The purpose of this study is to categorize what philosophical thoughts about knowledge and learning that have affected the general curriculum and the syllabus for political science in the swedish educational system, from 1970 up to 2011. The study utilizes the theories of Tomas Englund regarding perennialism, essentialism, progressivism and reconstructivism and the theories of Geir Biesta about socialisation, qualification and subjectification. These theories are applied to three different curriculums and syllabi in Sweden The results are that all curriculums and syllabi contain essentialism. The first studied curriculum, Lgy 70, is mostly affected by progressive thoughts while the two following, Lpf 94 and Gy2011, are more affected by reconstructivism. Regarding Geir Biestas theories the curriculums seem to gradually shift from socialisation towards subjectification.

<p>Syftet med denna studie är att genom semistrukturerade intervjuer belysa hur och på vilket sätt kunskapssynen hos fem lärare påverkar deras lektionsupplägg och urval av material. Lärare med olika utbildning och olika lång erfarenhet svarade på öppna frågor om deras syn på kunskap och hur de väljer material till sin undervisning. Resultatet presenteras uppdelat i fem kategorier för att se om det finns något mönster i vilken kunskapssyn lärarna har och hur de lägger upp sina lektioner. Slutsatsen i studien är att lärarna inte har någon entydig kunskapssyn utan de tror att det är olika för olika elever och anpassar undervisningen till individerna som finns i klassen. Att anpassa för individen stämmer även överens med läroplanen som finns i dag men den rådande skolpolitiken är möjligen på väg mot ett mindre individuellt upplägg.</p>

Syftet med denna studie är att genom semistrukturerade intervjuer belysa hur och på vilket sätt kunskapssynen hos fem lärare påverkar deras lektionsupplägg och urval av material. Lärare med olika utbildning och olika lång erfarenhet svarade på öppna frågor om deras syn på kunskap och hur de väljer material till sin undervisning. Resultatet presenteras uppdelat i fem kategorier för att se om det finns något mönster i vilken kunskapssyn lärarna har och hur de lägger upp sina lektioner. Slutsatsen i studien är att lärarna inte har någon entydig kunskapssyn utan de tror att det är olika för olika elever och anpassar undervisningen till individerna som finns i klassen. Att anpassa för individen stämmer även överens med läroplanen som finns i dag men den rådande skolpolitiken är möjligen på väg mot ett mindre individuellt upplägg.

Debatten kring skolan har varit intensiv de senaste åren allt sedan svenska skolresultat börjat sjunka i internationella resultatjämförelser. Samtidigt som vi jämför oss allt mer med andra länder ökar globaliseringen, kommunikationerna och samhällsutvecklingen. Allt går mycket snabbare och samhällsutvecklingen är idag nästan omöjlig att förutspå. Med tanke på att det tillkommit en ny läroplan med nya kursplaner för både grundskolan och gymnasiet de senaste åren är det intressant att undersöka hur dessa kursplaner svarar upp till dessa samhällsförändringar. Tänkbart är att det krävs nya förhållningssätt och synsätt på utbildning och till kunskap. Denna uppsats undersöker om det finns någon skillnad mellan kursplanen för geografi i Lpo94 och Lgr11. Eftersom många av dagens samhällsproblem rör frågor om hållbar utveckling, miljö eller levnadsvillkor är det intressant att studera vilka meningserbjudanden som finns i kursplanerna i Lpo94 och Lgr11. Utifrån tre olika analysverktyg jämförs kursplanernas utbildningsfilosofiska meningserbjudanden, vilka kunskapsteoretiska anspråk kursplanerna gör samt vilket innehållsval som prioriteras. Efter genomförd analys går det att konstatera att Lgr11 är mer socialkonstruktivistisk än Lpo94 även om de båda har essentiella anspråk. Förvånansvärt nog innehåller Lpo94 fler ämnesteoretiska kunskaper än Lgr11 medan den senare kursplanen bättre redogör för praktiska kunskaper. Innehållet är i mångt och mycket lika i stora delar av kursplanerna men Lgr11 förespråkar mer tvärvetenskaplig geografiundervisning där eleverna får tolka, värdera och kritiskt granska olika källor och metoder. Detta anses bland annat vara bra kunskaper för det framtida samhället.

