No description available.

<p>Syftet med undersökningen var att studera förskolans roll i det förebyggande arbetet mot sexuella övergrepp mot barn och några rektorers och förskollärares förhållningssätt i frågan. Förskolan är den plats där barnen vistas till stor del under sina sex första år och därmed den miljö där det utsatta barnet har möjlighet att bli upptäckt och få hjälp av förskolepersonalen. Undersökningen är genomförd i en norrländsk kommun och i tre rektorsområden med några slumpmässigt utvalda rektorer och förskollärare. Den kvalitativa intervjumetoden ligger till grund för insamling och bearbetning av data. Resultatet visar att förskolan har en viktig roll i det förebyggande arbetet mot sexuella övergrepp på barn. Det visar också att det idag inte förekommer något sådant arbete i verklig mening. Undersökningen tyder på att det är ett område som är eftersatt vad gäller förskollärarnas kompetens i ämnet. Den visar också att de stora barngrupper som idag råder i förskoleverksamheten inte är gynnsamt i det förebyggande arbetet.</p>

No description available.

Syfte med vår studie var att undersöka i vilken utsträckning sju förskollärare känner till anmälningsplikten vid vanvård av barn och vad de kan göra för att få bort en eventuell osäkerhet för vad som kommer att ske vid en anmälan. Vi utgår från följande frågeställningar: Vad har förskollärarna för uppfattning om anmälningsplikten? På vilket sätt tycker förskollärarna att förskolan kan jobba för att ge stöd till förskolläraren när en anmälan ska genomföras? I vår studie har vi valt intervju som metod då vi har intervjuat sju förskollärare. Denna metod har vi använt oss av för att få svar på våra frågeställningar och för att få ut ett så relevant underlag som möjligt till vår studie gällande anmälningsplikten i förskolan. Utifrån vårt resultat har vi kommit fram till att alla de intervjuade förskollärarna är medvetna om att de är anmälningsskyldiga när de misstänker att ett barn far illa. Förskollärarna är också eniga om att det finns brister i informationen angående anmälningsplikten samt att de vill känna en trygghet och vill ha stöd från bland annat arbetslaget och rektorn vid en anmälan.

Syftet med undersökningen var att studera förskolans roll i det förebyggande arbetet mot sexuella övergrepp mot barn och några rektorers och förskollärares förhållningssätt i frågan. Förskolan är den plats där barnen vistas till stor del under sina sex första år och därmed den miljö där det utsatta barnet har möjlighet att bli upptäckt och få hjälp av förskolepersonalen. Undersökningen är genomförd i en norrländsk kommun och i tre rektorsområden med några slumpmässigt utvalda rektorer och förskollärare. Den kvalitativa intervjumetoden ligger till grund för insamling och bearbetning av data. Resultatet visar att förskolan har en viktig roll i det förebyggande arbetet mot sexuella övergrepp på barn. Det visar också att det idag inte förekommer något sådant arbete i verklig mening. Undersökningen tyder på att det är ett område som är eftersatt vad gäller förskollärarnas kompetens i ämnet. Den visar också att de stora barngrupper som idag råder i förskoleverksamheten inte är gynnsamt i det förebyggande arbetet.

Syftet med studien är att vinna kunskap om och få förståelse för hur förskollärare upptäcker och förhåller sig till barn som lever under omsorgssvikt, samt deras tankar kring anmälningsplikten i förskolan. För att uppnå syftet utgår studien ifrån tre frågeställningar och metoden som använts är semistrukturerade intervjuer. Nio förskollärare har deltagit i studien varav sex med erfarenhet av anmälan och tre utan erfarenhet. Resultatet analyserades utifrån den sociokulturella teorin, social inlärningsteori och anknytningsteorin. Första frågeställningen handlar om vilka orsaker som ligger till grund för att förskollärare ska upptäcka barn som lever under omsorgssvikt. Resultatet visar att orsakerna främst handlar om barngruppens utformning, tidigare erfarenheter och olika samspel i förskolan. De signaler förskollärare främst reagerar på är barnets beteende, tecken på försumning och barnets kroppspråk. Andra frågeställningen handlar om hur arbetsprocessen ser ut efter ett upptäckande i förskolan. Resultatet visar att det är i samråd med arbetslaget och förskolechefen som fallet diskuteras och de kommer gemensamt fram till hur det ska behandlas. Tredje frågeställningen handlar om hur förskollärare uppfattar och förhåller sig till anmälningsplikten i förskolan. Resultatet visar att förskollärarna kan delas in i två grupper, en som uppfattar att anmälan ska ske vid minsta misstanke och en som menar att det krävs starka belägg innan anmälan sker.

