Studiens syfte har varit att undersöka hur musiklärare inom kulturskolan upplever agens, det vill säga vilket handlingsutrymme de upplever sig ha i förhållande till de strukturer som påverkar deras arbetssituation. Datainsamlingen har skett genom kvalitativa intervjuer med fyra lärare som arbetar på kommunala kulturskolor. Empirin har analyserats med hjälp av kritisk diskursanalys där ett antal diskurser har utkristalliserats. Dessa har använts för att visa hur individuell och kollektiv agens kommer till uttryck hos informanterna. Lärarna beskriver sig själva ur en eldsjälsdiskurs där de brinner för att bygga relationer och musicera med eleverna. De visar på en hög individuell agens i arbetet med eleverna, men deras agens sänks i förhållande till undermåliga arbetsvillkor som går att hänvisa till en liberal diskurs vilken påverkar lärarnas arbetstider, lokaler och deras administrativa arbete. Studien visar hur eldsjälsdiskursen stundtals faller över till att bli en martyrdiskurs då lärarna upplevs falla mellan stolarna, med ett martyrskap som enda utväg för att hantera en stundtals ohållbar arbetssituation. Den kollektiva agensen upplevs som låg då det gemensamma utvecklingsarbetet sällan har möjlighet att ta plats via formella eller informella möten hos personalen. Det beror delvis på den liberala diskursen men också på den så kallade status quo-diskursen som tar sig uttryck genom kollegor som har svårt för samarbete och låg initiativförmåga. Av studiens resultat går det att konstatera att kulturskolan har svårt att bemöta de marknadsprinciper som kommer ur den liberala diskursen och att det krävs en tydligare riktning i kulturskolans arbete för att förbättra lärarnas arbetssituation och främja det pedagogiska arbetet och det gemensamma utvecklingsarbetet.

"Consider two people having a face-to-face conversation. They sometimes listen, sometimes talk, and sometimes interrupt each other. They use facial expressions to signal that they are confused. They point at objects. They jump from topic to topic opportunistically. When another acquaintance walks by, they nod and say hello. All the while they have other concerns on their mind, such as not missing the meeting that starts in 10 minutes. Like many other humans behaviors, these are not easy to replicate in artificial agents. In this work we look into the design requirements of an embodied agent that can participate in such natural conversations in a mixed-initiative, multi-modal setting. Such an agent needs to understand participating in a conversation is not merely a matter of sending a message and then waiting to receive a response -- both partners are simultaneously active at all times. This agent should be able to deal with different, sometimes conflicting goals, and be always ready to address events that may interrupt the current topic of conversation. To address those requirements, we have created a modular architecture that includes distributed functional units that compete with each other to gain control over available resources. Each of these units, called a schema, has its own sense- think-act cycle. In the field of robotics, this design is often referred to as "behavior-based" or "schema-based." The major contribution of this work is merging behavior-based robotics with plan- based human-computer interaction."

I denna kvalitativa intervjustudie undersöks barns inflytande och delaktighet i samlingen utifrån barns och förskollärares reflektioner. Syftet med studien var att undersöka barns och förskollärares tankar om samlingen med fokus på inflytande och delaktighet.   Datainsamlingsmetoder som använts för studien har varit kvalitativa semistrukturerade intervjuer, där öppna frågor har ställts till förskollärare och barn. I studien har fem förskollärare och åtta barn intervjuats från två kommunala förskolor och en privat förskola. Studien bygger på det barndomssociologiska perspektivet och utifrån studiens centrala begrepp har agens, aktörskap, barns perspektiv och barnperspektiv samt transkribering av de kvalitativa semistrukturerade intervjuerna, tematisk analys och Shiers delaktighetstrappa analyserats gällande resultatet.   Resultaten i delstudierna visar att barnen ges möjlighet till delaktighet och inflytande i samlingen, men att den begränsas av förskollärarna då det är förskollärarna som planerar samlingarna och dess innehåll i förskolan. Förskolläraren planerar utifrån barnens intresse och tankar. De vetenskapliga texterna som vi funnit visar liknande resultat som studiens resultat, barn ges möjlighet till delaktighet och inflytande men det är den vuxne som kan möjliggöra för delaktighet och inflytande.

