Syftet med studien har varit att undersöka hur samverkan mellan förskola och socialsek-reterare upplevs av de inblandade vid en anmälan av barn som far illa samt hur pedago-gerna resonerar kring tillvägagångssättet att göra en anmälan. Vi valde att analysera vår empiri utifrån Danermarks (2000) teori om samverkan samt Lipskys (2010) om väl-färdsbyråkrater. Vårt empiriska material har vi fått in genom att använda oss av kvalita-tiv forskningsintervju. Resultatet visar att samverkan mellan socialsekreteraren och för-skolan ofta brister och framförallt på grund av sekretessen som socialsekreteraren har gentemot förskolan. / The purpose of this study was to examine how the cooperation between preschools and social sevices is experienced by those involved in a notification of child abuse and how teachers reason on the procedure to file a complaint. We chose to analyze our empirical material based on Danermarks (2000) theory of cooperation and Lipsky (2010) on welfare bureaucrats. The results show that the cooperation between social services and preschools are often at fault, and above all because of the secrecy social worker has towards preschool.

Syftet med studien är att undersöka om skolan uppmärksammar elever som varit utsatta för sexuella övergrepp, och i så fall hur. Frågeställningarna berör hur man i skolan kan upptäcka elever som fått utstå denna typ av övergrepp, hur anmälningsskyldigheten ser ut, hur kommunikationen fungerar mellan skolan och andra myndigheter samt huruvida eventuella metoder och handlingsplaner förekommer i skolan. Undersökningen har genomförts som en kvalitativ studie utgående från intervjumaterial från en kvinna som själv utsatts för sexuella övergrepp som barn, en barnpsykolog, två rektorer, tre lärare med inriktning mot fritidshemsverksamhet, två klasslärare samt en barnskötare som arbetar på en särskola. Studien grundar sig på tidigare undersökningar som är utförda av personer som själva arbetat med sexuellt utnyttjade barn. Grundteorin i arbetet utgår från Finkelhor (1984, 1986). Det som undersökningen kommit fram till är att lärarna behöver mer utbildning inom ämnet, det behövs en kontinuerlig dialog mellan elever och lärare samt bättre ömsesidig kontakt mellan skolan och andra myndigheter i samhället.

Mitt syfte med mitt examensarbete har varit att få mer kunskap om hur jag som pedagog ska gå tillväga ifall jag möter ett barn som far illa. Jag utgick från endast en fråga: Hur kan man som pedagog hjälpa barn som far illa? Jag valde att använda mig av kvalitativa intervjuer för att få svar på min frågeställning. Jag har även använt mig av litteratur om ämnet, Internet, och Lpo94. Intervjuerna gjorde jag med nio pedagoger för att få fram mitt resultat. Undersökningen gjorde jag på en F-4 skola, en F-5 skola och på tre förskolor i norra Skåne. Enligt Lpo-94 skall pedagogen tillgodose varje individs behov, vilket även gäller om någon far illa (Lpo94). Utav min undersökning har jag fått fram att pedagoger måste vara lyhörda som pedagog. En misstanke måste tas på allvar och det är bättre att göra en anmälan för mycket än en för lite. Det är också viktigt att skapa en trygghet hos barnet och att berätta för barnet att det inte är barnet som gör fel. Pedagogen måste även tydliggöra för föräldrarna att enligt svensk lagstiftning måste en anmälning göras om ett barn far illa. Vid minsta misstanke skall enhetschefen kontaktas. Därefter anmäler denne till socialen. Slutsatsen utav min undersökning är att det finns många barn som far illa ute i samhället. Det kan bero på mycket, men en orsak kan vara att våld mot barn inte alltid räknas. De flesta människor vill nog se en minskning av våld mot barn och även vara med att förebygga på något vis.

