Syntetiska läkemedel är ett viktigt verktyg för människors hälsa och konsumeras idag i mycket stora kvantiteter. De hamnar i miljön antingen genom att oanvända läkemedel spolas ut i avloppet eller följer med urin och avföring ut ur kroppen. Eftersom läkemedelssubstanser har en biologisk effekt på människan, kan de också ha det på andra levande organismer, och okunskapen om vilka effekter detta kommer att ha på miljön i framtiden är stor. Dock går det redan idag att mäta halter av läkemedel i vattnet, och en viss påverkan på vattenlevande organismerhar kunnat påvisas. Därför behövs en ny syn på läkemedel, och användningen därav, där även miljön tas i beaktning. Detta är syftet med en hållbar läkemedelsanvändning. Syftetmed uppsatsen är att utveckla detta begrepp, samt att ge en bild av förutsättningarna för en sådan utveckling i Sverige. För att komma fram till det har jag använt mig dels av halvstrukturerade intervjuer med några viktiga aktörer på området, dels textanalys av läkemedelsföretags och Läkemedelsverkets hemsidor. Drivkrafter som har kunnat identifieras är bland annat information och användningen av ekonomiska verktyg. Hinder som har nämnts är exempelvis luddiga miljömål och okunskap om riskerna med läkemedel i miljön. / Pharmaceuticals have become an important tool concerning people’s health and are todaywidely used. Unfortunately though they leek out into the environment by unused pharmaceuticals being flushed out into waterways, or channelled through the body along with urine and faeces. Bearing in mind their biological effects on humans, pharmaceutical substances might also have similar effects on other living organisms, and regrettably there is a substantial lackof knowledge regarding the impact this might have on the environment in the future. It ishowever already possible to measure the pharmaceutical content in watercourses and some of its consequential effects on water organisms have been proven. That is why a new approach to pharmaceuticals, and pharmaceutical use, is needed, one where environmental concerns are taken into consideration. This is the purpose of sustainable pharmaceutical use. The intentionof this paper is to explore this concept, as well as to illustrate the preconditions for sustainable pharmaceutical use and its development in Sweden. In order to do so, I have carried out half structured interviews with a few important stakeholders, and conducted an analysis of web pages belonging to Pharmaceuticalcompanies and the Pharmaceutical agency. The driving forces that have been identified arefor instance using information as away to educate the general public and the manipulation of economical advances and constrains as tools to guide the people into making more environmentally friendly decisions. Impediments that have been mentioned are among others the indistinctenvironmental goals and the lack of knowledge regarding the risks pharmaceuticalshave on the environment.

En farmaceuts roll på ett öppenvårdsapotek är att erbjuda trygga och effektivaprodukter samt kunna ge råd om dessa. Genom sin kompetens inom läkemedel är öppenvårdsapotek är en viktig del i sjukvårdssektorn. Apoteken i Sverige är till stordel privatägda och de olika kedjorna konkurrera med varandra. Det är därför av intresse för apoteken att inte bara kunna erbjuda bra produkter utan även att generera vinst. Syftet med studien är att undersöka vilka metoder och resultat som används för att utvärdera farmaceutiska tjänster på öppenvårdsapotek. Studien är en litteraturstudie och litteraturen som användes bestod till största delen av artiklar som hämtades från sökmotorn PubMed. Olika nyckelord användes i olika kombinationer vid sökning och artiklarna valdes ut efter relevans i rubrik och”abstract”. Från de relevanta artiklarna kunde också relaterade artiklar hittas. Utöver artiklarna och några av deras källor användes en rapport från Läkemedelsverket ochen C-uppsats. Resultaten från artiklarna delades in i fem kategorier: kliniskt utfall, livskvalitetsförändringar, följsamhet till läkemedelsanvändning, apotekskundens upplevelse och farmaceutens upplevelse. Under kategorin kliniskt utfall hittades studier som genom sjukhuskontroll kunde visa på att ökad farmaceutisk vård gav bättre kliniskt utfall. Den ökade farmaceutiska vården gjorde att användning av läkemedel förbättrades vilket gjorde att deltagarnas sjukdomsbild förändrades till det bättre. Vid livskvalitetsförändringar visade en studie att deltagarna hade fått bättre hälsa och mindre risker för ytterligare sjukdomar genom att de fått ökad farmaceutisk vård och bättre användning av läkemedel. Studien använde sig av självrapportering och sjukhuskontroll. För att visa på förbättrad