No description available.

Inom ambulanssjukvården utsätts personalen dagligen för olika stressmoment och detta kan leda till att ambulanssjuksköterskor drabbas av posttraumatiskt stress syndrom. Flera olika stressfaktorer påverkar arbetet och därmed den enskilde ambulanssjuksköterskans psykiska och fysiska hälsa. Syftet med denna litteraturstudie är att belysa yrkesrelaterade stressfaktorer inom ambulanssjukvården och vilka copingstrategier som ambulanssjuksköterskan använder sig av i sitt dagliga arbete. Studien har en deskriptiv design och genomfördes som en litteraturstudie. Vi har använt oss av tre olika databaser, PsycINFO, PubMed och CINAHL. Vi har använt oss av 10 artiklar, 3 artiklar med kvalitativ och 7 med kvantitativ ansats. Artiklarna var från Sverige och engelsktalande länder. Resultatet visar att traumatiska incidenter som involverar barn är de jobbigaste att hantera och att stress kan inverka negativt på individens psykiska och fysiska hälsa samt att detta kan få sociala konsekvenser. Socialt stöd, kognitiva metoder samt humor är viktiga copingmetoder för att kunna hantera traumatiska incidenter.

Inom ambulanssjukvården förekommer i olika sammanhang begreppet professionalism. En profession kännetecknas av att den har samhällelig sanktion, egen kultur, auktoritet, etiska regler och systematisk teori. De inom professionen verksamma utövarnas beslut styrs av allmänhetens behov. Ambulanssjuksköterskan är en relativt ny profession och yrkesrollen är under konstant utveckling. Yrkesrollen skiljer sig delvis från andra sjuksköterskor med en ständigt varierande arbetsmiljö. Syftet med denna kvalitativa studie var att undersöka ambulanssjuksköterskors uppfattningar av professinalism. Metoden var intervjuer som kvalitativ datainsamlingsmetod och som forskningsansats valdes fenomenografi. Sju specialistsjuksköterskor arbetande inom ambulanssjukvård intervjuades och i analysen framkom fem kategorier: förväntningar, patientens behov styr vården, uppträdande, att ta ansvar samt en dynamisk ambulanssjuksköterska. Under diskussionen togs det sista steget i analysen och ledde fram till konklusionen att professionalism uppfattas som ett dynamiskt och mångfacetterat fenomen som är en del av utövaren och syftar till att göra gott för patienten.

Bakgrund Ett flertal studier har visat att hot och våld mot ambulanspersonal är vanligt förekommande. Tidigare studier inom ambulanssjukvård har tydligt beskrivit metoder som ambulanspersonal kunnat använda sig av för att minska risken för att drabbas av våld. Trots detta har ambulanspersonal uppgett att de inte haft tillräcklig utbildning inom hot och våld. Syfte Syftet med denna litteraturstudie var att belysa viktiga faktorer för uppkomst av hot och våld inom ambulanssjukvård samt dess konsekvenser. Metod Nio kvantitativa artiklar analyserades och sammanställdes till en systematisk litteraturstudie. Resultat Faktorer som framkom i studien innefattade att manliga patienter var mer benägna att utöva våld mot ambulanspersonal, att våld var vanligast förekommande under insatser på kvällar och nätter och att förövaren ofta var påverkad av alkohol eller droger. Konsekvenser av våldet innefattade en påverkan av patient-vårdar relationen och användning av begränsningsåtgärder i mer eller mindre omfattning. Verbala hot som var vanligast förekommande kunde utövas av patienten själv men även av anhöriga. För att hantera detta kunde larmoperatörer välja att låta ambulanspersonalen avvakta på säkert avstånd medan polis säkrade platsen för att undanröja eventuella hot. Slutsats Vårdgivare bör ha i åtanke huruvida ett samarbete med polismyndighet kan vara av värde för att utbilda ambulanspersonal i exempelvis identifiering av hotfulla situationer. Det föreligger en kunskapsbrist kring detta fenomen och vidare studier bör bedrivas.