<p>I hela samhället har intresset för miljöinformation ökat. I årsredovisningens förvaltningsberättelse ska bolag som bedriver tillstånds- och eller anmälningsplikt redovisa detta. Dessutom ska större bolag även redovisa upplysningar av icke finansiell karaktär som kan påverka företagets resultat, ställning, verksamhet eller framtida utveckling och däri ingår miljöfrågor.</p><p>Bokföringsnämnden har i ett uttalande om miljöinformation i förvaltningsberättelsen uttalat sig om hur denna redovisning bör se ut. Syftet med uppsatsen är att utreda hur väl bolag på Stockholmsbörsens Mid Caplista redovisar miljö i sin förvaltningsberättelse samt hur väl de följer bokföringsnämndens uttalande enligt uppsatsförfattarnas bedömningar. Studien innebar en granskning av bolagen i urvalets förvaltningsberättelser.</p><p>Studien har visat att det är stora skillnader mellan hur utförligt bolagen redovisar miljö i förvaltningsberättelsen och att många bolag redovisar ingenting alls om miljön. Vidare visar studien att vad bolag väljer att redovisa ofta är självklara uttalanden och olika information från bolag till bolag gör att informationen är svår att jämföra. Endast tre bolag följer fullt ut bokföringsnämnden rekommendationer om redovisning av pliktverksamhet enligt uppsatsförfattarnas studie. Då intresset för miljöfrågor ökar kan bolag som inte tar dessa frågor på allvar leda till nackdelar för bolaget.</p>

<p>Syftet med undersökningen var att beskriva fyra högstadielärares syn på anmälningsplikten, som de omfattas av enligt SoL 14:1 andra stycket. Lärarna i undersökningen arbetar vid två olika skolor inom en och samma kommun. Studiens frågeställningar var: Vilka erfarenheter av och uppfattningar om anmälningsplikten beskriver några lärare vid två högstadieskolor att de har? Finns det faktorer som kan skapa osäkerhet i en anmälningssituation? Vilka är dessa i så fall? Vilket stöd beskriver lärarna att det finns inom skolan för den enskilde läraren, om denne överväger att göra en anmälan? Vilket stöd skulle de behöva? Som datainsamlingsmetod användes den kvalitativa forskningsintervjun. Lärarna intervjuades var för sig. Studiens resultat relaterades till Berglinds handlingsteori (1995) och tidigare forskning. Resultaten visade att skolorna hade liknande anmälningsrutiner, rektor/elevvårdsteamet gör den faktiska anmälan till socialtjänsten, vilket flera ansåg var bra. Lärarnas uppfattning var att endast allvarligare fall anmäls och att det krävs bevis innan en anmälan görs till socialtjänsten. Resultaten visade också att lärarna skulle vilja veta mer om vad som händer eleven efter en anmälan. Dessutom uppgav de svårigheter med att avgöra om och när en anmälan ska göras. Flera av lärarna nämnde det kollegiala stödet som viktigt och att de skulle vilja ha handledning.</p>

<p>Syftet med studien är att undersöka pedagogers ansvarstagande och inställning till anmälningsplikt av barn som far illa. Vi vill också ta reda på om de ändrar sitt förhållnings- och arbetssätt gentemot det utsatta barnet och barngruppen samt om pedagogerna anser att de får tillräckligt med stöd vid en anmälningsprocess.</p><p>I studien har vi valt att använda oss av enkäter. Vi delade ut enkäterna till alla pedagoger på två olika skolor. Av 44 utdelade enkäter fick vi tillbaka 33 och vi använde oss av 32 stycken.</p><p>Resultatet visar att flertalet av pedagogerna var medvetna om anmälningsprocessen av barn som far illa. De som anmält misstanke om barn som far illa till socialtjänsten kände känslor som exempelvis ledsamhet, osäkerhet och psykisk påfrestning. Hälften av pedagogerna hade inte anmält misstanke och den främsta anledningen var att de inte stött på barn som far illa. Andra anledningar var känslor som osäkerhet och rädsla. Många ansåg att de inte förändrade förhållningssätt gentemot barnet och barngruppen. De pedagoger som ansåg sig delvis ha förändrat sitt förhållningssätt kommenterade det som att de kände mer förståelse och var mer observanta mot barnet. Flertalet av pedagogerna kände att de fick tillräckligt med stöd vid en anmälan, stödet kom från exempelvis rektor/ledning, specialpedagog och arbetslag. Majoriteten ansåg att det behövs mer kunskap om barn som far illa och anmälningsprocessen.</p>

