Syftet med denna studie är att få en förståelse för hur pedagogers erfarenheter påverkar deras förhållningssätt till musik i förskolan. De frågeställningar som undersökts är: När erbjuds barnen musik i förskolan? Vilket syfte har musiken i förskolan? Hur reflekterar pedagogerna kring musikalitet? Genom kvalitativa intervjuer med fyra verksamma pedagoger har frågor om erfarenheter och förhållningssätt till musik samt uppfattning av musikalitet besvarats. I resultatet beskrivs deras personliga tankar kring musik och hur dessa påverkar det didaktiska musikarbetet. Det framkommer att musikaliska erfarenheter har en betydelse för om musik används som verktyg (transfereffekt) eller för sin egen skull (egenvärde). Stor musikalisk erfarenhet är dock ingen bestämd förutsättning för att pedagoger ska kunna använda musik tillsammans med barnen. Den definition av musikalitet där en människa har en speciell kompetens inom instrumentspelande och komponerande, kan bidra till att barn inte erbjuds musik i den utsträckning de borde. Slutsatser som dragits är att musik ska användas i förskolan även om pedagoger anser att de har bristande musikaliska erfarenheter. Oavsett grad av dessa erfarenheter krävs det en ökad reflektion i arbetslaget kring musik och musikalitet, då musik är viktigt för alla.

Detta är en studie där åtta förskollärare på olika förskolor beskriver hur de arbetar med musik som innehåll i förskolans verksamhet. Studiens syfte var att se hur förskollärarna arbetar med musik för att främja barns utveckling och lärande, samt vilket fokus det fanns i deras didaktiska planeringar. Metoden som använts är av kvalitativt slag och intervjuer genomfördes för att samla in material. Resultatet visar att förskollärarna inte genomför didaktiska planeringar men att de har ett syfte och mål med sina musikaktiviteter. Trots att förskollärarna har olika förkunskaper rörande musik beskriver de liknande arbetssätt där musiken används på ett traditionellt sätt vilket förskollärarna menar är genom sång, rytmik och rörelse. Flertalet av förskollärarna talade om trygghetens betydelse för arbetet med musik och efterfrågade kompetensutveckling på området.

Syftet med denna kvalitativa studie har varit att få en inblick i pedagogers tankar om musikanvändandet i förskoleverksamheten och musikens funktion som ett pedagogiskt arbetssätt respektive eget kunskapsmål. Frågeställningarna har behandlat hur pedagoger ser på musik i förskolan samt vilket lärande pedagoger anser synliggörs i musikaktiviteter. Undersökningen är grundad på tidigare forskning och för syftet relevant litteratur. Kvalitativa intervjuer genomfördes med sex verksamma pedagoger vid fem olika förskolor. Av undersökningens resultat framgick att pedagoger hade en positiv inställning till musik i förskolan men att de upplevde en osäkerhet kring genomförandet av musikaktiviteter och då med hänvisning till okunskap inom ämnet. Vidare framgick att musik främst användes som ettpedagogiskt arbetsätt för att lära barnen om annat än just musik och att musik i låg grad sågs och användes som ett eget kunskapsmål. Studien visade att detta berodde på okunskap och bristande intresse inom musik hos pedagoger. Ytterligare en förklaring kan vara otydligt formulerade strävansmål för musik i förskolans läroplan (Skolverket, 2011). Även musikens låga ställning i jämförelse med andra ämnesområden i förskolan tros ha kunnat påverka detta. Viktiga slutsatser som har dragits är att musiken är värdefull både som ett pedagogiskt arbetssätt och som ett eget kunskapsmål och bör ses och användas därefter samt att det behövs mer utbildning för både blivande och verksamma pedagoger inom musik.

