Abstract: Syftet med denna studie har varit att undersöka hur en grupp äldrepeagogstudenter upplever sin kommande yrkesroll och hur professionsutvecklingen för äldrepedagoger ser ut. Vi har undersökt hur professionsutveckling ser ut utifrån den vetenskapliga litteraturens uppställda professionskriterier och hur dessa professionskriterier bedöms ha betydelse för formandet av en profession. För att komma åt våra grundläggande frågeställningar och för att förstå äldrepedagogers utveckling består det empiriska materialet dels av en litteraturstudie och dels av kvalitativt öppna intervjuer. För att tolka och förstå empirin är teorier kring profession, professionsutveckling och socialkonstruktivism centrala i studien. De kriterier vi utgått från är följande: professionell kunskap bör vara förankrad i en systematisk teori, den professionellt utbildade har auktoritet, de professionella ska inneha etiska regler och yrkeskåren ska ha bildat en egen organisation. Med stöd av informanternas svar och utifrån de kriterier som denna uppsats presenterar drar vi slutsatsen att äldrepedagogyrket i nuläget inte är en profession. Professionalisering kan betraktas som en pågående process som inte går att avgränsa tidsmässigt och placerar vi yrket äldrepedagog i en professionaliseringsskala befinner de sig i början på denna. / Abstract: The purpose of this study was to examine how a group of elderly pedagogue students perceived their professional role and how professional developments for elderly pedagogues have proceeded. We have looked at how professional development looks like from the scientific literature established professional criteria and how these professional criteria will be relevant to the shaping of a profession. To access our basic issues and to understand the elderly pedagogue development is the empirical evidence both of literature studies and by qualitative open interviews of importance. In order to interpret and understand the empirical material of the study did we use theories linked to profession, profess- ional identity and social constructivism. The profession criteria we have worked out of are: professional knowledge should be embedded in a systematic theory, the professionally trained has authority, the professional shall hold the code of ethics and the profession must have formed their own organization. With the support of the collected interview material and on the base of the professional criteria processed in this study have we concluded that the elderly pedagogue occupation is not a profession. Professionalization can be seen as an ongoing process that there is no possibility to delineate temporally, and if we place the occupation elderly pedagogue in a professional scale they are at the beginning of it.

Uppsatsen belyser och beskriver en del av yrkeslärarens många kompetenser och dagliga verksamhet, men den handlar också hur en utveckling av dessa kompetenser skulle kunna ske. Min egen bildningsresa inom frisöryrket skildras med några trevande försök att klippa hår till att numera jobba som frisörlärare. I vårt arbetslag på den gymnasieskola där jag jobbar, som lärare och programansvarig för Hantverksprogrammet, avsattes arbetsplatsträffar under läsåret 2013-2014 för att bland annat få tid till diskussion om begreppet formativ bedömningen, men även för att skapa en plattform för ett kollegialt lärande. Uppsatsen är en del i magisterutbildningen ”yrkeskunnande och professionsutveckling”.

Syftet med studien var att undersöka hur specialpedagoger beskriver att de använder det kvalificerade samtal i sin yrkespraktik samt hur de upplever att dessa leder till skolutveckling. Utifrån syftet valdes en kvalitativ ansats med halvstrukturerade intervjuer som metod vilket sågs skulle ge ett rikt material att analysera. Sju intervjuer med specialpedagoger verksamma i grundskola genomfördes. De transkriberade intervjuerna användes för en innehållsanalys där gemensamma teman eftersöktes. Resultatet som analysen gav diskuterades med hjälp av bakgrund i tidigare forskning och de teoretiska ramar som presenterades. Det resultat som trädde fram var att flertalet av de specialpedagoger som intervjuades saknade tid för att regelbundet hålla kvalificerade samtal. Där man arbetade med fortbildning i form av kollegialt lärande upplevde specialpedagogerna en kontrast mellan vad som kunde åstadkommas med kvalificerade samtal som återkom regelbundet. De samtalen gav möjlighet till reflektion och direkt koppling till praktiken mellan samtalen. Det fanns en tydlig koppling mellan reflektion och yrkesutveckling visade intervjuerna. När tiden för samtal var mer formaliserad gavs ett tydligare mandat från skolledningen, vilket upplevdes positivt. Att det fanns en kommunikation inom systemet skola var betydelsefullt och vi kunde se att specialpedagogerna var en viktig del eftersom de kommunicerade med många på olika nivåer i systemet och samtidigt behövde de ha en blick för helheten. Det fanns en diskrepans mellan uppfattningen om att skolledaren såg samtal som viktiga och att skolledarna möjliggjorde kvalificerade samtal som en längre process. Det saknades tid, kontinuitet och tydliga strukturer för möjliggörande av detta, trots att forskning påvisar vikten av detta för att professionsutveckling ska ske.

