No description available.

Den värld vi lever i idag tycks bli allt mer polariserad. Feminism och queer-aktivism har gjort stora landvinningar. Samtidigt behöver de som av olika anledningar avviker från normen ständigt försvara sin existens och slåss för att ha samma rättigheter som de som faller inom normen. Förskolan har som uppdrag att stötta varje enskilt barn så de kan utvecklas till en individ som inte bara vågar vara sig själv men också med värme värnar om alla andras rätt till det samma. Som vi återkommer till i avsnittet forskningsöversikt har det mesta av forskning kring HBTQ-frågor legat på antingen vuxnas världar eller hur homofobi och transfobi kan motarbetas. Barnens egen queerhet och möjligheter till identitetsskapande i förskolans verksamhet saknades till stor del i den litteratur vi hittade. Utifrån detta såg vi att det saknades förskollärares perspektiv kring barns identitetsskapande utifrån tanken att det är varje barns rättighet att själva avgöra vilka de är och vill vara i relation till sin omvärld. Ambitionen med arbetet var att undersöka hur förskollärare uttrycker sig kring sin syn på, och roll i, barns identitetsskapande, likväl som vilket utrymme de lämnar för barns queerhet. Därtill var vår ambition att undersöka hur barns identitetsskapande och möjliga queerhet tagits upp i de olika upplagorna av läroplanen för förskolan. Metod Vi har gjort en textanalys av förskolans läroplan med en jämförelse mellan de olika upplagorna med särskilt fokus på Lpfö98 och Lpfö18. Vi har även gjort en intervjustudie med förskollärare med lång yrkeserfarenhet om deras tankar kring barns identitetsskapande och deras roll i denna. Resultat De intervjuade lärarna uttrycker att de ser identitetsskapande som en process barnen själva bör tillåtas ha agens över. De ser sitt uppdrag som att vara stöttande och att problematisera de normer barnen möter och har att förhålla sig till. Till skillnad från den bild litteraturen gav av vuxna som skyggar undan tycks de intervjuade lärarna aktivt arbeta för att lyfta in frågor om identitet och queerhet i undervisningen. Utöver formuleringar kring diskrimineringsgrunder nämns inte barns queerhet i någon av läroplanens versioner. Identitet och identitetsskapande nämns men i mer allmänna termer eller i relation till kulturell och språklig identitet.

En lagändring förmodas antas och börja gälla den första juli i år som ger papperslösarätt till skola. Många av oss lärarstudenter kommer att möta papperslösa elever och detfinns oerhört lite forskning på hur papperslösa elever kan inkluderas i skolan. Men detfinns papperslösa elever som sitter på värdefulla kunskaper om hur papperslösasskolgång ser ut. Därför undersöks i detta examensarbete papperslösa formella ochsubstantiella tillgång till gymnasieskolan. En diskussion förs kring vilket sätt elevernassituation som papperslösa påverkar deras tillgång till skola. Eftersom situationen sompapperslös till stor del präglas av avsaknaden av medborgarskap blir detta begreppcentralt för examensarbetet. Medborgarskapet blir också ett verktyg för att kunnastudera både den formella och substantiella tillgången till skolan. Sex kvalitativasemistrukturerade intervjuer har genomförts med sammanlagt sju personer för attundersöka frågeställningen. Av dessa sju personer var fem stycken elever mederfarenhet av att leva som papperslösa och två stycken var skolpersonal med erfarenhetav att undervisa papperslösa. Resultatet visar att skolan är en arena där man både känner tillhörighet och utanförskap, en arena genom vilken man får möjlighet att bli ettpolitiskt subjekt i samhället samtidigt som ens utanförskap i samhället accepteras.Skolan är en arena där man är o/synlig, en arena som man inte får samma tillgång tillsom elever som är asylsökande eller har uppehållstillstånd, samtidigt som det är enarena som ger ökad tillgång till samhället i stort. Slutsatsen är att det finns engenomgående attityd i skolan att det inte är lika noga med papperslösa som påverkarbåde den formella och substantiella tillgången, samtidigt som attityden skapas av ettkomplext samband mellan elevernas situation som papperslösa i samhället och derassituation som rättighetsbärande elever i skolan.

