<p>Syftet med uppsatsen är att undersöka om, och i så fall hur, synen på journalistyrket skiljer sig åt mellan japanska journalister och journalistikstudenter. Uppsatsen undersöker även journalisters och journaliststudenters uppfattning om japanska mediers bevakning av mänskliga rättigheter. Det japanska mediesystemet är på flera sätt olikt det svenska och Japan kritiseras ofta för brister i sitt arbete för mänskliga rättigheter. De frågor som ställs är ”Hur skiljer sig japanska journaliststudenter från landets arbetande journalister i synen på: journalistyrket; journalistikens villkor i Japan; journalistikens roll i samhället; bevakningen av de mänskliga rättigheterna i Japan”. </p><p>Inledningsvis presenteras dagens japanska mediesystem. Bakgrundsdelen ger en överblick över den japanska journalistiken framväxt. Dessutom ges en bild av situationen för de mänskliga rättigheterna i Japan. Den tidigare forskning jag använt mig av består av tankegångar och forskning kring journalistiken i relation till professionsbegreppet samt tidigare undersökningar av journalisters och journaliststudenters attityder till yrke och yrkesroll. Det empiriska materialet har samlats in genom en enkätundersökning till 69 journaliststudenter samt 22 journalister.</p><p>Resultatet av studien visar att skillnader finns mellan studenter och journalister i synen på journalistyrket. Studenterna tror att källor, framför allt från den politiska sfären, har stor påverkan på nyhetsinnehållet. Journalisterna anser istället att de själva tillsammans med redaktörerna på tidningarna har en hög grad av autonomi. Vidare anser studenterna att namnpublicering i många fall bör undvikas, journalisterna är inte alls lika restriktiva. Journalisterna ser inte alls det japanska pressklubbssystemet kisha kurabu som ett problem medan 25 procent av studenterna pekar ut kishaklubbarnas inflytande som japansk medias enskilt största problem. Både bland journalister och journaliststudenter anser en överväldigande majoritet att bevakningen av mänskliga rättigheter borde utökas.   </p>

<p>This essay is about the asylum and immigration politics within the EU. Due to the heavy criticism the EU has been exposed to from among others different kind of human rights organizations I have become interested to find out what kind of asylum and migration politics right now is being formed by the member states of the union. Thus the purpose is also to see if the EU is creating a policy within this area that intends to live up to the human rights obligations.</p><p>My overall research question is:</p><p>Which ideas characterize the asylum and immigration politics within the EU?</p><p>The theoretical perspectives of universalism and particularism are used as two analytical tools in order to understand the phenomenon I am investigating and to identify its characterizing ideas. In my essay universalism and particularism are used as opposite ideal types. For this purpose a model has been worked out. The model identifies the main characters of each perspective and is used to analyze the empirical data. The following publications from the EU are analyzed: The conclusion from the European Tampere Council 15 and 16 October 1999, a report from the Commission 2 June 2004, The Hague Programme 4 and 5 November 2004 and The Hague Action Plan 5 May 2005. Out of my theoretical framework and methodological approach three specific research questions have been formulated:</p><p>1. Which ideas characterize the asylum and immigration politics within the EU concerning “worldview”?</p><p>2. Which ideas characterize the asylum and immigration politics within the EU concerning “most important unit”?</p><p>3. Which ideas characterize the asylum and immigration politics within the EU concerning “governance”?</p><p>My conclusion is that the asylum and immigration politics within the EU is characterized by both universal and particularistic ideas. Concerning “worldview” the particularistic ideas are more relevant and the EU also seems to move in a particularistic direction as the union is putting much focus on control of humans and borders. Simultaneously with this development the aim of the EU is to strengthen the level of justice for non-citizens who legally reside on the union’s territory. Therefore the union in regards for this aspect moves in a universal direction. When it comes to “most important unit” ideas from both perspectives are identified. Sometimes it proved to be difficult to determine the primary unit, that is to say the society or the individual. Concerning “governance” the conclusion is that the asylum and immigration politics within the EU is characterized by universal ideas since the politics is bound by international human rights obligations. In any case this is true on a theoretical level and a level of ambition.</p>

