Bakgrund: Patienter med psykiatriska diagnoser och deras närstående upplever att den somatiska vården inte lever upp till deras förväntningar och att vårdpersonal har bristande kompetens vad gällande bedömning och bemötande. Patienter upplever sig misstrodda när de presenterar sina symtom vilket leder till känslor som skuld och skam. Psykisk sjukdom ökar i världen och sjukvården har ännu inte lyckats möta vårdbehovet för denna patientgrupp. Syfte: Att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att vårda patienter med psykiatriska diagnoser i den somatiska vården. Metod: En litteraturöversikt genomfördes för att få kunskap inom detta område. Författarna valde ut tio vetenskapliga artiklar, som alla var av kvalitativ design och svarade till det specifika syftet. Resultat: Tre kategorier framkom: Den första var Sjuksköterskors upplevelser i praktiken med underkategori Upplevelser av patienter där författarna presenterade hur sjuksköterskor uttryckte att de saknade färdigheter, fokuserade på patienters fysiska symtom och upplevde patienter som oförutsägbara och tidskrävande vilket ledde till känslor som frustration och rädsla. Den andra kategorin, Sjuksköterskors upplevda arbetsmiljö beskrev hur den fysiska och psykosociala arbetsmiljön hindrade sjuksköterskor från att tillgodose patienternas vårdbehov. Den tredje kategorin var Sjuksköterskors upplevda kompetens med underkategori Erfarenheter av att vårda. Sjuksköterskor upplevde att de saknade adekvat utbildning vilket hade en direkt inverkan på upplevelsen av att vårda. Diskussion: Litteraturöversiktens resultat visade en upplevd kunskapsbrist hos sjuksköterskan och en arbetsmiljö som hindrade vårdandet. Detta diskuterades utifrån bakgrund, resultat och Phil Barkers omvårdnadsteori. / Background: Patients with psychiatric diagnoses and their families feel that somatic care does not live up to their expectations and that health professionals lack competence in the assessment and treatment for these diagnosis. Patients feel disbelieved when they present their symptoms, which leads to feelings of guilt and shame. Mental illness is increasing worldwide and the healthcare providers have not managed to meet the increased need for care. Aim: The aim was to describe nurses experiences of caring for patients with psychiatric diagnosis in a somatic care setting. Method: A literature review was conducted to gain a wider knowledge in this area. The authors chose ten scientific articles, all of which were of qualitative design and responded to the specific purpose. Results: Three categories emerged. The first was Nurses experience in practice with the sub-category Experiences of patients where the authors presented how nurses expressed that they lacked skills, focused on the patients physical symptoms and experienced patient´s as unpredictable and time consuming, which led to feelings of frustration and fear. The second category, Nurses experience of their work environment described how the physical and the psychosocial environment prevented nurses from meeting the patients care needs. The third category was Nurses experienced competence with the subcategory Experiences of nursing. Nurses felt that they lacked adequate education, which had a direct impact on the experience of caring for patients with psychiatric diagnosis. Discussion: The literature reviews result showed a perceived lack of knowledge for nurses and a work environment that hinder patient care. This was discussed on the basis of the background, result and Phil Barker´s nursing theory.

