Syftet med denna studie är att undersöka lärares upplevelse av kvalificerade samtal i arbetslag samt vilka faktorer som lärare anser är viktiga för arbetslagsarbete. Studien undersöker även av hur specialpedagoger kan bidra i gemensamma samtal i arbetslagen då specialpedagogiska frågor diskuteras. Enkätstudien genomfördes på tre olika skolor i en kommun i södra Sverige. Forskningsfrågorna är intressanta ur ett specialpedagogiskt perspektiv då specialpedagoger som är aktiva medlemmar av arbetslag kan bidra till kvalificerade samtal i arbetslagen. Mer kvalificerade samtal i arbetslagen kan i längden leda till mer gynnsamma lärmiljöer för ett stort antal elever. Specialpedagogs bidrag kan i arbetslag nå ett stort antal elever med relativt sett små medel. Analysen visar på att lärare värderar relationella egenskaper högt för ett framgångsrikt arbetslagsarbete samt att lärarna i hög grad upplever att samtalen i arbetslagen i viss mån är kvalificerade. Lärarnas svar indikerar även att de upplever att specialpedagoger bidrar till samtalen som kvalificerad samtalspart.

<p>En av specialpedagogens arbetsuppgifter kan vara som intern handledare i en skol- eller förskoleorganisation. Syftet med vårt examensarbete är att undersöka hur specialpedagoger beskriver sina upplevelser och uppfattningar av att vara intern handledare i en skol- eller förskoleorganisation. I vår studie har vi intervjuat åtta specialpedagoger och en speciallärare som handleder kollegor som en del i sitt arbete. Vi har använt en metod med halvstrukturerade frågor. Specialpedagogerna kommer från förskolor, grundskolor, gymnasieskolor och en särskola i Stockholms län. I resultatet har vi i en kvalitativ analys tittat efter dominerande mönster i specialpedagogernas uppfattningar och upplevelser. Dessa mönster har vi delat in i teman. Resultatet visar att specialpedagogerna har ett otydligt handledaruppdrag av skolledningen som bygger på att pedagoger frivilligt efterfrågar handledning. Specialpedagogerna upplever sig ha dubbla roller i organisationen på grund av ansvarsuppgifter. Specialpedagogerna har mandat av sina kollegor att tillhandahålla och leda handledning. De flesta specialpedagoger upplever att de har erfarenheter av etiska dilemman i rollen som intern handledare när det gäller information, när de handleder kollegor som de har nära vänskapsrelationer med och att skolorganisationen inte tillhandahåller regelbunden handledning på handledning. Specialpedagogernas handledning sker ofta i form av individuell rådgivning där de oftast förekommande gemensamma överenskommelserna gäller tid och sekretess. Specialpedagogerna hävdar att de har en teoretisk grund i sin handledning men brister i att precisera vilken. Specialpedagogerna menar att andra arbetsuppgifter i organisationen ofta har en positiv inverkan på rollen som intern handledare.</p>

En av specialpedagogens arbetsuppgifter kan vara som intern handledare i en skol- eller förskoleorganisation. Syftet med vårt examensarbete är att undersöka hur specialpedagoger beskriver sina upplevelser och uppfattningar av att vara intern handledare i en skol- eller förskoleorganisation. I vår studie har vi intervjuat åtta specialpedagoger och en speciallärare som handleder kollegor som en del i sitt arbete. Vi har använt en metod med halvstrukturerade frågor. Specialpedagogerna kommer från förskolor, grundskolor, gymnasieskolor och en särskola i Stockholms län. I resultatet har vi i en kvalitativ analys tittat efter dominerande mönster i specialpedagogernas uppfattningar och upplevelser. Dessa mönster har vi delat in i teman. Resultatet visar att specialpedagogerna har ett otydligt handledaruppdrag av skolledningen som bygger på att pedagoger frivilligt efterfrågar handledning. Specialpedagogerna upplever sig ha dubbla roller i organisationen på grund av ansvarsuppgifter. Specialpedagogerna har mandat av sina kollegor att tillhandahålla och leda handledning. De flesta specialpedagoger upplever att de har erfarenheter av etiska dilemman i rollen som intern handledare när det gäller information, när de handleder kollegor som de har nära vänskapsrelationer med och att skolorganisationen inte tillhandahåller regelbunden handledning på handledning. Specialpedagogernas handledning sker ofta i form av individuell rådgivning där de oftast förekommande gemensamma överenskommelserna gäller tid och sekretess. Specialpedagogerna hävdar att de har en teoretisk grund i sin handledning men brister i att precisera vilken. Specialpedagogerna menar att andra arbetsuppgifter i organisationen ofta har en positiv inverkan på rollen som intern handledare.