En del brott genererar stora vinster och särskilt höga summor drar till sig mer uppmärksamhet. Det blir därför nödvändigt att förvandla pengar från kriminell verksamhet till legitima medel för att dölja deras brottsliga ursprung och därmed kunna investera medlen i den lagliga ekonomin. Tvättning och placering av vinster blir vanligare men enligt Finanspolisens årsrapport 2007 har det blivit en kraftig minskning av andelen anmälda rapporter om misstänkt penningtvätt. Revisionsbranschen har här en betydelsefull roll för att förhindra penningtvätt, då de har insikt i företagens ekonomiska situation. Det uppstår därmed oklarheter angående revisorers handlingar vid misstanke om penningtvätt och vad Finanspolisen har för förväntningar på revisorer.Uppsatsens studie syftar till att besvara hur revisorer förhåller sig till anmälningsplikten och Finanspolisens förväntningar på revisorn. I uppsatsprocessen har vi använt oss av en kvalitativ metod genom att utföra personliga intervjuer med respondenter. Då de valda respondenterna har varit yrkesverksamma en längre tid anser vi att de kan bidra med intressanta åsikter till uppsatsen.Medvetenheten kring penningtvätt har ökat men samtidigt har misstänkta rapporteringar minskat enligt Finanspolisens årsrapport. Respondenterna är eniga om att penningtvätt ska anmälas, men problemet ligger i hur säker revisorn är vid sin bedömning. Det finns en oro bland revisorerna att rapportera om misstanken inte är välgrundad och saknar tillräcklig bevisning. Rädslan bygger på oron att byrån tar skada och att även klienten tar skada vid felaktig rapportering.Uppsatsens studie visar att det råder ett förväntningsgap mellan revisorers syn på anmälningsplikten och Finanspolisens förväntningar. Det framkom tydligt i den empiriska studien att revisorers förmåga och möjlighet att upptäcka penningtvätt är hög. Därmed utgör de en effektiv resurs vid bekämpningen av penningtvätt. Medvetenheten om en oro bland revisorer att rapportera är Finanspolisen införstådda med. Men med tanke på revisorers förhållande till företag bör de upptäcka penningtvätt i högre grad och rapportera fler misstankar.Ämnet är aktuellt och intressant att forska vidare om. Ett förslag är att göra en liknande studie om ett antal år när den nya lagen, lag (2009:62) om åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism, har implementerats hos användarna. Även att se till vilken skillnad och förändring det blir genom att använda andra respondenter, exempelvis koncentrerat antingen på ett storstadsområde, eller flera större städer för att få en större jämförelse. Det skulle även vara intressant att göra en jämförelse med en annan nation för att få in internationella aspekter och hur deras revisorer arbetar för att bekämpa penningtvätt.

Majoriteten av barnmisshandelsfall, 80 procent, begås av vårdnadshavare eller nära släkting. Barnmisshandel omfattar flera typer av misshandel: fysiskt och psykiskt våld, sexuella övergrepp och försummelse. Undersökningar visar att 44 procent av barn har någon gång blivit utsatt för någon form av barnmisshandel. Många barn spenderar största delen av sina dagar i förskolan och därmed mer tid med förskolepersonal än sina egna föräldrar. Därför blir de som arbetar i förskolan oerhört viktiga som dagligen möter barn och vårdnadshavare. Tidigare forskning visar att endast en minoritet av förskolepersonalens misstankar om att ett barn far illa leder till orosanmälan.   John Bowlbys anknytningsteori har använts för att analysera förskollärares förståelse av barn som far illa. För att analysera förskolepersonalens beslutsamheter kring att utföra en orosanmälan har vi tagit hjälp av Hans Berglinds handlingsteori.   Vi har använt oss av kvantitativ enkätstudie över internet, där vi har fått in 80 respektive 86 svar genom två enkäter. Resultatet i vår studie visar att 94,2 procent av förskolepersonalen haft misstankar om barn som far illa i förskoleverksamhet. Vi har även kunnat urskilja hur relationen till vårdnadshavare kan vara problematisk i förhållande till förskolepersonalens anmälningsplikt. Denna betydelsefulla fråga uppmärksammas inte tillräckligt vilket det stora mörkertalet bekräftar och en handlingsplan mot detta måste införas. Vi vet att förskolepersonalen kan göra oerhört stor skillnad om de lyckas se och stoppa att barn far illa.

