Den här uppsatsen handlar om Kristina Lugns poesi, de kvinnokroppar som befolkar hennes dikter och hur deras agerande kan läsas utifrån grotesk och queer teori. Jag skapar en queerfeministisk figuration, döper henne till Den kvinnliga grotesken och låter henne ta kropp i dikterna. Hon spinner trådar mellan teorierna, dikterna och yttervärlden. Metoden jag använder mig av är tematisk närläsning, med en bas av situerad kunskap enligt Donna Haraway. Med hjälp av de redskapen delar jag upp materialet i fyra tematiska delar; den stympade kroppen, den läckande kroppen, den trånande kroppen, och den djuriska kroppen. Mitt syfte är att utifrån grotesk och queer teori läsa hur kvinnokropparna i Kristina Lugns poesi agerar, och undersöka om agerandet representerar strategier för frigörelse från normativ kvinnlighet. / This essay concerns itself with the poetry of Kristina Lugn, the female bodies that inhabit her poems, and how their behaviour can be interpreted via grotesque and queer theory. Within, I create a queer-feminist figuration, I name her The female grotesque and finally let her corporealise in the poems. She spins threads between the different bodies of theory, the poems and society. The method is thematic close-reading, with a base of situated knowledge according to Donna Haraway. Using these tools I split up the material into four distinct thematical parts; the mutilated body, the leaking body, the yearning body and the animal body. My aim is to employ grotesque and queer theories in a reading of the female bodies in Kristina Lugns poetry and investigate whether their actions can be seen as representative of strategies for liberation from normative femininity.

<p>Kristina Lugn debuterade 1972 med diktsamlingen Om jag inte och fick sitt genombrott 1983 med samlingen Bekantskap önskas med äldre bildad herre. Däremellan gavs samlingarna Till min man, om han kunde läsa (1976), Döda honom! (1978), Om ni hör ett skott... (1979) och Percy Wennerfors (1982) ut. Efter genombrottsdiktsamlingen kom Hundstunden (1989) och slutligen Hej då ha det så bra! (2003). Hon har även skrivit flera dramatiska verk och driver sedan 1997 teatern Brunnsgatan 4 i Stockholm. Hennes poesi kan förknippas med drag av melankoli, våldsam ångest och dess dramatiska uttryck för dödslängtan. Sorg, mani, fobi och ångest blandas med fysiska men och problem. Den inre oron verkar tränga utåt, agera fram tills den nästan framstår som vansinne, galenskap. Hennes lyriksamlingar har alla dessa motiv och drag gemensamt från debuten 1972 till den senaste som kom ut 2003. </p><p> Det finns relativt lite forskning om Kristina Lugns lyrik, trots att det finns en del skrivet om hennes dramatik. Inom lyriken har man bland annat tidigare tittat på Lugns plats som skald i offentligheten och studerat hennes ironiska och groteska drag. Det har också uppmärksammats från flera håll att relationerna i Lugns dikter är viktiga, men att relationen mellan mor - dotter är den som lyser starkast. I mitt sökande av lämpligt ämne för uppsats fann jag att det som skrivits om Lugns sätt att problematisera genus och könsroller genom att skriva om det kvinnliga diktjagets sjukdomstillstånd, bara nämns som hastigast trots att det är något som återkommer i samtliga diktsamlingar från debuten 1972 till den senaste 2003. Då ämnet nuddats eller berörts har det dykt upp endast i samband med andra studerade ämnen. Lars Elleström berör exempelvis ämnet ytligt i En ironisk historia från Lenngren till Lugn från 2005, då han beskriver ironin i Lugns karakteristiska framställningssätt. </p><p> Mitt syfte med denna uppsats är således att uppmärksamma, ringa in och försöka se sam¬bandet mellan de i Lugns lyrik ständigt återkommande inre dragen av ångest, ensamhet, döds-längtan m.m. och de