Uppsatsen syftar till att kritiskt problematisera och pröva argument kring en utvidgad upplys-ningsplikt vid förvärv av fast egendom. Syftet med uppsatsen är även att undersöka i det fall det finns behov av en utvidgad upplysningsplikt. Dessutom syftar uppsatsen till att utreda huruvida avtalslagens ogiltighetsbestämmelser är tillräckliga eller om det i jordabalken skall införas bestämmelser om säljarens upplysningsplikt vid avyttring av fast egendom.

No description available.

No description available.

No description available.

2006 trädde en ny försäkringsavtalslag i kraft. Den nya försäkringsavtalslagen innebar bland annat vissa förändringar i försäkringstagarens upplysningsplikt. På grund av de stora konsekvenser som följer av en brist i upplysningsplikten är det av yttersta vikt att parterna vid tecknandet av ett försäkringsavtal vet om vad som gäller. Denna uppsats utreder vad som utgör gällande rätt rörande upplysningsplikten vid tecknandet av företagsförsäkringar. Uppsatsen analyserar såväl upplysningspliktens omfattning som vilka eventuella rättsföljder som kan bli aktuella vid ett brott mot upplysningsplikten. Upplysningsplikten kan delas in i två separata delar vad gäller företagsförsäkringar. Det finns dels en passiv upplysningsplikt som innebär att försäkringstagaren är skyldig att svara på frågor och lämna de upplysningar som försäkringsgivaren begär om de är av betydelse för såväl den faktiska försäkringsgivarens riskbedömning som för risken eller en eventuell skadas storlek. Det finns även en spontan upplysningsplikt som innebär att försäkringstagaren är skyldig att upplysa försäkringsgivaren om förhållanden som för en försäkringstagare i allmänhet förstår är av uppenbar betydelse för riskbedömningen. För att upplysningsplikten ska få några rättsföljder krävs det även att försäkringstagaren åsidosatt sin upplysningsplikt antingen uppsåtligen eller av oaktsamhet. För att försäkringstagaren ska kunna anses ha handlat oaktsamt krävs att denne borde insett att den lämnade eller förtigna uppgiften var felaktig eller ofullständig. De eventuella rättverkningarna som aktualiseras vid brott mot upplysningsplikten är antingen ogiltighet, om försäkringstagaren förfarit svikligt eller i strid mot tro och heder, nedsättning enligt prorataregeln, eller om avtalet stadgar det, nedsättning enligt kausalitetsregeln. Dessutom har försäkringsgivaren rätt att säga upp avtalet. / In 2006 a new law governing insurance contracts went into force. The new law brought among other things a few changes regarding what the insurance takers has to inform the insurance companies about when they want to buy insurance. This essay clarifies the current legal situation regarding this duty. The essay analysis both the extent of the duty as well as the legal consequences one might face if the duty is not fulfilled. The information an insurance taker is forced to give to the insurance company can be divided into two separate groups. The first group contains the kind of information that has been requested by the insurance company. In this case the insurance taker has to give the information to the company if the information is important for the company while calculating the risk. The second group contains the information the insurance taker has to give to the insurance company even if it does not request it. In this case the insurance taker has to inform the insurance company of circumstances that for an ordinary insurance taker are of obvious importance for the risk calculation. In order for there to be any consequences for the insurance taker when this duty is not fulfilled there has to have been some kind of carelessness from the insurance taker. In effect this means that the insurance taker is only obliged to inform the insurance company about circumstances it should have known. There are four possible consequences for the insurance taker when this duty is not fulfilled. If it would be in conflict with belief an honor to invoke the contract or if there has been actions equivalent to fraud the contract is deemed void. In other cases the insurance payment is reduced in accordance to the pro rata principle or by the principle of causality. The insurance company also has the right to give notice of dismissal of the contract.

Fastighetsrätten har förändrats genom tiderna och regleringen av den allmänna fastighetsrätten i jordabalken innebar ett omfattande utredningsarbete. Man kan säga att det historiska arvet för fastighetsrätten gör sig starkt gällande och för att förstå den aktuella allmänna fastighetsrätten bör man tillvarata de äldre reglerna samt förarbetena till dessa. Felreglerna inom fastighetsrätten i fjärde kapitlet i jordabalken är omfattande och dessutom kompletteras de av den omfattande rättspraxisen som framkommit genom tiderna. Köparens undersökningsplikt är reglerad i svensk lagstiftning och Högsta Domstolen har fastslagit att utgångspunkten vid felbedömning är köparens undersökningsplikt. Säljarens upplysningsplikt är inte reglerad i svensk lagstiftning. Det är en plikt som skapar diskussion bland juridiska författare.Framställningen påvisar de aktuella felreglerna samt vilka plikter köparen och säljaren har vid ett fastighetsköp om felsymptom framträder. Framställningen vävs avslutningsvis samman med omfattningen av köparens undersökningsplikt och säljarens upplysningsplikt och kompletteras sedan med rättspraxis på området. / Land law has changed through time and the regulations by the general land law in the Swedish Land Code meant an extensive investigation. The historical heritage of the land law is still very relevant, and to fully understand the current general land law one needs to consider the historical rules as well as the groundwork for these. The faults within land law in the Swedish Land Code is extensive, and it’s also supplemented by a vast amount of case law which have emerged through the ages. The buyer’s duty of examination is regulated in Swedish law, and it’s a duty that’s creating discussions among legal writers. This presentation highlights the current faults and what duties the buyer and the seller within a property deal has, if faults within the property appears. Finally, the presentation is woven together with the extent of the buyer’s duty to examine and the seller’s duty of disclosure and completed by the case law on the subject.

