Introduktion: Vanligaste orsaken till hjärtstopp är hjärt-kärlsjukdom. Den viktigaste åtgärden vid hjärtstopp är hjärt-lungräddning. Sjuksköterskan har ansvar att tillgodose patientens vårdbehov och kunna möta anhöriga vid hjärtstopp.Syfte: Syftet med studien var att beskriva ambulanspersonalens erfarenheter av att träna HLR vid varje arbetsskift i sex månader. Metod: Kvalitativ design med semistrukturerade intervjuer genomfördes med hjälp av intervjuguide. Totalt deltog 18 ambulanspersonal. Data analyserades enligt en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet redovisar två kategorier, självinsikt och motivation med underkategorier, omvärdera tidigare erfarenheter, att vilja förbättras och ökad trygghet. Deltagarna hade positiva erfarenheter efter att de tränat HLR kontinuerligt. Deltagarna kom till insikt att de behövde förändra någonting och blev motiverade till att förbättras.  Deltagarna ansåg sig tryggare i utförandet av HLR efter regelbunden träning. Slutsats: Genom regelbunden träning kan kunskapen i HLR upprätthållas och möjligheten ökar att fler liv kan räddas.

Syfte: Syftet med studien var att undersöka tiden från symtomdebut till ankomst till sjukhus hos patienter med akut hjärtinfarkt som fick en akut reperfusionsbehandling och om skillnad fanns i transporttid mellan ambulanstransport eller inte ambulanstransport samt undersöka skillnad mellan män och kvinnor. Syftet var också att undersöka hur stor del av populationen som ankom till sjukhus inom referensramen 90 minuter från symtomdebut.   Metod: Totalt 160 patienter inkluderades i studien och data insamlades från registret Swedeheart. Statistikprogrammet SPSS (Statistical Package for the Social Sciences) har använts vid analyserna av chi2-test och oberoende T-test. Medianvärde och medelvärde har använts som mått för att jämföra tiden från symtomdebut till ankomst till sjukhus mellan de olika grupperna.   Resultat: Av de inkluderade patienterna tog 57 % (91) av männen ambulans och 29 % (46) av kvinnorna. Mediantiden för patienter som tagit ambulans från symtomdebut till ankomst till sjukhuset var 133 minuter och medelvärdet var 408,7 minuter. Mediantiden för patienter som inte tagit ambulans från symtomdebut till sjukhuset var 150 minuter och medelvärdet var 562,2 minuter. Av de 160 patienter som inkluderats var 34 % inom referensramen 90 minuter från symtomdebut till reperfusionsbehandling.   Slutsats: Fördröjningstiderna för patienter med akut hjärtinfarkt som reperfusionsbehandlats är idag för långa. Hälso- och sjukvården behöver nå ut till allmänheten med information om vikten att söka tidigt vid symtom på eventuell hjärtinfarkt då det är viktigt att primär PCI ska ske inom 90 minuter efter diagnos för att minska skadan på hjärtmuskeln.

<p><strong>Abstract </strong>Background: Threats and violence occurs, not only in the community, but also in our workplaces. Staff in the healthcare are one of the most vulnerable occupational categories in terms of work-related threats and violent situations. Studies showed that most nurses at some time been subject to threats and/or violence. Ambulance personnel are a particularly vulnerable profession.           Objective: The aim of this study was to identify the presence of threats and violent situations that ambulance staff were exposed to in Jämtland County.                  Method: All active categories of staff in ambulance care in Jämtland County was asked about participation. A total of  91 questionnaires were answered, giving a response rate of 64 %.               Results: The results showed that almost half of the staff employed in ambulance care in Jämtland County had been subjected to any form of threat and/or violence in the last three years. The perpetrator was in most cases an alcohol affected patient. The distances in the county and the absence of police forces were indicated as one of the problems.             Conclusion: The study showed that over half of the victims of threats and violence experienced it as a problem. It affected not only the relationship between carer and patient in a negative sense, but also the relationship with the patient's relatives.                      Keywords: ambulance, paramedic, prehospital, nurse, nursing.</p>

Abstract Background: Threats and violence occurs, not only in the community, but also in our workplaces. Staff in the healthcare are one of the most vulnerable occupational categories in terms of work-related threats and violent situations. Studies showed that most nurses at some time been subject to threats and/or violence. Ambulance personnel are a particularly vulnerable profession.           Objective: The aim of this study was to identify the presence of threats and violent situations that ambulance staff were exposed to in Jämtland County.                  Method: All active categories of staff in ambulance care in Jämtland County was asked about participation. A total of  91 questionnaires were answered, giving a response rate of 64 %.               Results: The results showed that almost half of the staff employed in ambulance care in Jämtland County had been subjected to any form of threat and/or violence in the last three years. The perpetrator was in most cases an alcohol affected patient. The distances in the county and the absence of police forces were indicated as one of the problems.             Conclusion: The study showed that over half of the victims of threats and violence experienced it as a problem. It affected not only the relationship between carer and patient in a negative sense, but also the relationship with the patient's relatives.                      Keywords: ambulance, paramedic, prehospital, nurse, nursing.