Syftet med denna studie var att få fördjupad kunskap om hur lärare uppfattar kollegialt lärande och på vilket sätt de upplever att deras nya kunskaper kan användas i praktiken. Studien genomfördes i två lärargrupper som gick i två olika studiecirklar med liknande upplägg och med inriktning på undervisning i läsförståelse. Studien är en kvalitativ fallstudie där både intervjuer och observationer ingick som datainsamlingsmetoder. Resultatet från dessa intervjuer och observationer analyserades utifrån andragogikens principer och det sociokulturella perspektivet. Resultatet teoretiserades även utifrån tidigare forskning. Resultatet visar att lärarna i studien är positiva till professionsutveckling genom kollegial fortbildning. Deras uppfattning är att de lär sig mer av att reflektera över sin undervisning i en trygg omgivning. Lärarna menar att det kollegiala lärandet i studiecirklarna ger dem stöd i undervisningen i läsförståelse och de upplever att de kan omsätta sina nya kunskaper i praktiken. Det kollegiala lärandet är en fortbildningsform där teori kan kopplas till praktik genom att lärarna får möjlighet att lära sig något nytt tillsammans med kollegorna och prova det i sin undervisning. Reflektion och feedback är delar i det kollegiala lärandet som utvecklar lärarnas lärande och skulle underlättas av ett gemensamt yrkesspråk. En förutsättning för gemensam reflektion och utveckling av yrkesspråk är att det finns avsatt tid för lärarna att mötas. Studiecirklarna i studien gav lärarna möjlighet att i kollegialt samarbete utveckla kunskap för att möta elever i en inkluderande undervisning i läsförståelse

Inledning: I Sverige har en debatt om egenterapin som obligatoriskt moment i psykoterapeututbildningen växt fram, där delade meningar finns kring egenterapins betydelse för den professionella utvecklingen. Trots att det undersökts i en mängd studier visar översiktsstudier genomgående en otydlighet i definitionen kring såväl terapi som yrkeserfarenhet och dess betydelse för den professionella utvecklingen. Syftet med studien är därför att undersöka psykodynamiskt orienterade psykoterapeuters uppfattning av egenterapins betydelse för professionsutvecklingen, utifrån en tydlig definition och avgränsning av såväl egenterapi som yrkeserfarenhet. Frågeställning: Hur uppfattar psykodynamiskt inriktade psykoterapeuter att egenterapin påverkar deras professionsutveckling? Metod: En kvalitativ metod med hermeneutisk grund har använts. Genom fem semistrukturerade intervjuer insamlades material som sedan analyserats med induktiv, tematisk analys. Resultat: Egenterapin uppfattas viktig för professionsutvecklingen av de psykoterapeuter som deltagit i studien. Resultatet visar att respondenternas uppfattning är att egenterapin är viktig för kvaliteten på det professionella arbetet. Respondenterna beskriver att det omedvetna som teoretiskt perspektiv är en viktig aspekt av egenterapins betydelse för professionsutvecklingen. Samtliga respondenter uppger att, även om motivationen för egenterapi kan se olika ut, uppfattas den som nödvändig för deras professionella utveckling. Diskussion: De tydliga resultaten i denna studie diskuteras mot tidigare forsknings varierande resultat. Undersökningen stödjer argumenten för noggrann differentiering vid utforskning av området.