Under de senaste decennierna har antalet företagsförvärv ökat markant och köp av företag har blivit en betydelsefull transaktion i en verksamhet. Motiven bakom förvärv sägs vara att bolaget vill expandera och således få en bättre position på marknaden. Att köpa företag är en stor, riskfylld och komplicerad process, varvid det är viktigt att köparen införskaffar tillräckligt med information om det företag denne tänker köpa för att kunna fatta rätt köpbeslut. Av denna orsak har due diligence blivit ett alltmer väsentligt moment i förvärvsprocessen. Due diligence är en typ av företagsbesiktning vars syfte är att utgöra ett informationsrikt beslutsunderlag för köparen. Undersökningen kan även hjälpa köparen att fullfölja sin undersökningsplikt och minska risken för en eventuell framtida uppkommen tvist.Vid företagsförvärv har såväl köparen som säljaren förpliktelser. Enligt köplagens bestämmelser framkommer det att köparen bör undersöka det bolag denne tänker köpa, då köparen inte får åberopa fel som denne kände till eller borde ha känt till vid förvärvet. För att uppfylla undersökningsplikten genomförs därför ofta en due diligence. För säljarens del framkommer dennes förpliktelse också i köplagen. Säljaren måste enligt köplagen upplysa köparen om all väsentlig information om målbolaget som kan ha inverkan på köparens köpbeslut.Trots att en due diligence har genomförts förekommer det situationer där förvärvet ändå inte har kunnat leva upp till de förväntningar och mål som låg bakom köpet. Flertalet kritiska diskussioner kring due diligences betydelse har således uppmärksammats och vissa personer ställer sig frågande till om undersökningen verkligen är ett så viktigt moment i förvärvsprocessen som nuvarande praxis framför.Syftet med uppsatsen är att kritiskt granska vilken betydelse due diligence har i förvärvsprocessen för att se om det finns ett samband mellan undersökningen och lyckade företagsförvärv. Vidare är syftet att utforska vilket ansvar köparen och säljaren har vid ett företagsförvärv samt om det är nödvändigt att externa konsulter anlitas i samband med genomförandet av due diligence.Uppsatsen är skriven utifrån ett hermeneutiskt synsätt och en kvalitativ metod samt en abduktiv ansats har tillämpats. För att kunna besvara våra forskningsfrågor har vi i vår empiriska undersökning intervjuat två företag som har genomfört företagsförvärv, konsulter på två revisionsbyråer vilka arbetar med due diligence samt en jurist som har goda kunskaper om de köprättsliga förutsättningarna vid företagsförvärv.Studien har visat att due diligence är ett viktigt moment i förvärvsprocessen. Undersökningen minskar risken för köparen och bidrar till att köparen kan nå framgång med förvärvet. För att vara till nytta måste granskningen dock vara omfattande och det krävs både tid och kompetens för att lyckas med detta. / Uppsatsnivå: D

<p><strong>Sammanfattning</strong></p><p>Syftet med uppsatsen är att utröna om det finns omständigheter som medför att säljare av fast egendom blir skyldig att upplysa köparen om fel i fastigheten. Min frågeställning är således om säljare av fastighet har någon upplysningsplikt. I uppsatsen har jag använt traditionell rättsdogmatisk metod.</p><p> </p><p>En fastighet kan vara behäftad med två huvudtyper av fel, konkreta fel och abstrakta fel. Ett konkret fel föreligger om fastigheten avviker från en mellan parterna avtalad standard. Om avtalet inte innehåller några uppgifter om fastighetens standard men avviker från vad köparen haft anledning att räkna med vid köpet föreligger ett abstrakt fel. Det finns tre olika typer av abstrakta fel, rättsliga fel, rådighetsfel och faktiska fel. För att köparen ska ha rätt att åberopa ett fel och göra en påföljd gällande krävs att felet är relevant. De konkreta felen är relevanta i sig, just i egenskap av att vara konkreta. Utgångspunkten när det gäller de faktiska felen är att köparen har så kallad undersökningsplikt och vid rättsliga fel och rådighetsfel skyddas köparens goda tro. Säljaren kan begränsa sitt felansvar genom friskrivning.</p><p> </p><p>Säljare har ingen lagstadgad upplysningsplikt. Säljare har dock upplysningsplikt vid så kallade totala påföljdsfriskrivningar och vid rättsliga fel och rådighetsfel. När det gäller de faktiska felen är säljarens upplysningsplikt en omdiskuterad fråga. Frågan har berörts i fyra stycken rättsfall. I två av rättsfallen ålades säljaren upplysningsplikt och i två av fallen inte. Den viktigaste skillnaden jag kan se mellan rättsfallen är att två handlar om fel utanför fastighetens gräns medan de två andra handlar om fel inom fastigheten. Det är främst ett av rättsfallen som skapat debatt. I det rättsfallet ålades säljaren upplysningsplikt för ett upptäckbart fel utom fastigheten bland annat på grund av att säljaren kände till felet och borde ha förstått att uppgiften hade kunnat vara avgörande för köparens beslut om han skulle köpa fastigheten eller inte. I doktrinen sägs allt från att den domen är mycket välskriven till att domen är helt felaktig och endast kan anses ha ett begränsat prejudikatvärde. Omständigheter som har kritiserats i doktrinen är att HD ålagt säljare upplysningsplikt då felet varit lätt för köparen att upptäcka. Vidare kritiseras HD för att ha tagit den upplysningsplikt som stadgas i köplagen för säljare av lös egendom som intäkt för att ålägga säljare av fast egendom upplysningsplikt. Kritik har även riktats mot att HD valde att tillämpa felreglerna i 4 kap JB och inte reglerna om ogiltighet i avtalslagen. Den aktuella domen har dock även försvarats.</p>