Bakgrund: Överrapportering av patienter mellan olika vårdgivare eller vårdinstanser är ett lika komplext och livsviktigt som sårbart och riskfyllt fenomen. Den överrapportering som sker mellan ambulans- och akutmottagningspersonal är särskilt riskabel eftersom den kunskap som ambulanspersonalen har om patientens tillstånd och stabilitet är unik, och patientens prognos avhängig akutmottagningspersonalens förmåga att ta emot information. Ett flertal faktorer påverkar människans förmåga att inhämta, bearbeta och förmedla information. Vid hanteringen av exempelvis kritiska och sviktande patienter ställs alltjämt höga krav på sjukvårdspersonalens förmåga att upprätthålla effektiv och säker kommunikation trots upplevd press. Syfte: Att identifiera faktorer som försvårar respektive förenklar överrapporteringen av patienter mellan ambulans och akutmottagning. Metod: Studien är utförd som en litteraturstudie. Artikelsökningar har gjorts via databaserna CINAHL och PubMed. Totalt inkluderades 16 artiklar i resultatet, varav en bedömts vara relevant trots att den är publicerad mer än 10 år innan denna studies utförande.  Resultat: Bland de försvårande faktorerna framstod de båda yrkesgruppernas såväl fysiska som psykosociala arbetsmiljöer vara bidragande stressorer. De inkluderade studierna identifierade att informationsbortfall förekom till följd av bristande möjlighet till informationsinhämtning och dokumentation innan och under överrapportering.  Väl vid överrapporteringen fann man bristande ledarskap i traumarummet, otydliga rapporter, personalens attityd till patienten samt brist på gemensam terminologi som bidragande orsaker till förlängda vistelser på akutmottagningen, upplevt missnöje bland personalen och missförstånd som hotar patientsäkerheten. Faktorer som identifierats vara främjande för effektiv och säker kommunikation var i synnerhet strukturerade kommunikationsformer enligt akronymprotokoll, gemensamma dokumentationssystem samt interdisciplinär träning.  Slutsats: Samförstånd och samarbetsförmåga mellan involverade yrkesgrupper är centrala delar för att uppnå hög kvalitet i överrapporteringen. Utvecklingen av tekniska hjälpmedel för att ytterligare eliminera desinformation och informationsbortfall är nyckelfaktorer för att säkerställa kvaliteten i överrapporteringen mellan ambulans- och akutmottagningspersonal. Implementeringen av dessa hjälpmedel och förekommande kommunikationsmodeller befinner sig dock fortfarande i en utvecklingsfas och har således potential till ytterligare förbättringar.

ABSTRAKT Bakgrund: Interhospitala transporter innebär ökade risker för medicinska komplikationer för den kritiskt sjuka patienten. Inom ramen för intensivvårdsjuksköterskans kompetens ingår att kunna utföra omvårdnad till den kritiskt sjuka patienten under interhospitala transporter. Sjuksköterskor med specialistutbildning inom intensivvård kan under transport av kritiskt sjuka patienter uppleva oro. För att kunna förbättra omhändertagandet av patienten är det av intresse att ta reda på om det finns fler perspektiv och upplevelser av arbetet vid denna komplexa situation som en interhospital intensivvårdstransport innebär.Syfte: Syftet med denna studie var att beskriva intensivvårdssjuksköterskors upplevelse av att vårda kritiskt sjuka patienter under markbundna interhospitala transporter.Design: Denna studie har en kvalitativ design.Metod: Semi-strukturerade intervjuer med åtta intensivvårdssjuksköterskor spelades in och transkriberades för att sedan analyseras med tematiskt analys.Resultat: Ur analysen konstruerades tre huvudteman. Att sträva efter att ha kontroll över situationen, Betydelsen av ett bra samarbetet i teamet och Att utmanas i sin yrkeskompetens.Slutsats: Resultatet visade att transportera kritiskt sjuka patienter mellan sjukhus kan ge upphov till både negativa och positiva känslor. Uppgiften kan göra att intensivvårdssjuksköterskorna känner sig utelämnande men samtidigt självständiga och att detta kan vara kopplat till den individuella erfarenheten. Att förbereda patienten kan vara en procedur som även innebär att intensivvårdssjuksköterskorna mentalt förbereder sig själva och därmed ger dem förutsättningar att känna trygghet under transport.Relevans för klinisk praktik: Klinisk träning och simuleringsövningar i ambulans skulle kunna öka möjligheten för intensivvårdssjuksköterskor att känna sig trygga och självständiga när de transporterar kritiskt sjuka patienter mellan sjukhus. NYCKEORD: Intensivvård, Intensivvårdssjuksköterska, Interhospital transport.Tematisk analys