Hedersrelaterat våld och praktiserandet av traditioner som arrangerade äktenskap och polygami har aktualiserat diskurser rörande erkännande av kulturella divergenser i en rad västliga länder. Studiens syfte är att belysa ståndpunkter i diskursen som rör kvinnors individuella rättigheter och gruppens rättigheter i ett mångkulturellt sammanhang vilket sker ut ett textanalytiskt perspektiv samt ur det levda livets. Jag utgår från filosofen Martha Nussbaum teori om mänskliga funktionsförmågor och definition av mänskliga rättigheter. Jag har analyserat två aktörers texter i diskursen, Susan Moller Okin (förespråkar individrättigheter) samt Charles Taylor (förespråkar grupprättigheter). Studiens centrala fråga samt övergripande frågeställningar är: Vad är mänskliga rättigheter? - ur det filosofiska perspektivet, - ur Taylors respektive Okins ståndpunkter och - ur det levda livets? Jag har intervjuat en kvinna, från en annan kulturell kontext än den svenska, om hennes valmöjligheter och handlingsutrymme. Jag kom fram till att Okins perspektiv överensstämmer med Nussbaum angående huruvida individens rättigheter skall ges företräde framför gruppens preferenser, vilket de bör enligt min analys, medan Taylor står längre ifrån och i vissa avseenden går helt emot Nussbaums teori.

No description available.

Uppsatsen behandlar Afrikanska Unionen (AU) och dess arbete för bevarandet av mänskliga rättigheter i konflikter, ett arbete som AU till största del misslyckats med. Darfur i Sudan är det konfliktområde som huvudsakligen tas upp. År 2002 övergick Organization of African Unity (OAU) till AU och därmed blev fokuseringen på mänskliga rättigheter större. I sitt arbete med mänskliga rättigheter utgår AU från African Charter on Human and Peoples’ Rights (ACHPR) och Kommissionen (African Commission on Human and Peoples’ Rights) är den institution som enligt ACHPR har till uppdrag att verka för de mänskliga rättigheterna. En rad utvecklingar har skett bland de institutioner som arbetar med mänskliga rättigheter inom AU. Säkerhetsrådet Peace and Security Council (PSC) har bildats för att uppfylla AU:s ansvar att ingripa i konflikter. Dessutom har AU:s två domstolar slagits samman till African Court of Justice and Human Rights. Vidare har Kommissionens roll förändrats till att ge allt mer detaljerade rekommendationer. Utvecklingen i hanteringen av mänskliga rättigheter i konflikter har gått framåt genom övergången från OAU till AU. OAU kritiserades hårt på sin tid för att ej vara tillräckligt aktiva i konflikten i Rwanda, AU har däremot ett större mandat att ingripa i konflikter än OAU hade, och har kunnat tillsätta en fredsstyrka i Somalia, African Union Mission in Somalia (AMISOM). Även i Darfur har AU tillsatt en fredsstyrka, African Union Mission in Sudan (AMIS) för att stabilisera området. Konflikten i Darfur är omfattande och allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter har begåtts. Vidare har det diskuterats huruvida folkmord eller etnisk rensning skett i landet och vilken roll Sudans regering haft i denna fråga.