<p>Inom ambulanssjukvården utsätts personalen dagligen för olika stressmoment och detta kan leda till att ambulanssjuksköterskor drabbas av posttraumatiskt stress syndrom. Flera olika stressfaktorer påverkar arbetet och därmed den enskilde ambulanssjuksköterskans psykiska och fysiska hälsa. Syftet med denna litteraturstudie är att belysa yrkesrelaterade stressfaktorer inom ambulanssjukvården och vilka copingstrategier som ambulanssjuksköterskan använder sig av i sitt dagliga arbete. Studien har en deskriptiv design och genomfördes som en litteraturstudie. Vi har använt oss av tre olika databaser, PsycINFO, PubMed och CINAHL. Vi har använt oss av 10 artiklar, 3 artiklar med kvalitativ och 7 med kvantitativ ansats. Artiklarna var från Sverige och engelsktalande länder. Resultatet visar att traumatiska incidenter som involverar barn är de jobbigaste att hantera och att stress kan inverka negativt på individens psykiska och fysiska hälsa samt att detta kan få sociala konsekvenser.</p><p>Socialt stöd, kognitiva metoder samt humor är viktiga copingmetoder för att kunna hantera traumatiska incidenter.</p>

Enligt Socialstyrelsen (2015) drabbas var tionde patient inom sluten somatisk vård av vårdskador. Det kostar enorma summor pengar men orsakar också ett lidande för den drabbade patienten. Somliga av dessa vårdskador beror troligen på bristande dokumentation eller överrapportering. Dokumentationen är en väsentlig del av arbetet för sjuksköterskan samtidigt som det är en skyldighet inom sjukvården. Syftet med denna studie är att undersöka faktorer och attityder som kan inverka på sjuksköterskors dokumentation i ambulanssjukvården. Vi vill också studera utifall det finns någon skillnad i förhållande till dokumentation beroende på kön eller arbetslivserfarenhet inom ambulansen. En kvantitativ tvärsnittstudie valdes för att studera ett större antal respondenter.  Datainsamlingen genomfördes med hjälp utav enkäter som delades ut till ambulanspersonal tillhörande Södra Älvsborgs Sjukhus. Av 83 utdelade enkäter besvarades samtliga. Fem stycken exkluderades då de var besvarade av ambulanssjukvårdare. Totalt användes 78 enkäter till redovisningen av resultatet. Hypotesprövningen  genomfördes  med  hjälp  utav  Mann-Whitney  U  test. Respondenterna höll med i påståendena gällande att patientsäkerhet gynnas av dokumentationen. Så var även fallet rörande påståendena om synliggörandet av arbetsuppgifter samt arbetsbelastning. Respondenterna höll också med i påståendena om att  det  finns  brister  i  dagens  journalsystem.  De  ansåg  att  de  hade  tillräckligt  med kunskap om vad och hur man dokumenterar. Respondenterna ansåg också att muntlig överrapportering inte vara tillräcklig för mottagende enhet. Det fanns ingen skillnad i förhållande till dokumentation beroende på kön eller arbetslivserfarenhet inom ambulansen. Slutsatsen i denna uppsats är att det förekommer brister och problem i dagens sätt att föra journal. Ett sätt att reducera dessa brister och problem hade kunnat vara genom nya sätt att dokumentera som exempelvis beslutstöd. Mer forskning behövs inom området för att förenkla ambulanspersonalens arbetsätt men även för att bidra till en ökad patientsäkerhet.