följsamhet till läkemedelsanvändning användes självrapportering och räkning av läkemedel där mängden läkemedel som användes jämfördes med mängden som borde ha används. Här kunde två av studierna visa på en positiv förändring av följsamheten medan en tredje studie inte visade på någon skillnad av följsamheten med ökad farmaceutiskvård. För att mäta apotekskundens och farmaceutens upplevelse användes kundmöten och intervjuer. Här mättes deltagarnas upplevelse utifrån om de varnöjda och i studierna som användes var resultatet positivt, både för kunder och förfarmaceuter, då ökad farmaceutisk vård användes. De resultat som visar kliniskt utfall, livskvalitetsförändringar och följsamhet till läkemedelsanvändning ger ett konkret värde som visar på positiva förändringar efteråtgärder. De visar dock inte deltagarnas upplevelse. De resultat som visar apotekskundens och farmaceutens upplevelse visar inte om användningen av läkemedel förbättrats och om den ökade farmaceutiska vården gav resultat. De flesta av resultaten i studierna visade positiva förändringar vid ökad farmaceutisk vård. För att införa ökad farmaceutisk vård på öppenvårdsapotek i Sverige krävs vissa resurser. Genom att kombinera flera metoder kan bättre resultat för att utvärdera farmaceutiska tjänster ges. Resultaten av de olika metoderna ger olika typer av utfall. Denna studie kan utgöra underlag för att kunna lägga mer resurser på att öka den farmaceutiska vården och ge farmaceuter en större roll inom hälso- och sjukvård. Detskulle leda till bättre läkemedelsanvändning och förbättrad hälsa för kunder och patienter.

Background: Around two thirds of the Swedish population use prescripted drugs and usage usually increases with age. Along with increasing age and more prescriptions, the risk of side effects and interactions also increases. Drug-related problems (DRP) causes suffering of inviduals and is also associated with high costs for the society. A previous study has shown that discrepancies in prescription lists are common, which can pose a significant risk of DRP. Accurate drug information increases the chance that the right medicine will be dispensed at the right time, at the right dose, to the right person and that the patient will use it correctly. Aim: The aim of this study was to investigate the presence of discrepancies in prescription lists, defined as outdated prescriptions, duplicates, incorrect dosage and uncertainty, as well as the extent to which prescriptions for current drug treatment were missing. The secondary purpose was to investigate how sure pharmacy customers felt about their medicine – what medicine to use, how to use them and why. Methods: An interview study was conducted at nine pharmacies, in six different cities in Sweden, during spring 2021. Inclusion criteria were pharmacy customers over the age of 18 who picked up medicines for themselves, spoke Swedish and had three or more prescriptions. Exclusion criteria were customer with multidose-dispensed drugs (ApoDos) or an agent. An interview guide was used together with a printing of the prescription list for pharmaceutical review. Written informed consent was obtained from the participants before the start of the interview. Result: 485 people met the inclusion criteria. The loss was 232 people (48 %). Out of 253 participants, 63,2 % had at least one discrepancy in prescription list and the number of discrepancies ranged from 1-16 per person for these. Only 36,8 % of participants had a completely correct prescription list. Out of a total of 2084 prescriptions, 463 prescriptions (22 %) had some form of discrepancy, the most common of which was “Duplicates” (n = 195) and “Outdated prescription” (n = 193), followed by “Incorrect dosage” (n = 71) and “Uncertainty” (n = 4). 86 participants (34 %) lacked a prescription for current treatment, a total of 131 prescriptions were missing. Participants felt very confident about their drug use. 83,8 % felt completely confident about which medicines to use, 95,3 % about how to use them and 88,9 % about why. Conclusions: The conclusions that can be drawn from this study are that discrepancies are quite common in the prescription lists as discrepancies were found in every fifth prescription. The most frequent discrepancies were outdated prescriptions and duplicates thus increasing the risk for medication errors and/or overdoses. Around one third of the participants were missing some prescriptions. These discrepancies in prescription lists can be a huge problem and also a safety issue if the patients rely solely on this information in the lists. Moreover, this study also showed that, in spite of the discrepancies, the patients felt very sure about which medicine to use and also how to use them and why. / Bakgrund: Två tredjedelar av den svenska befolkningen använder receptbelagda läkemedel och högst är användnignen hos de äldre. Med stigande ålder och fler recept ökar risken för biverkningar och interaktioner. Läkemedelsrelaterade problem (LRP) kostar samhället pengar och individen lidande. Tidigare studier har visat att avvikelser i receptlistor är vanliga, vilket kan utgöra risk för läkemedelsfel. Korrekt information ökar chansen att läkemedel förskrivs, expedieras och används rätt av patienten.  