdokument. Dokumentation är någonting alla anser är viktigt för att nå en utveckling i verksamheten, både i sin yrkesroll som förskollärare samt på institutionsnivå. Resultatet visar även att respondenterna belyser att dokumentation som fenomen har utvecklats med åren, och att denna utveckling bidrar till någonting positivt där barnen får större delaktighet och inflytande. Det är skeendet som respondenterna vill få med under dokumentationstillfällena, vilket också styr vad det är dokumentationsmedlet riktas mot. De betonar att inget barn som känna sig kränkt eller kränkas vid dokumentationen, och att ansvaret ligger hos dem som förskollärare.

Hur tas barnfattigdomsforskning emot på kommunal nivå i dagens Sverige? Anses den som positiv eller negativ? Ges den alls något utrymme? Barnfattigdom  i Sverige har varit ett mycket debatterat ämne under 2013. Forskningsresultat visar att barnfattigdomen i landet är stor vilket innebär att Sverige i dag misslyckas med att tillgodose alla barn i landet rätten till en skälig levnadsstandard, som utgör Barnkonventionens 27 artikel. Då regeringen gett i uppdrag till landets kommuner och landsting att utföra arbetet mot barnfattigdom är det nu upp till dem att styra upp detta. Då det finns en del nationell forskning att tillgå i ämnet skulle möjligtvis den kunna fungera som hjälp, frågan är bara hur kommunerna ställer sig till barnfattigdomsforskning. Syftet med denna studie är att belysa hur tre av Sveriges kommuner relaterar till forskning om Sveriges barnfattigdom och agerar i förhållande till den. Studien syftar även till att jämföra kommunernas hänsynstagande till tillgänglig forskning och dess agerande utifrån den. För att besvara syftet har fattigdomsbegreppet studerats närmare och sen har en översikt för vad barnfattigdom kan sägas vara i Sverige 2013 arbetats fram. Telefonintervjuer hölls med representanter från tre av Sveriges kommuner och resultatet analyserades sedan i förhållande till barnfattigdomsbegreppet. Slutsatsen av studien är att de tre svenska kommunerna relaterar till forskning om Sveriges barnfattigdom med en slags hatkärlek. De anser barnfattigdomsforskning vara positiv på så sätt att den kan använda som hjälpmedel när presentationer i ämnet ska göras eller när riktlinjer behöver plockas fram. Däremot upplever kommunerna dock även barnfattigdomsforskning som väldigt övversiktlig med en avsaknad av ett mer lokalt fokus. De uppger sig ha svårt att använda sig av forskningen i sitt arbete då de fortfarande befinner sig i startgroparna men det faktum att de har svårt att skilja de olika fattigdomstyperna från varandra verkar spela en avgörande roll i hur de hittills har valt att tillämpa forskningen i sitt arbete mot barnfattigdomen. Kommunerna relaterar relativt likadant kring barnfattigdomsforskning, dock verkar en kommun ta större avstånd till tillämpningen.

Countries around the world have different systems for parental leave. The United States is the only industrialized country in the world that do not offer any kind of paid parental leave, on a federal level, to its citizens. While some Americans have the right to 12 weeks of unpaid leave, Swedes have the right to 480 days of paid leave. Sweden and the United States are both countries that want to be in the forefront of human rights and according to the Convention on the Elimination of All Forms of Discrimination Against Women (CEDAW), states parties shall “introduce maternity leave with pay or with comparable social benefits without loss of former employment, seniority or social allowances”. The two countries have signed the convention, but only Sweden has ratified it. The political systems and the view of the state, the individual and the family are other distinctions between the countries. Further, the history in which the countries’ welfare has been built has taken different ways. Therefore, the aim of this study is to examine the differences in parental leave in Sweden and the United States. The jurisprudence, the political systems, the ratification of the CEDAW and the history of welfare will be examined to try to answer the question why these two industrialized countries have a big distinction in the right to paid parental leave.

The nature of the Swedish human rights legislation has undergone a significant transformation over the past decades. Whereas there was an overall consensus during the 20th century that the regulation and interpretation of human rights was best left to parliament, judicial review and strategic litigation has since come to play an ever larger role within the Swedish legal system. Throughout the 20th century the political majority viewed constitutional human rights as protection against potential anti democratic forces that were to come into play in times of crises. They were not primarily intended to be invoked to question regular legislation. A political majority considered human rights legislations to be too vague to hinder anything but blatant human rights violations, and thus their specific contents were deemed too political to be determined by anyone but the popularly elected parliament. Over the past 30 years, this attitude has shifted. The development of Swedish law has resulted in the view that even democratic parliaments are able to violate human rights in ordinary legislation. As such, the power to interpret and determine the scope of the human rights legislation has shifted from parliament to adjudicative organs through judicial review. At the same time, political activism through strategic litigation has grown in popularity and achieved significant legal changes. In summary, the modern human rights legislation has resulted in a redistribution of political power that is in stark contrast to what was envisioned when the Swedish constitutional rights were first developed. In this study, I examine the legal developments that have enabled the modern human rights legislation in order to create an understanding of its role within the Swedish democracy, over time and today. Through legislation, its legislative history, and court practice I chart and analyze the significant events surrounding the human rights legislation in the Swedish constitution and the European Convention on Human Rights and Fundamental Freedoms.