Kontrollansvaret är en ansvarsform som kommit till uttryck sedan 1990 års köplag antogs. Från 1734 års köplag till den aktuella lagen har insatser ägt rum på rättsområdet. År 1976 presenterades ett förslag till ny köplag, dock utan framgång. Detta med anledning av att det samtidigt i den utomnordiska rätten förekom ett internationellt lagstiftningsarbete. Arbetet syftade att erhålla en konvention om internationella köp, så kallade CISG. År 1989 ratificerade Sverige CISG och kom därefter att utgöra den huvudsakliga förebilden. Detta medförde att köplagen och CISG erhöll liknande bestämmelser. Syftet med uppsatsen har varit att göra en komparativ undersökning mellan lagarna för att konstatera om de är likartade eller skiljaktiga beträffande kontrollansvaret. Den valda metoden är den rättsdogmatiska för att fastställa gällande rätt. Resultatet visade att stadgandena var relativt likartade, både är stränga men brister samtidigt i precisionen.

Under de senaste decennierna har antalet företagsförvärv ökat markant och köp av företag har blivit en betydelsefull transaktion i en verksamhet. Motiven bakom förvärv sägs vara att bolaget vill expandera och således få en bättre position på marknaden. Att köpa företag är en stor, riskfylld och komplicerad process, varvid det är viktigt att köparen införskaffar tillräckligt med information om det företag denne tänker köpa för att kunna fatta rätt köpbeslut. Av denna orsak har due diligence blivit ett alltmer väsentligt moment i förvärvsprocessen. Due diligence är en typ av företagsbesiktning vars syfte är att utgöra ett informationsrikt beslutsunderlag för köparen. Undersökningen kan även hjälpa köparen att fullfölja sin undersökningsplikt och minska risken för en eventuell framtida uppkommen tvist.Vid företagsförvärv har såväl köparen som säljaren förpliktelser. Enligt köplagens bestämmelser framkommer det att köparen bör undersöka det bolag denne tänker köpa, då köparen inte får åberopa fel som denne kände till eller borde ha känt till vid förvärvet. För att uppfylla undersökningsplikten genomförs därför ofta en due diligence. För säljarens del framkommer dennes förpliktelse också i köplagen. Säljaren måste enligt köplagen upplysa köparen om all väsentlig information om målbolaget som kan ha inverkan på köparens köpbeslut.Trots att en due diligence har genomförts förekommer det situationer där förvärvet ändå inte har kunnat leva upp till de förväntningar och mål som låg bakom köpet. Flertalet kritiska diskussioner kring due diligences betydelse har således uppmärksammats och vissa personer ställer sig frågande till om undersökningen verkligen är ett så viktigt moment i förvärvsprocessen som nuvarande praxis framför.Syftet med uppsatsen är att kritiskt granska vilken betydelse due diligence har i förvärvsprocessen för att se om det finns ett samband mellan undersökningen och lyckade företagsförvärv. Vidare är syftet att utforska vilket ansvar köparen och säljaren har vid ett företagsförvärv samt om det är nödvändigt att externa konsulter anlitas i samband med genomförandet av due diligence.Uppsatsen är skriven utifrån ett hermeneutiskt synsätt och en kvalitativ metod samt en abduktiv ansats har tillämpats. För att kunna besvara våra forskningsfrågor har vi i vår empiriska undersökning intervjuat två företag som har genomfört företagsförvärv, konsulter på två revisionsbyråer vilka arbetar med due diligence samt en jurist som har goda kunskaper om de köprättsliga förutsättningarna vid företagsförvärv.Studien har visat att due diligence är ett viktigt moment i förvärvsprocessen. Undersökningen minskar risken för köparen och bidrar till att köparen kan nå framgång med förvärvet. För att vara till nytta måste granskningen dock vara omfattande och det krävs både tid och kompetens för att lyckas med detta. / Uppsatsnivå: D

Det huvudsakliga syftet med denna uppsats har varit att utreda tillämpligheten av köplagens felbestämmelser vid överlåtelser av varumärken och hur ansvarssituationen mellan köpare och säljare ser ut då varumärket är behäftat med fel. Handel med varumärken kan ge upphov till en rad olika felsituationer. Vilket ansvar köpare och säljare har då ett fel i varumärket visar sig har primärt sökts i köplagens bestämmelser, men även andra källor inom förmögenhetsrätten har till viss del berörts. Frågan har bestått i att utreda hur väl dessa bestämmelser lämpar sig då ett varumärke inte följer vad som får anses avtalat. Varumärken skiljer sig i många avseenden mot andra avtalsobjekt och diskussionen kring köplagens tillämpbarhet i dessa situationer har länge debatterats. Källor och åsikter har vägts mot varandra för att mynna ut i ett antagande om köplagens tillämpbarhet och därmed de påföljder som där finns uppställda. Köparens avsikt vid förvärv av ett varumärke bör oemotsagt kunna bestämmas till att erhålla ensamrätt för att kunna erbjuda varor eller tjänster under märket. Om förvärvaren inte kan erhålla ensamrätt på grund av annans bättre rätt eller på grund av andra omständigheter som antingen inträffat före eller efter överlåtelsen uppkommer frågan kring vem som bör bära ansvaret. Ansvarsfrågan kan inte besvaras generellt utan en rad omständigheter ligger till grund för om köpare eller säljare ska belastas. Köplagens bestämmelser är inte uttryckligen tänkta att omfatta immateriella rättigheter vilket gör att ansvarsfrågan blir svår att fastställa. Avslutningsvis diskuteras de påföljder som enligt köplagen kan göras gällande vid fel. Flera av påföljderna har begränsad användning när ett fel i varumärke föreligger, vilket leder till att felen i högre grad bör vara hävningsgrundande än vad som annars får anses vara fallet.

No description available.

Mycket kan gå fel när avtal om köp av bostadsrätt i befintligt skick ingås, om varken säljare eller köpare är fullt medvetna om vad den här typen av klausul egentligen innebär för deras rättsliga ställning. Vi har därför i den här uppsatsen valt att undersöka begreppet befintligt skick och vilka konsekvenser en sådan klausul har när det gäller felansvar. Ett av rekvisiten för att få åberopa fel när en bostadsrätt har sålts i befintligt skick, är att det rört sig om ett väsentligt förhållande som säljaren underlåtit att upplysa om och som köparen har ett befogat intresse i att bli upplyst om. Det andra rekvisitet är då bostadsrätten är i väsentligt sämre skick än vad köparen har rätt att förvänta sig med hänsyn till priset och övriga omständigheter.Syftet med denna uppsats är att försöka bringa klarhet i vilka omständigheter som kan anses uppfylla dessa väsentlighetsrekvisit. I detta sammanhang är också av visst intresse att utreda den juridiska innebörden av ordet väsentligt, och undersöka om det förekommer olika betydelser beroende på sammanhang. / A lot of things can go wrong when you buy a condominium and sign a contract where the condominium is sold under the circumstances of “as is”. In most cases, neither the buyer nor the seller is aware of the actual meaning of the clause or the legal effect. The aim of this essay is to bring clarity to the phrase and the consequences of such a clause. One of the prerequisites to be able to plead that there is something wrong with the condominium, when it is sold with an “as is clause”, is that the seller hasn't been informed about a significant circumstance the buyer has a fair interest in being informed about. Another prerequisite is that the condominium is in significantly worse condition than the buyer should expect, considering the price and other circumstances.The aim of this essay is also to bring clarity to what circumstances that could meet theseessential requirements. It is also in our interest to bring clarity to the general meaning of the expression essential and if there are several meanings due to the context.

No description available.