<p>Denna studie utgår från Judith Butlers genusteori om hur <em>kön görs</em> samt Michel Foucaults teorier om samhällsnormer och makt i förhållande till särskiljandemekanismer och vansinnesdefinitioner. Studien fokuserar på psykiatriska diagnoser ur ett genusperspektiv. Fokus har lagts på diagnoserna Aspergers syndrom och borderline personlighetsstörning då tidigare forskning visat att könsfördelningen inom dessa psykiatriska diagnoser är väldigt ojämn.</p><p> </p><p>Syftet med studien är att undersöka genusstrukturers påverkan på psykiatrisk diagnostisering utifrån DSM-IV. Utifrån syftet har följande frågeställningar utformats: Går det att benämna diagnoskriterier som könsneutrala då diagnostisering i hög grad handlar om andra människors (vars egna erfarenheter och värderingar färgar neutraliteten) bedömningar? Hur kommer det sig att könsfördelningen är så ojämn inom diagnoser som Aspergers syndrom och borderline personlighetsstörning?</p><p> </p><p>En enkätundersökning har utförts bland verksamma psykologer inom Östersunds kommun. Enkäten har utformats från de utvalda diagnosernas kriterier i DSM-IV. För att behandla enkätens svar har dataprogrammet SPSS använts. Undersökningens resultat visar på att det finns frågetecken kring DSM-IV:s könsneutralitet. Resultaten visar dock att det finns en medvetenhet kring den ojämna könsfördelningen inom de utvalda diagnoserna. Studien visar på psykiatriska diagnosers symbios med samhällsstrukturer och normer, däribland genus.</p>

Denna studie utgår från Judith Butlers genusteori om hur kön görs samt Michel Foucaults teorier om samhällsnormer och makt i förhållande till särskiljandemekanismer och vansinnesdefinitioner. Studien fokuserar på psykiatriska diagnoser ur ett genusperspektiv. Fokus har lagts på diagnoserna Aspergers syndrom och borderline personlighetsstörning då tidigare forskning visat att könsfördelningen inom dessa psykiatriska diagnoser är väldigt ojämn.   Syftet med studien är att undersöka genusstrukturers påverkan på psykiatrisk diagnostisering utifrån DSM-IV. Utifrån syftet har följande frågeställningar utformats: Går det att benämna diagnoskriterier som könsneutrala då diagnostisering i hög grad handlar om andra människors (vars egna erfarenheter och värderingar färgar neutraliteten) bedömningar? Hur kommer det sig att könsfördelningen är så ojämn inom diagnoser som Aspergers syndrom och borderline personlighetsstörning?   En enkätundersökning har utförts bland verksamma psykologer inom Östersunds kommun. Enkäten har utformats från de utvalda diagnosernas kriterier i DSM-IV. För att behandla enkätens svar har dataprogrammet SPSS använts. Undersökningens resultat visar på att det finns frågetecken kring DSM-IV:s könsneutralitet. Resultaten visar dock att det finns en medvetenhet kring den ojämna könsfördelningen inom de utvalda diagnoserna. Studien visar på psykiatriska diagnosers symbios med samhällsstrukturer och normer, däribland genus.

Syftet med vår studie har varit att bidra med kunskap när det gäller praktikers syn på samsjuklighet, tvångslagstiftning och de etiska dilemman som kan uppstå. Vårt intresse grundar sig i att en av oss arbetar inom missbruksområdet och själv upplevt att det inte alltid fungerar med samverkan för klienter med samsjuklighet. Men ämnet blev också aktuellt genom det nya delbetänkandet av Samsjuklighetsutredningen “Från delar till helhet - en reform för samordnade, behovsanpassade och personcentrerade insatser för personer med samsjuklighet” (SOU 2021:93). Det vi ville förstå var huruvida praktiker inom socialtjänst och region ser på missbruk, utifrån ett sjukdomsperspektiv eller socialt problem. Samt hur de ser på den nya ansvarsfördelningen gällande tvångslagstiftningen. Ett annat syfte var att utforska olika etiska dilemman som både finns och kan uppstå vid den nya ansvarsfördelningen. Vi har utfört semistrukturerade intervjuer med praktiker inom socialtjänst och region som arbetar med målgruppen samsjukliga. Vi har analyserat vår empiri utifrån de teoretiska perspektiven etik och etiska dilemman samt använt oss av tidigare kunskapsläge. I studien kom vi fram till att praktiker är positiva till förslaget om den nya ansvarsfördelningen när det gäller tvångslagstiftningen för missbruk, LVM. De var även positiva till om att allt ansvar hamnar hos en huvudman. Vårt resultat när det gäller missbruk som sjukdomstillstånd visade att de flesta redan såg det så, men däremot att det kan leda till sociala problem. De etiska dilemman vi kunde upptäcka i vår studie var makt och kön. Vi upplever att det vi fått reda på i vår studie är sådant som tidigare har upptäckts i annan forskning, exempelvis behovet av samverkan för människor med samsjuklighet. Men slutsatserna vi kan dra är att förslaget som ges i Samsjuklighetsutredningen är nödvändigt ur praktikers perspektiv för människor med samsjuklighet. Men också för praktikers möjlighet att skapa förutsättningar för människor i social utsatthet.