No description available.

Syfte med studien är att beskriva fyra lärares uppfattning och tankar om specialpedagogisk handledning, hur den går till och om det finns några hinder/svårigheter. Arbetet utgår från det sociokulturella perspektivet på lärande utifrån Vygotskij där jag tar fasta på att lärandet är en helhetsprocess där flera faktorer påverkar. Studien är av ett kvalitativt slag med ett fenomenologiskt förhållningssätt. Intervjuerna är semistrukturerade och är gjorda med fyra lärare som arbetar i grundskolan. Frågorna var öppna där följdfrågor kunde formuleras utifrån den intervjuades svar. Resultatet redovisas i fem olika teman. De teman som framträdde ur intervjuerna var feedback, specialpedagogens roll, hur specialpedagogisk handledning gynnar eleven, skillnaden mellan psykologisk handledning och specialpedagogisk handledning och hinder. Resultatet i studien visar att lärarna upplever att specialpedagogisk handledning är värdefullt och utvecklande. Specialpedagogen kommer med tänkvärda funderingar, råd, tips så de får andra aspekter på sin undervisning och sitt bemötande av eleven. Specialpedagogen använder båda begreppen handledning och kvalificerade samtal. Lärarna beskriver att det är av stor betydelse att de får reflektera och tänka tillsammans med andra i arbetslaget under organiserade former. De beskriver att det är viktigt att ta del av andras erfarenheter och allt resulterar i att de påverkas och utvecklas till skickligare lärare. Lärarna menar att det gör skillnad i deras sätt att bemöta eleven och tillgodose dess behov. De anser att specialpedagogens kompetens har betydelse för dem och allt sammantaget påverkar det lärarens uppfattning om eleven. Det som främst upplevs som ett hinder är att få tiden att räcka till handledning och till allt som ingår i verksamheten.

Det övergripande syftet med denna studie var att undersöka hur specialpedagoger inom gymnasieskolan beskriver och uppfattar sin roll i arbetet med kvalificerade samtal. Studien genomfördes som en kvalitativ intervjuundersökning utifrån hermeneutiskt perspektiv. Enligt den svenska högskoleförordningen ska rådgivande samtal ingå i specialpedagogens arbete och specialpedagogen ska fungera som en kvalificerad samtalspartner i pedagogiska frågor. Skollagen säger att elevhälsan som specialpedagogen ingår i främst ska arbeta förebyggande och hälsofrämjande. Ändå lyfts ofta det åtgärdande arbetet som specialpedagogens uppdrag. Vi har undersökt hur specialpedagoger i gymnasieskolan upplever att de arbetar med olika samtal med särskilt fokus på hur specialpedagogen blir en kvalificerad samtalspartner och ser på det hälsofrämjande arbetet utifrån sin profession. Resultatet visade att specialpedagogerna arbetar olika med samtal. Specialpedagogerna upplevde kvalificerade samtal som centralt i sitt arbete och ett betydelsefullt verktyg i det hälsofrämjande och förebyggande arbetet på skolan men att det inte har varit lätt att implementera de systematiska samtalen som de lärt sig under utbildningen till specialpedagog. Istället för ett förebyggande arbete har samtalen i huvudsak använts för att åtgärda och följa upp hinder i lärandet. I resultatet framkom också att de kvalificerade samtalen behöver prioriteras i gymnasieskolan och ges tid. Stöd från ledningen krävs för att få mandat att arbeta med kvalificerade samtal och kvalificerade samtal beskrevs i termer av skolutveckling. Diskussionen mynnade ut i ett förslag till en modell där specialpedagogen och läraren äger samtalet tillsammans. Modellen ger ramar för att mötas i situationen, arbeta för utveckling tillsammans, samtalen blir begripliga, hanterbara och meningsfulla.