Syftet med uppsatsen är att undersöka om, och i så fall hur, synen på journalistyrket skiljer sig åt mellan japanska journalister och journalistikstudenter. Uppsatsen undersöker även journalisters och journaliststudenters uppfattning om japanska mediers bevakning av mänskliga rättigheter. Det japanska mediesystemet är på flera sätt olikt det svenska och Japan kritiseras ofta för brister i sitt arbete för mänskliga rättigheter. De frågor som ställs är ”Hur skiljer sig japanska journaliststudenter från landets arbetande journalister i synen på: journalistyrket; journalistikens villkor i Japan; journalistikens roll i samhället; bevakningen av de mänskliga rättigheterna i Japan”.  Inledningsvis presenteras dagens japanska mediesystem. Bakgrundsdelen ger en överblick över den japanska journalistiken framväxt. Dessutom ges en bild av situationen för de mänskliga rättigheterna i Japan. Den tidigare forskning jag använt mig av består av tankegångar och forskning kring journalistiken i relation till professionsbegreppet samt tidigare undersökningar av journalisters och journaliststudenters attityder till yrke och yrkesroll. Det empiriska materialet har samlats in genom en enkätundersökning till 69 journaliststudenter samt 22 journalister. Resultatet av studien visar att skillnader finns mellan studenter och journalister i synen på journalistyrket. Studenterna tror att källor, framför allt från den politiska sfären, har stor påverkan på nyhetsinnehållet. Journalisterna anser istället att de själva tillsammans med redaktörerna på tidningarna har en hög grad av autonomi. Vidare anser studenterna att namnpublicering i många fall bör undvikas, journalisterna är inte alls lika restriktiva. Journalisterna ser inte alls det japanska pressklubbssystemet kisha kurabu som ett problem medan 25 procent av studenterna pekar ut kishaklubbarnas inflytande som japansk medias enskilt största problem. Både bland journalister och journaliststudenter anser en överväldigande majoritet att bevakningen av mänskliga rättigheter borde utökas.

Globaliseringen har bidragit till nya möjligheter men också hot för företag. Västvärldens företag kan lägga produktionen i delar av världen där kostnaden för att tillverka en vara är lägre än i hemlandet. I dessa leverantörsled kan missförhållanden uppstå såsom kränkningar av mänskliga rättigheter. Intressenter av olika slag fordrar mer transparens av företagen, det vill säga de kräver information utöver den finansiella i företagens rapporter. Hållbarhetsredovisning är en form av redovisning som har blivit allt vanligare och anses generellt innehålla information om företagets ekonomiska, miljömässiga och sociala prestanda. I jämförelse med den finansiella redovisningen existerar det ännu inga standarder för denna form av rapportering. Global Reporting Initiative är en internationellt erkänd organisation som arbetar för att utforma riktlinjer för hållbarhetsrapportering, vilka är frivilliga att upprätta. Hållbarhetsredovisningen visar på att redovisningen går mot en ny era där det inte endast räcker med finansiell redovisning utan företagen bör ta ett större ansvar gentemot samhället och miljön. Syftet med denna uppsats är att undersöka hur företag mäter och redovisar mänskliga rättigheter. En kvalitativ metod har använts för att genomföra studien, där fem företags hållbarhetsredovisningar har undersökts. Teorin som ligger till grund för undersökningen är de informationskvalitativa egenskaperna, vilka genomsyrar den finansiella redovisningen. Slutsatserna visar att fallföretagen inte mäter mänskliga rättigheter på arbetsplatsen i kvantitativa termer. Däremot redovisar de mänskliga rättigheter i form av kvalitativ information. Av studien framkom även att informationen i de undersökta hållbarhetsredovisningarna är begriplig, att uppförandekoder är en del av relevansen, att granskningen ökar tillförlitligheten och att jämförbarheten blir relativt god tack vare GRI: s riktlinjer och dess innehållsförteckning.

The concept of citizenship was created in Greece about 600 BC, and has for most of the time been treated as a philosophical concept, or as a concept of political science. In spite of the fact that sociologists have taken an interest in the concept in the second half of the 20th century there is hardly any empirical research to substantiate how the common man perceives and defines the concept. Disabled people to a great extent perceive themselves as belonging to a forgotten sector of society in that they experience administrative barriers, shortcomings in the way individuals and institutions behave towards them, institutional discrimination, being socially dead, etc. —The aim of this study has been to explore how citizenship is perceived and defined by disabled people in Great Britain and Sweden, focusing on the perception of rights and obligations, and how these rights and obligations have been made available to them by society. —The study was carried out as a qualitative study. Semi-structured interviews were conducted with disabled people defined as activists in a disability context (in Great Britain 19 informants, in Sweden 21 informants). The study was carried out in cooperation with the Wigforss Institute, Halmstad University, Sweden, and the Centre for Disability Studies, University of Leeds, Great Britain. —The main conclusion of the study it that disabled people are knowledgeable on the concept of citizenship, on rights and responsibilities. They also have a strong sense of wanting to fulfill the responsibilities that are inherent in being a member of society, but that, through the lack of inclusion, institutional discrimination, and the rights that they have been denied, they are also denied the right fullfilling these responsibilities.

