<p>Denna studie undersöker inledningsvis socionomutbildningen ur ett historiskt könsperspektiv; en yrkesförberedande utbildning som genom inträdet i universitetets organisation och strukturer och genom utvecklingen av det akademiska ämnet 'socialt arbete' successivt akademiserats på de traditionella villkor som format akademin genom århundraden, villkor som utvecklats av män för mäns bildning, samtidigt som de socionomstuderande kvinnorna utgör 82% av undervisningsgrupperna. Forskningen i socialt arbete har maskuliniserats genom att professorer och forskare i huvudsak är män. Huvudsyftet med studien är att undersöka hur denna majoritet av kvinnor, vars främsta syfte är att bli verksamma socialarbetare, ser på kunskap, på sig själva som lärande och hur de lär, d.v.s. vilka lärandestrategier de använder sig av inom ramen för dessa akademiska strukturer. Nästan hälften av de intervjuade kvinnorna kommer från arbetarklassbakgrund och den andra hälften från medelklassmiljöer. En mycket stor andel av kvinnorna ur medelklassmiljö har en psykosocialt svår uppväxtmiljö miljö bakom sig, med missbruk inom familjen, våld och sexuella övergrepp. En modell över kvinnornas lärandeprofiler, vilken bygger på kunskapsdimensionerna kunskapens källa, kunskapsinriktning, kunskapsorientering och kunskapsväg, visar att de intervjuade kvinnorna har mycket olika förhållningssätt till kunskap och till lärande. De flesta är dock i huvudsak "relationsorienterade praktiker" eller "relationsorienterade teoretiker". Ålder och tidigare erfarenheter har en viss betydelse i sammanhanget. Endast en liten andel är "distansorienterade teoretiker". Avslutningsvis föreslås att socionomutbildningen får en medvetet frigörande och transcenderande funktion avseende traditionella könskonstruktioner. Forskning omkring och praktiska erfarenheter av bl.a. feministisk pedagogik kan utgöra inspirationskällor för denna medvetandegörande och transcenderande didaktik. </p>

<p>Vi har genom en kvalitativ studie undersökt relationen mellan JMM-utbildningen och journalistyrket, samt huruvida JMM-programmet är en professionsutbildning som förbereder studenten för journalistyrket. Detta har skett genom intervjuer med nio före detta JMM-studenter. Vår teoretiska utgångspunkt har varit professionsteorier samt utbildningens betydelse i professionaliseringen av journalistyrket. Resultatet visar att intervjupersonerna är nöjda med JMM-utbildningen, även om de känner att de inte blev helt förberedda på den journalistiska yrkesroll de mött ute i arbetslivet.</p><p>Våra slutsatser är att utbildningen till viss del förbereder för journalistyrket, men att den aldrig kommer att kunna motsvara journalistyrkets verklighet gällande de redaktionella villkoren. Det är också påtagligt att JMM-utbildningen förmedlar tydliga normer och värderingar som ger en god grund att stå på. Vidare har det framkommit att de före detta JMM-studenterna tror att själva journalistyrket i sig inte kräver utbildning, utan att det snarare är dagens konkurrens på arbetsmarknaden som gör att arbetsgivare kan kräva det. Uppfattningen är dock att det gått relativt bra för JMM-studenter ute i arbetslivet, och att det blev något lättare att ta sig ut på arbetsmarknaden än vad de flesta av intervjupersonerna hade väntat sig.</p><p>När det gäller JMM-utbildningen i förhållande till journalistyrket som profession är vår slutsats att det är svårt att utbilda studenter för den journalistiska professionen. Detta eftersom att journalistbranschen idag innefattar så många olika typer av journalistyrken att det blir alltmer otydligt vad journalistyrket som profession innebär. JMM-utbildningens multimediala bredd innebär dock att JMM rent förståelsemässigt förbereder inför framtidens journalistroll, så som journalistyrket är på väg att utvecklas som profession.</p>