För att en revisor skall kunna ge intressenter en tillförlitlig kvalitetssäkring av företags ekonomiska situation krävs det att revisorn följer de lagar och regler som finns samt fullgör ansvaret att vara opartisk, självständig samt ha tystnads- och upplysningsplikt. Syftet med denna uppsats är att lyfta fram det ansvar som en revisor har gentemot företag och andra intressenter i ett aktiebolag samt hur detta ansvar hanteras i praktiken. Studien baseras på de lagar och normer som finns angående revisorns ansvar samt sammanställning av intervjuer med tre revisorsrespondenter och Revisorsnämnden.   Efter genomförd studie framkommer det att revisorerna hanterar kraven och dess medföljande ansvar genom att lägga stort vikt vid kontrollerande dokumentation, interna system och utbildningar. Även rådfrågning med kollegor, experter och branschorganisationer är till stor nytta för revisorn.

Sammanfattning Syftet med uppsatsen är att utröna om det finns omständigheter som medför att säljare av fast egendom blir skyldig att upplysa köparen om fel i fastigheten. Min frågeställning är således om säljare av fastighet har någon upplysningsplikt. I uppsatsen har jag använt traditionell rättsdogmatisk metod.   En fastighet kan vara behäftad med två huvudtyper av fel, konkreta fel och abstrakta fel. Ett konkret fel föreligger om fastigheten avviker från en mellan parterna avtalad standard. Om avtalet inte innehåller några uppgifter om fastighetens standard men avviker från vad köparen haft anledning att räkna med vid köpet föreligger ett abstrakt fel. Det finns tre olika typer av abstrakta fel, rättsliga fel, rådighetsfel och faktiska fel. För att köparen ska ha rätt att åberopa ett fel och göra en påföljd gällande krävs att felet är relevant. De konkreta felen är relevanta i sig, just i egenskap av att vara konkreta. Utgångspunkten när det gäller de faktiska felen är att köparen har så kallad undersökningsplikt och vid rättsliga fel och rådighetsfel skyddas köparens goda tro. Säljaren kan begränsa sitt felansvar genom friskrivning.   Säljare har ingen lagstadgad upplysningsplikt. Säljare har dock upplysningsplikt vid så kallade totala påföljdsfriskrivningar och vid rättsliga fel och rådighetsfel. När det gäller de faktiska felen är säljarens upplysningsplikt en omdiskuterad fråga. Frågan har berörts i fyra stycken rättsfall. I två av rättsfallen ålades säljaren upplysningsplikt och i två av fallen inte. Den viktigaste skillnaden jag kan se mellan rättsfallen är att två handlar om fel utanför fastighetens gräns medan de två andra handlar om fel inom fastigheten. Det är främst ett av rättsfallen som skapat debatt. I det rättsfallet ålades säljaren upplysningsplikt för ett upptäckbart fel utom fastigheten bland annat på grund av att säljaren kände till felet och borde ha förstått att uppgiften hade kunnat vara avgörande för köparens beslut om han skulle köpa fastigheten eller inte. I doktrinen sägs allt från att den domen är mycket välskriven till att domen är helt felaktig och endast kan anses ha ett begränsat prejudikatvärde. Omständigheter som har kritiserats i doktrinen är att HD ålagt säljare upplysningsplikt då felet varit lätt för köparen att upptäcka. Vidare kritiseras HD för att ha tagit den upplysningsplikt som stadgas i köplagen för säljare av lös egendom som intäkt för att ålägga säljare av fast egendom upplysningsplikt. Kritik har även riktats mot att HD valde att tillämpa felreglerna i 4 kap JB och inte reglerna om ogiltighet i avtalslagen. Den aktuella domen har dock även försvarats.