"Hit him, Stefan, hit him. Yes, hit him!” Martial arts can be described as an activity where the practitioners exercise violence against each other under consent. The martial arts audience does not merely accept this violence, but also seems to find pleasure in actively encouraging it. How does this behavior affect the members of the audience? This essay discusses whether martial arts spectators who encourage violence – and seem to enjoy watching it – de facto express an inherent belief that some people lack human dignity. Is there something in the martial arts audience, or in the martial arts itself, that makes the participants look at human dignity in another way than the rest of society? If so, does this risk affecting the view that martial arts spectators have of human dignity in general? The essay first discusses the legitimacy of martial arts and the autonomy of sports. Subsequently, the focus turns to the core question: What happens when sport does not reward virtue but instead focuses on diminishing the opponent's human dignity? By including the spectators, I analyze what risks happening to the audience when they act based on what is accepted in the martial arts arena but not in society at large. This essay argues that the audience’s behavior risks opening the door to humanity's darker, and brutal side. A side held back by the idea of ​​the dignity of all people. A side that, if given free rein, has been behind the most horrific events in history.

I enlighet med barnkonventionen artikel 12 har alla barn i Sverige en rättighet att få vara delaktiga, att få sin röst hörd i frågor som rör dem. Syftet med denna uppsats har varit att se hur Sverige implementerat denna rättighet. Frågeställningarna som väglett arbetet är hur den rättsliga regleringen gällande barnets rätt till delaktighet ser ut, hur socialtjänsten arbetar för att uppfylla denna rättighet, hur FN:s barnrättskommitté ser på Sveriges uppfyllande av artikel 12 samt vilka möjliga hinder eller problem som kan uppstå när det gäller att säkerställa rättigheten. Den rättsdogmatiska metoden har använts för att uppfylla syftet med uppsatsen, vilket främst innebär att studera de allmänt accepterade rättskällorna. Av resultatet framgår att socialtjänsten i vissa fall lyckas säkerställa rättigheten, men att det fortfarande finns brister i deras praktiska arbete. Barn har upprepande berättat att deras åsikter varken kommer fram eller beaktas i frågor som rör dem. Sverige har gjort lagändringar, upprättat handböcker och kunskapsstöd, vilket visar att arbetet går framåt. Det är dock fortfarande lång väg kvar för att säkerställa rättigheten i det praktiska arbetet och därmed möjliggöra en fullständig tillämpning av artikel 12. Barnets rätt att bli hörd utgör idag en bra tanke på pappret, men omsättningen till praktiken är otillräcklig.

Denna studie ämnar undersöka relationen mellan ett lands demokratiska nivå och framväxten av rättigheter för sexuella minoriteter. Detta utförs genom att analysera om det existerar ett samband mellan dessa variabler och om detta är statistiskt signifikant samt hur starkt det potentiellt är. Genom såväl bivariata som multivariata logistiska regressioner undersöks samband mellan demokrati, religiositet samt BNP-per capita och ett antal rättigheter för sexuella minoriteter (legaliseringen av samkönade äktenskap, implementeringen av antidiskrimineringslagstiftning och adoptionsrätt för samkönade par). Resultatet av de logistiska regressionerna visar att den demokratiska nivån i ett givet land är den enda förklarande variabeln som konstant är såväl statistiskt signifikant samt besitter ett positiv relation till implementeringen av dessa rättigheter då övriga variabler är kontrollerade för. Detta indikerar att demokratiska nivån i ett land är den bästa förklarande variabeln för att förutse oddsen att ett land infört de undersökta rättigheterna för sexuella minoriteter, vilket i huvudsak går i linje med förväntningarna utifrån tidigare forskning. Vi kan även se att då religiositet och BNP-per capita är signifikant i de bivariata undersökningarna tappar de signifikans då man kontrollerar för övriga variabler. Ett undantag för detta gäller införandet av antidiskrimineringslagstiftning i vilket dessa variabler uppnådde signifikans; i detta fall visade båda variablerna på en negativ relation till oddsen att sådana lagstiftningar implementerats. Detta resultat går dels i linje med tidigare forskning då det gäller religiositetmen motsäger dessa gällande BNP-per capita vilket tidigare forskning påstått ha en positiv effekt.