Syftet med denna studie är att utifrån ett barndomssociologiskt perspektiv synliggöra hur barns agens möjliggörs eller begränsas i relation till pedagoginitierad högläsning hos de yngsta barnen i förskolan och diskutera det i relation till åldersmaktordning. Frågeställningarna som besvaras inom studien är ”På vilka sätt möjliggörs eller begränsas yngre barns agens i relation till högläsning i förskolan?” och ”Hur kan yngre barns agens relateras till åldersmaktordning mellan barn och pedagog vid högläsning?”. Insamlandet av material till studien har skett genom kvalitativa observationer som har dokumenterats med hjälp av papper och penna. Insamlandet av materialet genomfördes på en förskola med barn inom åldersgruppen 1-2 år. För att analysera det insamlade materialet har barndomssociologi som teori legat till grund. De barndomssociologiska begreppen agens och åldersmaktordning har använts som analytiska begrepp. De huvudsakliga resultaten av studien visar att barnens agens möjliggörs under högläsning genom att de aktivt samtalar om och pekar på bokens bilder samt påverkar sin egen situation genom att lämna platsen för högläsning för att exempelvis hämta leksaker. Resultaten av studien visar även att barnens agens begränsas genom att pedagogerna styr samtalet som sker under högläsningen samt bestämmer över boken som föremål. I relation till åldersmaktordning framkommer det att barn och vuxna har olika roller och förväntningar under högläsningen samt att det är de vuxna som sätter ramarna för vad som är betydelsefullt för barnen att ägna sig åt när högläsningen pågår.

In history there are cases of epidemics, which often reduced the human population more than war conflicts ever did. A typical example is the Spanish flu epidemic during the 1st World War. It is generally known that a large portion of our population lacks sufficient knowledge on the very dangerous diseases, which can be misused by bioterrorists. People underestimate the threat and often they don?t even have any idea how to protect themselves against biological agents or what to do in the event of a possible attack. I have chosen this issue as the topic of my diploma work as I consider the current situation of the inhabitant?s awareness of this issue as unsatisfactory. The objective of my work is to define epidemiologically serious diseases, which are suitable for misuse within the bioterrorists? actions, to focus on their diagnostics, treatment and prevention. On the basis of studying expert literature and consultations I have proposed preventative measures and instructions what to do in the event of a possible risk of attack by biological warfare agents and subsequently I created two types of information leaflets for the wide public. At the same time I handed over these two information leaflets for an expert assessment to a legal office to make sure that they do not fulfil the state of facts of a criminal offence of spreading a haux. The result is an opinion that the leaflet with general information may be used to increase peoples' awareness on the preventative protection against the possible risk of attack or misuse of biological agents. The second leaflet with the detailed information may only be used for the purpose of this diploma work, or possibly for training purposes of cooperation of the Integrated Emergency Services and the inhabitants in the given area.

Den här uppsatsen handlar om Kristina Lugns poesi, de kvinnokroppar som befolkar hennes dikter och hur deras agerande kan läsas utifrån grotesk och queer teori. Jag skapar en queerfeministisk figuration, döper henne till Den kvinnliga grotesken och låter henne ta kropp i dikterna. Hon spinner trådar mellan teorierna, dikterna och yttervärlden. Metoden jag använder mig av är tematisk närläsning, med en bas av situerad kunskap enligt Donna Haraway. Med hjälp av de redskapen delar jag upp materialet i fyra tematiska delar; den stympade kroppen, den läckande kroppen, den trånande kroppen, och den djuriska kroppen. Mitt syfte är att utifrån grotesk och queer teori läsa hur kvinnokropparna i Kristina Lugns poesi agerar, och undersöka om agerandet representerar strategier för frigörelse från normativ kvinnlighet. / This essay concerns itself with the poetry of Kristina Lugn, the female bodies that inhabit her poems, and how their behaviour can be interpreted via grotesque and queer theory. Within, I create a queer-feminist figuration, I name her The female grotesque and finally let her corporealise in the poems. She spins threads between the different bodies of theory, the poems and society. The method is thematic close-reading, with a base of situated knowledge according to Donna Haraway. Using these tools I split up the material into four distinct thematical parts; the mutilated body, the leaking body, the yearning body and the animal body. My aim is to employ grotesque and queer theories in a reading of the female bodies in Kristina Lugns poetry and investigate whether their actions can be seen as representative of strategies for liberation from normative femininity.

