<p>I uppsatsen analyseras remissförslaget till den nya skollagen (Ds 2009:25) samt Barnkonventionen med avsikt att formulera och jämföra hur föräldrar och stat positioneras gällande barnets fostran. Analysen syftar till att belysa likheter och skillnader mellan de båda texterna. Detta sker utifrån ett diskursanalytiskt perspektiv där subjektspositioner är ett nyckelbegrepp i analysen, samt med hjälp av politisk filosofi. Det filosofiska materialet är hämtat från John Rawls, Alasdair MacIntyre samt nutida utbildningsforskning främst representerat av Tomas Englund. De politiska filosofierna bidrar till utmejslandet av tre diskurser funna i den nya skollagen och Barnkonventionen.</p><p>Dessa diskurser är <em>de stödjande subjektens diskurs</em> vilken är den dominerande diskursen i de båda texterna och i vilken barnet självt ges ansvar för sin utveckling; denna diskurs ligger nära John Rawls politiska teorier. Vidare framkommer <em>isärhållandets diskurs</em> vilken återfinns i den nya skollagen och ligger närmast den nutida utbildningsforskningen; i denna diskurs framträder staten som garant för elevens väl. I den sista diskursen, <em>traditionens diskurs</em>, som utmejslas ur MacIntyre och Barnkonventionen ses istället föräldrarna som barnets garant.</p><p>Utifrån arbetet framkommer en förhållandevis stor likhet mellan den nya skollagen och Barnkonventionen även om en nyansskillnad kan urskiljas. Denna nyansskillnad visar sig genom att isärhållandets diskurs och traditionens diskurs, vilka står i polemik, återfinns i betydande grad enbart i en text var.</p>

<p>Rätten till hälsa regleras i en mängd olika internationella instrument och kan ses som en av de mest fundamentala mänskliga rättigheterna för alla individer. Rätten till hälsa är en förutsättning för ett åtnjutande av andra rättigheter. Det är ett sammansatt begrepp som innefattar olika element och ett av dem är en tillgång till hälso- och sjukvård. En stat kan aldrig åläggas att tillförsäkra människor att få vara friska, men däremot en möjlighet att på lika villkor få ta del av de resurser som finns att tillgå för att kunna uppnå en bästa möjliga hälsa. I de flesta internationella konventionerna, är det inte en rättighet endast förbehållen medborgare i ett land utan en mänsklig rättighet som skall realiseras på lika villkor för samtliga inom ett lands jurisdiktion.</p><p>Papperslösa barn saknar tillstånd att vistas i den staten de befinner sig i. De tillhör en särskilt utsatt grupp av barn, sårbara och marginaliserade, och därmed en kategori av människor som internationella mänskliga rättighetsfördrag är till för att skydda. I Sverige uppskattas att det lever uppemot 20 000 papperslösa individer, både vuxna och barn. De lever under svåra förhållanden och papperslösa barn och kvinnor befinner sig i synnerhet i en situation där deras hälsa är utsatt för stora påfrestningar och riskerna att drabbas av sjukdom är större än hos andra grupper. I dagens Sverige saknar dessa individer, nästintill helt, en tillgång till en av de mest fundamentala mänskliga rättigheterna, nämligen rätten till hälso- och sjukvård.</p><p>Sverige har genom att ratificera ett antal internationella konventioner förbundit sig att tillförsäkra samtliga barn inom Sveriges jurisdiktion en rätt till bästa uppnåeliga hälsa samt en tillgång till hälso- och sjukvård utan hänsyn tagen till barnets nationalitet eller legala status.</p><p>Sveriges reglering angående papperslösa barns tillgång till hälso- och sjukvård idag gäller endast omedelbar vård och detta till ett fullt pris. Den svenska lagstiftningen särbehandlar och utestänger vissa grupper av barn i deras tillgång till hälso- och sjukvård och är inte förenlig med grundläggande mänskliga rättigheter om människors lika värde, anti-diskrimineringsprincipen eller rätten till bästa uppnåeliga hälsa. Sveriges har antagit lagstiftning där tillgången till hälso- och sjukvård har direkt samband med barnets legala status.</p><p>Ett barns hälsotillstånd har ett nära samband med moderns tillgång till hälso- och sjukvård, särskilt i samband med graviditet och förlossning. Genom internationella åtaganden har Sverige även en förpliktelse att tillförsäkra samtliga kvinnor en tryggad vård i samband havandeskap och förlossning. Omedelbar vård till ett fullt pris är dock den enda vård Sverige lagligen erbjuder papperslösa gravida kvinnor. Genom att endast erbjuda dessa kvinnor omedelbar vård till ett pris de flesta av dem inte har någon möjlighet att betala strider även denna reglering mot de internationella förpliktelser som binder Sverige.</p><p> </p>