Det huvudsakliga syftet med uppsatsen är att undersöka sexuell läggning som asylskäl och de svårigheter som HBTQI-personer möter under en asylutredning. I Sverige har sexuell läggning erkänts som grund för att bevilja asyl, dock kan det uppstå dilemman i bedömningen av detta skyddsskäl. Det är avgörande att sökanden kan uttrycka sina tankar och känslor kring sin sexuella läggning under asylutredningen, samtidigt som det kan vara svårt för individer att prata om detta ämne med hänsyn till bakomliggande faktorer. De bakomliggande faktorerna, som exempelvis skam och stigma, kan ligga till grund för att personer inte berättar om sin sexuella läggning i början av asylprocessen. Sent åberopade skyddsskäl ska dock inte ses som illegitima. Uppsatsen har behandlat gällande rätt i beaktande av Sveriges internationella åtaganden och överenskommelser inom migrationsrättens område. Det kan således konstateras att det är nödvändigt att följa internationella normer för att säkerställa likabehandling av asylfrågor, oberoende av den sökandes åberopade skyddsskäl och i vilket skede det åberopas. Vad gäller sexuell läggning som asylskäl måste myndigheterna respektera sökandes privatliv, samtidigt som de måste få en detaljerad beskrivning av den sökandes upplevelser för att kunna bedöma skyddsskälen på ett korrekt sätt.

Ett avtalsservitut innebär, enligt 14 kap. 1 § JB, att en inskränkning görs i en fastighet (den tjänande fastigheten) till förmån för ägaren av en annan fastighet (den härskande fastigheten). Servitutets tillhörande befogenheter kan vara såväl positiva som negativa. Bakgrunden till att upplåta ett avtalsservitut är att två parter, exempelvis två grannar, på dispositiv grund, helt utan inblandning av en myndighet kommer överens om att A ska ges rätten av B att nyttja dennes fastighet för ett visst angivet ändamål. Nyttjandet kan exempelvis bestå i rätten att ta en viss väg över grannens fastighet eller begagna en vattenbrunn. Den främsta anledningen till att servitut uppstår är för att förbättra den härskande fastigheten med funktioner som inte kan skapas inom fastighetens egna gränser. Ett avtalsservitut gäller som huvudregel utan begränsning i tiden, enligt 7 kap. 6 § JB. Trots detta stadgande riskerar en rättighet att inte längre kunna göras gällande av rättighetshavaren gentemot förvärvaren av den tjänande fastigheten. Om den fastigheten frivilligt säljs, uppkommer därmed frågan hur det kan påverka rättighetens rättsliga ställning. Gäller rättigheten som tidigare eller vinner den nya köparens intresse av att överta fastigheten utan belastningar? Denna uppsats har skrivits mot bakgrund av att det inte finns någon tydlig bild över hur äldre avtalsservitut kan påverkas av en framtida försäljning av den tjänande fastigheten. Syftet med denna uppsats har varit att belysa hur äldre avtalsservitut kan påverkas vid en framtida försäljning. Det har därmed varit av intresse att undersöka om en rättighet i form av ett avtalsservitut kommer att bestå ograverad eller om den kommer att försvinna i enlighet med köparens intresse av att överta fastigheten utan belastningar. Ett underliggande syfte har varit att klargöra om det finns skyldigheter för de som berörs av en fastighetsöverlåtelse att undersöka och upplysa om belastande rättigheter. Detta för att bringa klarhet i vad som gäller eller bör gälla. Av analysen framgår det att de tre servitutsrekvisiten är av grundläggande förutsättning för rättighetens bestående. Ett avtalsservituts materiella rättsförhållande kommer alltid att bestå i den tjänande fastigheten efter en frivillig fastighetsöverlåtelse. Rättighetshavaren kan dock enbart ges rätt att fortsätta använda rättigheten förutsatt att den erhållit sakrättsligt skydd före själva fastighetsöverlåtelsen. I analysen finner jag att det finns en sakrättslig skyldighet för säljaren att upplysa köparen om belastande rättigheter utifrån kravet på förbehåll i 7 kap. 11 § JB. Denna skyldighet kan i sin tur omvandlas till att bli en undersökningsplikt för köparen beroende på vad köparen ägt eller bort äga kännedom om, dvs. om köparen varit i god eller ond tro. Rättsfallet, mål T 3004-02, pekar på att bestämmelsen i 7 kap. 14 § JB talar för att det finns en långtgående sakrättslig undersökningsplikt för köparen. Att det skulle finnas en sakrättslig undersökningsplikt för köparen bekräftas även av doktrin. Undersökningsplikten får anses innebära att köparen åtminstone måste fråga säljaren för att få klarhet i om det finns några äldre avtalsservitut för att vara säker på att fastigheten säljs ograverad.   Min slutsats är att en rättighet i form av ett avtalsservitut alltid bör gälla i den överlåtna fastigheten, samt att det bör införas ett krav på att servitut måste registreras i fastighetsregistrets inskrivningsdel. Inskrivningsdelen bör i sin tur spegla giltiga materiella rättsförhållanden och vilka parter som äger rätten att använda servitut. Om en rättighet inte finns inskriven i registret bör den inte vara att se som giltig. Jag anser även att det bör införas en regel som tydliggör vem som ska bära en skyldighet att upplysa och undersöka om inskrivna och oinskrivna rättigheter. Genom att tydliggöra plikterna i lag tror jag att framtida tvister och rättsförluster skulle kunna undvikas, om de berörda parterna på förhand vet vad som gäller vid fastighetsöverlåtelser. En lagstadgad plikt skulle säkerligen ibland kringgås och säljaren försöka friskriva sig från eventuella felaktigheter genom garantier, men genom att införa en tydlig lag skulle åtminstone de situationer där det råder oklarhet kunna undvikas. Det blir på så sätt tydligt vilka rättigheter som belastar en fastighet.

