Barn befinner sig i olika utvecklingsstadier och mognadsnivåer under uppväxten. Att vara barn och anhörig till en sjuk förälder kan skapa oro och osäkerhet, därför är det av vikt att sjuksköterskan stödjer och informerar barnet. Barn har enligt lag rätt att få stöd och information kring sin sjuka förälder. Samtidigt har sjuksköterskan en skyldighet att fånga upp anhörigas behov. Hälsofrämjande familjesamtal hjälper sjuksköterskan att fånga upp barn och individanpassa mötet ur ett barnperspektiv. Att involvera barnet i föräldrarnas vård kan minska risken att barnet utvecklar psykosocial ohälsa. Syftet med denna studie var att beskriva sjuksköterskans möte med barn som anhöriga. Studien utgörs av en litteraturöversikt som bygger på åtta artiklar. Artiklarna analyserades enligt Fribergs mall och tre teman och tio subteman bildades; Att möta barn är en utmaning, En stödjande organisation och En stödjande kommunikation. Resultatet visar på kunskapsbrist gällande barns utvecklingsstadier samt avsaknad av rutiner och riktlinjer för att synliggöra och möta barn som anhöriga. Sjuksköterskor upplever att det är en utmaning att möta tonåringar. Barn har behov av att bli involverade i sin förälders vård för att känna välbefinnande, dock kan föräldrarna hindra sina barn i tron om att skydda dem. Stöd från kollegor är en viktig del av sjuksköterskans arbete, även i form av en kunnig kollega så kallad barnrepresentant som fungerar som en resurs i arbetet med barn som anhöriga. Diskussionen innefattar bristen på kunskap, barns delaktighet, rutiner och riktlinjer samt sjuksköterskans möjlighet till reflektion.

Sjuksköterskor inom den palliativa vården möter ständigt anhöriga och barn som anhöriga. Barn som har en svårt sjuk förälder i det palliativa skedet är i stort behov av stöd och information. Det ligger på sjuksköterskans ansvarsområde att vara en samtalspartner och att arbeta utifrån ett etiskt perspektiv. Syftet med denna studie var att belysa sjuksköterskans upplevelse av att möta barn som anhöriga inom palliativ vård. Studien bygger på en litteratur med en kvalitativ ansats där sex stycken artiklar har utgjort grunden för litteraturöversikt. Resultatet visar på vikten av att skapa relationer med patienten och de anhöriga, olika utmaningar som sjuksköterskan möter samt organisatoriska förutsättningar för sjuksköterskan att jobba utefter. När barn är med i bilden kan situationen kännas komplicerad för sjuksköterskan och sjuksköterskan undviker mötet med barn på grund av okunskap och strukturella begränsningar. Sjuksköterskan saknar kunskap i hur barn ska bemötas och om barns behov av information och stöd. Sjuksköterskan saknar även kunskap i att barnet är sjuksköterskans ansvarsområde. På grund av olika strukturella förhållanden bland annat på grund av tidsbrist så tas inte barnets perspektiv i beaktning. I vissa fall är det föräldrarna som hindrar sjuksköterskan från att involvera barnet och ge barnet information.

Bakgrund: Barn till föräldrar med svår psykisk eller somatisk sjukdom, med missbruk eller som avlidit, har ökad risk för framtida psykisk ohälsa. Hälso- och sjukvårdslagen samt Patientsäkerhetslagen fick ett tillägg 2010/2011 med syfte att uppmärksamma och stärka gruppen barn som anhöriga. Tilläget i lagen har tagit lång tid att implementera i sjukvården. Syfte: Syftet med denna studie är att beskriva i vilken omfattning distriktssköterskor inom primärvården i Västerbotten identifierar barn till förälder/annan närstående med missbruk, psykisk ohälsa, allvarlig fysisk sjukdom eller när förälder/annan närstående avlider och om dessa barn följs upp med information, råd och stöd. Metod: En omarbetad version av en enkät som använts i en uppsats på Masterprogrammet i hälsovetenskap vid Karlstad universitet användes. Enkäten skickades först ut som webbenkät men på grund av låg svarsfrekvens distribuerades en pappersenkät under distrikssköterskedagarna i Umeå. Studien vände sig till 190 distriktssköterskor på hälsocentraler i Västerbotten, varav 79 deltog. SPSS 23 användes för analysering av materialet. Resultat: Resultatet visar att vetskap om riktlinjer samt utbildning inom området bidrar till att barn som anhöriga identifieras i högre grad. Kunskap om journalföring samt vetskap om riktlinjer är låg och det är få distriktssköterskor som har fått utbildning inom ämnet barn som anhörig.  Slutsats: Utbildning, kunskap om riktlinjer och journalföring är de viktigaste faktorerna för att öka medvetenheten om barn som anhöriga.     Nyckelord: Barn som anhöriga; psykiskt sjuk förälder; somatiskt sjuk förälder; förälder med missbruk; familjefokuserad omvårdnad.