Vi har genom en kvalitativ studie undersökt relationen mellan JMM-utbildningen och journalistyrket, samt huruvida JMM-programmet är en professionsutbildning som förbereder studenten för journalistyrket. Detta har skett genom intervjuer med nio före detta JMM-studenter. Vår teoretiska utgångspunkt har varit professionsteorier samt utbildningens betydelse i professionaliseringen av journalistyrket. Resultatet visar att intervjupersonerna är nöjda med JMM-utbildningen, även om de känner att de inte blev helt förberedda på den journalistiska yrkesroll de mött ute i arbetslivet. Våra slutsatser är att utbildningen till viss del förbereder för journalistyrket, men att den aldrig kommer att kunna motsvara journalistyrkets verklighet gällande de redaktionella villkoren. Det är också påtagligt att JMM-utbildningen förmedlar tydliga normer och värderingar som ger en god grund att stå på. Vidare har det framkommit att de före detta JMM-studenterna tror att själva journalistyrket i sig inte kräver utbildning, utan att det snarare är dagens konkurrens på arbetsmarknaden som gör att arbetsgivare kan kräva det. Uppfattningen är dock att det gått relativt bra för JMM-studenter ute i arbetslivet, och att det blev något lättare att ta sig ut på arbetsmarknaden än vad de flesta av intervjupersonerna hade väntat sig. När det gäller JMM-utbildningen i förhållande till journalistyrket som profession är vår slutsats att det är svårt att utbilda studenter för den journalistiska professionen. Detta eftersom att journalistbranschen idag innefattar så många olika typer av journalistyrken att det blir alltmer otydligt vad journalistyrket som profession innebär. JMM-utbildningens multimediala bredd innebär dock att JMM rent förståelsemässigt förbereder inför framtidens journalistroll, så som journalistyrket är på väg att utvecklas som profession.

Denna studie undersöker inledningsvis socionomutbildningen ur ett historiskt könsperspektiv; en yrkesförberedande utbildning som genom inträdet i universitetets organisation och strukturer och genom utvecklingen av det akademiska ämnet 'socialt arbete' successivt akademiserats på de traditionella villkor som format akademin genom århundraden, villkor som utvecklats av män för mäns bildning, samtidigt som de socionomstuderande kvinnorna utgör 82% av undervisningsgrupperna. Forskningen i socialt arbete har maskuliniserats genom att professorer och forskare i huvudsak är män. Huvudsyftet med studien är att undersöka hur denna majoritet av kvinnor, vars främsta syfte är att bli verksamma socialarbetare, ser på kunskap, på sig själva som lärande och hur de lär, d.v.s. vilka lärandestrategier de använder sig av inom ramen för dessa akademiska strukturer. Nästan hälften av de intervjuade kvinnorna kommer från arbetarklassbakgrund och den andra hälften från medelklassmiljöer. En mycket stor andel av kvinnorna ur medelklassmiljö har en psykosocialt svår uppväxtmiljö miljö bakom sig, med missbruk inom familjen, våld och sexuella övergrepp. En modell över kvinnornas lärandeprofiler, vilken bygger på kunskapsdimensionerna kunskapens källa, kunskapsinriktning, kunskapsorientering och kunskapsväg, visar att de intervjuade kvinnorna har mycket olika förhållningssätt till kunskap och till lärande. De flesta är dock i huvudsak "relationsorienterade praktiker" eller "relationsorienterade teoretiker". Ålder och tidigare erfarenheter har en viss betydelse i sammanhanget. Endast en liten andel är "distansorienterade teoretiker". Avslutningsvis föreslås att socionomutbildningen får en medvetet frigörande och transcenderande funktion avseende traditionella könskonstruktioner. Forskning omkring och praktiska erfarenheter av bl.a. feministisk pedagogik kan utgöra inspirationskällor för denna medvetandegörande och transcenderande didaktik.

