Det prehospitala vårdarbetet är komplext och det är en utmaning för sjuksköterskor att kunna balansera medicinsk och vårdvetenskaplig kunskap. Sjuksköterskors dokumentationsansvar syftar till att trygga patientens säkerhet samt utgöra ett underlag för fortlöpande utvärdering och revidering av utförd vård och behandling. Patienter med centrala bröstsmärtor är en stor patientgrupp inom prehospital akutsjukvård. Är dokumentationen i ambulanssjukvård en garanti för patientens säkerhet i samband med akut bröstsmärta? Syftet är att undersöka faktorer som kan påverka ambulanssjukvårdens dokumentation med fokus på vård och behandling av patienter med central bröstsmärta. Studien är en kvantitativ, retrospektiv journalstudie. Författarna ville undersöka vad som dokumenteras och vad som möjligen påverkar dokumentationen. Resultatet visar att dokumentationen påverkas av patientens ålder, ambulansuppdragets prioritet och insatstid. Det kunde inte påvisas att dokumentationen var sämre nattetid. Skillnader mellan män och kvinnors sätt att uttrycka smärta skapade nya frågor kring dokumentationen. Det var även förbryllande att behandlingsriktlinjerna inte följdes helt vad gäller EKG-undersökning medan det verkar vara lättare att dokumentera fysiologiska mätvärden. Vidare framkom det med tydlighet att dokumentation av omvårdnaden inte är prioriterad vilket kan bero på tidsbrist, okunskap och att omvårdnaden anses självklar. Ytterligare en förklaring kan vara att dokumentation i akutsjukvården traditionellt sett varit medicinskt inriktad. En uppföljning med intervjuer av ambulanssjuksköterskor om deras omvårdnadsåtgärder och dokumentation kan tillföra ytterligare kunskap i ämnet. / <p>Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot ambulanssjukvård</p><p>Uppsatsnivå: D</p>

Inom ambulanssjukvården kan sjuksköterskor ställas inför att möta närstående till svårt sjuka patienter. Att möta den närståendes behov, samtidigt som patienten behöver kvalificerad vård, kan vara svårt och det ställer höga krav på sjuksköterskan att klara av detta. Sjuksköterskors bemötande av närstående påverkar även vården av och runt patienter.Syftet med studien är att belysa hur ambulanssjuksköterskor beskriver hur de bemöter närstående till svårt sjuka patienter.Metoden som användes var kvalitativa intervjuer med induktiv ansats. Analysmetoden gjordes med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Sex personer på tre olika ambulansstationer i sydvästra Sverige intervjuades.I studiens resultat framkom att sjuksköterskorna upplevde svårigheter i kommunikationen i möten med närstående. Deltagarna i studien beskrev bristen på utbildning och handledning gällande bemötandet av människor i kris. Vidare framkom att informanterna eftersträvade en lugn och trygg vårdmiljö.I diskussionen förs resonemang angående studiens metod. Resultatet diskuteras gentemot tidigare forskning och författarna diskuterar utifrån huvudtemat: En kommunikation som kännetecknas av ett respektfullt möte ger närstående en trygghet. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot ambulanssjukvård

Ambulansarbetet är ibland stressigt och som ambulanspersonal hanteras bland annat traumapatienter. Det kan upplevas svårt att finna tid till omvårdnaden kring patienten. En del av omvårdnaden är att informera patienten vad som händer för att de ska uppleva en delaktighet och trygghet i vården. I traumasituationer är det svårt att avgöra hur detaljerad informationen ska vara och hur mottaglig patienten är för information, även patientens medvetandegrad är avgörande. Syftet med studien var att beskriva vad ambulanssjuksköterskor anser om information och vilken information som gavs till traumapatienter. Metoden som valdes var kvalitativa intervjuer och dataanalysen gjordes med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Resultatet visar att det är viktigt att genom information om de åtgärder som utförs och kommande vård främja att patienten känner sig lugn och trygg. En välinformerad patient upplevs mer trygg och samarbetsvillig enligt informanterna. Svårigheten är den tidsbrist som råder i akuta situationer då mycket fysiska åtgärder ska göras på kort tid. Det framkommer ändå att information är viktigt för att minska patientens vårdlidande. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot ambulanssjukvård