könsroller som vi människor ständigt inordnas i. Mitt huvudsyfte är att försöka ta reda på om de kvinnliga diktjagen i sina stereotypa utformningar är sjuka eller spelar sjukrollen, och vad detta möjligen kan ha för mening. Jag inser att uppsatsen skulle vinna på att ha en i analysen bearbetning utifrån endast en tes om varför diktjagen är sjuka, galna. Möjligtvis är det å ena sidan i en koncentrerad form lättare att strukturera uppsatsen och ta ut ordentliga svar, å andra sidan menar jag att uppsatsen med sin bredd och många angreppsvinklar kan ge en bredare förståelse för både kvinnorollen och sjukrollen i Kristina Lugns lyrik. Jag hoppas att arbetet snarare kan ses som en presentation av både Lugns lyrik, hennes motiv och tema, än en uppsats med definitiva svar.</p><p> Jag använder i min uppsats främst Karin Johannissons två böcker Den mörka kontinenten. Kvinnan, medicinen och fin- de- siècle (1994) och Kroppens tunna skal. Sex essäer om kropp, historia och kultur (1997) för att kunna peka på det idéhistoriska sjukdomsperspektivet, där tanken om ”jaget, kroppen och samhället” figurerar. Johannisson skriver i Den mörka kontinenten. Kvinnan, medicinen och fin- de- siècle från 1994 att ”[k]vinnosjukligheten illustrerar de starka sambanden mellan samhället, kroppen och jaget.” </p><p> Johannissons perspektiv är idéhistoriskt med feministiska drag. Jag tar tillvara olika utgångspunkter från Johannissons verk och utvecklar egna tankar utifrån dem för att applicera på Lugns lyrik. Den feministiska utgångspunkten hämtar jag från teorier av Yvonne Hirdman i boken Genus – om det stabilas föränderliga former (2001), samt från Gilbert och Gubars klassiska bok The madwoman in the attic- The woman writer and the nineteenth-century literary imagination (1979).</p><p> Metoden jag kommer att bruka är närläsning av ett trettiotal utvalda dikter från Kristina Lugns samtliga lyriksamlingar. Anledningen till att jag väljer att nyttja det omfångsrika kompletta utbudet av diktsamlingar är för att starkare kunna bevisa min tes, samt att ge prov på att den tematik och de motiv jag valt för mitt arbete går att spåra och urskilja i samtliga samlingar, något som ger en starkare grund för min slutsats. Jag kommer således inte fokusera på utvecklingen eller titta på hur sjukdoms- och könsrollstematiken förändras genom samlingarna, på grund av uppsatsens komprimerade format. Av tillfälle har det slumpat sig så att den första och sista diktsamlingen inte har lika många citerade dikter som övriga diktsamlingar har i denna uppsats. Dessa två diktsamlingar skiljer sig inte i könsrollstematiken eller i diktjagens sjukdomstillstånd. Jag har helt enkelt valt ut dikter som jag ansett vara tydligast exempel och därmed lämpligast för ändamålet.</p>

Kristina Lugn debuterade 1972 med diktsamlingen Om jag inte och fick sitt genombrott 1983 med samlingen Bekantskap önskas med äldre bildad herre. Däremellan gavs samlingarna Till min man, om han kunde läsa (1976), Döda honom! (1978), Om ni hör ett skott... (1979) och Percy Wennerfors (1982) ut. Efter genombrottsdiktsamlingen kom Hundstunden (1989) och slutligen Hej då ha det så bra! (2003). Hon har även skrivit flera dramatiska verk och driver sedan 1997 teatern Brunnsgatan 4 i Stockholm. Hennes poesi kan förknippas med drag av melankoli, våldsam ångest och dess dramatiska uttryck för dödslängtan. Sorg, mani, fobi och ångest blandas med fysiska men och problem. Den inre oron verkar tränga utåt, agera fram tills den nästan framstår som vansinne, galenskap. Hennes lyriksamlingar har alla dessa motiv och drag gemensamt från debuten 1972 till den senaste som kom ut 2003. Det finns relativt lite forskning om Kristina Lugns lyrik, trots att det finns en del skrivet om hennes dramatik. Inom lyriken har man bland