I uppsatsen analyseras remissförslaget till den nya skollagen (Ds 2009:25) samt Barnkonventionen med avsikt att formulera och jämföra hur föräldrar och stat positioneras gällande barnets fostran. Analysen syftar till att belysa likheter och skillnader mellan de båda texterna. Detta sker utifrån ett diskursanalytiskt perspektiv där subjektspositioner är ett nyckelbegrepp i analysen, samt med hjälp av politisk filosofi. Det filosofiska materialet är hämtat från John Rawls, Alasdair MacIntyre samt nutida utbildningsforskning främst representerat av Tomas Englund. De politiska filosofierna bidrar till utmejslandet av tre diskurser funna i den nya skollagen och Barnkonventionen. Dessa diskurser är de stödjande subjektens diskurs vilken är den dominerande diskursen i de båda texterna och i vilken barnet självt ges ansvar för sin utveckling; denna diskurs ligger nära John Rawls politiska teorier. Vidare framkommer isärhållandets diskurs vilken återfinns i den nya skollagen och ligger närmast den nutida utbildningsforskningen; i denna diskurs framträder staten som garant för elevens väl. I den sista diskursen, traditionens diskurs, som utmejslas ur MacIntyre och Barnkonventionen ses istället föräldrarna som barnets garant. Utifrån arbetet framkommer en förhållandevis stor likhet mellan den nya skollagen och Barnkonventionen även om en nyansskillnad kan urskiljas. Denna nyansskillnad visar sig genom att isärhållandets diskurs och traditionens diskurs, vilka står i polemik, återfinns i betydande grad enbart i en text var.

Rätten till hälsa regleras i en mängd olika internationella instrument och kan ses som en av de mest fundamentala mänskliga rättigheterna för alla individer. Rätten till hälsa är en förutsättning för ett åtnjutande av andra rättigheter. Det är ett sammansatt begrepp som innefattar olika element och ett av dem är en tillgång till hälso- och sjukvård. En stat kan aldrig åläggas att tillförsäkra människor att få vara friska, men däremot en möjlighet att på lika villkor få ta del av de resurser som finns att tillgå för att kunna uppnå en bästa möjliga hälsa. I de flesta internationella konventionerna, är det inte en rättighet endast förbehållen medborgare i ett land utan en mänsklig rättighet som skall realiseras på lika villkor för samtliga inom ett lands jurisdiktion. Papperslösa barn saknar tillstånd att vistas i den staten de befinner sig i. De tillhör en särskilt utsatt grupp av barn, sårbara och marginaliserade, och därmed en kategori av människor som internationella mänskliga rättighetsfördrag är till för att skydda. I Sverige uppskattas att det lever uppemot 20 000 papperslösa individer, både vuxna och barn. De lever under svåra förhållanden och papperslösa barn och kvinnor befinner sig i synnerhet i en situation där deras hälsa är utsatt för stora påfrestningar och riskerna att drabbas av sjukdom är större än hos andra grupper. I dagens Sverige saknar dessa individer, nästintill helt, en tillgång till en av de mest fundamentala mänskliga rättigheterna, nämligen rätten till hälso- och sjukvård. Sverige har genom att ratificera ett antal internationella konventioner förbundit sig att tillförsäkra samtliga barn inom Sveriges jurisdiktion en rätt till bästa uppnåeliga hälsa samt en tillgång till hälso- och sjukvård utan hänsyn tagen till barnets nationalitet eller legala status. Sveriges reglering angående papperslösa barns tillgång till hälso- och sjukvård idag gäller endast omedelbar vård och detta till ett fullt pris. Den svenska lagstiftningen särbehandlar och utestänger vissa grupper av barn i deras tillgång till hälso- och sjukvård och är inte förenlig med grundläggande mänskliga rättigheter om människors lika värde, anti-diskrimineringsprincipen eller rätten till bästa uppnåeliga hälsa. Sveriges har antagit lagstiftning där tillgången till hälso- och sjukvård har direkt samband med barnets legala status. Ett barns hälsotillstånd har ett nära samband med moderns tillgång till hälso- och sjukvård, särskilt i samband med graviditet och förlossning. Genom internationella åtaganden har Sverige även en förpliktelse att tillförsäkra samtliga kvinnor en tryggad vård i samband havandeskap och förlossning. Omedelbar vård till ett fullt pris är dock den enda vård Sverige lagligen erbjuder papperslösa gravida kvinnor. Genom att endast erbjuda dessa kvinnor omedelbar vård till ett pris de flesta av dem inte har någon möjlighet att betala strider även denna reglering mot de internationella förpliktelser som binder Sverige.