Bakgrund: Enligt svensk lag ansvarar sjuksköterskor för att identifiera, informera, ge råd och stöd till barn som är anhöriga till patienter med cancersjukdom. Sjuksköterskor ansvarar för att kommunikation med barn anpassas efter deras ålder och mognad. Kommunikation ska ske på ett empatiskt, lyhört och respektfullt sätt. Barn och föräldrar uppger att sjuksköterskor besitter otillräcklig kompetens i kommunikation för att tillgodose omvårdnadsbehovet hos barn som är anhöriga. Kommunikation beskrivs vara en förutsättning för familjefokuserad omvårdnad. Syfte: Syftet var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att kommunicera med barn som är anhöriga till patienter med cancersjukdom. Metod: En allmän litteraturöversikt med kvalitativ ansats. Studien baseras på sex vetenskapliga artiklar som analyserades enligt Fribergs analysmodell. Resultat: Efter analys av artiklarnas resultat kunde fem huvudkategorier identifieras med Att inte se sitt ansvar, Att bli emotionell påverkad, Att kunskapsbrist är en begränsning, Att barn utesluts och Att det behövs rätt förutsättningar. Slutsats: Sjuksköterskor upplevde att det inte var deras ansvar att kommunicera med barn som är anhöriga till patienter med cancersjukdom och att barn uteslöts ur samtalet. Kunskapsbrist begränsade kommunikationen och kompetensutveckling är en förutsättning för att kommunikation ska fungera. Sjuksköterskor upplevde även känslomässig påfrestning i interaktionen med barn.

Bakgrund: Inom hälso- och sjukvård är barn som anhöriga en grupp som tenderar att förbises och falla mellan stolarna. Sjuksköterskors primära arbetsuppgift är att vårda patienter vilket innebär att behov hos barn som anhöriga indirekt riskerar att nedprioriteras i förhållande till detta. Exkludering kan även ske medvetet av olika anledningar, exempelvis för att skydda barn. Dock påverkas barn som exkluderas ofta negativt och löper ökad risk att drabbas av psykisk ohälsa senare i livet relaterat till detta. Syfte: Beskriva sjuksköterskors upplevelser av att möta barn som är anhöriga till patienter med allvarlig fysisk sjukdom. Metod: Designen som användes i litteraturstudien var kvalitativ manifest innehållsanalys med induktiv ansats. Resultat: Analysen resulterade i sex slutkategorier; Att inte se barn som sitt ansvar; Erfarenheter, attityder, samarbete och miljö påverkar mötet med barn; Tonåringar är en utmanande grupp att bemöta; Utmaningar och fördelar med att involvera barn i föräldrars vård; Bristande kompetens och behov av stöd och vägledning; Individanpassa mötet och ge utrymme för reaktioner. Slutsats: Inom hälso- och sjukvård upplever sjuksköterskor bristande kunskap och erfarenhet gällande att möta barn som anhöriga. Detta medför svårigheter att identifiera behov hos barn i tillräcklig utsträckning, vilket även ökar risken för uppkomst av psykisk ohälsa. Som sjuksköterska är det viktigt med ett aktivt medvetet förhållningssätt för att öka barns delaktighet i vården samt tillgodogöra sig den kunskap och kompetens som krävs för att synliggöra behov och sätta in lämpliga åtgärder i tid. Detta är av betydelse för att öka barns hälsa och välbefinnande relaterat till att vara anhörig till en sjuk förälder.