Uppsatsen är en undersökning av hur musikundervisningen bedrivs i årskurs 1-5. Den berör också lärares syn på musikämnets betydelse för eleverna och hur lärarens person påverkar undervisningen. Studien bygger på en kvalitativ forskningsmetod där observationer med låg struktur och semistrukturerade intervjuer har används. Undersökningen är gjord på fyra olika skolor. I studien är det 13 lärare som både intervjuats och observerats. Alla deltagare har lärarexamen, men ingen är musiklärare. En del av lärarna har behörighet i musik. Litteraturgenomgången innehåller en historisk överskt om musiken i skola, lärarutbildning och läroplaner. Vidare ingår också litteratur om läraryrket, musikforskning, musiklärarrollen och musikundervisningen. Resultatet visar att musikundervisningen ser väldigt olika ut beroende på vem som undervisar i ämnet. Om läraren har behörighet i musikämnet eller ej är av mindre vikt. Det som har störst betydelse för deltagarna i undersökningen är den enskilde lärarens eget intresse och kompetens i musikämnet. Lärares personliga upplevelser under den egna skolgången påverkar också inställningen till ämnet. Det gäller både positiva och negativa händelser. Ett gott självförtroende i musiksammanhang underlättar också lärarens förmåga att genomföra musiklektioner. Bland lärarna i studien råder det delade meningar om det ska vara musiklärare eller klasslärare som ska undervisa i musik. Musikintresserade lärare med stort musikaliskt självförtroende tycker att musiken ska ingå i den ordinarie klasslärarens undervisning. De hävdar bland annat att klasslärare har en relation till eleverna som inte en musiklärare med många klasser har möjlighet att bygga upp. Det innebär fördelar att känna klassen väl för att kunna anpassa lektionerna till elevernas bästa, påtalar musikintresserade lärare. Medan lärare som anser sig okunniga eller har dåligt självförtroende i musik förordar utbildade musiklärare för att nå upp till kursplanens mål. Timplan och kursplan i musik följs inte i någon större utsträckning av lärarna i undersökningen. Samtliga lärare i studien anser att kursplanen i musik är alldeles för svår.

I denna studie presenteras tre lärare och deras arbetssätt när de arbetar med de teoretiska delarna i musikundervisningen. Studien skildrar hur musiklärare kan undervisa teoretiskt i ett klassrum där eleverna är vana vid att arbeta praktiskt-estetiskt. Den visar också kreativa exempel på hur den teoretiska undervisningen kan bedrivas för att väcka intresset för teoretiskt arbete hos eleverna. Perspektivet på studien är utifrån ett lärarperspektiv där musiklärare under olika lektioner i olika årskurser har observerats och lärarna har sedan intervjuats. Empirin är analyserad utifrån ett fenomenografiskt och didaktiskt perspektiv. Resultatet visar flera olika arbetssätt som lärare kan använda sig av när de undervisar i musikämnets teoretiska moment. Lärarna talar om vikten av att använda olika medier när kunskapen förmedlas, det vill säga att informationen ges via bild, video, tal eller praktiska övningar för att eleverna ska hålla motivationen uppe under en hel lektion. Resultatet visar också hur lärarna ofta förmedlar teoretisk kunskap som kan komma att hjälpa eleverna i det praktiska musicerandet. Alla lärare är överens om att elevernas inställning till musikämnets teoretiska delar är negativ, men att denna inställning kan ändras över tid med hjälp av de olika metoderna som beskrivs i resultatet.

Musikämnets fokus har sedan dess uppkomst legat i sång, detta har dock förskjutits till att idag mer handla om instrumenten. Som musiklärare får man möta alla sorters elever; både sångsvaga samt sångentusiaster. Syftet med detta examensarbete är att undersöka vad mellanstadie-elever anser om sångdelen i musikämnet samt även utforska om åsikterna skiljer sig åt mellan könen. Kvalitativa, halvstrukturerade intervjuer har genomförts i fokusgrupper på ett mellanstadium med totalt sjutton elever; nio flickor och åtta pojkar i årskurserna fyra, fem och sex. Under intervjuerna användes även den relativt nya metoden Mindmaps. Resultatet visar att de flesta av eleverna tycker om ämnet musik och många av dem även sångdelen i ämnet. Sång är en naturlig del i många av elevernas vardag och de använder sig av sången på olika sätt både i skolan och på sin fritid. Eleverna tycker dock att det skulle kännas jobbigt att sjunga solo med risk för att ”skämma ut sig”. Det har även visat sig att eleverna gärna improviserar och skapar egen musik på fritiden. Fortsatt hade det varit intressant att ta reda på om sång kan hjälpa elevers språkutveckling, samt hur elevers inflytande påverkar mångfalden och mångkulturen i musikundervisningen.