Syfte: Beskriva ambulanssjuksköterskors erfarenhet av att använda snabbspår. Bakgrund: Inom ambulanssjukvården används begreppet snabbspår. Det är en arbetsmodellsom arbetats fram för att effektivisera vårdprocessen av patienterna. Där snabbspår används,ses ett snabbare omhändertagande av patienterna genom hela vårdkedjan, snabbare återhämtningoch minskad återinläggning. Ambulanssjuksköterskor arbetar på vetenskaplig grund ochefter beprövad erfarenhet, och ska efter undersökning av patientens hälsotillstånd bedöma ompatienter skall inkluderas i något snabbspår. Design: En kvalitativ intervjustudie. Metod: Hösten 2015 genomfördes nio intervjuer bland yrkesverksamma ambulanssjuksköterskorinom en region. Intervjuerna granskades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Två kategorier identifierades: Patientsäker vård och risk för vårdlidande. Subkategoriernavar; tydliga rutiner och riktlinjer, arbetslivserfarenhet, tydlig patientinformation, bristpå helhetssyn, fördröjd vårdtid, resurs och kompetensbrist och kommunikationsbrist. I berättelsernalyftes perspektiv utifrån ambulanssjuksköterskors, patienters och sjukvårdens synvinklar .Brister i användandet identifierades både regionalt och nationellt. Resultatet kundestort delas in i patientsäker vård och risker för att vårdlidande kunde uppstå för patienterna. Förbättringsförslag på sjukdomar/ skador som inte omfattas av snabbspår lyftes även fram. Slutsats: Snabbspår som ett arbetsverktyg för ambulanspersonalen ansågs vara en säkerhet,eftersom det garanterar likabehandling av personer med liknande sjukdomar/skador. Mennationella riktlinjer efterlystes, då dessa kan skilja sig mellan olika sjukhus och regioner. Efterfråganpå förbättringar för både regional och nationell nivå efterfrågades.

Syfte: Att undersöka vilken kunskap personal inom ambulans, polis och räddningstjänst har om egna och de andra organisationers uppgifter vid masskadeattentat. Metod: Studien har en kvantitativ ansats, baserad på en enkät med 864 respondenter inom ambulans, polis och räddningstjänst varav 7 exluderats. Data har analyserats med bivariat statistik. Resultat: Studien visade på signifikanta skillnader i kunskap om skadeplatshantering mellan räddningsorganisationernas personalgrupper gällande deras egna och andra organisationers uppgifter. Överlag så var personalen kunnig i sina egna uppgifter. Särskilt utmärkande inom egna uppgifter var räddningstjänstens personal då de svarade nära 100 procent korrekt. Inom samtliga räddningsorganisationer var personalen mindre kunnig när det gällde de andra organisationers uppgifter på skadeplatsen. Jämförelsevis var totalt sett färre kunniga bland ambulanspersonalen avseende egna och andras uppgifter på skadeplats. Konklusion: Påvisade skillnader i kunskapsnivåerna ger olika förutsättningar gällande personalgruppernas beredskap inför masskadeattentat. Bristande kunskap om vad respektive organisation ska göra på skadeplats riskerar även påverka samverkan mellan räddningsorganisationerna och därmed deras förutsättningar att minska lidande och rädda liv, varför åtgärder att öka denna kunskap bör anses vara speciellt angelägen. Nyckelord: Samverkan; räddningsorganisation; kunskap; ambulans; masskadeattentat / Aim: To examine the staff’s knowledge within the ambulance, police and rescue services of their own and other organizations' tasks during mass-casualty attacks. Method: This study has a quantitative approach based on a survey with 864 respondents within the fields of ambulance, police and rescue services after which seven where excluded.  Data were analyzed with bivariate statistics. Results: The study showed significant differences in knowledge between the various professional groups of the emergency organizations regarding their own and other organizations tasks at the incident site. The knowledge among staff was high within their own area of tasks. Particular distinctive within their own task was the rescue services, which had almost a 100 percent correct response rate. The knowledge was lower for all emergency organizations when it came to other organizations tasks at the incident site. The lowest level of knowledge in total regarding their own and other organizations tasks at the incident site was discovered among the ambulance staff. Conclusion: Differences in knowledge level provide different conditions regarding the staffs possibility to prepare for a mass-casualty attack. Lack of knowledge about each organizations tasks at the incident site also risk affecting the interaction between the emergency organizations and therefore their conditions to reduce suffering and save lives, why measures to increase this knowledge should be considered to be especially keen. Keywords: Collaboration; public safety organization; knowledge; ambulance; mass-casualty attack.