No description available.

I Sverige har personer som saknar tillstånd att vistas i landet, så kallade papperslösa, sedan den 1 juli 2013 laglig rätt till både skolgång och viss sjukvård. Men att som papperslös få tillgång till skydd undan våld förefaller däremot svårt. Detta slår särskilt hårt mot papperslösa kvinnor, som till följd av sitt kön, juridiska status och som invandrare löper särskilt hög risk att utsättas för olika former av våldsbrott.  Syftet med den här studien är därför att undersöka huruvida Svenska staten både utifrån internationella åtaganden och nationell lagstiftning kan anses ålagd att även tillhandahålla skydd för våldsutsatta papperslösa kvinnor. Parallellt ämnar studien undersöka lagens tillämpning och hur kvinnornas möjlighet till skydd ser ut i praktiken. En geografisk avgränsning har gjorts till Stockholm, Göteborg och Malmö samt till att främst studera möjlighet att tillgå skyddat boende. Studien antar ett genusrättsvetenskapligt perspektiv och undersökningens genomförande omfattar en rättsutredning, litteraturöversikt samt åtskilliga intervjuer med bland annat anställda på kvinnojourer och socialkontor. Vad som framkommit är att det rimligen kan hävdas att det föreligger ett ansvar för Svenska staten och landets kommuner att även skydda våldsutsatta papperslösa kvinnor. Detta genom att stödja sig på landets internationella åtaganden men också nationella jämställdspolitiska mål samt socialtjänstlagen med socialstyrelsens tillhörande riktlinjer. Samtidigt visar studien hur hanteringen av fall med våldsutsatta papperslösa kvinnor både skiljer sig mellan och inom kommuner och att ideella kvinnojourer till följd av saknad statlig finansiering har svårt att placera papperslösa på sina skyddade boenden. Kvinnojourernas osäkra finansiering leder också till att fler jourer endast tar emot ”säkra” placeringar, förmedlade och finansierade av kommunens socialtjänst. Detta innebär att våldsutsatta papperslösa kvinnor får det än svårare att tillgå skydd då de av rädsla för utvisning undviker kontakt med myndigheter.

Syftet med denna uppsats är att beskriva och analysera hur barn utövar sina demokratiska rättigheter i förskolans utomhusverksamhet. De frågeställningar som ställs är: I vilka sammanhang utövar barn sina demokratiska rättigheter? På vilka sätt utövar barn sina demokratiska rättigheter.Studien genomfördes på förskolan Galaxen och har haft fokus på barn i 1–4 års ålder samt pedagoger. Syftet har undersökts genom deltagande observationer och miniintervjuer under fem dagar. De observationer som transkriberats har fokus på barns demokratiska rättigheter. Analysen av data kategoriserades in i två större teman vilka är återkopplade till de frågeställningar som är länkade till studiens syfte. Temana är, i vilka sammanhang barn utövar sina demokratiska rättigheter samt på vilka sätt barn utövar sina rättigheter. Dessa teman redogörs för i resultatet.Resultatet klargör hur barn utövar sina demokratiska rättigheter i förskolans utomhusverksamhet. Barn utövar sina demokratiska rättigheter i olika sammanhang, i både styrda aktiviteter samt inom den fria leken. Utövandet kunde urskiljas då barnen sökte inflytande eller delaktighet på olika sätt samt när de utövade sina rättigheter genom delaktighet och inflytande i olika sammanhang. Utövandet av barnens demokratiska rättigheter genomfördes på olika sätt, genom sökandet av uppmärksamhet samt genom brytandet av regler. Sökandet av uppmärksamhet skedde genom verbalt och ickeverbalt språk, dvs. kroppsspråk. Slutsatsen av denna studie är att är att barn utövar sina demokratiska rättigheter i förskole-sammanhang som styrda aktiviteter samt fri lek. Barnen utövar dessa demokratiska rättigheter genom verbalt språk men även genom ickeverbalt språk, dvs. kroppsspråk.