Uppsatsen presenterar attityder och förhållningssätt gentemot tillfälliga äktenskap inom shiitisk islam hos sex svensk-iranska kvinnor. Empirin i uppsatsen bygger i huvudsak på fem djupintervjuer som genomfördes under hösten 2015. Med hjälp av begreppen orientalism, genus och agens som teoretiska och analytiska verktyg försöker jag i uppsatsen begripliggöra kvinnornas berättelser om tillfälliga äktenskap.

Syftet med denna studie är att undersöka och analysera förskollärares beskrivningar av hur återbruksmaterial kan relateras till hållbar utveckling i förskolans praktik utifrån posthumanistiska begrepp. Studiens syfte utgör även studiens frågeställning som är följande; hur kan återbruksmaterial relateras till hållbar utveckling samt analyseras utifrån de posthumanistiska begreppen agens och materialitet med utgångspunkt i förskollärares beskrivningar. Studiens teoretiska utgångspunkt är det posthumanistiska perspektivet där människa som materialitet samt icke-mänskliga materialiteter anses vara ömsesidigt beroende av varandra. Ur detta perspektiv är agens något som uppstår materialiteter emellan och de blir i denna bemärkelse påverkande agenter för hållbar utveckling. En kvalitativ forskningsmetod har tillämpats för insamling av data och möjliggjordes genom semistrukturerade intervjuer med yrkesverksamma förskollärare. Resultatet av studien tyder på att arbetet med återbruksmaterial relaterat till hållbar utveckling kan uppfattas stort och komplext samt att det krävs kunskap om materialet och dess påverkan. En slutsats av resultatet är att arbetet med återbruksmaterial kan påverka hållbar utveckling positivt med hjälp av kompetent personal både på förskolorna och på det lokala återanvändningscentret. I relation till den posthumanistiska teorin kan återbruksmaterialet och människan som ömsesidigt beroende materialiteter tillsammans agera som agenter för en hållbar utveckling.

Denna studie syftar till att undersöka hur förskollärare beskriver sitt arbete med digitala verktyg i verksamheten, samt vilken betydelse de upplever att digitala verktyg har för barns utveckling och lärande i förskolan. Studiens ansats är kvalitativ med semistrukturerade intervjuer som insamlingsmetod. Empirin baserades på åtta yrkesverksamma förskollärares subjektiva uppfattningar kring digitala verktyg. Studien utgick från ett posthumanistiskt perspektiv för att undersöka sambandet mellan digitala verktyg och vilka effekter som detta skapar, och beskrivs som ett ömsesidigt samkonstituerande ur ett posthumanistiskt perspektiv. Studiens resultat synliggjorde en osäkerhet kring förskollärares kompetens och på vilket sätt digitala verktyg kan tillämpas i undervisningen. Sammanfattningsvis framgick det att förskollärare har en övervägande positiv inställning till användningen av digitala verktyg. Förskollärare uttrycker att digitala verktyg får betydelse i undervisning genom att läromedlet används i ett pedagogiskt syfte och kompletteras av analogt material.

Bakgrund: Måltiden är en central del i förskolans verksamhet och är en aktivitet som alla barn på förskolan deltar i. Tidigare forskning har visat att barn bör få vara delaktiga och självständiga i sin vardag och måltiden är en stor del av förskolans vardag som barnen bör inkluderas i. Syfte: Syftet är att bidra med kunskap om hur barn agerar självständigt under måltiden och hur pedagogerna påverkar barns möjlighet att vara självständiga och delaktiga under måltiden. Metod: Den metod som har använts i denna studie är icke-deltagande observation för att på ett så opåverkat sätt som möjligt kunna urskilja hur pedagoger arbetar för att främja självständighet och delaktighet för barnen under måltiden. Resultat: Studiens resultat framhäver hur ansvarstagande barnen är under måltiden och hur de inte alltid är beroende av pedagogerna för att äta sina måltider. Resultatet framhäver också hur pedagogerna i vissa fall kan ge en hjälpande eller en stjälpande hand till barnen under måltiden.