Sammanfattning Syftet var att beskriva skillnader i triagebeslut som förekommer bland olika personalkategorier samt att beskriva olika vitalparametrars betydelser för triage. En ökad belastning finns idag på den prehospitala akutsjukvården. För att fördela resurserna på bästa sätt, att ge vård inom rimlig tid som är nödvändig för patientens tillstånd, har triage införts. Triage innebär att bedöma och prioritera hur snabbt patienten behöver vård. Litteraturstudien hade en deskriptiv design. Vetenskapliga artiklar söktes i PubMed och Cinahl samt utifrån funna artiklars referenslistor. Tio artiklar inkluderades i studien. Det har visat sig att triage har viktig inverkan på patientens fortsatta vård. Det förekom skillnader i beslut beroende på vilken personalkategori som utförde triage. De med högre utbildning triagerade patienterna oftare till rätt avancerad vårdnivå. Ålder och vitalparametrarna andningsfrekvens, saturation och medvetandegrad hade inverkan på triagebeslutet. De patienter som undertriagerades visade på högre mortalitet. För att patientsäkerhet skall uppnås måste all sjukvårdspersonal bedöma patienten till rätt triagenivå för att minska lidande och mortalitet. Det finns en uppenbar vinst i att tidigt upptäcka sviktande vitala organfunktioner och följa hur detta utvecklas. All akutsjukvård, både prehospital och hospital vore förtjänt av ett gemensamt och standardiserat triageinstrument.

Enligt hälso- och sjukvårdslagen ansvarar Landsting och regioner för ambulanssjukvården och att det finns ambulansresurser. Ett ambulansuppdrag börjar då larmcentralen får ett larm och slutar när patienten överlämnas på mottagande enhet, det vill säga sjukhus eller vårdcentral. Prehospital akutsjukvård inkluderar vård och behandling av patienten innan ankomst till sjukhus. Ambulanspersonal utsätts för ett flertal arbetsrelaterade risker som till exempel trafikolyckor där ambulans är involverad. Förutsättningarna för patentsäkerhet inom ambulanssjukvården och vårdarnas arbetsmiljö är utmanande i avseende att kombinera vårdarbete och yrkesmässig bilkörning. Varje trafikolycka förorsakar omfattande lidande och kostnader både för ambulansorganisationen inblandad ambulanspersonal och patienter. Syftet med studien var att beskriva ambulanssjuksköterskors upplevelser av att ha varit inblandad i en trafikolycka i tjänsten. Studien är en kvalitativ intervjustudie med induktiv ansats som består av sju intervjuer med ambulanssjuksköterskor i Västra Götalandsregionen och tre i Nu-sjukvården. Efter bearbetning enligt kvalitativ innehållsanalys framkom fyra kategorier; Upplevelse av rädsla, Patientperspektiv direkt vid olyckstillfället, Personliga konsekvenser, och Patientperspektivet efter olyckan med tillhörande åtta underkategorier. Efter att ha varit inblandad i en olycka upplever informanterna att de har fått mer förståelse för hur patienterna känner sig när de tillexempel ligger fastspända på båren, vilket ger möjlighet att anpassa arbetssättet för att underlätta för patientens välmående. Hastigheten visade sig vara en betydande upplevelse till att olyckor sker, väglag och omgivande miljö var en annan. Genom utbildning och träning ökas förståelsen hur fordonet beter sig i olika situationer och olika väglag

Faculty of Health Sciences School of Therapelitics 0009448d jasmin@tiscali.co.za / Currently the role of the Emergency Nurse in South Africa is not clearly defined. Nursing legislation does not effectively guide these nurses to enable them to cope with the high expectations and increasing demands for emergency care. Nor does it provide adequate legislative protection especially with regard to the responsibilities within the prehospital environment. This creates role confusion and conflict, which has a negative impact on the patient who requires emergency care, the advanced nurse practitioner and the emergency team. . The purpose of this research was to explore and describe the role of the South African emergency nurse in the prehospital environment and the emergency room and to formulate an instrument that can be used for policy formation, education, training and evaluation. The purpose was addressed though an action research process where data was collected in four phases that included both qualitative and quantitative methods. The process involved a group of experts who utilized their expert knowledge, skills and attitudes to explore and describe the phenomena being researched. They confirmed that the environment in which emergency nurses worked included the pre-hospital environment and emergency room. The data/roles identified and analysed were weighted to provide a weighting scale by means of a methodology referred to as “ Modelling of Human Judgement”. A competency rating was done to provide a three-point competency rating. The data/roles obtained was developed into a questionnaire and sent to the rest of the emergency nurse population for validation and verification. After validation and verification the information gathered was reduced, organized and with the assistance of a statistician (throughout all the phases) the data was analysed and an instrument developed for use as a policy framework for e.g. a scope of practice and unit standards. The instrument was quantified for educational and evaluation purposes. The instruments can be used to develop high levels of competency to encourage interdependent and autonomous decision-making, which is based on the knowledge of role expectations and sound professional decision making, which in turn is supported by appropriate legislation.