Kemi är ett ämne som anses av många vara svårt. Syftet med det här arbetet är att få en fördjupad inblick i hur kemi skiljer sig mellan IB-programmet och naturvetenskapliga programmet. Metoden som används är en litteraturanalys av ämnesplan och läromedel. En jämförelse gjordes mellan läromedlen sinsemellan och likaså för ämnesplanen. Utgångspunkten för studien var i följande frågeställningar; hur presenteras halogenalkaner i ämnesplanen respektive läromedlen samt hur miljöperspektivet skiljer sig åt mellan läromedlen. Böckerna som analyserats är från förlagen Pearsons (IB) och Gleerups. Resultatet av studien visade att det finns stora skillnader mellan både ämnesplanen och läromedlen. I de svenska ämnesplanerna är lärandemålen översiktligt beskrivna. Ämnesplanen för IB-kemin är däremot mycket specifik. läromedlen skiljer sig också åt mycket. Läromedeljämförelsen visade att IB-kemin är innehållsrik med fokus på ämneskunskaperna av ren kemi medan svenska kemin fokuserar på miljö- och hållbar utveckling.

Abstract Detta arbete är en utbildningsfilosofiskt inspirerad text- och dokumentstudie som tar avstamp i diskussionen hösten 2017 kring begreppet undervisning i förskolan, så som det definieras i skollagen. Grunden är intresset för Skolverkets nya Läroplan för förskolan som ska presenteras våren 2018, där undervisningsbegreppet förväntas utvidgas och förtydligas. Syftet med undersökningen är att belysa och ge perspektiv på Skolverkets definition av undervisningsbegreppet, vilket leder fram till forskningsfrågan: Vilken syn på lärande och undervisning förmedlar Skolverkets definition av begreppet undervisning? I arbetet presenteras den historiska bakgrund som lett fram till den syn på undervisning och lärande som råder i aktuell förskolediskurs. Detta följs av en presentation av aktuell och tidigare forskning kring undervisningsbegreppet, med särskilt fokus på spänningsfältet mellan begreppet undervisning och begreppet lärande. Som en motpol till den rådande konstruktivistiska och post- konstruktivistiska utbildningsdiskursen presenteras utbildningsfilosofen Gert Biestas tankar kring begreppet undervisning. Biesta är kritisk till att begreppet lärande vuxit på bekostnad av begreppet undervisning. Undervisning, enligt Biesta, behöver inte nödvändigtvis följas av lärande eftersom detta kausala samband lägger ansvaret för lärandet på pedagogen istället för på eleven. Detta, tillsammans med flera andra faktorer menar Biesta bidrar till att urgröpa skolans roll i dagens samhälle. Undersökningens analys visar att en användning av Skolverkets definition av begreppet undervisning i förskolan skapar frågor kring pedagogens undervisningsuppdrag: Ska pedagogen fungera som en medforskande underlättare av elevens lärande och därmed ta ansvar för elevens lärande, eller är pedagogens uppdrag att ansvara för att presentera ett ämnesinnehåll, som eleven i sin tur ansvarar för att ta till sig? Frågor väcks också kring förskolans strävansmål, som enligt Biesta med flera skapats för sin mätbarhet och används för att visa på den aktuella förskolans konkurrensmöjligheter. Mål, anser Biesta, begränsar pedagogers och därmed elevers möjligheter att utforska ett ämnes hela innehåll. I Skolverkets definition sker undervisning under ledning av lärare eller förskollärare, vilket även det väcker frågor eftersom det delvis utesluter de konstruktivistiska och post- konstruktivistiska teorier om barns lärande som är förhärskande i dagens förskola.

Syftet med föreliggande kvalitativa studie är att bidra med kunskap kring hur samtalet kring samer och samiska frågor har förts mellan de olika inblandade intressenterna som deltagit i revideringsprocessen av Lgr22s kursplaner för de samhällsorienterande ämnena, årskurserna 4–9, och även kunskap om hur samtalen påverkat kursplanernas innehåll. Studien utgår ifrån det läroplansteoretiska perspektivet att ett fastställande av en läroplan och liknande policydokument är en process som visar på ett spänningsfält mellan olika intressenters prioriteringar av innehållet. Den bygger på arkivmaterial från Skolverkets korrespondens med de expertgrupper som förekommit i de olika skolämnena som studerats, samt den korrespondens som remissyttranden i processen gett upphov till. Studien bygger på CDA modellens metodik och fokuserar på processen som format diskurserna som framträder. Som motpol till CDA metodiken har hegemoni ställts och för att kunna urskilja hur processen formar diskurserna har de utbildningsfilosofiska begreppen essentialism och rekonstruktionism använts.   Resultatet visar att Skolverket genomgående presenterar förslag som expertgrupperna kan anses ansluta sig till, medan remissyttranden från olika intresseorganisationer och en privatperson gör anspråk på att förskjuta dessa diskurser. Det är också remissyttrandena som i störst utsträckning påverkar hur de fastslagna kursplanernas innehåll så småningom blir, även om Skolverkets från början föreslagna diskurs bara förskjuts en aning jämfört med intresseorganisationernas yttranden.