I ambulanssjukvården krävs det många gånger att man tar snabba beslut om hur vårdandet skall utföras. Dessa beslut måste ofta fattas under kort tid och kan många gånger vara livsavgörande. Inom ambulanssjukvården används olika koncept som arbetsredskap vid händelser och olyckor. Ambulanssjukvården i en organisation i väst Sverige har fått utbildning i Prehospital sjukvårdsledning som används vid olyckor och andra större händelser. Syftet med studien var att beskriva ambulanssjuksköterskans upplevelse av att arbeta på olycksplats i ledande befattning. Eftersom detta koncept är relativt nytt är det ett område som inte är undersökt ur ambulanssjuksköterskans synvinkel. Studien är baserad på intervjuer av sex stycken ambulanssjuksköterskor som arbetar i ambulanssjukvården inom denna organisation och varit i ledande befattning på en olycka. Deras yrkesverksamma år inom ambulanssjukvården var mellan 3 och 8 år.Metoden är en kvalitativ intervjustudie med en öppen fråga och innehållsanalys användes för att få fram resultatet. Analysen resulterade till följande huvudkategorier: Visualisering, Interaktion, Otillräcklighet, Försvårande miljö och Insikt om övning ger fördjupad kunskap. Dessa kategorier beskrivs sedan i resultatet där även citat från intervjuerna framkommer. Författarna fann att det fanns ett stort engagemang och intresse hos deltagarna i studien. Studien visar att om en sjukvårdsinsats skall bli väl genomförd är det många faktorer som måste fungera. En av dessa faktorer är att man använder sig av ett koncept som ger en stabilitet och en trygghet för den som arbetar med det. En vanlig upplevelse var även att känna otillräcklighet för ambulanspersonalen. Denna känsla upplevde personalen både i arbetet med patienten men även med alla arbetsuppgifter som skulle genomföras på olycksplatsen. / Program: Specialistsjuksköterskeutbildning med inriktning mot ambulanssjukvård

<p>Syftet med studien var att beskriva ambulanspersonalens självskattning/upplevelse av smärta i rygg, leder och muskler samt sömn, vila och återhämtning. Ytterligare ett syfte var att undersöka om det finns några skillnader i nämnda besvär relaterat till kön och yrkeskategori. Data samlades in med enkäter och personal vid fyra ambulansstationer i Mellansverige deltog i studien. Sammanlagt delades 110 enkäter ut och 89 enkäter besvarades (svarsfrekvens 81 %). Resultatet avseende själskattad smärta visade att 53 personer (59,6 %) uppgav att de hade haft ländryggsbesvär de senaste 12 månaderna. Trettionio personer (43,6 %) uppgav nacksmärta de senaste12 månaderna. Tjugonio personer (32,6 %) uppgav skuldra/axelsmärta. Resultatet visade ingen statistisk signifikant skillnad mellan kön och yrkeskategorier. Resultatet avseende sömn visade att 72 personer (81 %) upplevde att de sov ganska bra till mycket bra. Cirka hälften av de 89 deltagarna 53 % uppgav att de kunde återhämta sig efter varje arbetspass och under lediga perioder uppgav 49 personer (55 %) att de kunde återhämta sig i stort sett varje period. Resultatet visade ingen statistisk signifikant skillnad mellan kön eller yrkeskategorier när det gällde smärt – och sömnbesvär.</p><p>Slutsats: För att förbättra arbetsmiljön för ambulanspersonal bör åtgärder inriktas mot belastningsergonomiska faktorer i arbetet.