Tidigare forskning gällande barn som förlorat en förälder genom dödsfall pekar på att det finns tydliga tendenser att fokus ofta läggs på den kvarvarande föräldern och att barnet många gånger kommer i skymundan eller glöms bort. Syftet med studien är att undersöka professionellas uppfattningar och yrkeserfarenheter om barns behov av stödinsatser då en förälder avlidit. Studiens teoretiska ansatser är; det salutogena perspektivet, ”den nya barndomssociologin” samt den konstruktivistiska struktureringsteorin. Metoden fenomenografi har använts för att fånga professionellas uppfattningar och materialet har samlats in genom sju semistrukturerade intervjuer. Resultatet och slutsatserna visar att professionella utgår från någon form av modell i sitt arbete och modellen vägleder den professionelle i hur barnet kan få information, råd och stöd. Barnets behov av stöd är oftast att finna nya strategier, för att hantera sin vardag och för att skapa en identitet utan ena föräldern. Olika stödinsatser kan hjälpa barnet att avdramatisera och normalisera sina känslor då en förälder avlidit. Ambitionen för de professionella är att lyssna till det enskilda barnet och dennes familjesituation. Detta eftersom barn inte är en homogen grupp och för att på bästa sätt tillmötesgå det behov av stöd det enskilda barnet har. Det viktigaste är att barnet inte upplever att denne även förlorar närvaron och omsorgen från den kvarvarande föräldern genom förälderns egen sorgebearbetning. / Previous research of children with parental loss shows visible tendencies that focus is on remaining parent and that the child easily tends to fall in shadow or becomes forgotten. The study aims to investigate professional´s views and experiences of children´s needs for support when losing a parent. The theoretical views of the study are; the perspective of salutogenic, ”the new sociology of childhood” and the theory of structuration in a constructive perspective. The study was performed with a phenomenographic methodological approach to capture professional´s views and experiences and the material consists of seven semi-structured interviews. The result and conclusions shows that professionals proceed from some kind of model in their work and the model then guide the professionals in giving information, support and advice to the child. The child´s needs of support is mainly to find new strategies to deal with everyday life and the creation of identity when losing a parent. Different inputs of supports can help the child to defuse and normalise their expression of emotions in losing a parent. The ambition of the professionals is to listen to the child in order to meet each individual child and his/hers family situation, since children are not an homogenous group, their needs also vary. Most important is that the child doesn´t feel that he/she also is losing the remaining parent´s attendance and caring for him/her, through the parent´s own grieving process.

Abstract Title: Daughters experience of growing up with a mother with eating disorder   Authors: Malin Schelin and Caroline Westberger   Daughters risk negative identity development if they grow up with mothers with EA. Previous research shows how children of parents with mental illness easily are forgotten. This thesis investigates daughters experience of growing up with mothers with eating disorder (EA) and if and how their identity development got affected. A qualitative text analysis was carried out of six newspaper articles and nine chat posts from four chat forums. The articles and the posts were written from the daughters perspective. The result showed that the daughters felt forgotten. That they took an adult responsibility for themselves and their mothers, several of the daughters wished that they would have been given information of the mothers illness. The daughters emphasized a feeling of guilt and several of them have developed an EA. They describe that they handled their upbringing by increasing the distance to their mother, and by defining the mother's disease differently. / Sammanfattning Titel: Döttrars upplevelse av uppväxten med en mamma med ätstörning   Författare: Malin Schelin and Caroline Westberger   Döttrar riskerar negativ identitetsutveckling om de växer upp med en mamma med ätstörning. Tidigare forskning har uppmärksammat hur barn till föräldrar med psykisk ohälsa bortprioriteras. Uppsatsens syfte var att undersöka döttrars upplevelse av uppväxten med en mamma med ätstörning samt om och hur döttrarnas identitetsutveckling påverkats. En kvalitativ textanalys genomfördes av sex tidningsartiklar och nio chattinlägg från fyra chattforum. Både tidningsartiklarna och chattinläggen var skrivna utifrån döttrarnas perspektiv. I resultatet framkom att döttrarna upplevt sig bortglömda och att de tog ett vuxenansvar för sig själva och sin mamma. Flera av döttrarna önskade att vuxna i deras närhet gett dem information om mödrarnas sjukdom. Döttrarna framhåller en stark skuld och flera av dem har själva utvecklat en ätstörning. En del av döttrarna beskriver att de hanterat sin uppväxt dels genom att öka distansen till sin mamma, dels genom att definiera mammans sjukdom på ett annorlunda sätt.