Ungdomar med psykisk ohälsa. En kvalitativ studie om bakgrunden till ungdomars psykiska hälsa och behovet av utökade vårdformer. / Young people with health problems. A qualitative study of background variables to their health problems and the need of increased rehabilitation forms.

Problemformulering: En av de vanligaste orsakerna till sjukskrivning i Sverige är psykiatriska diagnoser såsom depressioner och stressreaktioner. Sjukfrånvaro innebär stora kostnader både för arbetsgivare och för samhället, och är på olika sätt drabbande även för den som är sjukskriven. Det finns därmed goda skäl att undersöka olika sätt på vilka rehabiliteringsprocessen kan förbättras och göra återgången i arbete enklare. Tidigare forskning har visat att det finns ett flertal faktorer som går att förändra för att förbättra möjligheterna till återgång i arbete, såsom bättre kommunikation och bättre samordning av rehabiliteringsinsatserna. Få studier har dock undersökt hur tidigare sjukskrivna upplevt rehabiliteringsprocessen i sin helhet, från första sjukskrivningsdag till och med återgång i arbete. Syfte: Syftet med denna studie var att undersöka upplevelsen av rehabiliteringsprocessen, bland offentligt anställda i Sverige som tidigare varit sjukskrivna i psykiatriska diagnoser. Metod: Studien hade en kvalitativ design, och för att samla in data användes semistrukturerade intervjuer, vilka analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Deltagarna bestod av tio kvinnor som arbetade inom offentlig sektor i Sverige, hade varit sjukskrivna på 100 procent i en psykiatrisk diagnos i minst en månad samt återgått fullt i arbete. Resultat: Resultatet visade att upplevelsen av rehabiliteringsprocessen var att den förändrar en som person, att den innebär sårbarhet och att därför är viktigt med bra bemötande, tillräckliga anpassningar och en fungerande struktur kring rehabiliteringsprocessen där den sjukskrivne själv involveras utan att behöva vara ansvarig. Slutsats: Utifrån studiedeltagarnas upplevelser verkar det finnas behov av ett tydligare ramverk kring rehabiliteringsprocessen, tydligare ansvarsfördelning och vägledning till individen. Med kunskap om hur rehabiliteringsprocessen upplevs och vilka delar av processen som exempelvis anses bristfälliga, kan också förbättringar göras vilket i sin tur kan göra återgången i arbete mer hälsosam och hållbar. / Aim: The aim of this study was to examine the experience of the rehabilitation process, among Swedish public employees, who had returned to work after sick leave due to common mental disorders. Method: To examine this, qualitative method was used. To collect data, semi-structured interviews was carried out and then analyzed with qualitative content analysis. Ten women participated in the study. They were employed in the public sector in Sweden and had returned to work after being on full time sick leave. Result: The analysis resulted in six categories. Summarized, the experience of the rehabilitation process was being changed as a person, feeling vulnerable, and consequently, the importance of good treatment, appropriate work adaptations, and a functioning structure around the rehabilitation process, where the person going through rehabilitation is involved without having to be responsible. Conclusion: Based on the experiences of the study participants, there seems to be a need for a clearer framework for the rehabilitation process, clearer division of responsibilities and guidance for the individual. With knowledge of how the rehabilitation process is experienced, and of facilitating and hindering factors, improvements can be made.

