<p>Syftet med uppsatsen är att undersöka om, och i så fall hur, synen på journalistyrket skiljer sig åt mellan japanska journalister och journalistikstudenter. Uppsatsen undersöker även journalisters och journaliststudenters uppfattning om japanska mediers bevakning av mänskliga rättigheter. Det japanska mediesystemet är på flera sätt olikt det svenska och Japan kritiseras ofta för brister i sitt arbete för mänskliga rättigheter. De frågor som ställs är ”Hur skiljer sig japanska journaliststudenter från landets arbetande journalister i synen på: journalistyrket; journalistikens villkor i Japan; journalistikens roll i samhället; bevakningen av de mänskliga rättigheterna i Japan”. </p><p>Inledningsvis presenteras dagens japanska mediesystem. Bakgrundsdelen ger en överblick över den japanska journalistiken framväxt. Dessutom ges en bild av situationen för de mänskliga rättigheterna i Japan. Den tidigare forskning jag använt mig av består av tankegångar och forskning kring journalistiken i relation till professionsbegreppet samt tidigare undersökningar av journalisters och journaliststudenters attityder till yrke och yrkesroll. Det empiriska materialet har samlats in genom en enkätundersökning till 69 journaliststudenter samt 22 journalister.</p><p>Resultatet av studien visar att skillnader finns mellan studenter och journalister i synen på journalistyrket. Studenterna tror att källor, framför allt från den politiska sfären, har stor påverkan på nyhetsinnehållet. Journalisterna anser istället att de själva tillsammans med redaktörerna på tidningarna har en hög grad av autonomi. Vidare anser studenterna att namnpublicering i många fall bör undvikas, journalisterna är inte alls lika restriktiva. Journalisterna ser inte alls det japanska pressklubbssystemet kisha kurabu som ett problem medan 25 procent av studenterna pekar ut kishaklubbarnas inflytande som japansk medias enskilt största problem. Både bland journalister och journaliststudenter anser en överväldigande majoritet att bevakningen av mänskliga rättigheter borde utökas.   </p>

Syftet med uppsatsen är att undersöka om, och i så fall hur, synen på journalistyrket skiljer sig åt mellan japanska journalister och journalistikstudenter. Uppsatsen undersöker även journalisters och journaliststudenters uppfattning om japanska mediers bevakning av mänskliga rättigheter. Det japanska mediesystemet är på flera sätt olikt det svenska och Japan kritiseras ofta för brister i sitt arbete för mänskliga rättigheter. De frågor som ställs är ”Hur skiljer sig japanska journaliststudenter från landets arbetande journalister i synen på: journalistyrket; journalistikens villkor i Japan; journalistikens roll i samhället; bevakningen av de mänskliga rättigheterna i Japan”.  Inledningsvis presenteras dagens japanska mediesystem. Bakgrundsdelen ger en överblick över den japanska journalistiken framväxt. Dessutom ges en bild av situationen för de mänskliga rättigheterna i Japan. Den tidigare forskning jag använt mig av består av tankegångar och forskning kring journalistiken i relation till professionsbegreppet samt tidigare undersökningar av journalisters och journaliststudenters attityder till yrke och yrkesroll. Det empiriska materialet har samlats in genom en enkätundersökning till 69 journaliststudenter samt 22 journalister. Resultatet av studien visar att skillnader finns mellan studenter och journalister i synen på journalistyrket. Studenterna tror att källor, framför allt från den politiska sfären, har stor påverkan på nyhetsinnehållet. Journalisterna anser istället att de själva tillsammans med redaktörerna på tidningarna har en hög grad av autonomi. Vidare anser studenterna att namnpublicering i många fall bör undvikas, journalisterna är inte alls lika restriktiva. Journalisterna ser inte alls det japanska pressklubbssystemet kisha kurabu som ett problem medan 25 procent av studenterna pekar ut kishaklubbarnas inflytande som japansk medias enskilt största problem. Både bland journalister och journaliststudenter anser en överväldigande majoritet att bevakningen av mänskliga rättigheter borde utökas.