The mandate of the National Board of Health and Welfare and The National Competence Center for Relatives, Nka, includes producing and disseminating knowledge about children as next of kin and young carers. They play a central role in disseminating information within the field. The aim of this study is to investigate how they communicate information in this domain. A qualitative content analysis was conducted, and framing theory was used to explore the issue. The empirical data consists of 48 publications that the National Board of Health and Welfare and Nka have released in the field. The study’s findings suggest ways to improve the communication of this information by avoiding certain frames. Frames of economy, comparison, powerlessness, moralization, and impact have been identified in the empirical data. It appears that the use of an economic frame is more common when communicating information about children as next of kin to parents with mental illness or substance abuse. Furthermore, a moralizing frame is used to describe families as “well-functioning”. Keywords: children as relatives, children as next of kin, young carers, framing theory

A lot of children grow up in families with a parent suffering from mental or physical illness, a substance abuse or with a diseased parent. Being a next of kin can result in various health risks, struggles in school and in social life. This study aims to examine professionals’ experiences of working with children as next of kin. The study is based on a qualitative, inductive premise with a sample of fourteen people from eight different municipalities in Sweden. The participants were chosen through means of convenience sampling and the analysis was performed using thematic analysis. The results highlight important conditions for municipalities work with children as next of kin: proper framework, organizational prerequisites, and knowledge. The study offering a new perspective on children as next of kin, which is to consider children as carers using Twigg and Atkin’s (1994) model. The study concludes that children as next of kin need to be considered as carers to be properly recognized in their role and in extension offered support. Therefore, there is a need to recognize this group of children both in law and in policies. It requires organizational commitment, intermunicipal cooperation as well as clear routines in different functions of society. Lastly, this study concludes that awareness of and knowledge regarding children as next of kin, and what support they require, need to be more comprehensive in all parts of society. / Många barn växer upp med en förälder med psykisk eller fysisk sjukdom, ett missbruk eller med en förälder som avlider. Anhörigskapet kan föra med sig risker för barnets hälsa, skolgång och sociala liv. Denna studie ämnar undersöka yrkesverksammas upplevelser och erfarenheter av arbete med barn som anhöriga. Studien utgår från en kvalitativ, induktiv ansats där fjorton personer från åtta olika kommuner i Sverige utgör urvalet. Intervjupersonerna valdes utifrån ett målinriktat bekvämlighetsurval och materialet har analyserats utifrån tematisk analys. Resultatet visar på viktiga förutsättningar för kommunernas arbete med barn som anhöriga: tydliga ramar, organisatoriska förutsättningar och kunskapsbildning. Studien bidrar med ett nytt sätt att se på barn som anhöriga, nämligen att betrakta barn som just anhöriga utifrån användandet av Twigg och Atkins (1994) teori om anhörigskap. Studien konkluderar att barn som anhöriga behöver betraktas som just anhöriga för att synliggöras och erbjudas stöd. För detta krävs ett erkännande av gruppen i lagstiftning och i styrdokument. Det krävs organisatoriskt engagemang, gränsöverskridande samverkan samt tydliga rutiner och riktlinjer för hur barn ska uppmärksammas i olika verksamheter. Slutligen fastslås att medvetenhet och kunskap om barn som anhöriga och vilket stöd de kan få behöver bli mer omfattande på alla nivåer i samhället.