Thesis (Ed. D.)--West Virginia University, 2005 / Title from document title page. Document formatted into pages; contains x, 193 p. Vita. Includes abstract. Includes bibliographical references (p. 157-170).

Thesis (Ed.D.)--University of Tulsa, 1988. / Bibliography: leaves 114-123.

Thesis (Ed. D.)--Illinois State University, 1998. / Title from title page screen, viewed July 17, 2006. Dissertation Committee: Mack L. Bowen (chair), Ming-Gon John Lian, Lanny E. Morreau, Paula J. Smith, Kenneth H. Strand. Includes bibliographical references (leaves 86-99) and abstract. Also available in print.

Samkönade individer exkluderas i vardagliga sammanhang utefter sexualitetens normer. I föreliggande studie var syftet att få en fördjupad förståelse av hur samkönade föräldrar upplever bemötandet inom förskola/skola och vården. Studien är uppbyggd av en kvalitativ metod med semistrukturerade intervjufrågor där fem kvinnor samt fem män deltagit. Under tolkningsprocessen användes en tematisk analys. I resultatet presenteras respondenternas upplevelser av bemötandet inom förskola/skola och vården mestadels positivt, dock finns det specifika sammanhang där respondenterna upplevt obekväma situationer. Flera av respondenterna nämner att personalen behöver ha ett mer normkritiskt arbetssätt för att på så vis inkludera alla i bemötandet. Respondenterna upplever att de obekväma situationerna uppstår på grund av kunskapsbrist och att personalen är i behov av kompetensutveckling.Resultatet visar att respondenterna är trygga i sig själva och har utvecklats positivt enligt identitetsprocessen därför lägger de ingen större vikt i ett sämre bemötande samt hur samhällets normer påverkar individens självkänsla när de avviker från det som anses vara normalt. Diskussionen handlar om hur och varför sociala kategoriseringar bildas samt varför de existerar. En slutsats är att klimatet för samkönade individer är öppet men att heteronormen är starkt implementerat i samhällets strukturer och kan skapa exkludering. / Same-sex parents often feel excluded in everyday contexts due to the norms of sexuality. The aim of this study is to gain a deeper understanding of how same-sex parents experience treatment in preschool/school and healthcare. The study is based on a qualitative method with semistructured interview questions where five women and five men participated. The interviews have been thematically analyzed. The result presents the respondents' experiences of treatment in preschool/school and healthcare as mostly positive, while some respondents experienced uncomfortable situations in specific contexts. Several of the respondents mention the need for a more norm-critical approach among employees in preschool/school and healthcare in order to include all parents. The study further states that the respondents are confident in themselves and have developed positively pursuant to the identity process, and thus do not lay much importance in inferior treatment and do not experience that a deviation from societal norms have much impact on the individual's selfesteem. The discussion addresses the creation of social categorization and why it still exists in preschool/school and healthcare. One conclusion of this study is that the climate for same sex parents today is considered to be open albeit the heteronormativity is strongly implemented in preschool/school and healthcare which can create exclusion.