</p> / <p>The purpose of the study was to describe the ambulance personnel’s self-assessment/experiences of pain in the back, joints and muscles as well as sleep, rest and recovery. A further aim was to investigate whether there are any differences in the problems related to gender and profession. Data were collected with questionnaires, and personnel at four ambulance stations in central Sweden participated in the study. A total of 110 questionnaires were distributed, and the overall response rate was 81 %. The results for soul-rated pain showed that 53 persons (59, 6 %) reported low back pain in the last 12 months. Thirty-nine persons (43, 6 %) reported neck pain the past 12 months. Twenty-nine persons (32, 6 %) reported shoulder/shoulder pain. The results show no statistically significant difference between gender and occupational categories. The results showed that 72 persons (81 %) experience that they slept pretty good to very good. Approximately half of the 89 participants, 53 % reported they could recover after each session and during her free period reported 49 persons (55 %) experience that they could recover almost every period. The results show no statistically significant difference between gender or occupational categories regarding.</p><p>Conclusion: To improve the work environment for ambulance personnel, measures should be focused on load and strain ergonomic factors.</p>

<p><strong>Introduktion: </strong>Akut hjärtinfarkt är en vanlig dödsorsak. Viktigaste behandlingsinsatsen vid hjärtinfarkt är att snabbt öppna det ockluderade kranskärlet genom primär Perkutan Coronar Intervention (PCI). Viktigt är även att behandlingen förhindrar att kärlet åter ockluderar. Detta görs genom att behandla med det blodproppshämmande och kärlpåverkande läkemedlet Clopidogrel. Enligt en ny behandlingsrutin ges Clopidogrel redan i ambulansen vid konstaterande av hjärtinfarkt för att uppnå effekt så fort som möjligt. <strong>Syfte:</strong><em> </em>Syftet var att undersöka om prehospital behandling med Clopidogrel leder till god vård i form av snabbare PCI-behandling, kortare vårdtid, färre medicinska komplikationer, färre komplikationer relaterade till omvårdnad för patienter med ST-höjningsinfarkt samt undersöka vilka omvårdnadsåtgärder som dokumenterats vid förekomst av komplikationer. <strong>Metod: </strong>En retrospektiv fall/kontroll studie utfördes där patientjournaler och databasutskrifter från angiolaboratoriets interna register undersöktes. Studien inkluderade patienter som fått PCI-behandling mellan 1 juni 2006 och 1 februari 2008 och som inkommit med ambulans direkt till angiolaboratoriet.<strong> </strong>I fallgruppen (n = 37) ingick de som fått Clopidogrel i ambulans och i kontrollgruppen (n = 83) de som fått Clopidogrel i direkt anslutning till PCI-behandlingen.  <strong>Resultat: </strong>En skillnad uppmättes mellan grupperna för tiden mellan ankomst till angiolaboratoriet och påbörjad PCI-behandling.<strong> </strong>En förlängning av tiden uppmättes i fallgruppen (p = 0,05). Det är oklart i vilken mån prehospital behandling med Clopidogrel förbättrar utfallet vad gäller vårdtid, medicinska komplikationer samt komplikationer relaterade till omvårdnad för patienter med ST-höjningsinfarkt. Omvårdnadsåtgärder var bristfälligt dokumenterade. Studiens omfattning är begränsad vilket gör att resultaten bör beaktas med försiktighet. <strong>Konklusion:</strong> Fler studier behövs för att undersöka värdet av prehospital behandling med Clopidogrel.</p> / <p><strong>Introduction:</strong> Acute myocardial infarction is a very common cause of death. The most important treatment for myocardial infarction is to rapidly open the occluded coronary artery by Perkutan Coronar Intervention (PCI). It is also important that treatment prevents re-occlusion of the coronary artery. This is done by treatment with Clopidogrel which is a blood thrombosis inhibiting and vessel affective medicine. According to a new guideline Clopidogrel should be given already in the ambulance when myocardial infarction is established in order to achieve effect as quickly as possible.