Bakgrund: Barn till föräldrar med svår psykisk eller somatisk sjukdom, med missbruk eller som avlidit, har ökad risk för framtida psykisk ohälsa. Hälso- och sjukvårdslagen samt Patientsäkerhetslagen fick ett tillägg 2010/2011 med syfte att uppmärksamma och stärka gruppen barn som anhöriga. Tilläget i lagen har tagit lång tid att implementera i sjukvården. Syfte: Syftet med denna studie är att beskriva i vilken omfattning distriktssköterskor inom primärvården i Västerbotten identifierar barn till förälder/annan närstående med missbruk, psykisk ohälsa, allvarlig fysisk sjukdom eller när förälder/annan närstående avlider och om dessa barn följs upp med information, råd och stöd. Metod: En omarbetad version av en enkät som använts i en uppsats på Masterprogrammet i hälsovetenskap vid Karlstad universitet användes. Enkäten skickades först ut som webbenkät men på grund av låg svarsfrekvens distribuerades en pappersenkät under distrikssköterskedagarna i Umeå. Studien vände sig till 190 distriktssköterskor på hälsocentraler i Västerbotten, varav 79 deltog. SPSS 23 användes för analysering av materialet. Resultat: Resultatet visar att vetskap om riktlinjer samt utbildning inom området bidrar till att barn som anhöriga identifieras i högre grad. Kunskap om journalföring samt vetskap om riktlinjer är låg och det är få distriktssköterskor som har fått utbildning inom ämnet barn som anhörig.  Slutsats: Utbildning, kunskap om riktlinjer och journalföring är de viktigaste faktorerna för att öka medvetenheten om barn som anhöriga.     Nyckelord: Barn som anhöriga; psykiskt sjuk förälder; somatiskt sjuk förälder; förälder med missbruk; familjefokuserad omvårdnad.

Samhället växer i allt snabbare takt och åldergruppen 80 år eller äldre väntas öka med 76 %mellan åren 2015 och 2035, från cirka 500 000 personer till närmare 890 000. Kombineradetta med en rapport från IVO (Inspektionen för vård och omsorg) om redan nu växandeköer till specifika äldreboenden så förstår man snabbt hur brådskande situationen är ochvarför det behövs fler attraktiva äldreboenden.Denna rapport har uppförts i sammarbete med Kod Arkitekter och på uppdrag av KTH medsyfte att driva utvecklingen av äldreboenden framåt. Detta har gjorts genom att inventera ochanalysera befintliga äldreboendens problem och brister relaterade till fastighetensgestaltning. Vanligt förekommande problem har lyfts fram i rapporten tillsammans medförbättringsförslag. Som del i arbetet har även en undersökning genomförts med syfte attstudera vilka framtida behov och förväntningar som kommer finnas.Resultaten visar på flera gemensamma problem som oftast enkelt hade kunnat undvikasgenom utförligare projektering tillsammans med djupare kunskap inom ämnet. Sett tillframtiden så visar undersökningen hur den invändiga inredningen kontinuerligt måsteuppdateras för att locka hyresgäster. Även boendets utomhusmiljö bör få större fokus dånärhet till naturen är något som värdesätts mycket högt enligt rapportens enkätundersökningoch intervjuer under platsbesök. / Our society is continuously growing and the age-group of 80 years or older is suspected toincrease by 76 % between year 2015 and 2035, from approximately 500 000 persons closer to890 000. This in combination with a report from IVO (Inspektionen för vård och omsorg)about an already growing queue to specific retirement homes and one soon realizes howurgent the situation is and why there is a need of new and attractive retirement homes.This report has been commissioned by Kod Arkitekter and aims to push the development ofretirement homes forward. This has been done by inventory and analysis of existingproblems and shortcomings related to the property and its conformation. Frequentlyoccurring problems have been highlighted together with improvement proposals. As part ofthe work, a survey has also been conducted with the aim of studying future needs andexpectations in regards to retirement homes.The results show several common problems that could most easily have been avoidedaltogether through better planning and with deeper knowledge of the subject. Looking intothe future, the survey shows how the interior decor must constantly be updated in order toattract new tenants. The outdoor environment of the accommodation should also receivefocus as proximity to nature is something we value very high.