Artikel 18 i barnkonventionen behandlar principen om föräldrarnas gemensamma ansvar för barnets uppfostran och utveckling. Sverige har sedan ratificeringen av konventionen 1990 varit folkrättsligt bundet av att följa dess artiklar, däribland artikel 18. Riksdagen har nu valt att fullt ut erkänna barnkonventionen som svensk lag genom att inkorporera den år 2020. Inkorporeringen kommer att innebära en rad förändringar i tillämpningen av barnrätten. En del av den svenska regleringen som är intressant att granska mot bakgrund mot barnkonventionen och artikel 18 är de ogifta fädernas möjlighet till gemensam vårdnad. Frågan kan ställas om den svenska vårdnadsregleringen lever upp till de krav som artikel 18 i barnkonventionen ställer upp. Arbetet syftar till att utreda överensstämmelsen mellan den svenska regleringen och barnkonventionens artikel 18 genom att kartlägga och analysera de olika regleringarna.

Violence against women is a widespread global problem and a violation of human rights. An estimated 35% of all women in the world have been subjected to physical and/or sexual violence, and the perpetrator in the majority of cases has been a current or former partner. This thesis addresses the topic of violence against women with a fatal outcome – femicide, which is a more extreme form of violence against women. The purpose of this work is to defend the thesis that femicide ought to be seen as a violation of human rights. A central assumption is that femicide is based on patriarchal structures and that it should, therefore, be regarded as a hate crime against women. In order to understand and interpret the pehnomenom of femicide, this work relies on an idea-analysis based on Michel Foucault and Raewyn Connell's relational power perspective. Conventions and declarations relating to femicide are analyzed to bring clarity to the violations that femicide constitutes. The results indicate that femicide is charactarized by misogynist- and structural violence and consitutes violations of the human rights. Protection from femicide is deficient, and femicide is often classified as murder. Several conventions and declarations exist that are designed for the purpose of protecting women from violence, but only one mentions violence against women with a fatal outcome. Power relations and patriarchal structures need to be highlighted and questioned in order to strengthen women's rights and freedom from violence and femicide.   Key words: Femicide, Violence against women, Human rights, Women’s rights, Patriarchal structures, Relational power.