I Sverige har personer som saknar tillstånd att vistas i landet, så kallade papperslösa, sedan den 1 juli 2013 laglig rätt till både skolgång och viss sjukvård. Men att som papperslös få tillgång till skydd undan våld förefaller däremot svårt. Detta slår särskilt hårt mot papperslösa kvinnor, som till följd av sitt kön, juridiska status och som invandrare löper särskilt hög risk att utsättas för olika former av våldsbrott.  Syftet med den här studien är därför att undersöka huruvida Svenska staten både utifrån internationella åtaganden och nationell lagstiftning kan anses ålagd att även tillhandahålla skydd för våldsutsatta papperslösa kvinnor. Parallellt ämnar studien undersöka lagens tillämpning och hur kvinnornas möjlighet till skydd ser ut i praktiken. En geografisk avgränsning har gjorts till Stockholm, Göteborg och Malmö samt till att främst studera möjlighet att tillgå skyddat boende. Studien antar ett genusrättsvetenskapligt perspektiv och undersökningens genomförande omfattar en rättsutredning, litteraturöversikt samt åtskilliga intervjuer med bland annat anställda på kvinnojourer och socialkontor. Vad som framkommit är att det rimligen kan hävdas att det föreligger ett ansvar för Svenska staten och landets kommuner att även skydda våldsutsatta papperslösa kvinnor. Detta genom att stödja sig på landets internationella åtaganden men också nationella jämställdspolitiska mål samt socialtjänstlagen med socialstyrelsens tillhörande riktlinjer. Samtidigt visar studien hur hanteringen av fall med våldsutsatta papperslösa kvinnor både skiljer sig mellan och inom kommuner och att ideella kvinnojourer till följd av saknad statlig finansiering har svårt att placera papperslösa på sina skyddade boenden. Kvinnojourernas osäkra finansiering leder också till att fler jourer endast tar emot ”säkra” placeringar, förmedlade och finansierade av kommunens socialtjänst. Detta innebär att våldsutsatta papperslösa kvinnor får det än svårare att tillgå skydd då de av rädsla för utvisning undviker kontakt med myndigheter.

Introduktion: Papperslösa kvinnor upplever olika svårigheter i att tillgå mödravård och tillgodogöra rätten till vård. Barnmorskor är de som i huvudsak möter gravida papperslösa när de söker mödravård. Dessa är ansvariga att bygga relationer baserade på tillit och ge vård på ett icke diskriminerande sätt. Syfte: Syftet med denna studie var att utforska barnmorskors erfarenheter och upplevelser av att möta papperslösa kvinnor och deras rätt till vård. Metod: En semi-strukturerad intervjustudie med sex barnmorskor som jobbar på en kvinnoklinik i Sverige. Intervjuerna transkriberades och bearbetades genom innehållsanalys. Resultat: Studien fann tre huvudkategorier vilka karaktäriserade barnmorskors erfarenheter av att möta papperslösa kvinnor och uppfattningar om rätten till vård; Barnmorskans profession var deras garant för att ge god vård, medan regelverk och begränsningar utmanar optimal vård, samt att olika attityder påverkas av sociala normer, värderingar och moraliska aspekter. Slutsats: Denna studie belyser den svåra position som barnmorskor finner sig i när de ger vård till papperslösa kvinnor, där de tvingas navigera mellan sin profession, lagar och regler, samt personliga värderingar, samhällets bilder och normer. / <p>Betyg i Ladok 230622.</p>