Bakgrund: PCV är en kärnkompetens för sjuksköterskor vilket höjer kvaliteten på vården. Tidspress och stress påverkar personcentrerade vården negativt. Inom den prehospitala akutsjukvården ökar belastningen eftersom antalet vårdärenden ökar vilket kan försämra den personcentrerade vården. Indikation från tidigare studier visar att PCV inte tillämpas väl inom prehospital akutsjukvård. Syfte: Syftet var att beskriva hur personcentrerad vård tillämpades prehospitalt för patienter ur ambulanssjuksköterskans perspektiv. Metod: En kvalitativ intervjustudie med tio ambulanssjuksköterskor. Intervjuerna hade ett semistrukturerat format och analyserades med konventionell kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet visade utifrån ambulanssjuksköterskornas perspektiv att PCV initierades tidigt under första kontakten till både patienten och dess närstående. Vikten av ett bra och tydligt informationsutbyte har framkommit samt att patienterna bör göras delaktiga i deras egen vård om omständigheterna tillåter det. Genom ett gott bemötande, informationsutbyte och delaktighet ges tid för att en relation ska kunna skapas mellan ambulanssjuksköterska och patient. Svårigheter att tillämpa PCV framkom då patienterna var alkohol- eller drogpåverkade, alternativt då det fanns språkbarriärer. Slutsats: Resultatet visar på hur ambulanssjuksköterskan ur ett personcentrerat perspektiv tar hand om patienter prehospitalt. Ambulanssjuksköterskan ser personen bakom sjukdomen och försöker skapa en helhet vilket är viktigt i PCV. Ytterligare forskning behövs för att utforska patientens upplevelse hur personcentrerad vård tillämpas prehospitalt.

Syftet med denna studie är att undersöka vilken typ av emotionellt arbete yrkesverksamma specialistutbildade ambulanssjuksköterskor utför i sitt arbete och hur detta står i relation till brist på återkoppling. För att undersöka detta utfördes kvalitativa intervjuer med sex ambulanssjuksköterskor. Den insamlade empirin analyserades sedan utifrån teorier samt tidigare forskning inom emotionssociologi och även tidigare forskning rörande ambulanspersonal och återkoppling. Resultatet för det emotionella arbetet visar på tre områden som är särskilt framträdande; hanteringen av egna och andras känslor i det dagliga arbetet; situationer som bryter mot mönstret; och strategin att distansera sig från arbetet för att orka med de ibland mycket känslomässigt påfrestande situationerna som uppkommer. Resultatet visar vidare att ambulanssjuksköterskornas främsta skäl till önskan om återkoppling, i denna studie uppdelad i medicinsk och känslomässig återkoppling, är att hela tiden ha högsta möjliga kompetens. Den medicinska återkopplingen ses som mest viktig vid de situationer där symptom och sjukdomsbild varit diffusa. De emotionella konsekvenserna gällande återkoppling kan ses som indirekta: bristen på medicinsk återkoppling skapar känslor av frustration och osäkerhet. Främsta skälet till bristande återkoppling är patientsekretessen. Studien visar att ambulanssjuksköterskorna har strategier för att kompensera för den bristande återkopplingen, dessa strategier är dock inte inbyggda i deras arbete. Ett sätt att hantera den bristande medicinska återkopplingen är att prata med sina kollegor och på så sätt utbyta erfarenheter och även bearbeta den känslomässiga delen av arbetet. Studien ska ses som explorativ, och författarna vill uppmana till framtida studier inom området återkoppling.