<strong>Purpose:</strong><em> </em>The purpose of the study was to examine if pre-hospital treatment with Clopidogrel leads to good care in the form of quicker PCI-treatment, reduced length of stay, fewer medical complications, fewer complications related to nursing for patients with STEMI and to examine what kind of nursing care was documented when complications occurred. <strong>Method: </strong>A retrospective case/control study was carried out where patient journals and database prints from the angiolaboratory internal registry were examined. The study included patients who received PCI-treatment between 1 June 2006 and 1 February 2008 and who arrived with ambulance directly to the angiolaboratory. The case group (n = 37) included patients that received Clopidogrel during ambulance transport and the control group (n = 83) included patients who received Clopidogrel in direct proximity to the PCI-treatment.<strong>Results: </strong>A difference was found between the groups for the time between arrival at the angio-laboratory and the start of PCI-treatment. The time was extended in the case group (p = 0,05). It is uncertain if pre-hospital treatment with Clopidogrel improves the length of hospital stay, numbers of medical complications and complications related to nursing for STEMI-patients. Nursing treatment was poorly documented. The range of the study is limited, therefore the results should be considered carefully. </p><p><strong>Conclusion:</strong> Further studies needs to be carried out to examine the value of pre-hospital treatment with Clopidogrel.</p>

Syftet med studien var att beskriva ambulanspersonalens självskattning/upplevelse av smärta i rygg, leder och muskler samt sömn, vila och återhämtning. Ytterligare ett syfte var att undersöka om det finns några skillnader i nämnda besvär relaterat till kön och yrkeskategori. Data samlades in med enkäter och personal vid fyra ambulansstationer i Mellansverige deltog i studien. Sammanlagt delades 110 enkäter ut och 89 enkäter besvarades (svarsfrekvens 81 %). Resultatet avseende själskattad smärta visade att 53 personer (59,6 %) uppgav att de hade haft ländryggsbesvär de senaste 12 månaderna. Trettionio personer (43,6 %) uppgav nacksmärta de senaste12 månaderna. Tjugonio personer (32,6 %) uppgav skuldra/axelsmärta. Resultatet visade ingen statistisk signifikant skillnad mellan kön och yrkeskategorier. Resultatet avseende sömn visade att 72 personer (81 %) upplevde att de sov ganska bra till mycket bra. Cirka hälften av de 89 deltagarna 53 % uppgav att de kunde återhämta sig efter varje arbetspass och under lediga perioder uppgav 49 personer (55 %) att de kunde återhämta sig i stort sett varje period. Resultatet visade ingen statistisk signifikant skillnad mellan kön eller yrkeskategorier när det gällde smärt – och sömnbesvär. Slutsats: För att förbättra arbetsmiljön för ambulanspersonal bör åtgärder inriktas mot belastningsergonomiska faktorer i arbetet. / The purpose of the study was to describe the ambulance personnel’s self-assessment/experiences of pain in the back, joints and muscles as well as sleep, rest and recovery. A further aim was to investigate whether there are any differences in the problems related to gender and profession. Data were collected with questionnaires, and personnel at four ambulance stations in central Sweden participated in the study. A total of 110 questionnaires were distributed, and the overall response rate was 81 %. The results for soul-rated pain showed that 53 persons (59, 6 %) reported low back pain in the last 12 months. Thirty-nine persons (43, 6 %) reported neck pain the past 12 months. Twenty-nine persons (32, 6 %) reported shoulder/shoulder pain. The results show no statistically significant difference between gender and occupational categories. The results showed that 72 persons (81 %) experience that they slept pretty good to very good. Approximately half of the 89 participants, 53 % reported they could recover after each session and during her free period reported 49 persons (55 %) experience that they could recover almost every period. The results show no statistically significant difference between gender or occupational categories regarding. Conclusion: To improve the work environment for ambulance personnel, measures should be focused on load and strain ergonomic factors.