Det är idag ovanligt att anestesisjuksköterskor larmas ut på prehospitala larm. Det kan tänkas vara en stor utmaning eftersom det innebär arbete i främmande miljöer och med nya kollegor. Tidigare forskning inom området är knapphändig. Syftet med studien var att undersöka anestesisjuksköterskans upplevelse av att åka på larm prehospitalt. Studien hade en kvalitativ ansats där semi-strukturerade intervjuer  användes för att svara på syftet. Tio anestesisjuksköterskor från två medelstora sjukhus i södra Sverige intervjuades. Materialet analyserades med hjälp av en kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visade på tre övergripande kategorier: Press, Otrygghet och Kontroll. Anestesisjuksköterskorna upplevde att det fanns en press på dem att ta rollen som luftvägsexpert men även att lösa andra problem uppstod i det prehospitala omhändertagandet av patienten. Dessa förväntningar motsvarade inte alltid anestesisjuksköterskornas syn på den egna kompetensen. För att möta dessa förväntningar använde sig anestesisjuksköterskorna av olika metoder. Det kunde innebära att kontrollera medhavd utrustning eller att förbereda sig mentalt. Anestesisjuksköterskorna upplevde att den viktigaste aspekten i det prehospitala arbetet var ett väl fungerande samarbete, innehållande respekt och ödmjukhet inför varandras kunskaper. Handledning samt interprofessionellt kunskapsutbyte mellan professionerna var aspekter som förslagsvis kan stärka och förbättra samarbetet ytterligare.

Svenska ambulanssjukvården hanterar dagligen trauma händelser som skapar lidande för såväl patienter som närstående. En allvarlig händelse är en händelse då resurserna inte täcker det behov som finns utan kvalitetskraven måste sänkas. Genom att arbeta vetenskapligt och standardiserat under allvarliga händelser så kan mortaliteten bli lägre och lidandet minska hos patienterna. Författarna tror att den svenska ambulanssjukvården inte har tillräcklig beredskap för att hantera de allvarliga händelserna som sker i landet. Syftet med studien var att undersöka om ambulanssjukvården i Sverige har beredskap för att ge snabb vård i samband med allvarliga händelser med flertalet drabbade. Problemet undersöktes med en kvantitativ ansats med data som innehöll tider från allvarliga händelser i Sverige under åren 2010-2014. Totalt 414 händelser där sju ambulanser eller fler var inblandade analyserades och där skillnader hittades inom responstiden, platstiden, tiden till sjukhus samt när alla patienter var avtransporterade. Studien visar att vid de flesta tillfällena när ambulanssjukvården håller uppsatta tidsmål så har det positiv effekt på övriga insatstider vilket i slutändan leder till ett minskat patientlidande. Dock visar även resultatet att tidsmålen inte efterlevs i den utsträckningen som de bör göra vilket leder till att patienterna inte får den vård de har rätt till. Med detta som utgångspunkt drar författarna slutsatsen att den svenska ambulanssjukvården inte har beredskap för de allvarliga händelserna.

Every year SOS Alarm receives 3.5 million emergency calls via 112 and an ambulance is needed in one million of these situations. Working as a paramedic is very physically demanding and the profession is over-represented, in terms of attritional wear on the lower back and the shoulders. Every day the paramedics need to perform many heavy lifts and the deadlift is one of the most demanding. They perform a deadlift when a patient should be lifted from the ground up to height of the haunch. When the deadlift is completed, the paramedics transport the patient to the ambulance. Work below the knees and over the shoulders should not occur by ergonomic recommendations. When the paramedics perform a deadlift it’s always start below their knees which means that the start position is not advantageous and there is a high risk to be injured. There are many factors that can affect the lifting situation in a negative way for example uneven surfaces, tight spaces and worried patients. In this project a unique product has been developed to replace the deadlift which is a huge problem that no one else has solved before. By using the product, the deadlift can now be done with minimal use of human power. The product significantly simplifies the care of the patients and will reduce work-related injuries in the pre-hospital medical care.

<p>Inom ambulanssjukvården förekommer i olika sammanhang begreppet professionalism. En profession kännetecknas av att den har samhällelig sanktion, egen kultur, auktoritet, etiska regler och systematisk teori. De inom professionen verksamma utövarnas beslut styrs av allmänhetens behov. Ambulanssjuksköterskan är en relativt ny profession och yrkesrollen är under konstant utveckling. Yrkesrollen skiljer sig delvis från andra sjuksköterskor med en ständigt varierande arbetsmiljö. Syftet med denna kvalitativa studie var att undersöka ambulanssjuksköterskors uppfattningar av professinalism. Metoden var intervjuer som kvalitativ datainsamlingsmetod och som forskningsansats valdes fenomenografi. Sju specialistsjuksköterskor arbetande inom ambulanssjukvård intervjuades och i analysen framkom fem kategorier: förväntningar, patientens behov styr vården, uppträdande, att ta ansvar samt en dynamisk ambulanssjuksköterska. Under diskussionen togs det sista steget i analysen och ledde fram till konklusionen att professionalism uppfattas som ett dynamiskt och mångfacetterat fenomen som är en del av utövaren och syftar till att göra gott för patienten.</p>