<p>Denna undersökning har haft som syfte att undersöka förskollärares erfarenheter av och åsikter om anmälningsplikten i förskolan. Undersökningens resultat har byggts på enkätsvar från 40 förskollärare i Stor-Stockholm. Resultatet visar att det största skälet till att fler anmälningar inte görs är att man inte litar tillräckligt på sig själv och sina misstankar. De flesta har negativa erfarenheter av en anmälan och önskar vara mer säkra på sina misstankar innan de anmäler nästa gång. De uttrycker en osäkerhet kring begreppet barn som far illa. Sex stycken förskollärare har påtalat för sina kolleger och/eller chef om en misstanke där man valt att inte gå vidare med en anmälan. Nästan hälften av förskollärarna har erfarenhet av att, själva eller tillsammans med en kollega/chef, ha gjort en anmälan. En majoritet av förskollärarna har en handlingsplan att följa vid misstanke om att ett barn far illa på sin arbetsplats. Man anser dock inte att en handlingsplan har ett avgörande i att anmäla fler misstankar då en förskollärare har anmälningsskyldighet oavsett. Ytterligare ett resultat lyfts fram i resultatet vilket är ett närmast kollektivt beslut att anmäla misstankar inom förskolan snarare än att man som enskild person följer anmälningsplikten.</p>

<p>Med penningtvätt kan avses åtgärder i syfte att dölja eller omsätta egendom som härrör från brottslig verksamhet. Finanspolisen uppskattar att omsättningen av pengar som tvättas uppgår till cirka 100 miljarder årligen enbart i Sverige.</p><p>1991 antogs ett EG- direktiv i syfte att samordna insatser mot penningtvätt inom EES- området. Detta direktiv låg som grund för införandet av Lag (1993:768) om åtgärder mot penningtvätt, även kallad penningtvättslagen. Företag inom den finansiella sektorn har sedan 1994 varit skyldiga att rapportera misstänkt penningtvätt till Finanspolisen. Ett nytt EG- direktiv antogs 2001 i vilket det stadgades att även andra yrkesgrupper ska omfattas, däribland godkända och auktoriserade revisorer. Detta för att de anses vara sårbara för penningtvätt. Denna lagändring kom att träda i kraft 1 januari, 2005.</p><p>Penningtvättslagen ställer upp krav på bland annat identitetskontroll av klienter, granskning av transaktioner och interna rutiner som revisorn måste efterleva. Föreningen för revisionsbyråbranschen (FAR) har tillsammans med Svenska Revisorsamfundet (SRS) gett ut en vägledning i syfte att göra det enklare för revisorer att tillämpa lagtexten. Enligt denna vägledning ska rutiner inrättas på revisionsföretaget i syfte att hindra att företaget utnyttjas för penningtvätt.</p><p>Vårt syfte med uppsatsen var att undersöka hur enskilda revisorer upplever lagändringen och vägledningen. Vårt syfte var också att undersöka om deras arbete har påverkats av lagändringen.</p><p>Vi genomförde en kvalitativ undersökning där vi intervjuade fyra revisorer. Där framkom det att de upplever ett visst missnöje med både lagen och vägledningen. De revisorer som medverkade i vår undersökning ser inte hur de skulle kunna bli utsatta för penningtvätt eller på vilket sätt de skulle vara sårbara för densamma. Vägledningen anses inte vara till någon hjälp i revisorernas arbete då den är otillämpbar inom detta yrkesområde. Denna undersökning visar att inte alla intervjuade revisorer tillämpar penningtvättslagen i sin helhet och att lagen inte verkar ha någon större inverkan på deras revision.</p>