Introduktion: Akut hjärtinfarkt är en vanlig dödsorsak. Viktigaste behandlingsinsatsen vid hjärtinfarkt är att snabbt öppna det ockluderade kranskärlet genom primär Perkutan Coronar Intervention (PCI). Viktigt är även att behandlingen förhindrar att kärlet åter ockluderar. Detta görs genom att behandla med det blodproppshämmande och kärlpåverkande läkemedlet Clopidogrel. Enligt en ny behandlingsrutin ges Clopidogrel redan i ambulansen vid konstaterande av hjärtinfarkt för att uppnå effekt så fort som möjligt. Syfte: Syftet var att undersöka om prehospital behandling med Clopidogrel leder till god vård i form av snabbare PCI-behandling, kortare vårdtid, färre medicinska komplikationer, färre komplikationer relaterade till omvårdnad för patienter med ST-höjningsinfarkt samt undersöka vilka omvårdnadsåtgärder som dokumenterats vid förekomst av komplikationer. Metod: En retrospektiv fall/kontroll studie utfördes där patientjournaler och databasutskrifter från angiolaboratoriets interna register undersöktes. Studien inkluderade patienter som fått PCI-behandling mellan 1 juni 2006 och 1 februari 2008 och som inkommit med ambulans direkt till angiolaboratoriet. I fallgruppen (n = 37) ingick de som fått Clopidogrel i ambulans och i kontrollgruppen (n = 83) de som fått Clopidogrel i direkt anslutning till PCI-behandlingen.  Resultat: En skillnad uppmättes mellan grupperna för tiden mellan ankomst till angiolaboratoriet och påbörjad PCI-behandling. En förlängning av tiden uppmättes i fallgruppen (p = 0,05). Det är oklart i vilken mån prehospital behandling med Clopidogrel förbättrar utfallet vad gäller vårdtid, medicinska komplikationer samt komplikationer relaterade till omvårdnad för patienter med ST-höjningsinfarkt. Omvårdnadsåtgärder var bristfälligt dokumenterade. Studiens omfattning är begränsad vilket gör att resultaten bör beaktas med försiktighet. Konklusion: Fler studier behövs för att undersöka värdet av prehospital behandling med Clopidogrel. / Introduction: Acute myocardial infarction is a very common cause of death. The most important treatment for myocardial infarction is to rapidly open the occluded coronary artery by Perkutan Coronar Intervention (PCI). It is also important that treatment prevents re-occlusion of the coronary artery. This is done by treatment with Clopidogrel which is a blood thrombosis inhibiting and vessel affective medicine. According to a new guideline Clopidogrel should be given already in the ambulance when myocardial infarction is established in order to achieve effect as quickly as possible.Purpose: The purpose of the study was to examine if pre-hospital treatment with Clopidogrel leads to good care in the form of quicker PCI-treatment, reduced length of stay, fewer medical complications, fewer complications related to nursing for patients with STEMI and to examine what kind of nursing care was documented when complications occurred. Method: A retrospective case/control study was carried out where patient journals and database prints from the angiolaboratory internal registry were examined. The study included patients who received PCI-treatment between 1 June 2006 and 1 February 2008 and who arrived with ambulance directly to the angiolaboratory. The case group (n = 37) included patients that received Clopidogrel during ambulance transport and the control group (n = 83) included patients who received Clopidogrel in direct proximity to the PCI-treatment.Results: A difference was found between the groups for the time between arrival at the angio-laboratory and the start of PCI-treatment. The time was extended in the case group (p = 0,05). It is uncertain if pre-hospital treatment with Clopidogrel improves the length of hospital stay, numbers of medical complications and complications related to nursing for STEMI-patients. Nursing treatment was poorly documented. The range of the study is limited, therefore the results should be considered carefully.  Conclusion: Further studies needs to be carried out to examine the value of pre-hospital treatment with Clopidogrel.