Syfte. Syftet med studien var att kartlägga sjuksköterskors anmälningsbenägenhet angående barn som far illa samt jämföra anmälningsbenägenhet avseende arbetsplats, erfarenhet och ålder inom primärvården. Bakgrund. Trots rådande anmälningsplikt gällande barn som far eller riskerar att fara illa anmäls endast en bråkdel av de fall där misstanke finns. Riktlinjer för tillvägagångssätt saknas ofta och sjuksköterskor utrycker bristande stöd från arbetsgivare och kollegor vid en orosanmälan. Osäkerhet och en vilja att bibehålla goda relationer med föräldrarna leder till minskad benägenhet att anmäla. Design. Tvärsnittsstudie med enkäter. Metod. 39 sjuksköterskor, barnsjuksköterskor och distriktssköterskor inom primärvården i Västerbotten, Sverige besvarade enkäten. Bakgrundsvariabler och skattning av intervention efter läst fallbeskrivning användes i studien och analyserades med frekvenser, genomsnittsmått, spridningsmått. Gruppjämförelser utfördes med hjälp av Mann-Whitney U-test. Resultat. Sjuksköterskor med lång erfarenhet har högre grad av anmälningsbenägenhet jämfört med sjuksköterskor med kort erfarenhet. De avvaktade i lägre grad samt tillfrågade verksamhetschefen i lägre grad jämfört med sjuksköterskor med kort erfarenhet. Resultatet visar även att yngre sjuksköterskor i högre grad avvaktar och ser hur det utvecklas jämfört med äldre sjuksköterskor. Konklusion. Skillnader i hanteringssätt av orosanmälan hos sjuksköterskor visar att vem barnet möter har betydelse. Sammantaget ser resultatet av studien ut att peka mot att lång erfarenhet och hög ålder är betydelsefulla variabler när sjuksköterskor handhar ett ärende som berör barn som far illa.

Bakgrund: Runt om i världen far barn illa på grund av att de utsätts för fysiskt eller psykiskt våld, sexuella övergrepp eller andra missförhållanden. Sjuksköterskor har anmälningsplikt vilket innebär att de är skyldiga att anmäla vid vetskap eller misstanke om att ett barn far illa. Trots det anses antalet anmälningar från hälso- och sjukvården vara få. Syfte: Beskriva vad som påverkar sjuksköterskor i beslutet att upprätta en anmälan vid misstanke om barn som far illa.  Metod: En litteraturstudie där resultatet baserades på fyra kvalitativa artiklar och sex kvantitativa artiklar.  Resultat: Det framkom att tillräcklig kunskap och tidigare erfarenhet underlättade för sjuksköterskor i beslutet. Förhållningssätt till anmälningsplikten och inställningen till barnmisshandel påverkade också. Rädsla för vad en anmälan kunde medföra för konsekvenser hade också en inverkan. Även arbetsmiljön och samarbetet med ansvarig myndighet påverkade beslutet att upprätta en anmälan eller inte.   Slutsats: Resultatet visade att sjuksköterskors kunskap och erfarenhet var avgörande vid identifiering av barn som far illa. Resultatet visade även att sjuksköterskor hade ett behov av att känna stöd från sin arbetsplats. Utbildning och en bra arbetsmiljö bör därav prioriteras.

Syftet med studien var att beskriva kunskapsnivån och inställningen hos sjuksköterskor och läkare på en intermediärvårdsavdelning inför att göra en anmälan om omsorgssvikt enligt Socialtjänstlagen kap 14 1§. Ytterligare syfte med studien var att beskriva upplevelsen vid handläggandet kring att göra en anmälan enligt SoL. En beskrivande kvantitativ design användes. Metod: Enkätformulär som besvarades av 30 sjuksköterskor och 20 läkare.Resultat: Läkare och sjuksköterskor har inte tillräckligt god kunskap om SoL, inte heller kring rutinerna att göra en anmälan. De har god kunskap om vad omsorgssvikt är men frågar inte alltid om det finns minderåriga barn hemma vid vård av t.ex suicidala patienter och då kan omsorgssvikt lätt missas. Vanligaste skälet till utebliven anmälan är okunskap om lagen och bristande rutiner. Ytterligare ett skäl är att sjuksköterskorna inte alltid får stöd från läkare. Slutsatsen av denna studie visar att kunskapen om och rutinerna kring anmälan enligt SoL brister. Riktlinjer bör efterföljas och utbildning bör ske kontinuerligt.Var och en är skyldig att anmäla vid misstanke om att minderåriga barn far illa, vilket betyder att sjuksköterskorna inte behöver läkarnas stöd vid en anmälan.

Syftet med vår studie har varit att belysa hur förskolepersonal pedagogiskt hanterar situationer där de misstänker att barn utsätts för omsorgssvikt utanför förskolans verksamhet. Vi har utgått från en kvalitativ forskningsansats och använt intervjuer som metod för insamling av empiri. I resultatet framkom flera erfarenheter kring hur förskolepersonal hanterar anmälningsplikt, samverkan och mötet med barnen. Det framkom också att förskolepersonal främst reagerade på fysiska tecken på omsorgssvikt samt att det upplevdes vara en svårighet att avgöra var gränsen för omsorgssvikt går. Slutsats blev att personal ställs inför en mängd svårigheter och dilemman vilket gör hanteringen av dessa situationer mycket komplex då många faktorer påverkar och samspelar med varandra