Background: The prevalence of psychiatric diagnoses is increasing in society and nurses in somatic care frequently encounter patients with psychiatric diagnoses in their work. Psychiatric- and somatic multimorbidity is common and the nurse is expected to care with aperson-centered and holistic approach for patients in accordance with established documents and laws. Previous research indicates a stigmatization of these patients in society and by the nurses themselves. Aim: The aim of this study was to illustrate nurses’ experiences of caring for patients with psychiatric diagnoses in somatic care. Method: A qualitative literature-based study with eight scientific articles were included and analyzed with Friberg´s description of the five-step model. Results: Three main themes were identified with seven additional subthemes. The nurse’s personal challenges: nurses felt fear and anxiety when caring for patients with psychiatric diagnoses with psychiatric and somatic multimorbidity in a somatic care setting because of the lack of knowledge and trust for the patients. Organizational Barriers: inadequate teamwork and collaboration on and between the units made it difficult. Perceptions of patients: stigmatization and preconceptions by the nurses influenced the care of the patients. Conclusion: It indicates that nurses experience uncertainty in caring for patients with psychiatric diagnoses in somatic care. There is a substantial knowledge gap in the field, and further research is needed for nurses to feel more confident working with patients with psychiatric diagnoses in somatic care. / Personer med psykiatriska sjukdomar är ett ökande folkhälsoproblem. I takt med utvecklingen blir det vanligare att patienter med psykiatriska diagnoser även blir somatiskt sjuka. Sjuksköterskor i den somatiska vården möter därmed ofta patienter med psykiatriska diagnoser i deras arbete. Sjuksköterskan ska bemöta, vårda och behandla patienter enligt de styrdokument och lagar som finns, vilket innebär bland annat att vårda patienten utifrån ett personcentrerat och holistiskt perspektiv. Tidigare forskning visar att sjuksköterskor brister i omvårdnaden av patienter med psykiatrisk och somatisk samsjuklighet, vilket kan bero på kunskapsbrist, rädsla och organisatoriska barriärer. Syftet med examensarbetet är att belysa sjuksköterskors erfarenheter av att vårda patienter med psykiatriska diagnoser inom somatisk vård. En litteraturbaserad studie med kvalitativ metod där åtta vetenskapliga artiklar inkluderades och analyserades utifrån Fribergs femstegsmodell för att undersöka sjuksköterskors subjektiva erfarenheter, känslor och tankar. Resultatet delas upp i tre teman: Sjuksköterskans personliga utmaningar, organisatoriska barriärer och stigmatisering. Samtliga teman går hand i hand och påverkar varandra. Sjuksköterskans personliga utmaningar innefattar rädsla, oro, kunskapsbrist och bristande förtroende för patienter med psykiatriska diagnoser. Rädslan visar sig främst då sjuksköterskan känner att de inte har kontroll över situationen. Detta går hand i hand med den kunskapsbrist som sjuksköterskorna vittnar om. Organisatoriska barriärer i form av otillräcklig teamsamverkan är också bidragande faktorer till svårigheter vid vårdande av somatisk och psykiatrisk samsjuklighet. Den stigmatiserande bild som finns i samhället av personer med psykiatriska diagnoser påverkar patientens möte med vården negativt då förutfattade meningar från sjuksköterskan existerar.  Slutsatsen indikerar på att sjuksköterskor upplever stor osäkerhet vid vårdande av patienter med psykiatriska diagnoser inom somatisk vård. Kunskapsluckan inom området är stor och ytterligare forskning behövs för att sjuksköterskor ska bli trygga i att arbeta utifrån problemområdet.