<p>Vi har genom en kvalitativ studie undersökt relationen mellan JMM-utbildningen och journalistyrket, samt huruvida JMM-programmet är en professionsutbildning som förbereder studenten för journalistyrket. Detta har skett genom intervjuer med nio före detta JMM-studenter. Vår teoretiska utgångspunkt har varit professionsteorier samt utbildningens betydelse i professionaliseringen av journalistyrket. Resultatet visar att intervjupersonerna är nöjda med JMM-utbildningen, även om de känner att de inte blev helt förberedda på den journalistiska yrkesroll de mött ute i arbetslivet.</p><p>Våra slutsatser är att utbildningen till viss del förbereder för journalistyrket, men att den aldrig kommer att kunna motsvara journalistyrkets verklighet gällande de redaktionella villkoren. Det är också påtagligt att JMM-utbildningen förmedlar tydliga normer och värderingar som ger en god grund att stå på. Vidare har det framkommit att de före detta JMM-studenterna tror att själva journalistyrket i sig inte kräver utbildning, utan att det snarare är dagens konkurrens på arbetsmarknaden som gör att arbetsgivare kan kräva det. Uppfattningen är dock att det gått relativt bra för JMM-studenter ute i arbetslivet, och att det blev något lättare att ta sig ut på arbetsmarknaden än vad de flesta av intervjupersonerna hade väntat sig.</p><p>När det gäller JMM-utbildningen i förhållande till journalistyrket som profession är vår slutsats att det är svårt att utbilda studenter för den journalistiska professionen. Detta eftersom att journalistbranschen idag innefattar så många olika typer av journalistyrken att det blir alltmer otydligt vad journalistyrket som profession innebär. JMM-utbildningens multimediala bredd innebär dock att JMM rent förståelsemässigt förbereder inför framtidens journalistroll, så som journalistyrket är på väg att utvecklas som profession.</p>

Vi har genom en kvalitativ studie undersökt relationen mellan JMM-utbildningen och journalistyrket, samt huruvida JMM-programmet är en professionsutbildning som förbereder studenten för journalistyrket. Detta har skett genom intervjuer med nio före detta JMM-studenter. Vår teoretiska utgångspunkt har varit professionsteorier samt utbildningens betydelse i professionaliseringen av journalistyrket. Resultatet visar att intervjupersonerna är nöjda med JMM-utbildningen, även om de känner att de inte blev helt förberedda på den journalistiska yrkesroll de mött ute i arbetslivet. Våra slutsatser är att utbildningen till viss del förbereder för journalistyrket, men att den aldrig kommer att kunna motsvara journalistyrkets verklighet gällande de redaktionella villkoren. Det är också påtagligt att JMM-utbildningen förmedlar tydliga normer och värderingar som ger en god grund att stå på. Vidare har det framkommit att de före detta JMM-studenterna tror att själva journalistyrket i sig inte kräver utbildning, utan att det snarare är dagens konkurrens på arbetsmarknaden som gör att arbetsgivare kan kräva det. Uppfattningen är dock att det gått relativt bra för JMM-studenter ute i arbetslivet, och att det blev något lättare att ta sig ut på arbetsmarknaden än vad de flesta av intervjupersonerna hade väntat sig. När det gäller JMM-utbildningen i förhållande till journalistyrket som profession är vår slutsats att det är svårt att utbilda studenter för den journalistiska professionen. Detta eftersom att journalistbranschen idag innefattar så många olika typer av journalistyrken att det blir alltmer otydligt vad journalistyrket som profession innebär. JMM-utbildningens multimediala bredd innebär dock att JMM rent förståelsemässigt förbereder inför framtidens journalistroll, så som journalistyrket är på väg att utvecklas som profession.