Background: The prevalence of psychiatric diagnoses is increasing in society and nurses in somatic care frequently encounter patients with psychiatric diagnoses in their work. Psychiatric- and somatic multimorbidity is common and the nurse is expected to care with aperson-centered and holistic approach for patients in accordance with established documents and laws. Previous research indicates a stigmatization of these patients in society and by the nurses themselves. Aim: The aim of this study was to illustrate nurses’ experiences of caring for patients with psychiatric diagnoses in somatic care. Method: A qualitative literature-based study with eight scientific articles were included and analyzed with Friberg´s description of the five-step model. Results: Three main themes were identified with seven additional subthemes. The nurse’s personal challenges: nurses felt fear and anxiety when caring for patients with psychiatric diagnoses with psychiatric and somatic multimorbidity in a somatic care setting because of the lack of knowledge and trust for the patients. Organizational Barriers: inadequate teamwork and collaboration on and between the units made it difficult. Perceptions of patients: stigmatization and preconceptions by the nurses influenced the care of the patients. Conclusion: It indicates that nurses experience uncertainty in caring for patients with psychiatric diagnoses in somatic care. There is a substantial knowledge gap in the field, and further research is needed for nurses to feel more confident working with patients with psychiatric diagnoses in somatic care. / Personer med psykiatriska sjukdomar är ett ökande folkhälsoproblem. I takt med utvecklingen blir det vanligare att patienter med psykiatriska diagnoser även blir somatiskt sjuka. Sjuksköterskor i den somatiska vården möter därmed ofta patienter med psykiatriska diagnoser i deras arbete. Sjuksköterskan ska bemöta, vårda och behandla patienter enligt de styrdokument och lagar som finns, vilket innebär bland annat att vårda patienten utifrån ett personcentrerat och holistiskt perspektiv. Tidigare forskning visar att sjuksköterskor brister i omvårdnaden av patienter med psykiatrisk och somatisk samsjuklighet, vilket kan bero på kunskapsbrist, rädsla och organisatoriska barriärer. Syftet med examensarbetet är att belysa sjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter med psykiatriska diagnoser inom somatisk vård. En litteraturbaserad studie med kvalitativ metod där åtta vetenskapliga artiklar inkluderades och analyserades utifrån Fribergs femstegsmodell för att undersöka sjuksköterskors subjektiva erfarenheter, känslor och tankar. Resultatet delas upp i tre teman: Sjuksköterskans personliga utmaningar, organisatoriska barriärer och stigmatisering. Samtliga teman går hand i hand och påverkar varandra. Sjuksköterskans personliga utmaningar innefattar rädsla, oro, kunskapsbrist och bristande förtroende för patienter med psykiatriska diagnoser. Rädslan visar sig främst då sjuksköterskan känner att de inte har kontroll över situationen. Detta går hand i hand med den kunskapsbrist som sjuksköterskorna vittnar om. Organisatoriska barriärer i form av otillräcklig teamsamverkan är också bidragande faktorer till svårigheter vid vårdande av somatisk och psykiatrisk samsjuklighet. Den stigmatiserande bild som finns i samhället av personer med psykiatriska diagnoser påverkar patientens möte med vården negativt då förutfattade meningar från sjuksköterskan existerar.  Slutsatsen indikerar på att sjuksköterskor upplever stor osäkerhet vid vårdande av patienter med psykiatriska diagnoser inom somatisk vård. Kunskapsluckan inom området är stor och ytterligare forskning behövs för att sjuksköterskor ska bli trygga i att arbeta utifrån problemområdet.

Background: Drug utilisation among the elderly is complex due to multiplemorbidities, extensive drug utilisation and an increased sensitivity to drugs. One of the most common drug groups utilised in this population is psychotropic drugs, which include antipsychotics, anxiolytics, hypnotics, and antidepressants. In appropriat eutilisation of drugs among the elderly is an issue of great public health importance. Aims: The overall aim of this thesis is to assess and analyse potentially in appropriat eutilisation of psychotropic drugs among the elderly in Sweden. The specific aims are to assess to what extent the indicator “concurrent use of three or more psychotropic drugs”captures the utilisation of Potentially Inappropriate Psychotropics (PIP) among theelderly, and to analyse potentially inappropriate utilisation of psychotropic drugs inrelation to time, mental