Syfte: Syftet med den här studien var att undersöka avvikelser i receptlistan ”Mina sparade recept” (MSR) på apotek, definierade som inaktuella recept, dubbletter, felaktig dosering och oklarhet, samt i vilken utsträckning recept saknades. Sekundärt syfte var att undersöka hur säkra apotekskunder kände sig kring sin läkemedelsanvändning – vilka läkemedel de skulle använda, hur och varför.  Metod: En intervjustudie genomfördes på nio apotek i sex städer i Sverige våren 2021. Inklusions-kriterier var apotekskunder över 18 år som hämtade läkemedel till sig själva, talade svenska och hade tre eller fler recept. Exklusionskriterier var doskunder och ombud. Deltagarna lämnade skriftligt informerat samtycke. Studien genomfördes innan Nationella läkemedelslistan (NLL) infördes.  Resultat: Totalt uppfyllde 485 personer inklusionskriterierna, bortfallet var 47,8 %. Av 253 deltagare hade 63,2 % minst en avvikelse i MSR och antalet avvikelser varierade mellan 1-16 per person för dessa. Endast 36,8 % hade en korrekt receptlista. Av totalt 2084 recept innehöll 463 recept (22,2 %) någon form av avvikelse, varav det vanligaste var ”Dubblett” (n=195) och ”Inaktuellt recept” (n=193). 34,0 % av deltagarna saknade recept och totalt saknades 131 recept. Deltagarna kände sig väldigt säkra på sin läkemedelsanvändning. 83,8 % kände sig helt och hållet säkra på vilka läkemedel de skulle använda, 95,3 % på hur de skulle använda dem och 88,9 % på varför. Slutsats: Studien visade att avvikelser fortfarande är vanligt förekommande i MSR då var femte recept utgjorde en avvikelse. Inaktuella recept och dubbletter var vanligast, vilket kan utgöra en risk för felmedicinering och överdosering. Saknade recept förekom hos en tredjedel av deltagarna. Dessa fel i MSR kan utgöra ett problem om patienter förlitar sig på denna informationskälla. Studien visade samtidigt att deltagarna kände sig väldigt säkra på vilka läkemedel de skulle använda, hur och varför.

Sex Differences in the Use of Pain Medication in Sweden and Denmark Abstract Background: Pain is a multifaceted experience and understanding its mechanisms and effective treatment methods being of paramount interest. Sex differences in pain perception, treatment, and response are increasingly recognized as pivotal areas of investigation. Aim: This study aims to compare the usage patterns of analgesic medications between Sweden and Denmark, focusing on sex and gender differences. Method: A quantitative cross-sectional study utilizing aggregated individual-level data from national registries in Sweden and Denmark was conducted. The study focused on prescribed analgesic medications, including NSAIDs (M01A), paracetamol including combinations (N02BE), salicylic acid and derivatives (N02BA), and opioids (N02A), identified by their respective ATC- code. The analysis encompassed adult individuals aged 25 and above, in total and divided into three age groups. The studied measure was period prevalence, defined as the number of individuals per 1000 inhabitants that purchased at least one prescription during the year. Differences between men and women were calculated as risk ratios (RRs). Data were collected for the years 2022 and 2010 to provide a comparative analysis over time. Results: Clear disparities in analgesic medication usage between men and women were observed in both countries in 2022, with women generally exhibiting higher utilization rates compared to men. In Sweden, risk ratios (men/women) for NSAIDs, opioids, salicylic acid derivatives, and paracetamol including combinations were 0.76, 0.75, 0.50, and 0.63, respectively. In Denmark, similar trends were observed. The risk ratios for NSAIDs, opioids, salicylic acid derivatives, and paracetamol including combinations were 0.83, 0.78, 0.76, and 0.70, respectively. Analysis of trends from 2010 to 2022 showed change in sex differences in drug use. Furthermore, variations in usage patterns were noted between age groups. Conclusion: This study underscores the presence of sex disparities in analgesic medication usage in Sweden and Denmark in 2022. These disparities persist across different age groups and between the two countries.

