<p>Uppsatsen behandlar Afrikanska Unionen (AU) och dess arbete för bevarandet av mänskliga rättigheter i konflikter, ett arbete som AU till största del misslyckats med. Darfur i Sudan är det konfliktområde som huvudsakligen tas upp. År 2002 övergick Organization of African Unity (OAU) till AU och därmed blev fokuseringen på mänskliga rättigheter större. I sitt arbete med mänskliga rättigheter utgår AU från African Charter on Human and Peoples’ Rights (ACHPR) och Kommissionen (African Commission on Human and Peoples’ Rights) är den institution som enligt ACHPR har till uppdrag att verka för de mänskliga rättigheterna. En rad utvecklingar har skett bland de institutioner som arbetar med mänskliga rättigheter inom AU. Säkerhetsrådet Peace and Security Council (PSC) har bildats för att uppfylla AU:s ansvar att ingripa i konflikter. Dessutom har AU:s två domstolar slagits samman till African Court of Justice and Human Rights. Vidare har Kommissionens roll förändrats till att ge allt mer detaljerade rekommendationer. Utvecklingen i hanteringen av mänskliga rättigheter i konflikter har gått framåt genom övergången från OAU till AU. OAU kritiserades hårt på sin tid för att ej vara tillräckligt aktiva i konflikten i Rwanda, AU har däremot ett större mandat att ingripa i konflikter än OAU hade, och har kunnat tillsätta en fredsstyrka i Somalia, African Union Mission in Somalia (AMISOM). Även i Darfur har AU tillsatt en fredsstyrka, African Union Mission in Sudan (AMIS) för att stabilisera området. Konflikten i Darfur är omfattande och allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter har begåtts. Vidare har det diskuterats huruvida folkmord eller etnisk rensning skett i landet och vilken roll Sudans regering haft i denna fråga.</p>

Uppsatsen behandlar Afrikanska Unionen (AU) och dess arbete för bevarandet av mänskliga rättigheter i konflikter, ett arbete som AU till största del misslyckats med. Darfur i Sudan är det konfliktområde som huvudsakligen tas upp. År 2002 övergick Organization of African Unity (OAU) till AU och därmed blev fokuseringen på mänskliga rättigheter större. I sitt arbete med mänskliga rättigheter utgår AU från African Charter on Human and Peoples’ Rights (ACHPR) och Kommissionen (African Commission on Human and Peoples’ Rights) är den institution som enligt ACHPR har till uppdrag att verka för de mänskliga rättigheterna. En rad utvecklingar har skett bland de institutioner som arbetar med mänskliga rättigheter inom AU. Säkerhetsrådet Peace and Security Council (PSC) har bildats för att uppfylla AU:s ansvar att ingripa i konflikter. Dessutom har AU:s två domstolar slagits samman till African Court of Justice and Human Rights. Vidare har Kommissionens roll förändrats till att ge allt mer detaljerade rekommendationer. Utvecklingen i hanteringen av mänskliga rättigheter i konflikter har gått framåt genom övergången från OAU till AU. OAU kritiserades hårt på sin tid för att ej vara tillräckligt aktiva i konflikten i Rwanda, AU har däremot ett större mandat att ingripa i konflikter än OAU hade, och har kunnat tillsätta en fredsstyrka i Somalia, African Union Mission in Somalia (AMISOM). Även i Darfur har AU tillsatt en fredsstyrka, African Union Mission in Sudan (AMIS) för att stabilisera området. Konflikten i Darfur är omfattande och allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter har begåtts. Vidare har det diskuterats huruvida folkmord eller etnisk rensning skett i landet och vilken roll Sudans regering haft i denna fråga.

”African Solutions to African Problems” är en av Afrikanska Unionens nya ledord. Denna vilja om att ta mer ansvar för den afrikanska kontinenten och kunna agera som en säkerhetsaktör har resulterat i en ny säkerhetsdoktrin. För att kunna agera som aktör på den internationella arenan krävs att vissa förutsättningar existerar enligt en modell framtagen av Gunnar Sjöstedt. Dessa strukturella och institutionella förutsättningar kommer i denna studie att undersökas för att analysera huruvida AU kan agera som säkerhetsaktör. För att se hur AU de facto har agerat som säkerhetsaktör kommer organisationens agerande i Somalia år 2007-2010 samt i Libyen år 2011 att undersökas.  Den teoretiska anknytning som antas i studien är regimteori vilken fokuserar på att studera och förklara uppkomst och fortlevnad av samarbete inom internationella institutioner. Den empiriska analysen visar att AU saknar vissa strukturella och institutionella förutsättningar som anses nödvändiga för aktörskapaciteten. Den visar även att de målsättningar som har legat till grund för skapandet av dessa institutioner inte har förverkligats samt att regler och principer inte efterlevs.Vidare demonstrerar AU:s agerande i Somalia och Libyen att begreppet ”African Solutions to African Problems” är långt ifrån operationaliserat då AU inte kunnat enas om en respons samt agera samstämmigt i de kriser som undersöks.

The theory of ‘security communities’ is generally understood as ”dependable expectations of peaceful change” between groups and whether or not the African Union can be said to meet that criteria has been contested in the research community. One of the central disagreements lie in the nature of the region’s conflicts, of which a majority are intrastate but with tendencies of transnational involvement. This paper seeks to understand how extensive this involvement is and how it affects the possibility of classifying the African Union as a security community. The findings show that, despite some increased development in terms of cooperation between former adversaries, there is not sufficient support for the African Union to be a security community because of the deeply destabilizing effect some of the conflict involvements have on the perception of security and reciprocal trust in the region.