Syftet med den här studien är att öka kunskapen om hur lärare uppfattar sin yrkesutveckling. Utifrån det finns också en önskan att dra lärdomar om hur organiserad kompetensutveckling bättre kan möta lärares behov. Studien bygger på semistrukturerade intervjuer. Som ett kom- plement till intervjuerna genomfördes också en enkätundersökning konstruerad utifrån inter- vjuernas utfall. Resultatet visar att lärarna uppfattar sitt lärande som ständigt pågående och att deras utveckl- ing sker genom att interagera med den omgivande praktiken. Det framgår också att det är vik- tigt för lärarna att deras egna behov och önskemål står i centrum för deras yrkesutveckling. Två dimensioner framträder när lärarna pratar om sitt lärande. Dels syns ett osystematiskt och spontant lärande där en stor del stor del tycks handla om misstag som rättas till. Den andra dimensionen framträder när lärarna resonerar kring det organiserade lärandet. Här framför lä- rarna att lärandet behöver vara systematiskt, pågå under lång tid samt vara konkret. Lärarna är överlag positiva till kollegiala metoder och modeller även om det också framkommer att det kan uppstå motsättningar som inverkar negativt på deras yrkesutveckling. Studien indikerar att lärarna behöver hjälp med att orientera sig mot effektiva strategier och modeller för att nå det djup i lärandet som krävs för konkret förändring. Studien fokuserar lärares egna uppfattningar och ger därmed ett inifrånperspektiv på lärares lärande och utveckling. Studien kan därmed bidra till kunskap om hur lärares yrkesutveckling bättre kan bemötas och hanteras.

Introduktion/Bakgrund: Vid slutet av 2019 uppkom Covid-19, varpå omorganisationer skett både globalt och nationellt. Forskning av vidareutbildade sjuksköterskor som vårdat patienter med Ebola, SARS och Covid-19 påvisar olika erfarenheter. Även grundutbildade sjuksköterskor behöver vårda patienter med Covid-19, vilket medför nya krav på professionen. Därför behöver grundutbildade sjuksköterskors erfarenheter kring omvårdnaden av dessa patienter belysas. Syfte: Att beskriva grundutbildade sjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter med Covid-19. Metod: Litteraturstudie, induktiv ansats.  Metod enligt Polit och Beck’s nio steg (2021). Kvalitetsgranskning enligt Polit och Beck’s granskningsmallar (2021). Resultatet utgörs av (n=14) artiklar; kvalitativa (n=12) samt kvantitativa (n=2). Tematisk innehållsanalys enligt Braun och Clarke (2006). Resultat: Resultatet visar att arbetsbördan ökat hos grundutbildade sjuksköterskor och därigenom svårigheter att bedriva omvårdnad. Resultatet visar att grundutbildade sjuksköterskor upplever rädsla att föra smittan vidare och upplever sig socialt isolerade samt erfar en varierande stödbild. I samband med vården av patienter med Covid-19 har sjuksköterskor erhållit ett nytt förhållningssätt till professionen. Slutsats: Resultatet visar att grundutbildade sjuksköterskor erfar en ökad arbetsbörda till följd av att vårda patienter med Covid-19, vilket påverkar omvårdnaden. Grundutbildade sjuksköterskor har övervägt att lämna sina yrken, dock påvisas även positiva erfarenheter av att vårda patienter med Covid-19, så som exempelvis ökad yrkesstolthet