Syftet med den här uppsatsen var att undersöka en del av den väg som ledde fram till judarnas emancipation i Sverige. Emancipationslagen trädde i kraft år 1870, och min undersökning är placerad i en riksdagsdebatt år 1851 där de diskuterar just judarnas utvidgade rättigheter. Uppsatsen ger en bild av ett Sverige där liberalismens idéer stöts och blöts med det gamla samhällets fasta principer och där judefrågan inte bara handlar om religion, utan också om ekonomi, sociala förhållanden och de utbredda fördomarna hos folket. Min hypotes var att den framväxande liberalismens idéer om frihet och jämlikhet i riksdagsprotokollen skulle krocka med den djupt rotade antisemitismen som flera forskare visat på fanns i Sverige vid den här tiden. Genom att gå igenom två motioner där det yrkas på judarnas utvidgade rättigheter, utskottsbetänkandet samt därpå följande debatt i riksdagen lyckades jag skapa mig en bild av det politiska klimatet i Sverige kopplat till frågan om judarnas plats i det svenska samhället. Stämde då min hypotes? Till viss del, men jag insåg att ideologier, tankestrukturer och skiften däremellan var mer komplicerat än ett enkelt ja eller nej. I efterhand vill vi historiker, genom våra små titthål in i det förflutna, gärna se tydliga motsättningar och skiften, men så är oftast inte verkligheten. Visst krockade den framväxande liberalismen och det gamla samhället – ständigt. Men antisemitismen, som jag såg som en del av det gamla samhället, verkade inte alltid höra hemma på den ena eller den andra sidan. Ibland var liberalerna en tydlig kontrast till de traditionella föreställningarna om juden som fanns. När vissa dömde ut dem som schackrare och ockrare, då menade de istället att judarna var företagsamma och skickliga på det de gjorde. Men i andra fall blir det tydligt att de liberala tankegångarna inte alls är intresserade av judarnas människovärde eller rätt till frihet, de hänvisar endast till att judarna varit gagneliga för den svenska ekonomin och att det bör fortsätta att vara så. Med hjälp av den tidigare forskningen kunde alltså konstateras att den långa historia av förföljelser som följt judarna och begränsat dem till vissa yrken också påverkat dess identitet och plats i det nya samhället. Statens krav på judarna, ett så kallat socialt kontrakt, blev en del av hur judarna i Sverige levde. Om de höll sig inom ramen för vad staten förväntade sig av den judiska befolkningen, så var de också värda utökat medborgarskap. Här blir gränsen svår att dra, var emancipationen till för att ge judarna större frihet, eller var tanken att den enbart skulle gynna den svenska ekonomin?

I denna uppsats undersöks rollspelets potential att motverka diskriminering och förtryck i förtryckande regimer. Jag tar avstamp i de mänskliga rättigheterna och i dramapedagogikens essens och styrkor. Jag beskriver Youngs diskrimineringsteorier, samt Freire och Boals pedagogiska teorier om den frigörande teaterns styrkor och syften, och presenterar en intervju om rollspelsanvändande mot kvinnoförtryck i Iran. I analysen söker jag samband mellan de olika tillvägagångssätten i användning och syfte med rollspel utifrån materialet och presenterar mina slutsatser; rollspel i förtryckande regimer kan leda till sammanhangsskapande, frigörelse från inre förtryck, och medvetengörande för individ och grupp om hur man kan skapa en dialog om förtryck.