Konst som undervisningsform i förskolan ur barns perspektiv är idag ett begränsat forskningsområde. Därför är syftet med studien att undersöka och analysera förskolebarns uttryck för och samtal om en föreställning med musik. Detta besvaras genom följande frågeställningar: På vilket sätt samspelar (eller samspelar inte) didaktiska och konstnärliga aspekter inför och under en föreställning med musik för barn i förskolan? Vad väljer barnen att återberätta efter en föreställning? Samt, Hur kommer föreställningens innehållsliga aspekter om känslor till uttryck hos barnen? Ett gestaltande arbete samt en kvalitativ forskningsmetod med utgångspunkt i videoobservationer och barnsamtal har genomförts. De teoretiska perspektiv som använts för att analysera det empiriska materialet är Nielsens (1998) musikdidaktiska aspekter, Corsaros (2018) teoretiska begrepp “tolkande reproduktion” som förstärks genom Halldéns (2003) resonemang om barns perspektiv, samt Biestas (2011; 2019; 2021) utbildningsfilosofi.   Baserat på studiens syfte och frågeställningar visar resultaten att didaktiska och konstnärliga aspekter samspelar inför och under en föreställning med musik för barn i förskolan, men att det inte nödvändigtvis behöver betyda att barnen upplever att handlingens innehållsliga aspekter är de samma som skådespelarensemblen planerat för. Detta med utgångspunkt i att barnen som deltagit i studien både återberättat innehållsliga aspekter om känslor och händelser som berör föreställningens fantasivärld. Vidare visar resultatet att känslorna kommer till uttryck genom att barnen drar paralleller mellan det de upplevt i föreställningen och sin egen vardag. Parallellerna appliceras sedan i deras egen kultur, som i denna studie avser barnsamtalen.

The aim of this study is to investigate the pedagogical potential of wonder as teaching tool in preschool. The focus of research is on teaching in preschool in the light of the revised preschool curriculum of 2018 and the concept of wonder in classical and contemporary philosophical texts on educational importance of wonder. The purpose of this approach is to create an understanding of wonder, its impact and positive force in the teaching process. How does wonder relate to preschool teaching? How is teaching in preschool interpreted in current preschool discourse? And how can classical philosophical ideas on wonder contribute to contemporary discussions about teaching in preschool? The study is based on the hermeneutic method of research inspired by Gadamer's philosophical hermeneutics. The study begins with an overview of the main ancient Greek philosophers. Next, I address current research on wonder as a prerequisite for learning during teaching activities. I find that, in spite of the fact that there is a number of science educators, who recognize the value of wonder, explicit notions of wonder as a pedagogical tool a very few. Next, a historical overview of the preschool curriculum and the concepts of teaching and wonder in preschool is undertaken and reveals some controversies with regard to the concept of teaching in its current understanding. The conclusion of the study is that there is some promising empirical evidence in favor of “wonder pedagogy”, which, if applied in preschool, may facilitate the achievement of some of the objectives of preschool curriculum.

Denna uppsats undersöker i vilken utsträckning tidigare gymnasieelever upplever att religionsundervisningen i den svenska gymnasieskolan har varit förberedande för ett liv i samhället efter avslutade studier. Vidare undersöker uppsatsen även tidigare gymnasieelevers upplevelser av religionsundervisningen som betydelsefull och bristfällig. För att erhålla ett resultat har fyra semistrukturerade intervjuer med tidigare gymnasieelever som läst religionskunskap 1 &amp; 2 utefter Gy 11 gjorts. För att visa på i vilken utsträckning religionsundervisningen har varit förberedande för informanterna har insamlat material analyserats utifrån en flerdimensionell utbildningsfilosofisk karta vilken anger hur lärarens spektrum av urval och innehåll är inordnat i flera spänningsfält av huruvida undervisningen ska syfta till att förvalta en tradition, ett kulturarv, eller om den istället ska syfta framåt och förbereda för framtiden. Undersökningen visar att religionsundervisningen i stor utsträckning har varit förberedande för ett liv i samhället efter avslutade studier för informanterna och att det innehåll och de undervisningsmetoder som informanterna upplevde vara bristfälliga i hög grad går att koppla till en åstundan efter en undervisning där diskussion, samtal, projekt- och temaarbeten, konfliktfyllda frågor, grupparbeten och problemlösning är centrala aktiviteter. Vidare visade undersökningen på en åstundan efter problembaserad, reflekterande, samtidsrelevant och problemlösande undervisning där elevernas erfarenheter och intressen är i fokus.