annat tidigare tittat på Lugns plats som skald i offentligheten och studerat hennes ironiska och groteska drag. Det har också uppmärksammats från flera håll att relationerna i Lugns dikter är viktiga, men att relationen mellan mor - dotter är den som lyser starkast. I mitt sökande av lämpligt ämne för uppsats fann jag att det som skrivits om Lugns sätt att problematisera genus och könsroller genom att skriva om det kvinnliga diktjagets sjukdomstillstånd, bara nämns som hastigast trots att det är något som återkommer i samtliga diktsamlingar från debuten 1972 till den senaste 2003. Då ämnet nuddats eller berörts har det dykt upp endast i samband med andra studerade ämnen. Lars Elleström berör exempelvis ämnet ytligt i En ironisk historia från Lenngren till Lugn från 2005, då han beskriver ironin i Lugns karakteristiska framställningssätt. Mitt syfte med denna uppsats är således att uppmärksamma, ringa in och försöka se sam¬bandet mellan de i Lugns lyrik ständigt återkommande inre dragen av ångest, ensamhet, döds-längtan m.m. och de könsroller som vi människor ständigt inordnas i. Mitt huvudsyfte är att försöka ta reda på om de kvinnliga diktjagen i sina stereotypa utformningar är sjuka eller spelar sjukrollen, och vad detta möjligen kan ha för mening. Jag inser att uppsatsen skulle vinna på att ha en i analysen bearbetning utifrån endast en tes om varför diktjagen är sjuka, galna. Möjligtvis är det å ena sidan i en koncentrerad form lättare att strukturera uppsatsen och ta ut ordentliga svar, å andra sidan menar jag att uppsatsen med sin bredd och många angreppsvinklar kan ge en bredare förståelse för både kvinnorollen och sjukrollen i Kristina Lugns lyrik. Jag hoppas att arbetet snarare kan ses som en presentation av både Lugns lyrik, hennes motiv och tema, än en uppsats med definitiva svar. Jag använder i min uppsats främst Karin Johannissons två böcker Den mörka kontinenten. Kvinnan, medicinen och fin- de- siècle (1994) och Kroppens tunna skal. Sex essäer om kropp, historia och kultur (1997) för att kunna peka på det idéhistoriska sjukdomsperspektivet, där tanken om ”jaget, kroppen och samhället” figurerar. Johannisson skriver i Den mörka kontinenten. Kvinnan, medicinen och fin- de- siècle från 1994 att ”[k]vinnosjukligheten illustrerar de starka sambanden mellan samhället, kroppen och jaget.” Johannissons perspektiv är idéhistoriskt med feministiska drag. Jag tar tillvara olika utgångspunkter från Johannissons verk och utvecklar egna tankar utifrån dem för att applicera på Lugns lyrik. Den feministiska utgångspunkten hämtar jag från teorier av Yvonne Hirdman i boken Genus – om det stabilas föränderliga former (2001), samt från Gilbert och Gubars klassiska bok The madwoman in the attic- The woman writer and the nineteenth-century literary imagination (1979). Metoden jag kommer att bruka är närläsning av ett trettiotal utvalda dikter från Kristina Lugns samtliga lyriksamlingar. Anledningen till att jag väljer att nyttja det omfångsrika kompletta utbudet av diktsamlingar är för att starkare kunna bevisa min tes, samt att ge prov på att den tematik och de motiv jag valt för mitt arbete går att spåra och urskilja i samtliga samlingar, något som ger en starkare grund för min slutsats. Jag kommer således inte fokusera på utvecklingen eller titta på hur sjukdoms- och könsrollstematiken förändras genom samlingarna, på grund av uppsatsens komprimerade format. Av tillfälle har det slumpat sig så att den första och sista diktsamlingen inte har lika många citerade dikter som övriga diktsamlingar har i denna uppsats. Dessa två diktsamlingar skiljer sig inte i könsrollstematiken eller i diktjagens sjukdomstillstånd. Jag har helt enkelt valt ut dikter som jag ansett vara tydligast exempel och därmed lämpligast för ändamålet.