Syftet med studien var att undersöka hur specialpedagoger beskriver att de använder det kvalificerade samtal i sin yrkespraktik samt hur de upplever att dessa leder till skolutveckling. Utifrån syftet valdes en kvalitativ ansats med halvstrukturerade intervjuer som metod vilket sågs skulle ge ett rikt material att analysera. Sju intervjuer med specialpedagoger verksamma i grundskola genomfördes. De transkriberade intervjuerna användes för en innehållsanalys där gemensamma teman eftersöktes. Resultatet som analysen gav diskuterades med hjälp av bakgrund i tidigare forskning och de teoretiska ramar som presenterades. Det resultat som trädde fram var att flertalet av de specialpedagoger som intervjuades saknade tid för att regelbundet hålla kvalificerade samtal. Där man arbetade med fortbildning i form av kollegialt lärande upplevde specialpedagogerna en kontrast mellan vad som kunde åstadkommas med kvalificerade samtal som återkom regelbundet. De samtalen gav möjlighet till reflektion och direkt koppling till praktiken mellan samtalen. Det fanns en tydlig koppling mellan reflektion och yrkesutveckling visade intervjuerna. När tiden för samtal var mer formaliserad gavs ett tydligare mandat från skolledningen, vilket upplevdes positivt. Att det fanns en kommunikation inom systemet skola var betydelsefullt och vi kunde se att specialpedagogerna var en viktig del eftersom de kommunicerade med många på olika nivåer i systemet och samtidigt behövde de ha en blick för helheten. Det fanns en diskrepans mellan uppfattningen om att skolledaren såg samtal som viktiga och att skolledarna möjliggjorde kvalificerade samtal som en längre process. Det saknades tid, kontinuitet och tydliga strukturer för möjliggörande av detta, trots att forskning påvisar vikten av detta för att professionsutveckling ska ske.

I högskoleförordningen står att specialpedagogen ska vara en kvalificerad samtalspartner och rådgivare i pedagogiska frågor för kollegor. I och med att begreppet handledning inte står tydligt beskrivet varken i högskoleförordning eller i skolans styrdokument skapas en oklarhet,vilket leder till att det uppstår skilda förväntningar på specialpedagogens handledningspraktik.Syftet med denna studie är att bidra med kunskap om specialpedagogens handledning och kvalificerade samtal med lärare samt om handledningens potential i skolkontexten. Studiens teoretiska grund är det kommunikativa relationsinriktade perspektivet, KoRP. Begreppen samspel, mediering och kommunikativa kontexter har använts som analysbegrepp och ligger som ett teoretiskt ramverk genom hela studien. Metoden i studien är kvalitativ och empirin har samlats in genom semistrukturerade intervjuer med åtta specialpedagoger.Vårt resultat visar att handledning och kvalificerade samtal är ett viktigt verktyg både för att skapa tillitsfulla, samarbetande och stöttande relationer, men också för att utveckla ett perspektivskiftande och professionsutvecklande lärande för lärare. Det i sin tur kan motverka känslan av att läraryrket är ett ensamarbete samt utveckla lärarnas pedagogiska arbete och bemötande av elever. I resultatet beskrivs både informella- och formella kommunikativa kontexter, men balansen mellan dem är viktig för att skapa ett gynnsamt samtalsklimat.Samtliga specialpedagoger i studien skulle vilja ha mer planerad handledning, med tydliga frågeställningar som kommer in i ett tidigt skede för att handledningen ska fungera som en förebyggande och främjande insats. Rektorns roll och ansvar anses vara central för att skapa organisatoriska förutsättningar för handledning och kvalificerade samtal, vilket ökar möjligheterna att förverkliga specialpedagogernas visioner om handledning som ett kontinuerligt förebyggande och hälsofrämjande arbete.