Bakgrund: Forskning visar att lärandemiljön har betydelse för ett effektivt och positivt lärande och för studenters förmåga att sammanfläta teoretisk och praktisk kunskap. I litteraturen beskrivs en klyfta mellan teori och praktik som på sikt kan försvåra för yrkesverksamma. Svensk sjuksköterskeförening och Svenska läkaresällskapet har beskrivit vikten av samverkan i team mellan olika professioner under utbildning som en möjlighet att ta ansvar för patienters vård. Interprofessionellt lärande mellan studenter från olika hälso- och sjukvårdsutbildningar bygger på att studenterna tar ansvar, lär med, om och av varandra samtidigt som de tränar på sin egen yrkesroll för att främja patienters hälsa. Syfte: Att belysa aktuellt kunskapsläge för studenters interprofessionella lärande vid verksamhetsförlagd utbildning i primärvård. Metod: En allmän litteraturöversikt med kvalitativ ansats och systematisk sökstrategi från databaserna PubMed, CINAHL och ERIC inkluderade åtta vetenskapliga artiklar. De analyserades med en integrerande sammanställning inspirerad av metasyntes.   Resultat: Sammanfattades i fyra teman,  fokus på patienten, samverkan och lärande mellan studenter, lärandemiljö och handledarroll samt samverkan mellan klinik, utbildningsprogram och lärosäten. Slutsats(er): Interprofessionellt lärande bidrar till ett patientcentrerat förhållningssätt som ger nya insikter och utökade kunskaper för studenter i professionsutbildning. Relationer i gruppen och till handledarna som goda förebilder bidrog till förbättrad kommunikation och vård. Samverkan behövs mellan lärosäten och kliniker.

No description available.

Denna studie undersöker pastorsutbildning och formation genom att intervjua fem nyblivna pastorer inom Equmeniakyrkan om deras upplevelse av vad pastorsutbildningen på THS bidragit till för att formas och förberedas som pastorer. Studien som är kvalitativ och abduktiv relaterar teoretiskt till Benjamin Blooms kognitiva, affektiva och psykomotoriska lärandedomäner som översätts till pastoral kontext för jämförelse av vad utbildningen bidragit till, samt till David Kelseys Aten-Berlin-begrepp för att jämföra pastorernas utbildningsideal med pastorsutbildningens utbildningsform. Resultatet visar bland annat att de faktorer som varit viktigast för att forma och förbereda den undersökta gruppen av nyblivna pastorer är: Praktik och övning, Lärare och annan personal, Medstuderande, Undervisning, Retreater, andakter, enskilda samtal, gemensamma resor, Församlingsliv och pastorer. Sammanfattat som Praktik, Relationer, Undervisning och Praktiker (PRUP). Resultatet visar också att det är avgörande på vilket sätt dessa bedrivs. De sätt som för pastorerna har varit formerande beskrivs i uppsatsen. Analysen visar att pastorernas utbildningsideal tillämpat på svenska eftergymnasiala utbildningsformer kan förstås som en blandning av idealen i högskola och folkhögskola, med en betoning på folkhögskola – och att detta krockar med Equmeniakyrkans pastorsutbildning vars utbildningsform är en kombination av högskola och kyrka med en tydlig betoning på högskola. Utifrån dessa fynd presenterar studien fyra möjligheter för Equmeniakyrkan och EHS att minska denna spänning. Uppsatsen diskuterar även likheter och skillnader med tidigare studier, bland annat i fråga om vad som formar och förbereder för tjänst, möjligheten med tredelade lärandemål och frågan om utbildningsform. / This study investigates formation during ministerial education and training by interviewing five newly ordained pastors within the Uniting Church in Sweden about their experience of what the Pastor’s program at Stockholm School of Theology have contributed to for being shaped and prepared as pastor. The study, which is qualitative and abductive, relates theoretically to Benjamin Bloom's cognitive, affective, and psychomotor learning domains that are translated into pastoral contexts for studying what the education has contributed to, as well as to David Kelsey's Athens-Berlin concept to compare the educational ideals of pastors, with the program’s institutional form of education. The results show that the factors that were achieved as most important in shaping and preparing the new pastors are: Internship and practice, Teachers and staff, Fellow students, Teaching, Retreats, devotions, individual conversations &amp; joint trips, and Congregational life and pastors. These are summarized as Practice, Relations, Teaching and Practices (PRTP). The result also shows that it is crucial in which way these are conducted. The ways that have been positively formative for the pastors are described in the essay. The analysis shows that the pastors' ideals of education drawn from Kelsey, applied to Swedish post-secondary forms of education can be understood as a mixture of the ideals of university and folk high school, with an emphasis on folk high school - and that this conflicts with the church’s pastor's program whose form of education is a combination of university and church with a clear emphasis on university. Based on these findings, the study presents four opportunities for the Uniting Church in Sweden and the Stockholm School of Theology to reduce this tension. The essay also discusses similarities and differences with previous studies among other things in terms of what shapes and prepares for service, the possibility of three-part learning objectives, and the question of educational form.