I läroplanen står det att ett av skolans uppdrag är att förmedla de mänskliga rättigheterna och utveckla elevers integritet. Syftet med denna studie är att undersöka vad pedagoger på lågstadiet känner till om integritet såväl kroppslig som personlig samt hur de undervisar eleverna för att medvetandegöra dem om rätten till sin egen kropp. Statistik visar att var femte elev blir utsatt för sexuella övergrepp innan de fyllt 18 år och att lära barn om integritet kan vara en del i att förebygga och minska antalet utsatta barn. Tidigare forskning beskriver att många lärare har svårt att undervisa elever om frågor som gäller kroppen, sex och samlevnad. Samtidigt önskar elever att de i ett tidigt skede i sina skolår fått mer kunskap om normer och värderingar och hur de ska agera kring kroppen isexuella sammanhang. Studien utgår ifrån ett lärarperspektiv och förhåller sig till pragmatismen och det sociokulturella perspektivet som teoretiskt ramverk. Resultatet baseras på kvalitativa intervjuer som genomförts med fem lärare verksamma på olika skolor. Intervjuerna lät pedagogerna berätta om sina erfarenheter kring integritet och om hur de undervisar elever om skolans värdegrund samt hur ofta den undervisningen sker. Studien visar att flera av de medverkade lärarna upplever begreppet integritet som svårt och har en obekväm relation till undervisning om integritet och de mänskliga rättigheterna, främst när det gäller sexuella övergrepp. För ett fortsatt och mer stimulerande arbete önskar lärarna tydligare styrning centralt och få mertillgång till färdigt material. Trots mångmiljonsatsning från regeringen har inte skolverket nått fram till de som bedriver undervisningen.

Syftet med studien är att bidra med kunskap om hur barn i förskoleklass upplever sina rättigheter. Det är en fenomenologisk studie där barns beskrivningar av fenomenet barnets rättigheter träder fram. Frågeställningar som ställs för att besvara syftet är: Vilka rättigheter beskriver barn i förskoleklass är viktiga för deras välbefinnande? Hur beskriver barnen sina rättigheter inom utbildning?  Empirin för studien samlades in genom barnintervjuer som sedan analyserades. Resultatet visar att barnen vill delges information som berör dem. Vuxna ska därför ta hänsyn till barnets bästa. Vilket resulterar i att barnet bör tillges information men också skyddas från den. Därav blir det betydelsefullt att synliggöra barns perspektiv i barnets utbildning, möjligheten till inflytande och delaktighet i undervisning och lek. Barnens vilja att få vara barn framgår i studien samt betydelsen av att få vara sig själv i en gemenskap med andra.

The purpose of this study is to investigate and analyze what content the National Agency for Education focuses on, so that students in the teaching will gain knowledge about human rights and democracy and the methods that the National Agency for Education performs in relation to the school's democratic education mission. The survey also aims to examine how the levels of requirements regarding human rights differ between compulsory school and upper secondary school. A discourse analysis is used as a theory and methodological starting point. Furthermore, curriculum theory and a didactic theory are also used. The sourcematerial consists of the National Agency for Education's governing documents and has been analyzed on the basis of the didactic questions of what and how. The results of the analysis show that the National Agency for Education mainly focuses on human rights based on the UN definition and that teaching should be conducted in democratic working methods, such as discussions with others.