disorders, institutionalisation, and socioeconomic determinants among the elderly in Sweden. Methods: Data from individual-based registers on dispensed drugs and socioeconomic determinants in 2006, the Gothenburg 95+ Study (1996-1998), and aggregated drug sales statistics from 2000-2008 were used. The agreement between the two indicators“concurrent use of three or more psychotropic drugs” and PIP was assessed. Utilisationof psychotropic drugs and PIP was assessed in relation to mental disorders and institutionalisation among the 95-year olds, and in relation to socioeconomic determinants among individuals aged 75 years and older. Further, trends over time inutilisation of PIP and recommended drugs were analysed. Results: During 2006, about half of the elderly aged 75 years and older utilised psychotropic drugs and one fifth of all elderly utilised PIP. One fourth of individualsutilising PIP were captured by the indicator “concurrent use of three or morepsychotropic drugs”. In 1996-1998, less than one tenth of the 95-year olds with depression utilised antidepressants, while hypnotics and anxiolytics were more common. Individuals with low income and the non-married were more likely to utilise PIP compared to those with high income and the married, respectively. During 2000-2008, utilisation of PIP decreased and utilisation of recommended psychotropic drugs increased. Conclusions: There are substantial problems in the utilisation of psychotropic drugsamong the elderly. This thesis found that the agreement between two indicators of inappropriate psychotropic drug utilisation was poor, which emphasises the importance of choosing relevant indicators. The findings also show socioeconomic inequities inpsychotropic drug utilisation among the elderly, a low utilisation of antidepressants among 95-year olds diagnosed with depression, and a trend towards the utilisation of recommended rather than inappropriate psychotropic drugs among the elderly / Bakgrund: Användning av läkemedel bland äldre är komplicerat på grund avmultisjuklighet, användning av flera läkemedel och en ökad känslighet för läkemedel.En av de vanligaste läkemedelsgrupperna hos äldre är psykofarmaka, som inkluderarantipsykotika, ångestdämpande, sömnmedel och antidepressiva läkemedel. Olämpliganvändning av läkemedel bland äldre är ett betydande folkhälsoproblem. Syfte: Det övergripande syftet med avhandlingen är att beskriva och analyserapotentiellt olämplig användning av psykofarmaka bland äldre i Sverige. De specifikasyftena är att undersöka i vilken utsträckning indikatorn ”samtidig användning av treeller fler psykofarmaka” fångar användningen av potentiellt olämpliga psykofarmaka(PIP) bland äldre och att analysera potentiellt olämplig användning av psykofarmaka irelation till förändring över tid, psykiatriska diagnoser, boendeform och socioekonomiska determinanter bland äldre i Sverige. Metod: Avhandlingen baseras på data från individbaserade register över läkemedelsköp och socioekonomiska determinanter under 2006, Göteborg 95+ studien (1996-1998)samt aggregerade data över läkemedelsförsäljning under 2000-2008. Överensstämmelsen mellan de två indikatorerna ”samtidig användning av tre eller flerpsykofarmaka” och PIP undersöktes. Användning av psykofarmaka och PIP studerades i relation till psykiatriska diagnoser och boendeform hos 95-åringar och i relation till socioekonomiska determinanter hos de som var 75 år och äldre. Vidare analyseradesförändring över tid i användning av PIP och rekommenderade psykofarmaka. Resultat: Hälften av alla äldre som var 75 år och äldre använde psykofarmaka under2006 och en femtedel av alla äldre använde PIP. En fjärdedel av individerna somanvände PIP fångades av indikatorn ”samtidig användning av tre eller flerpsykofarmaka”. Bland 95-åringarna med depression år 1996-1998 använde färre än enav tio antidepressiva läkemedel, medan sömnmedel och ångestdämpande läkemedel varvanligare. PIP var vanligare hos de äldre med låg inkomst och bland de som inte vargifta, jämfört med individer med hög inkomst och de gifta. Under 2000-2008 minskade användningen av PIP medan användningen av rekommenderade psykofarmaka ökade. Slutsatser: Det finns fortfarande stora problem i äldres användning av psykofarmaka.Avhandlingen visar en låg överensstämmelse mellan två indikatorer för olämpliganvändning av psykofarmaka, vilket pekar på betydelsen av att välja relevantaindikatorer. Avhandlingen visar också på socioekonomiska ojämlikheter i användningenav psykofarmaka hos äldre, en låg användning av antidepressiva läkemedel bland 95-åringar med depression och en ökning i användningen av rekommenderade istället förolämpliga psykofarmaka bland äldre