Syftet med denna studie är att få fördjupad förståelse för hur samverkan mellan speciallärare, specialpedagoger och matematiklärare kan ha betydelse för elevers matematikutveckling, särskilt dem med hinder i sin matematiska utveckling. Utifrån en kvalitativ forskningsansats med halvstrukturerade intervjuer försöker studien att belysa tre frågeställningar: Vad identifierar speciallärare/specialpedagoger och lärare i matematik som hinder i elevers matematikutveckling? På vilket sätt kan samverkan ha betydelse för att skapa förutsättningar för elever med hinder i sin matematikutveckling? Vilken betydelse har lärarnas reflektion efter samverkan för elevers matematiska utveckling? Studiens resultat analyserades utifrån ett specialpedagogiskt och systemteoretiskt perspektiv. Litteraturgenomgången påvisar hinder på olika nivåer samt vilka faktorer som främjar samverkan och vad det kvalificerade samtalet kan bidra med för lärares reflektion. Resultatet från studien visar vad som hindrar matematisk utveckling hos elever men även vilka faktorer som främjar samverkan och skillnader i vilket avtryck olika samverkansformer ger. Faktorer som organisation, tid, synsätt, relationer och förutsättningar såväl individuella som på andra nivåer är tillsammans avgörande för samverkan och det avtryck denna ger i studien.Slutsatsen pekar på att hinder för elevers matematiska utveckling på olika nivåer behöver bemötas med ett gemensamt relationellt synsätt och skolledningen har en viktig roll för att realisera detta vilket också styrks av tidigare forskning. Det kvalificerade samtalet behöver få plats i den dagliga verksamheten för att utveckla matematiklärarnas reflektion kring den egna undervisningens utveckling i syfte att främja främst elever i matematiksvårigheter. Nyckelord: Kvalificerade samtal, matematiksvårigheter, reflektion, samverkan, specialpedagogik.

Studiens syfte är att beskriva och analysera hur specialpedagogers formella kompetens motsvarar de förväntningar på praktisk yrkeskompetens som specialpedagogerna möter från olika aktörer i skolans vardagsverksamhet. Vi använder oss av en kvalitativ metod och intervjuer för att undersöka vårt fält. I vår studie ingår nio intervjuer med specialpedagoger, verksamma i kommunala skolor, fristående skolor eller central elevhälsa. Forskning har visat att specialpedagoger ofta möter förväntningar på att de ska arbeta direkt med stöd mot elever och att skolor ofta har en kategorisk syn på skolsvårigheter. Nyare forskning har även visat att få professioner, utöver specialpedagogerna själva, i skolan anser att specialpedagoger ska arbeta övergripande med organisation samt skolutvecklingsfrågor. Forskning har också visat att specialpedagoger ofta saknar mandat från ledning för hela sitt uppdrag och att de sällan har den strategiska position, exempelvis i ledningsgrupp, i organisationen som de skulle behöva för att lyckas med uppdraget. Studiens resultat visar att faktorer som respondenterna beskriver som avgörande för huruvida de har förutsättningar att utnyttja sin kompetens till fullo är framför allt en ledning som är medveten om specialpedagogens kompetens och har en vision om en inkluderande skola. Vidare så visar studien att det för skolanställda specialpedagoger även är en stor fördel att ingå i en ledningsgrupp eller ha en ledningsfunktion då det skapar bättre förutsättningar för specialpedagogerna att arbeta organisatoriskt samt närmre samverkan med ledning. De centralt anställda specialpedagoger i studien, som alltså arbetar mot skolor men som extern specialistkompetens, har större möjligheter att utnyttja sin fulla kompetens. Studien tyder också på att de skolanställda specialpedagogerna ofta måste kompromissa och att de får en roll som i mycket liknar speciallärarens på så sätt att de ofta arbetar kompensatoriskt med elever samt fungerar som rådgivare. Specialpedagogerna i studien uttrycker tydligt sitt relationella perspektiv på svårigheter men beskriver hur de ofta möter en kategorisk syn på skolsvårigheter från andra aktörer på arbetsplatsen, i synnerhet pedagoger.