Bakgrund: Läkemedel är den vanligaste behandlingsformen hos äldre. Läkemedelsanvändningen har varit störst bland personer på särskilda boenden och multisjuka äldre i ordinärt boende som i snitt använder 7–12 läkemedel per person. En av tio akuta inläggningar av äldre på sjukhus beror helt eller delvis på läkemedelsbiverkningar. Läkemedelsanvändningen av äldre behöver förbättras avsevärt då läkemedelsrelaterade problem orsakar onödigt lidande. Genom att sammanställa hur det ser ut i den generella befolkningen ökar sjuksköterskans kunskap om hur det ser ut och kan på så sätt sätta det i perspektiv när hon träffar patienter i vården. Sjuksköterskan har här en unik position att främja säker vård och effektiv läkemedelsanvändning i den äldre befolkningen. Syfte: Syftet var att beskriva läkemedelsanvändningen hos män och kvinnor 60 år och äldre från Swedish National Study On Aging And Care (SNAC- Blekinge (SNAC-B).  Metod: Studien är en kvantitativ tvärsnittsstudie baserad på data från SNAC Blekinge (n=1402). Data har analyserats deskriptivt som innebär ett beskrivande tillvägagångssätt. Statistik har använts för att bearbeta data. Resultat: Bland kvinnor var medelsanvändningen av läkemedel 4,3 per person och för män 3,4 per person. Medan medelvärdet totalt var 3,9 antal läkemedel per person. Således använder kvinnor i snitt 0,9 fler läkemedel än män. Läkemedelsanvändningen ökar från 60 år för att sedan avta hos de som är 90 år och äldre. Läkemedelsanvändningen bland de äldre sträckte sig mellan 0–19 läkemedel per person. De läkemedelshuvudgrupper som användes mest var läkemedel vid sjukdomar i matsmältningsorgan och ämnesomsättning, blod och blodbildande organ, hjärta och kretslopp och nervsystemet. De enskilda läkemedel som användes mest var Acetylsalicylsyra, Furosemid, Digoxin, Atenolol och Metoprolol och Paracetamol. Slutsats: Användning av flera läkemedel är vanligt i den äldre generella befolkningen. Kartläggning om hur äldres läkemedelsanvändning ser ut i SNAC-Blekinge ger sjuksköterskan en unik möjlighet till kunskap om hur läkemedelsanvändningen ser ut i den generella befolkningen. Denna kunskap kan sjuksköterskan applicera i olika omvårdnadskontexter för att kunna arbeta med säker vård, minska felbehandlingar samt rapportera fel och brister och på så vis minska lidandet för den äldre patienten.

Background: The increasing elderly population is challenging todays management in healthcare. Elderly have a higher risk of adverse effect and inappropriate use of medication. The Swedish healthcare today pays 12-19 billion kronor due to adverse effects and inappropriate use of medications. By optimizing elderlies use of medicine, the social cost can decrease and contribute to a better healthcare management.  Aim: Identify communication methods that can optimize counselling and communication to the elderly in pharmacies. In the sense of preventing inappropriate use of drugs and future side effects such as adverse effects or no effect. The questions that were answered are as follows: what methods are available to optimize counselling and communication? is it possible to use the methods in pharmacies? Methods: Systematic review, data search on pubmed and web of science.  Results: Identified interventions were Alice-app, Geriatic Resources for Assessment and Care of Elders Team Care (GRACE), empathetic communication, communication education, motivational interviewing, my medical passport (MMP), in depth patient-centered care communication, smartwatch, smartphone, ingestible sensor system (ISS) and SPACE-program. Conclusions: Communication education helped to strengthen the patient-/carer relationship and management of medication counselling. Electronic notification systems helped elder with memory- and movement impairment. The implementation depends on the pharmacy resources and propensity of the patient. The most applicable methods were ALICE-app, smartwatch, smartphone, ISS, SPACE-team, empathetic communication, communication education in geriatric care, MI, MMP and partly GRACE-team concerning home visits by pharmacists and teamwork management.