This essay examines through narratology how time and space are conveyed to the reader in the play Idlaflickorna by author Kristina Lugn. I seek answers in the text that has no stage directions and no description of characters or the space where the action takes place. The information given about time and space in the dialogue is contradictory. By using Mieke Bals Narratology – Introduction to the Theory of Narrative with focus on the chapters on time and space in story and fabula. I suggest that time is not only a tool to construct the text but the main theme that ties the story together. The contradictory information about where the characters are, create a new space in-between or parallel to the story being told. I have also used Gérard Genettes definition of narrative anachronism to further describe the construction of the story and what effects narrative anachrony has on the fabula.

This essay examines how grief, melancholy and irony interact in the poetry collections Hej då, ha det så bra! (2003) by Kristina Lugn and Det här är hjärtat (2015) by Bodil Malmsten. The authorships have their similarities and differences when it comes to the themes and language of their poetry. In Malmsten’s collection of poetry, grief is more present than usual and for Lugn, the feeling of melancholy is much heavier in this collection of poetry compared to her previous ones. Although the poetry collections differ in theme, the feeling of grief and melancholy is common between them. The concept of irony is examined in the essay as an antipole to grief and if irony could help the authors poetic self get distance from their grief. In my examination of the concept of melancholia and irony, I have discovered that they differ between men and women. This is interesting when it comes to how women write poetry in the concept of irony and melancholia. This will be used in my essay to better understand how Lugn and Malmsten work within these themes. To explore grief and melancholy in the poetry, I will use Freud’s essay “The Mourning of Melancholia” (1917), Kristeva’s Black sun: depression and melancholia (1989) and also Karin Johannsson’s Melankoliska rum (2009) to give a clear history of the concept of grief and melancholia and the many aspects of it. / I denna uppsats undersöks hur sorg, melankoli och ironi samspelar i diktsamlingarna Hej då, ha det så bra! (2003) av Kristina Lugn och Det här är hjärtat (2015) av Bodil Malmsten.  Författarskapen har sina likheter och skillnader när det gäller dikternas stämning och språk. Diktsamlingarna skiljer sig även från författarnas tidigare verk. För Malmsten är sorgen mer närvarande än någonsin och hos Lugn är känslan av melankoli tyngre i denna diktsamling jämfört med tidigare diktsamlingar. Även om diktsamlingarna skiljer sig i tematik, finns ändå en gemensam känsla av sorg och melankoli. Begreppet ironi undersöks i uppsatsen som en motpol till sorgen, om ironin kan hjälpa till att distansera diktjaget från sorgen eller om ironin kan skapa ett behov att uttrycka sorgen, likt bekännelselitteraturen.  I min analys av begreppen melankoli och ironi har jag stött på att det skiljer sig mellan hur män och kvinnor skriver. Detta är intressant när det kommer till hur kvinnor skriver poesi inom begreppen ironi och melankoli, och detta kommer att användas i min uppsats för att få en bättre förståelse för hur Lugn och Malmsten arbetar inom dessa teman. För att utforska sorg och melankoli i poesi kommer jag att använda Freuds essä ”The Mournig of Melancholia” (1917), Kristevas Black sun: depression and melancholia (1989) och även Karin Johannissons Melankoliska rum:om ångest, leda och sårbarhet i förfluten tid och nutid (2009), för att ge en tydlig bild av begreppet sorg och melankoli och de många aspekterna av det.

