Uppsatsen är en undersökning av hur musikundervisningen bedrivs i årskurs 1-5. Den berör också lärares syn på musikämnets betydelse för eleverna och hur lärarens person påverkar undervisningen. Studien bygger på en kvalitativ forskningsmetod där observationer med låg struktur och semistrukturerade intervjuer har används. Undersökningen är gjord på fyra olika skolor. I studien är det 13 lärare som både intervjuats och observerats. Alla deltagare har lärarexamen, men ingen är musiklärare. En del av lärarna har behörighet i musik. Litteraturgenomgången innehåller en historisk överskt om musiken i skola, lärarutbildning och läroplaner. Vidare ingår också litteratur om läraryrket, musikforskning, musiklärarrollen och musikundervisningen. Resultatet visar att musikundervisningen ser väldigt olika ut beroende på vem som undervisar i ämnet. Om läraren har behörighet i musikämnet eller ej är av mindre vikt. Det som har störst betydelse för deltagarna i undersökningen är den enskilde lärarens eget intresse och kompetens i musikämnet. Lärares personliga upplevelser under den egna skolgången påverkar också inställningen till ämnet. Det gäller både positiva och negativa händelser. Ett gott självförtroende i musiksammanhang underlättar också lärarens förmåga att genomföra musiklektioner. Bland lärarna i studien råder det delade meningar om det ska vara musiklärare eller klasslärare som ska undervisa i musik. Musikintresserade lärare med stort musikaliskt självförtroende tycker att musiken ska ingå i den ordinarie klasslärarens undervisning. De hävdar bland annat att klasslärare har en relation till eleverna som inte en musiklärare med många klasser har möjlighet att bygga upp. Det innebär fördelar att känna klassen väl för att kunna anpassa lektionerna till elevernas bästa, påtalar musikintresserade lärare. Medan lärare som anser sig okunniga eller har dåligt självförtroende i musik förordar utbildade musiklärare för att nå upp till kursplanens mål. Timplan och kursplan i musik följs inte i någon större utsträckning av lärarna i undersökningen. Samtliga lärare i studien anser att kursplanen i musik är alldeles för svår.

Uppsatsens syfte är att undersöka vad gymnasieelever har för attityder till begreppet musikalitet. För att skapa en bild av vilka attityder som finns har en enkätundersökning genomförts bland tredjeårselever på en gymnasieskola i sydöstra Sverige. Resultatet av undersökningen visar att elever generellt betraktar musikalitet som en sekundär egenskap, något som är kul men inte nödvändigt. Det är också en skillnad i attityd mellan elever som själva aktivt spelar ett musikinstrument eller sjunger och de som inte gör det. I tidigare forskning talas det om att musikalitet är en antingen är huvudsakligen medfödd eller en huvudsakligen förvärvad egenskap. Bland eleverna är förhållningssättet till detta ganska spritt även om något fler anser att musikalitet främst är en medfödd egenskap.

Denna undersöknings syfte är att ta reda på hur musik/rytmik används i förskolan och hurpedagogernas förhållningssätt till musik präglar verksamheten. Jag vill även undersöka hur olikaarbetssätt används för att främja barns såväl musikaliska som språkliga utveckling utifrån enmusikpedagogiskt perspektiv. Här belyses språkets och musikens gemensamma rötter. Detteoretiska ramverket i undersökningen innefattas av musikens grundläggande betydelse förmänniskans utveckling och olika forskares syn på musik och deras värderingar utifrån deras skildametoder och synsätt. Undersökningen grundar sig i olika pedagogers förhållande till musik iförskolan med hänsyn till pedagogernas bakgrund och relation till musik. Utifrån de intervjuer somgjorts med de fyra pedagogerna från två olika förskolor tolkas genom detta material hur de bidrartill barns musikaliska utveckling. Resultatet visar att musik i huvudsak bedrives i förskolan för attdet ger lust och glädje samt att det finns olika meningar om hur man bör prioritera musiken ihänseende till existerande ramfaktorer. Utifrån pedagogernas kreativa intentioner förutspåsutvecklingsmöjligheter inom musik och rytmik som enligt denna studie kan bidra till den estetiskapräglingen inom förskolans verksamhet.

No description available.