<p>Sammanfattning Uppsatsen synliggör processen från misstanke till anmälan och det etiska problemet att anmäla eller inte. Det övergripande syftet i uppsatsen är att synliggöra hur en del verksamma pedagoger hanterar och bör hantera barn som far illa utifrån olika yrkeskategoriers perspektiv. Vi belyser även olika yrkesgrupper som är delaktiga i processen och hur samverkan mellan pedagogisk verksamhet och socialtjänst fungerar utifrån våra informanters svar. Litteratur kring ämnet berör vi utifrån ett brett perspektiv och den påvisar att pedagoger har ett stort ansvar i och med anmälningsplikten, men att ansvaret skall fördelas inom pedagogiska verksamheter. </p><p>Vårt resultat bygger på kvalitativa intervjuer och enkäter utifrån kategorierna pedagoger, socialsekreterare, rektorer/enhetschefer, kuratorer/psykologer och vuxna som själva farit illa som barn.</p><p>Vår undersökning påvisar att många barn far illa men att anmälningsbenägenheten har ökat. Trots detta finns det barn som inte blir uppmärksammade idag och pedagoger har ofta svårigheter att anmäla. Det har visat sig, att det för barns bästa, är väldigt viktigt att samverkan mellan pedagogisk verksamhet och socialtjänst fungerar bra vilket även litteratur poängterar. Vi hoppas att uppsatsen skall kunna hjälpa människor som kommer i kontakt med barn som far illa för att dessa barn skall få den hjälp de behöver. </p> / <p>The essay contains the process from suspicion to report and the ethical problem to report or not. The comprehensive purpose of the essay is too show how some working educationalists manage and should manage maltreated children out of different professional categories perspective. We also show different professional categories that are involved in the process and how collaboration between preschool/school and social services work on the basis of our respondent’s answers. We research literature about the subject from a broad perspective which prove that educationalists have a huge responsibility with the duty to report, but that the responsibility should be divided between preschool/school. </p><p>Our result is based on qualitative interviews and questionnaires on the basis of the categories; educationalists, social workers secretaries, principals, school welfare officers/educational psychologists and adults that have been maltreated as children. </p><p>Our review shows that many children are being maltreated but that the tendency to report has increased. Despite this there are children today who do not get noticed and educationalists that often have difficulties in reporting. Well-functioning collaboration between preschool/school and social services has proved to be very important in the best interest of children, which also literature has shown. We hope that this essay will help people who meet maltreated children so that these children get the help they need.</p>

Sammanfattning Uppsatsen synliggör processen från misstanke till anmälan och det etiska problemet att anmäla eller inte. Det övergripande syftet i uppsatsen är att synliggöra hur en del verksamma pedagoger hanterar och bör hantera barn som far illa utifrån olika yrkeskategoriers perspektiv. Vi belyser även olika yrkesgrupper som är delaktiga i processen och hur samverkan mellan pedagogisk verksamhet och socialtjänst fungerar utifrån våra informanters svar. Litteratur kring ämnet berör vi utifrån ett brett perspektiv och den påvisar att pedagoger har ett stort ansvar i och med anmälningsplikten, men att ansvaret skall fördelas inom pedagogiska verksamheter. Vårt resultat bygger på kvalitativa intervjuer och enkäter utifrån kategorierna pedagoger, socialsekreterare, rektorer/enhetschefer, kuratorer/psykologer och vuxna som själva farit illa som barn. Vår undersökning påvisar att många barn far illa men att anmälningsbenägenheten har ökat. Trots detta finns det barn som inte blir uppmärksammade idag och pedagoger har ofta svårigheter att anmäla. Det har visat sig, att det för barns bästa, är väldigt viktigt att samverkan mellan pedagogisk verksamhet och socialtjänst fungerar bra vilket även litteratur poängterar. Vi hoppas att uppsatsen skall kunna hjälpa människor som kommer i kontakt med barn som far illa för att dessa barn skall få den hjälp de behöver. / The essay contains the process from suspicion to report and the ethical problem to report or not. The comprehensive purpose of the essay is too show how some working educationalists manage and should manage maltreated children out of different professional categories perspective. We also show different professional categories that are involved in the process and how collaboration between preschool/school and social services work on the basis of our respondent’s answers. We research literature about the subject from a broad perspective which prove that educationalists have a huge responsibility with the duty to report, but that the responsibility should be divided between preschool/school. Our result is based on qualitative interviews and questionnaires on the basis of the categories; educationalists, social workers secretaries, principals, school welfare officers/educational psychologists and adults that have been maltreated as children. Our review shows that many children are being maltreated but that the tendency to report has increased. Despite this there are children today who do not get noticed and educationalists that often have difficulties in reporting. Well-functioning collaboration between preschool/school and social services has proved to be very important in the best interest of children, which also literature has shown. We hope that this essay will help people who meet maltreated children so that these children get the help they need.