<p><strong>Abstract </strong>Background: Threats and violence occurs, not only in the community, but also in our workplaces. Staff in the healthcare are one of the most vulnerable occupational categories in terms of work-related threats and violent situations. Studies showed that most nurses at some time been subject to threats and/or violence. Ambulance personnel are a particularly vulnerable profession.           Objective: The aim of this study was to identify the presence of threats and violent situations that ambulance staff were exposed to in Jämtland County.                  Method: All active categories of staff in ambulance care in Jämtland County was asked about participation. A total of  91 questionnaires were answered, giving a response rate of 64 %.               Results: The results showed that almost half of the staff employed in ambulance care in Jämtland County had been subjected to any form of threat and/or violence in the last three years. The perpetrator was in most cases an alcohol affected patient. The distances in the county and the absence of police forces were indicated as one of the problems.             Conclusion: The study showed that over half of the victims of threats and violence experienced it as a problem. It affected not only the relationship between carer and patient in a negative sense, but also the relationship with the patient's relatives.                      Keywords: ambulance, paramedic, prehospital, nurse, nursing.</p>

Abstract Background: Threats and violence occurs, not only in the community, but also in our workplaces. Staff in the healthcare are one of the most vulnerable occupational categories in terms of work-related threats and violent situations. Studies showed that most nurses at some time been subject to threats and/or violence. Ambulance personnel are a particularly vulnerable profession.           Objective: The aim of this study was to identify the presence of threats and violent situations that ambulance staff were exposed to in Jämtland County.                  Method: All active categories of staff in ambulance care in Jämtland County was asked about participation. A total of  91 questionnaires were answered, giving a response rate of 64 %.               Results: The results showed that almost half of the staff employed in ambulance care in Jämtland County had been subjected to any form of threat and/or violence in the last three years. The perpetrator was in most cases an alcohol affected patient. The distances in the county and the absence of police forces were indicated as one of the problems.             Conclusion: The study showed that over half of the victims of threats and violence experienced it as a problem. It affected not only the relationship between carer and patient in a negative sense, but also the relationship with the patient's relatives.                      Keywords: ambulance, paramedic, prehospital, nurse, nursing.

Stroke är en vanlig sjukdom som många drabbas av. Inom den prehospitala akutsjukvården möter ambulanssjuksköterskan patienter drabbade av stroke. Tiden är avgörande för den fortsatta vården och att patienten kommer till rätt vårdinstans direkt. Användningen av mätinstrumentet inom den prehospitala akutsjukvården ökar patientens möjligheter till rätt vård. Syfte: undersöka vilka mätinstrument och metoder som är lämpliga för att identifiera strokesymtom hos patienter i en prehospital akutfas. Metod: artikelsökningen genomfördes i databaserna ELIN, PubMed, Cinahl, EBSCO samt via American stroke associations hemsida och utfördes under perioden februari 2009 till september 2009. I studien inkluderades 15 vetenskapliga artiklar och dessa kvalitetsgranskades utifrån en granskningsmall för kvantitativa artiklar. Resultatet presenteras i form av kategorier. Resultat: användning av mätinstrument är bra för att identifiera stroke inom prehospital akutsjukvård. Mätinstrument ska vara lätta att förstå och inte vara tidskrävande. Vid användningen fås en snabbare identifiering av stroke och patienten kan få rätt vård utan extra tidsfördröjning vilket i sin tur leder till bättre livskvalitet och mindre lidande för patienterna. Slutsats: I studien framgår inte vilket mätinstrument som passar bäst inom den prehospitala akutsjukvården men att använda ett mätinstrument är att föredra. Beaktande bör tas att inget mätinstrument kan diagnostisera stroke utan mätinstrumenten identifierar symtomen.

No description available.