Syftet med uppsatsen är att undersöka hur förgänglighetstematiken tar sig uttryck i Kristina Lugns lyrik respektive dramatik. Jag analyserar en diktsamling och ett drama: Hej då, ha det så bra!från 2003, respektive Nattorienterarnafrån 1998. I min analys utgår jag från en tematisk läsning för att ta fasta på förgänglighetstematiken, för att vidare undersöka hur tematiken tar sig uttryck i respektive genre. Jag tar bland annat hjälp av begreppet ”genericitet”, som ser genre ”som ett material som texten produktivt bearbetar”. Analysen visar att förgänglighetstematiken är påtaglig i de båda verken. Analysen visar också att förgänglighetstematiken tar sig uttryck på olika sätt i respektive genre; dramatiken uttrycker förgänglighetstematiken på ett teatraliskt och humoristiskt sätt, medan lyriken uttrycker förgänglighetstematiken på ett mer avskalat och direkt sätt. Förordet till Nattorienterarna, där Kristina Lugn skriver om sitt förhållande till respektive genre, underbygger min tolkning. Lugn låter allvaret komma närmre läsaren genom sin lyrik.

No description available.

Uppsatsen har haft för avsikt att ge ett bidrag till forskningen om nutida svensk dramatik genom attapplicera Bertholt Brechts teaterteori kring den episka teatern och distanseringsbegreppet på dramat”Tant Blomma” av Kristina Lugn. Många av de sätt och stilmedel som Brecht kallade fördistanseringar finns att upptäcka i denna text. Bland annat använder sig Lugn av sång, dans, ettmånga gånger lyriskt och orealistiskt språk, metafiktion och citat på ett sätt som fjärmar publikenfrån illusionen om att det är verkligt liv som gestaltas på scenen. Dessutom finns det drag ireplikerna som måste sägas vara distanserande, bland annat genom att rollen kommenterar sig självi tredje person.Min slutsats är då att min analys av ”Tant Blomma” visar att det finns många stildrag somskulle kunna verka distanserande, och det finns stöd för ett episkt spelsätt i replikerna. Jag trordessutom att distanseringarna skulle kunna bli fler och förtydligas ytterligare i en uppsättning avpjäsen. Men i analysen diskuteras också frågan huruvida pjäsen är episk eller absurdistisk. Dettamåste man själv tolka när man sätter upp dramat. För att kunna kallas episk, bör regissören somsätter upp ”Tant Blomma” göra ett medvetet val att vilja ge publiken en möjlighet att se vårtkonstiga samhälle utifrån och därefter tänka till om det är så vi vill ha det. Denna läsning är fulltmöjlig enligt min analys.

Syftet med denna uppsats är att undersöka hur den existentiella utsattheten gestaltas i Kristina Lugns diktsamlingar om jag inte och Bekantskap önskas med äldre bildad herre. Lugns dramer Idlaflickorna och Nattorienterarna undersöks också kortfattat i ljuset av lyriken. I avsnittet före analysdelen ges en kort förklaring till den tradition som fört fram ironin hos svenska kvinnliga lyriker, vilket bland annat innefattar fransk existentialism och absurdism. De teman som framstått tydligast i om jag inte är moderskapet, ensamheten, döden och förhållandet mellan män och kvinnor. Analysen tar bland annat upp influenserna från Sonja Åkesson, barns utsatta situation och ensamma kvinnor i folkhemmets bakgård. Dessa vardagliga teman är även representativa för Bekantskap önskas, även om både intensitet och fokus skiftar. Här finns bitande ironi, ensamma, desperata mammor, men inte samma nattsvarta ton som i debutsamlingen. Döden är konkret och ständigt närvarande i båda samlingarna. Den jämförande analysen av Idlaflickorna och Nattorienterarna betonar uttryckssättet i dramatiken jämfört mot lyriken. Det poetiska språket är typiskt för Lugns dramatik. Influenserna från Samuel Beckett och absurdismen är också påtagliga. Slutligen konstateras att den existentiella utsattheten inte är lika tydlig i dramatiken - på ytan. Under ytan är det symboliska och fragmenterade språket minst lika existentiellt.