Background: Statistics reveal that approximately 10.7% of the global population have mental health disorders. In Sweden, 14% of persons with psychiatric diagnoses have had direct contact with a registered nurse. Based on studies, it is evident that registered nurses experience a lack of knowledge regarding psychiatric diagnoses, which negatively affects their ability to provide person-centered care. Furthermore, there is also a desire among registered nurses for increased knowledge regarding psychiatric diagnoses. The aim of this study was to explore how persons with psychiatric diagnoses experience care as a patient within general health care. Method: A literature review based on qualitative research results was performed and data were analyzed through a content analytical technique. It emerged three themes in the results: (1) Feeling subjected to prejudice, (2) Variations in the quality of support, and (3) Impression of the environment. The themes are presented with two sub-themes each. The participants’ experiences were mostly negative, grounded in discrimination, lack of support and knowledge from caregivers, and stressful surroundings. Conclusion: This study highlights persons with psychiatric diagnoses experiences within the general health care setting. Results can give an insight into how a registered nurse can provide a better person-centered. / Bakgrund: Statistik visar att ungefär 10,7% av världens befolkning har en psykiatrisk diagnos. I Sverige har 14% av personer med psykiatriska diagnoser haft direktkontakt med en grundutbildad sjuksköterska. Tidigare forskning visar att det finns en upplevd kunskapsbrist bland grundutbildade sjuksköterskor angående psykiatriska diagnoser, vilket påverkar deras förmåga att ge personcentrerad vård negativt. Forskning visar även på att det finns en önskan för utökad kunskap om psykiatriska diagnoser bland grundutbildade sjuksköterskor. Syfte: Att utforska hur personer med psykiatriska diagnoser upplever vård som patient inom allmän hälso-och sjukvård. Metod: En litteraturstudie baserade på kvalitativa forskningsresultat utfördes, och data analyserades med en innehållsanalytisk teknik. I resultatet framkom tre teman: (1) Känsla av att vara utsatt för fördomar, (2) Variationer i kvalitén av stöd, och (3) Intryck av omgivningen. Teman presenteras med två underteman var. Upplevelserna var mestadels negativa baserade på diskriminering, brist på stöd och förståelse, samt stressig miljö. Konklusion: Den här litteraturstudien belyser personer med psykiatriska diagnosers upplevelse av vård. Resultatet kan ge en inblick i hur en grundutbildad sjuksköterska kan ge personcentrerad vård.

Förekomsten av psykisk ohälsa bland ensamagerande våldsverkare i Sverige studerades genom en tematisk analys på textdokument. Trettiofem av 70 ensamagerande våldsverkare valdes ut genom ett systematiskt slumpmässigt urval. Textdokumenten innehåller sekretessbelagd information ifrån Polismyndighetens system. Av de undersökta ensamagerande våldsverkarna hade 43 % en psykiatrisk diagnos och tecken på psykisk ohälsa fanns hos 34 %. Resultatet går i linje med internationell forskning som visar att ungefär 40 % av ensamagerande våldsverkare innehar en psykiatrisk diagnos. Sammanfattningsvis i aktuell studie uppvisade 77 % av de ensamagerande våldsverkarna tecken på psykisk ohälsa vilket kan indikera att antalet med psykiatriska diagnoser i studien kan ha underskattats. Således visade studien att psykisk ohälsa är en viktig riskfaktor för våld och Polismyndigheten behöver samverka med andra samhällsaktörer för att kunna förebygga, förhindra och upptäcka brottslighet från ensamagerande våldsverkare. / The frequency of mental illness among lone actors in Sweden were studied through a thematic analysis on textual documents. Thirty-five of 70 lone actors were chosen with a systematic randomized method. The textual documents contain closed source data from The Swedish Police Authority. Of the studied lone actors 43 % had a mental disorder and signs of mental illness were observed in 34 %. The findings are consistent with previous international research that shows that approximately 40 % of lone actors have a mental disorder. In summary current study outlines that 77 % of lone actors in Sweden show signs of mental illness which can indicate that the quantity of mental disorders could have been underestimated. Finally mental illness appears to be an important risk factor for violence and The Swedish Police Authority needs to cooperate with other social actors to be able to prevent and discover violent crimes from future lone actors.