ABSTRACT Background: As a nurse it is a part of your work description to precepting students. A good relationship between preceptor and student is important for a successful precepting witch can be rewarding for both parties. There are many studies on how nurses in hospital departments experience precepting students, however it is not as explored in the prehospital care. Objective: To describe ambulance nurses' experience of precepting nursing students in the third and final year of university-level nursing school. Method: A qualitative study was conducted. Nine respondents at two ambulance stations in central Sweden were selected with the help of strategic convenience sample. The informants were nurses with specialist education in ambulance/prehospital care who had experience of working in the ambulance unit for at least a year. Result: The majority of participants were positive to precepting students and the time seemed adequate. Primarily in emergency situations the nurses felt that there was not enough time. Despite this, the nurses felt that this wasn’t a problem since they usually had time afterwards to talk and reflect over the expired events. However, many felt that because of the short internship it was hard to get to know the students, which led to an uncertainty in letting the student take care of the patient in certain situations. Conclusion: The study shows new results regarding ambulance nurse's perception of the supervision process. The study also shows differences between supervision in emergency medical services and ward care. This shows that the results from studies of the tutorial are not directly transferable to the prehospital care. Larger studies with more variation among the participants would be able to raise additional aspects in the precepting area. Keywords: nurse, ambulance, student and precepting

Att som ambulanssjuksköterska behandla patienter med hypoglykemi i hemmet är en vanlig åtgärd, i relation till den ökade belastningen på akutmottagningarna är det viktigt att kunna identifiera vilka patienter som behöver transporteras in till sjukhus. De flesta av patienterna vill stanna kvar i hemmet efter behandling, att vara medveten om vilka potentiella risker som finns om patienten stannar kvar hemma kan göra att det är lättare att bedöma vilken patient som bör åka med till sjukhus. Syftet med denna studie är att belysa riskerna med att patienter som behandlas för hypoglykemi kvarstannar i hemmet.  Studien genomfördes i form av en litteraturstudie. Sökningar gjordes i databaserna PubMed samt Cinahl. Dessa sökningar resulterade i fyra artiklar som inkluderades i resultatet. Under analysen av artiklarna framkom två problemområden, risk för återkommande hypoglykemi samt bristande uppföljning. För att kunna identifiera de patienterna som har ökad risk för återkommande hypoglykemi krävs en adekvat bedömning av sjuksköterskan samt att det finns beslutsstöd till hjälp. Bristande uppföljning av patienterna är det andra problemområdet, där krävs ett förbättrat samarbete mellan ambulans, sjukhus samt primärvård för att kunna förbättra uppföljningen, analysen visade på att även om risken för återkommande hypoglykemi inom 48 timmar är låg, så har många av patienterna upprepade hypoglykemi episoder sett ur ett längre perspektiv vilket understryker vikten av uppföljning. Där kan ambulanssjuksköterskan vara den som initierar uppföljningen, det är dock viktigt att beslutet tas i samråd med patienten. / That as an ambulance nurse treating patients with hypoglycemia in the home is a common practice, in relation to the increased burden on emergency departments, it is important to identify which patients need to be transported to the hospital. Most patients want to stay at home after treatment, to be aware of the potential risks that exist if the patient stays at home can make it easier to determine which patient should go to the hospital. The purpose of this study is to highlight the risks of patients being treated for hypoglycemia remains in the home.  The study was conducted in the form of a literature review. Searches were made in the PubMed and Cinahl. These searches resulted in four articles that were included in the results. During the analysis of the articles revealed two problem areas, the risk of recurrent hypoglycemia and inadequate follow-up. In order to identify those patients who are at increased risk for recurrent hypoglycemia requires an adequate assessment of the nurse and that there are decision supportto help. Lack of follow-up of patients is the second problem area, which require improved cooperation between ambulance, hospital and primary care to improve monitoring, analysis showed that although the risk of recurrent hypoglycemia within 48 hours is low, so many of the patients repeated hypoglycemic episodes from a longer perspective, which emphasizes the importance of follow-up. There, ambulance nurse to be the initiating follow-up, it is important that the decision taken in consultation with the patient.