<p>Syftet med mitt arbete är att undersöka elevers inställning till sitt lärande under ensemblespelet i musikundervisningen relaterat till deras erfarenheter av fritidsmusicerande. Skiljer sig synen på ensemblespelet beroende på arten av elevens fritidsmusicerande? Får alla elever en chans att utvecklas i sitt musicerande? Spelar valet av låtar in i elevernas syn på momentet? Jag har i första hand använt mig av en kvalitativ studie, där jag intervjuat elever om deras uppfattningar av ämnet. De resultat jag fick fram visar på att de elever jag intervjuat som på fritiden musicerar i grupp inte ges samma förutsättningar att utvecklas under skolans ensemblespel, som de elever som endast musicerar på egen hand eller de elever som inte alls musicerar. Angående låtrepertoaren så anser eleverna att låtarna fungerar, men de elever som på fritiden spelar i grupper efterlyser större genrebredd och svårare material. I diskussionen har jag analyserat resultatet utifrån vad tidigare forskning visat, och även diskuterat utifrån mina egna erfarenheter och min kommande roll som lärare. Jag diskuterar även om den stora skillnaden i hur olika elever får möjlighet att utvecklas under ensemblespelet ligger i om de är vana vid en formell- eller informell lärandesituation, eller om de har vana av att spela i grupp eller enskilt.</p>

Syftet med mitt arbete är att undersöka elevers inställning till sitt lärande under ensemblespelet i musikundervisningen relaterat till deras erfarenheter av fritidsmusicerande. Skiljer sig synen på ensemblespelet beroende på arten av elevens fritidsmusicerande? Får alla elever en chans att utvecklas i sitt musicerande? Spelar valet av låtar in i elevernas syn på momentet? Jag har i första hand använt mig av en kvalitativ studie, där jag intervjuat elever om deras uppfattningar av ämnet. De resultat jag fick fram visar på att de elever jag intervjuat som på fritiden musicerar i grupp inte ges samma förutsättningar att utvecklas under skolans ensemblespel, som de elever som endast musicerar på egen hand eller de elever som inte alls musicerar. Angående låtrepertoaren så anser eleverna att låtarna fungerar, men de elever som på fritiden spelar i grupper efterlyser större genrebredd och svårare material. I diskussionen har jag analyserat resultatet utifrån vad tidigare forskning visat, och även diskuterat utifrån mina egna erfarenheter och min kommande roll som lärare. Jag diskuterar även om den stora skillnaden i hur olika elever får möjlighet att utvecklas under ensemblespelet ligger i om de är vana vid en formell- eller informell lärandesituation, eller om de har vana av att spela i grupp eller enskilt.

Tanken med den här uppsatsen var att undersöka om musik kan användas som ett didaktiskt verktyg i skolans verksamhet i fler ämnen än bara musikämnet och om det här bidrar till en positiv påverkan i läroprocessen. För att komma fram till det här bestämde vi oss för att genomföra kvalitativa intervjuer, där vi intervjuade två stycken pedagoger och en musikterapeut. Frågorna vi ställde till de intervjuade handlade om musikens betydelse för dem och vad de anser händer med människan vid musikalisk aktivitet samt hur man på bästa sätt integrerar musik i undervisningen. I vår undersökning jämförde vi sedan de tre intervjupersonernas svar och kopplade samman svaren med litteraturstudier kring ämnet musik i läroprocessen. I vårt resultat framkom det att musik är ett viktigt redskap för lärande och att musik bidrar till att befästa kunskaper men det framhävdes även att musik kan vara ett orosmoment för vissa elever och att det därmed också missgynnar inlärning. Det kan dock generellt sägas att enligt vår undersökning är musik ett glädjefyllt moment i sig. Är man bara medveten om syftet av användandet av musik i övriga ämnen så kan det påverka läroprocessen på ett positivt sätt.

<p>Tanken med den här uppsatsen var att undersöka om musik kan användas som ett didaktiskt verktyg i skolans verksamhet i fler ämnen än bara musikämnet och om det här bidrar till en positiv påverkan i läroprocessen.</p><p>För att komma fram till det här bestämde vi oss för att genomföra kvalitativa intervjuer, där vi intervjuade två stycken pedagoger och en musikterapeut. Frågorna vi ställde till de intervjuade handlade om musikens betydelse för dem och vad de anser händer med människan vid musikalisk aktivitet samt hur man på bästa sätt integrerar musik i undervisningen. I vår undersökning jämförde vi sedan de tre intervjupersonernas svar och kopplade samman svaren med litteraturstudier kring ämnet musik i läroprocessen.</p><p>I vårt resultat framkom det att musik är ett viktigt redskap för lärande och att musik bidrar till att befästa kunskaper men det framhävdes även att musik kan vara ett orosmoment för vissa elever och att det därmed också missgynnar inlärning. Det kan dock generellt sägas att enligt vår undersökning är musik ett glädjefyllt moment i sig.</p><p>Är man bara medveten om syftet av användandet av musik i övriga ämnen så kan det påverka läroprocessen på ett positivt sätt.</p>