Sammanfattning/AbstractTilly, Linn (2018). ”Alla behöver inte uppfinna hjulet” – en fallstudie om olika aktörers tankar kring det kollegiala lärandet. Specialpedagogprogrammet, Institutionen för skolutveckling och ledarskap, Lärande och samhälle, Malmö Universitet, 90 hp.Förväntat kunskapsbidragDetta examensarbete förväntas kunna bidra med kunskap gällande hur fenomenet kollegialt lärande upplevs av olika aktörer inom en skolorganisation. Undersökningen önskar även belysa det kollegiala lärandets betydelse för skolutveckling och hur olika aktörer upplever sin egen respektive varandras roll i det kollegiala lärandet.Syfte och frågeställningarSyftet med denna studie är att undersöka hur olika aktörer i en skolorganisation upplever fenomenet kollegialt lärande. Särskilt intresse läggs på det kollegiala lärandets betydelse för skolutveckling och att lyfta fram framgångsfaktorer som är betydelsefulla. Jag önskar även belysa aktörernas syn på sin egen och varandras roll för det kollegiala lärandet inom och mellan de olika nivåerna i skolverksamheten.• Hur uppfattar de olika aktörerna fenomenet kollegialt lärande?• Vad anser de olika aktörerna vara betydelsefullt för att kollegialt lärande ska leda till skolutveckling?• Hur ser de olika aktörerna på sin egen respektive varandras roll i det kollegiala lärandet?TeoriStudien utgår ifrån sociokulturell teori och ett systemteoretiskt perspektiv. Detta för att belysa samspelet, kommunikationen och helhetens betydelse.MetodMetoden jag har använt mig av i examensarbetet baseras på kvalitativ studie med en fenomenologisk ansats. I studien har det utförts två fokusgruppintervjuer och två individuella intervjuer med olika aktörer inom en skolorganisation där intervjuerna har utgått ifrån öppna frågor.ResultatDet är tydligt att fenomenet kollegialt lärande är väl förankrat bland de olika aktörerna verksamma inom den skolorganisationen där undersökningen genomfördes. Samtidigt visar det sig att skolledningen spelar en viktig roll i hur detta arbetssätt ska förankras i verksamheten. Tydlighet och öppenhet är faktorer som lyfts som framgångsfaktorer.Specialpedagogiska implikationerInformanterna lyfter att de anser att den specialpedagogiska kompetensen har en viktig roll och att den saknas inom deras skolorganisation. Specialpedagogens uppdrag är att arbeta förebyggande och hälsofrämjande för att medverka till att utveckla en likvärdig lärmiljö utifrån varje elevs behov och förutsättningar. Genom det kollegiala lärandet är det därför viktigt att ha förståelse för hur de olika nivåerna inom skolorganisationen samverkar tillsammans för att bilda en helhet. Genom att vara navet i olika former av samverkan kan specialpedagogen bidra till att utveckla och strukturera denna helhet som bland annat handledare och samtalsledareNyckelordförhållningssätt, kollegialt lärande, lärande samtal, professionsutveckling, samspel

Den här uppsatsen handlar om bildlärares kollegiala lärande och professionsutveckling.  Samhällsutvecklingen och digitaliseringen påverkar skolan, lärarna och pedagogiken. När det  kollegiala utbytet brister riskerar bildämnet att bli svagare i skolan och den professionella      utvecklingen hos läraren kan försämras. Syftet med vår studie är att bidra med kunskap om  bildlärares kollegiala lärande i sociala medier. Tidigare forskning visar att sociala medier kan  erbjuda kommunikationsplattformar för detta. Digitaliseringen skapar möjligheter, begränsningar och utmaningar för pedagogiska yrken som bildlärare. Vi använder oss av en netnografisk fältstudie med deltagande observationer i en Facebookgrupp för bildlärare och två semistrukturerade intervjuer. Studien utgår från ett sociokulturellt perspektiv och i analysen används Säljös (2014; 2015) teoretiska begrepp. Resultatet visar att samhällets förändring gör att lärarna behöver nya arbetssätt och tekniker och när det kollegiala utbytet brister vänder sig en del till sociala medier för tips, idéer och stöd. Sociala medier erbjuder en mötesplats för kollegialt utbyte, där professionen kan utvecklas och bildlärarna bli en del av ett sammanhang men det kollegiala mötet på Facebook kan aldrig ersätta mötet med kollegor i verkliga livet. / <p>2020-06-08</p>

Vi har undersökt lärares erfarenheter av deras första år i yrket och vilka utmaningar de upplevde. Läraryrket är komplext i den meningen att det inte finns en fast uppsättning teorier och metoder som man kan lära sig. En lärares professionsutveckling är en ständigt pågående process och vi har fokuserat på introduktionsperioden under lärarnas första yrkesverksamma år. Som teoretisk grund har vi använt oss av två olika modeller för professionsutveckling; en av Forslund samt den som används inom Malmö högskola för den verksamhetsförlagda tiden. Vi har intervjuat fem samhällslärare om deras minnen från deras första yrkesverksamma år. I intervjuerna framkom att den främsta utmaningen de mötte som nya lärare var avsaknaden av metoder. Lärarna framhöll betydelsen av att bygga upp en bank med metoder för att utvecklas genom reflektion och erfarenheter. Vår undersökning och den tidigare forskningen som vi tagit del av inom området visar på olika resultat. De tidigare undersökningarna vi har utgått ifrån visar att nya lärare har det svårast med sociala frågor medan lärarna i vår undersökning hade det svårast med undervisningsrelaterade frågor.