I Region Skåne finns tydliga behandlingsriktlinjer gällande prehospitalt omhändertagande av patienter med misstänkt stroke i vårdprogrammet "Rädda hjärnan". Det saknas ett enhetligt bedömningsinstrument som specialistutbildade sjuksköterskor inom ambulans kan använda för att känna sig säkrare och tryggare i sin identifiering av patienter med misstänkt stroke. Syftet med studien var att undersöka specialistutbildade sjuksköterskors uppfattning av att kunna identifiera patienter med misstänkt stroke inom den prehospitala vården. Studien genomfördes med en kvantitativ ansats i form av enkätundersökning som delades ut till 35 specialistutbildade sjuksköterskor. Resultatet av studien visade att en majoritet av respondenterna upplevde att det hade underlättat med ett enhetligt bedömningsinstrument i deras bedömning av patienter med misstänkt stroke. Det framkom även att respondenterna upplevde en större säkerhet med att fastställa debuttiden med hjälp av anhöriga eller vittnen, jämfört med om bedömningen gjordes enbart med hjälp av patienten. Det framkom även att respondenterna kände sig relativt säkra på när vårdprogrammet skulle aktiveras, trots att över hälften upplevde att det inte fanns klara direktiv om hur en neurologisk undersökning skall utföras. Vår rekommendation för vidare utbildning är en gemensam stroke dag för alla medarbetare i vårdkedjan. Om fler patienter kommer under behandling snabbare kan det vara en samhällsekonomisk besparing på grund av mindre restsymtom och kortare vårdtider.

<p>Stroke är en vanlig sjukdom som många drabbas av. Inom den prehospitala akutsjukvården möter ambulanssjuksköterskan patienter drabbade av stroke. Tiden är avgörande för den fortsatta vården och att patienten kommer till rätt vårdinstans direkt. Användningen av mätinstrumentet inom den prehospitala akutsjukvården ökar patientens möjligheter till rätt vård. <strong>Syfte:</strong> undersöka vilka mätinstrument och metoder som är lämpliga för att identifiera strokesymtom hos patienter i en prehospital akutfas. <strong>Metod: </strong>artikelsökningen genomfördes i databaserna ELIN, PubMed, Cinahl, EBSCO samt via American stroke associations hemsida och utfördes under perioden februari 2009 till september 2009. I studien inkluderades 15 vetenskapliga artiklar och dessa kvalitetsgranskades utifrån en granskningsmall för kvantitativa artiklar. Resultatet presenteras i form av kategorier. <strong>Resultat:</strong> användning av mätinstrument är bra för att identifiera stroke inom prehospital akutsjukvård. Mätinstrument ska vara lätta att förstå och inte vara tidskrävande. Vid användningen fås en snabbare identifiering av stroke och patienten kan få rätt vård utan extra tidsfördröjning vilket i sin tur leder till bättre livskvalitet och mindre lidande för patienterna. <strong>Slutsats:</strong> I studien framgår inte vilket mätinstrument som passar bäst inom den prehospitala akutsjukvården men att använda ett mätinstrument är att föredra. Beaktande bör tas att inget mätinstrument kan diagnostisera stroke utan mätinstrumenten identifierar symtomen.</p>

Bakgrund: Tidigare forskning visar att smärta är ett vanligt förekommande fenomen. Vården brister inte bara i att bedöma smärtan men även att behandla den och bidrar då indirekt till ett ökat lidande för patienterna som skulle kunna undvikas. Smärtlindring är en viktig del i omvårdnaden; både att lindra, förebygga och eliminera smärta. Syfte: Syftet är att översiktligt beskriva faktorer av betydelse för specialistsjuksköterskans hantering av smärtlindring i det prehospitala patientmötet. Metod: Scoping review. Resultatdelen består av 20 vetenskapliga artiklar. Resultat: Detta arbete identifierade 7 primära faktorer som hade betydelse för den prehospitala behandlingen av smärta. Styrning/riktlinjer, smärtskattning/bedömning, farmakologiska och icke farmakologiska kunskaper om smärtlindring, ålder, kön/etnicitet, patientens delaktighet och transportsträcka/tid till sjukhus. Kunskapsluckor inom prehospital smärtlindring identifierades primärt hos äldre patienter. Slutsats: Smärta är ett av de vanligaste symtomen inom akutsjukvården. Det fanns brister i smärtbehandlingen prehospitalt och flera studier visade på brist på kunskap i området, för lite träning, erfarenhet och bristfälliga riktlinjer. De grupper som ansågs vara svåra att bedöma och smärtlindra var barn, äldre patienter, patienter med demens och patienter med missbruksproblematik.