Bakgrund  Den ökande äldre befolkningen står inför komplexa utmaningar relaterade till åldersrelaterade sjukdomar och hälsotillstånd, vilket kräver hantering av omfattande behandlingsplaner med flera samtidiga läkemedel och rekommendationer. Trots detta möter äldre hinder som påverkar följsamheten till deras behandlingsplaner. Svårigheter som bristande kunskap, otydliga riktlinjer, vårdpersonalens utbildning och socioekonomiska förhållanden kan alla bidra till dessa hinder. För att förbättra äldre personers läkemedelsföljsamhetär det avgörande att öka förståelsen för de specifika utmaningar och attityder de står inför vid hanteringen av flera läkemedel samtidigt. Detta ökade insikter kommer att ligga till grund för identifiering av lösningar och strategier för att underlätta denna komplexa process.  Syfte  Syftet var att beskriva faktorer som påverkar äldre personers följsamhet till ordinerad läkemedelsbehandling, med fokus på deras upplevelser, utmaningar och individuella uppfattningar. Metod  En icke-systematisk litteraturstudie genomfördes genom en omfattande sökning av engelskspråkiga artiklar i CINAHL och PubMed. Efter att ha tillämpat inklusions- och exklusionskriterier granskades 15 relevanta artiklar, bedömda enligt Sophiahemmet Högskolas kvalitetskriterier. Resultaten  sammanställdes och analyserades genom en integrerad dataanalys. Resultat  Läkemedelsföljsamhet är avgörande för att säkerställa effektiv behandling hos äldre människor. Tyvärr är bristande följsamhet vanligt förekommande, vilket kan leda till suboptimala resultat och ökad risk för komplikationer. Fysiska och kognitiva begränsningar, komplexa behandlingsregimer, bristande förståelse och svårigheter att hantera läkemedlen är faktorer som kan påverka äldres följsamhet av sina behandlingar. Slutsats  För att förbättra läkemedelsföljsamheten krävs en personcentrerad vårdmodell och individanpassade åtgärd, inklusive patientutbildning, användning av tekniska hjälpmedel, regelbundna uppföljningar och samarbete mellan olika vårdgivare. En tvärvetenskaplig och holistisk strategi, involverande sjuksköterskor, läkare, apotekare och andra vårdgivare, är nödvändig. Ytterligare forskning behövs för att utforska olika åtgärder  och strategier samt utvärdera deras effektivitet och genomförbarhet. / Background  The growing elderly population faces complex challenges related to age-related diseases and health conditions, necessitating the management of comprehensive medical treatment plans involving multiple concurrent medications and recommendations. Despite this, older individuals encounter barriers that affect adherence to their treatment plans. Difficulties such as lack of knowledge, unclear guidelines, healthcare personnel training, and socio-economic conditions can all contribute to these obstacles. To improve adherence to treatment plans among older individuals, it is crucial to enhance understanding of the specific challenges and attitudes they face when managing multiple medications simultaneously. These increased insights will form the basis for identifying solutions and strategies to facilitate this complex process.  Aim  The aim was to describe factors influencing older individuals' adherence to prescribed drug treatment, with a focus on their experiences, challenges, and individual perceptions.  Method  A non-systematic literature review was conducted through a comprehensive search of English-language articles in CINAHL and PubMed. After applying inclusion and exclusion criteria, 15 relevant articles were reviewed, assessed according to Sophiahemmet University College's quality criteria. The results were compiled and analyzed through an integrated data analysis. Results  Medication adherence is crucial to ensure effective treatment in older patients. Unfortunately, poor adherence is common, leading to suboptimal outcomes and an increased risk of complications. Physical and cognitive limitations, complex treatment regimens, lack of understanding, and difficulties in managing medication are factors that can affect the medication adherence of older individuals.  Conclusions  To improve medication adherence, a person-centred care model and individual measures are required, including patient education, use of technological aids, regular follow-ups and collaboration between different healthcare providers. An interdisciplinary and holistic approach, involving nurses, doctors, pharmacists and other healthcare providers, is necessary. Further research is needed to explore different measures and strategies and evaluate their effectiveness and feasibility.