Studiens syfte var att undersöka hur pedagoger förhåller sig till musik samt hur de ser på sin egen musikalitet. Utifrån syftet formulerades fem frågeställningar som berör hur musiken används i förskolan, vilken relation pedagogerna har till musik, hur de ser på musikalitet och musikens betydelse för barnen samt musikens roll i yrkesutbildningen. Metoden för studien var kvalitativa intervjuer i form av samtalsintervju med en intervjuguide där totalt fyra pedagoger från två förskolor intervjuades. De var alla kvinnor med 19 till 37 verksamma år inom förskolan. Resultatet visar att tre av fyra pedagoger använder musik medvetet i det dagliga arbetet på förskolan och känner sig säkra i sin musikaliska roll. Synen på musikalitet skiljde sig åt med två olika uppfattningar. Den ena var att alla är musikaliska, alla kan känna glädje av musik på ett eller annat sätt, samt att det är ett roligt och användbart verktyg. Det andra var att det krävs god kunskap om musik och fallenhet för sång och instrument för att kunna praktisera musiken i förskolan. Resultatet visade även en koppling mellan en god relation till musik under uppväxten och ett tryggt förhållningssätt till musikanvändandet på förskolan.

I denna undersökning har vi intervjuat fyra förskollärare för att ta reda på deras tankar om sig själva i samband med musik i förskolans verksamhet. Resultatet i studien visar att osäkerhet, i relation till musik, förekommer i svenska förskolor. Samtliga intervjuade förskollärare beskrev sig som trygga i samband med musikstunden, men uttryckte erfarenhet av osäkra kollegor. Våra respondenter belyste såväl orsaker som kunde ligga bakom denna osäkerhet, men även lämpliga åtgärder för att stötta och utveckla förskollärares självförtroende och tillit till sig själv i musik. Undersökningen grundar sig i ett sociokulturellt perspektiv med fokus på begreppen socialisation, proximal utvecklingszon och scaffolding. Rapporten utgörs av en samman-ställning av förskollärares tankar, som analyserats genom en kvalitativ textanalys. Därtill framkom det flera typer av åtgärder som, även enligt forskning, visat sig ge goda resultat mot den omtalade osäkerheten. Exempel på dessa åtgärder är stöttning och trygghet i arbetslaget, fortbildning och kurser samt handledning av en expert till den osäkra läraren.

<p>Godkännandedatum: 2016-01-10</p>

Vad är musikalitet, musikalisk kunskap och musikaliska färdigheter? I denna studie har jag undersökt musiklärares åsikter på detta område. Har varje elev möjlighet att vara eller bli musikaliska och förvärva dessa färdigheter för att uppnå de lägsta godkända betygen? Amusi är en neurologisk funktionshämning som berör den perceptiva oförmågan att höra och förstå tonhöjd och rytm. Kunskapskraven i styrdokumenten menar att eleverna ska kunna reproducera och härma musikaliska exempel med sin sångröst eller med ett musikinstrument. Om amusi existerar, varierar förmågorna och möjligheterna bland elever i estetiska klasser. Utan antagningsprov eller lämplighetstest, är alla elever är kvalificerade för musikutbildning vid gymnasieskolan. En mångfald av färdigheter och tidigare erfarenheter hos eleverna innebär utmaningar för musiklärare planerar undervisningen. Lärarens mål är att anpassa lektionerna och undervisning för varje elev att kunna tillgodogöra sig den. Eleverna måste ha möjlighet att tillgodogöra sig undervisningen, växa och lära sig under sin tid i skolan, oavsett deras kunskapsnivå och färdigheter. Undervisningsstrategierna bör anpassas med metoder för att göra kunskapskraven möjliga för alla elever att nå. Musikkulturen har starka, konserverande metoder, värderingar och standarder, inte minst vad gäller musikaliskt gehör. Hur traditionerna är påverkar musikkultur är en trampolin i svenska skolans musikutbildning. Lärarens pedagogiska och didaktiska filosofi tillsammans med läroplansteorin visar deras ideologi. Lärarnas ideologier exponeras också i undervisningen. Detta är en eklektisk diskurs om svårigheterna i att lära eleverna "utan musikaliskt gehör", som har rätten att uppnå målen för musikutbildningen i svenska gymnasieskolan. / What is musicality, musical knowledge and musical skills? In this study I have investigated in music teachers’ opinions in this area. Does every pupil have the possibility to be or become musical and acquire these skills to achieve the lowest approved grades? Amusia is a neurologic function inhibition which concerns the perceptive inability to hear and comprehend pitch and rhythm. Requirements in the syllabus suggests that pupils should be able to reproduce and imitate musical samples with their singing voice or a musical instrument. If amusia exist, the abilities and capabilities are varying in the aesthetic classes. Without an admission or suitability test, all pupils are qualified for music education in the Swedish equivalent high school. The diversity of skills and previous knowledge concerning the pupils means challenges for the music teachers planning the teaching. The teacher’s goals are to customize the lessons and the education for every student to utilize. The pupils must have the possibility to utilize the education, grow and learn during their time in school regardless their state of knowledge and skills. The teaching strategies should therefore be customized with methods to make the proficiencies feasible for everyone. The music culture has solid, preservative methods, values and standards, not least in case of musical hearing. How the traditions are encultured in the musical culture is a springboard in school’s music education. The teacher’s educational and didactic philosophy together with the curriculum theory displays their ideology. The teacher’s ideologies are also exposed in the teaching. This is an eclectic discourse about the difficulties in teaching the pupils ”without musical ear”, whom possess the rights to achieve the goals for the music education in the equivalent high school in Sweden.