Background: Drug utilisation among the elderly is complex due to multiplemorbidities, extensive drug utilisation and an increased sensitivity to drugs. One of the most common drug groups utilised in this population is psychotropic drugs, which include antipsychotics, anxiolytics, hypnotics, and antidepressants. In appropriat eutilisation of drugs among the elderly is an issue of great public health importance. Aims: The overall aim of this thesis is to assess and analyse potentially in appropriat eutilisation of psychotropic drugs among the elderly in Sweden. The specific aims are to assess to what extent the indicator “concurrent use of three or more psychotropic drugs”captures the utilisation of Potentially Inappropriate Psychotropics (PIP) among theelderly, and to analyse potentially inappropriate utilisation of psychotropic drugs inrelation to time, mental disorders, institutionalisation, and socioeconomic determinants among the elderly in Sweden. Methods: Data from individual-based registers on dispensed drugs and socioeconomic determinants in 2006, the Gothenburg 95+ Study (1996-1998), and aggregated drug sales statistics from 2000-2008 were used. The agreement between the two indicators“concurrent use of three or more psychotropic drugs” and PIP was assessed. Utilisationof psychotropic drugs and PIP was assessed in relation to mental disorders and institutionalisation among the 95-year olds, and in relation to socioeconomic determinants among individuals aged 75 years and older. Further, trends over time inutilisation of PIP and recommended drugs were analysed. Results: During 2006, about half of the elderly aged 75 years and older utilised psychotropic drugs and one fifth of all elderly utilised PIP. One fourth of individualsutilising PIP were captured by the indicator “concurrent use of three or morepsychotropic drugs”. In 1996-1998, less than one tenth of the 95-year olds with depression utilised antidepressants, while hypnotics and anxiolytics were more common. Individuals with low income and the non-married were more likely to utilise PIP compared to those with high income and the married, respectively. During 2000-2008, utilisation of PIP decreased and utilisation of recommended psychotropic drugs increased. Conclusions: There are substantial problems in the utilisation of psychotropic drugsamong the elderly. This thesis found that the agreement between two indicators of inappropriate psychotropic drug utilisation was poor, which emphasises the importance of choosing relevant indicators. The findings also show socioeconomic inequities inpsychotropic drug utilisation among the elderly, a low utilisation of antidepressants among 95-year olds diagnosed with depression, and a trend towards the utilisation of recommended rather than inappropriate psychotropic drugs among the elderly / Bakgrund: Användning av läkemedel bland äldre är komplicerat på grund avmultisjuklighet, användning av flera läkemedel och en ökad känslighet för läkemedel.En av de vanligaste läkemedelsgrupperna hos äldre är psykofarmaka, som inkluderarantipsykotika, ångestdämpande, sömnmedel och antidepressiva läkemedel. Olämpliganvändning av läkemedel bland äldre är ett betydande folkhälsoproblem. Syfte: Det övergripande syftet med avhandlingen är att beskriva och analyserapotentiellt olämplig användning av psykofarmaka bland äldre i Sverige. De specifikasyftena är att undersöka i vilken utsträckning indikatorn ”samtidig användning av treeller fler psykofarmaka” fångar användningen av potentiellt olämpliga psykofarmaka(PIP) bland äldre och att analysera potentiellt olämplig användning av psykofarmaka irelation till förändring över tid, psykiatriska diagnoser, boendeform och socioekonomiska determinanter bland äldre i Sverige. Metod: Avhandlingen baseras på data från individbaserade register över läkemedelsköp och socioekonomiska determinanter under 2006, Göteborg 95+ studien (1996-1998)samt aggregerade data över läkemedelsförsäljning under 2000-2008. Överensstämmelsen mellan de två indikatorerna ”samtidig användning av tre eller flerpsykofarmaka” och PIP undersöktes. Användning av psykofarmaka och PIP studerades i relation till psykiatriska diagnoser och boendeform hos 95-åringar och i relation till socioekonomiska determinanter hos de som var 75 år och äldre. Vidare analyseradesförändring över tid i användning av PIP och rekommenderade psykofarmaka. Resultat: Hälften av alla äldre som var 75 år och äldre använde psykofarmaka under2006 och en femtedel av alla äldre använde PIP. En fjärdedel av individerna somanvände PIP fångades av indikatorn ”samtidig användning av tre eller flerpsykofarmaka”. Bland 95-åringarna med depression år 1996-1998 använde färre än enav tio antidepressiva läkemedel, medan sömnmedel och ångestdämpande läkemedel varvanligare. PIP var vanligare hos de äldre med låg inkomst och bland de som inte vargifta, jämfört med individer med hög inkomst och de gifta. Under 2000-2008 minskade användningen av PIP medan användningen av rekommenderade psykofarmaka ökade. Slutsatser: Det finns fortfarande stora problem i äldres användning av psykofarmaka.Avhandlingen visar en låg överensstämmelse mellan två indikatorer för olämpliganvändning av psykofarmaka, vilket pekar på betydelsen av att välja relevantaindikatorer. Avhandlingen visar också på socioekonomiska ojämlikheter i användningenav psykofarmaka hos äldre, en låg användning av antidepressiva läkemedel bland 95-åringar med depression och en ökning i användningen av rekommenderade istället förolämpliga psykofarmaka bland äldre