<p>Meningen med musik</p><p>Hur medvetet används musik i förskolan pedagogiska verksamhet?</p><p><strong> </strong></p><p>Enligt läroplanen skall barnen på förskolan få möjlighet att ”kommunicera med hjälp av olika uttrycksformer” och ett av exemplen som nämns i styrdokumentet är musik. I undersökningen kommer det att refereras till tidigare forskning om musikundervisningens betydelse där medvetenheten om metod och mål är centrala faktorer för en meningsfull musikverksamhet.   Tidigare forskning visar på två polariseringar där den ena polen ser musiken som något konstnärligt och estetisk medan den andra menar att musiken är en kreativ verksamhet där man ser till barnens naturliga uttal som utgångspunkten till att arbeta med musik. Vidare resoneras det om hur olika prioriteringar och brist på musikutbildning hos pedagogerna ligger till grund som några av de faktorer som hämmar musikverksamheten men också läroplanen påvisar den tidigare forskningen på inte formulerar något specifikt arbetssätt eller målsättning för musikverksamheten.</p><p>Syftet med denna studie är att undersöka hur medvetet musiken används i förskolans verksamhet med fokus på pedagogernas perspektiv.</p><p>Metoden för undersökningen var att samla empiriskt material genom kvalitativa intervjuer av tre pedagoger på en förskola. Genom att använda en semistrukturerad intervjuform fick informanterna möjligheten att själv reflektera kring förskolans musikverksamhet och sin egen roll i den. Intervjuresultaten bearbetades sedan och kopplades till den tidigare forskningen kring ämnet samt jämfördes med olika teorier om musikens roll i barnens utveckling. De sammantagna resultaten visar på att pedagogerna ofta har goda kunskaper om musikens betydelse ur flera olika aspekter i barnens utveckling, men att inte mycket av dessa kunskaper och medvetenhet tas tillvara i förskolornas praktiska musikverksamhet idag. Resultaten visar också att pedagogers uppfattningar om hur fostran och lärande går till styr vilket stoff som prioriteras och främjas i förskolan. Ämnet musik visar sig inte tillhöra en av de mer prioriterade områden, även om den förekommer som en del i vardagsarbetet.</p>

<p>Syftet med studien var att med fokus på en allmän kurs med musikinriktning belysa folkhögskoledeltagares förståelse för musik som aktivitet och fenomen. Utifrån en kvalitativ ansats inom ramen för en hermeneutisk forskningstradition intervjuades sex respondenter för att undersöka om deras tidigare erfarenheter av samt deras nuvarande syn på musik kunde leda till förståelse inom sammanhang som låg utanför musiken. Resultatet visade att musik är ett utmärkt instrument med vilket man kan förstå och tolka sin omvärld. Respondenter som utvecklas i musik upplever att de också utvecklar andra egenskaper, som förståelse för sig själva, förståelse för andra samt en djupare förståelse för vad som menas med kunskap. En förutsättning för detta är dock att intresset för musiken är väldigt stort samt att intresset inte leder till ett avskärmande från omvärlden. Insikten i den egna musikaliska utvecklingen likställs i denna uppsats med en insikt i ett bildningstänkande som dock aldrig uttrycks explicit av respondenterna. Ingen av dessa har någon egentlig uppfattning om begreppet bildning men deras förståelse för musik gör att de förstår dess innebörd, såsom formulerad av forskare och folkbildare. Om man ser musiken som en tillgång inom folkbildningen är det viktigt att dess förtjänster lyfts fram mer och inte förblir tyst eller tystad kunskap. Detta skulle folkbildare, deltagare och folkbildningen i längden vinna på.</p>