Bakgrund: Diabetes är en metabol sjukdom och ett ökande problem världen över. Diabetes typ 1 innebär ett kroniskt tillstånd av insulinberoende och kan medföra snabba svängningar av blodsockret och stora svårigheter för att hålla en jämn blodsockernivå. Tidigare studier visar på bristande självhantering och bristande emotionellt bemötande i vården. Syfte: Syftet med litteraturstudien var att beskriva vuxna personers upplevelser av att leva med diabetes typ 1. Metod: Till litteraturstudien valdes tio kvalitativa studier ut som kvalitetsgranskades, analyserades och sammanställdes till ett resultat. Resultat: Analysen visade på fyra kategorier; Viktigt att kunna hantera sin diabetes, Vardagslivet är komplicerat, Stödet från omgivningen varierar samt Många funderingar inför framtiden. Konklusion: Att leva med diabetes typ 1 innebär många påfrestningar och höga krav på självhantering där drabbade upplever rädsla och oro för hypoglykemi och långtidskomplikationer. Mer personcentrerad vård och emotionellt stöd behövs från vårdpersonal, i att bemöta personer med diabetes typ 1.

<p>Syftet med studien var att kartlägga samt jämföra neonatalavdelningarna i Sverige beträffande matsituationen, omfattningen av samvård och hud-mot-hud nära vård av nyfödda barn med hypoglykemi samt att undersöka vilken kvalitet avdelningarnas riktlinjer inom området hade. Studien riktade sig till samtliga neonatalavdelningar i Sverige. Undersökningen gjordes via strukturerad telefonintervju med avdelningschefen eller någon av denne utsedd. Respondenten ombads skicka sina riktlinjer i ämnet. Resultatet visade att samtliga neonatalavdelningar använde sig av tillmatningsmetoderna amning, kopp och sond. Att tillmata barnen var tredje timma var brukligast. Av de sjukhus som deltog, 32 av 37, hade 65,6 % <2,6 som definition av hypoglykemi. Skillnad fanns mellan regionerna beträffande om blodprover togs kapillärt eller venöst. Den amningsstrategi som användes mest var gradvis minskning av maten. Skillnad fanns mellan regionerna angående hur de rangordnat vanligaste tillmatningsmetoderna och mellan regionsjukhus/annat sjukhus beträffande när barnen vanligen ammades fritt. Trettioen sjukhus bedrev någon typ av samvård och alla sjukhus bedrev känguruvård. Skillnader förelåg mellan regionerna men även mellan regionsjukhus/annat sjukhus beträffande hur mycket barnen sitter hud-mot-hud med sina föräldrar. Få statistiskt signifikanta skillnader framkom mellan regionsjukhus/annat sjukhus eller mellan regionerna angående tillmatning, amning, omfattningen av samvård och hud-mot-hud nära vård av nyfödda fullgångna barn med hypoglykemi. Det fanns begränsat med referenser i PM/riktlinjerna, innehållet varierade stort och ingen konsensus framkom angående de olika undersökta områdena.</p>

Syftet med studien var att kartlägga samt jämföra neonatalavdelningarna i Sverige beträffande matsituationen, omfattningen av samvård och hud-mot-hud nära vård av nyfödda barn med hypoglykemi samt att undersöka vilken kvalitet avdelningarnas riktlinjer inom området hade. Studien riktade sig till samtliga neonatalavdelningar i Sverige. Undersökningen gjordes via strukturerad telefonintervju med avdelningschefen eller någon av denne utsedd. Respondenten ombads skicka sina riktlinjer i ämnet. Resultatet visade att samtliga neonatalavdelningar använde sig av tillmatningsmetoderna amning, kopp och sond. Att tillmata barnen var tredje timma var brukligast. Av de sjukhus som deltog, 32 av 37, hade 65,6 % &lt;2,6 som definition av hypoglykemi. Skillnad fanns mellan regionerna beträffande om blodprover togs kapillärt eller venöst. Den amningsstrategi som användes mest var gradvis minskning av maten. Skillnad fanns mellan regionerna angående hur de rangordnat vanligaste tillmatningsmetoderna och mellan regionsjukhus/annat sjukhus beträffande när barnen vanligen ammades fritt. Trettioen sjukhus bedrev någon typ av samvård och alla sjukhus bedrev känguruvård. Skillnader förelåg mellan regionerna men även mellan regionsjukhus/annat sjukhus beträffande hur mycket barnen sitter hud-mot-hud med sina föräldrar. Få statistiskt signifikanta skillnader framkom mellan regionsjukhus/annat sjukhus eller mellan regionerna angående tillmatning, amning, omfattningen av samvård och hud-mot-hud nära vård av nyfödda fullgångna barn med hypoglykemi. Det fanns begränsat med referenser i PM/riktlinjerna, innehållet varierade stort och ingen konsensus framkom angående de olika undersökta områdena.

Att som ambulanssjuksköterska behandla patienter med hypoglykemi i hemmet är en vanlig åtgärd, i relation till den ökade belastningen på akutmottagningarna är det viktigt att kunna identifiera vilka patienter som behöver transporteras in till sjukhus. De flesta av patienterna vill stanna kvar i hemmet efter behandling, att vara medveten om vilka potentiella risker som finns om patienten stannar kvar hemma kan göra att det är lättare att bedöma vilken patient som bör åka med till sjukhus. Syftet med denna studie är att belysa riskerna med att patienter som behandlas för hypoglykemi kvarstannar i hemmet.  Studien genomfördes i form av en litteraturstudie. Sökningar gjordes i databaserna PubMed samt Cinahl. Dessa sökningar resulterade i fyra artiklar som inkluderades i resultatet. Under analysen av artiklarna framkom två problemområden, risk för återkommande hypoglykemi samt bristande uppföljning. För att kunna identifiera de patienterna som har ökad risk för återkommande hypoglykemi krävs en adekvat bedömning av sjuksköterskan samt att det finns beslutsstöd till hjälp. Bristande uppföljning av patienterna är det andra problemområdet, där krävs ett förbättrat samarbete mellan ambulans, sjukhus samt primärvård för att kunna förbättra uppföljningen, analysen visade på att även om risken för återkommande hypoglykemi inom 48 timmar är låg, så har många av patienterna upprepade hypoglykemi episoder sett ur ett längre perspektiv vilket understryker vikten av uppföljning. Där kan ambulanssjuksköterskan vara den som initierar uppföljningen, det är dock viktigt att beslutet tas i samråd med patienten. / That as an ambulance nurse treating patients with hypoglycemia in the home is a common practice, in relation to the increased burden on emergency departments, it is important to identify which patients need to be transported to the hospital. Most patients want to stay at home after treatment, to be aware of the potential risks that exist if the patient stays at home can make it easier to determine which patient should go to the hospital. The purpose of this study is to highlight the risks of patients being treated for hypoglycemia remains in the home.  The study was conducted in the form of a literature review. Searches were made in the PubMed and Cinahl. These searches resulted in four articles that were included in the results. During the analysis of the articles revealed two problem areas, the risk of recurrent hypoglycemia and inadequate follow-up. In order to identify those patients who are at increased risk for recurrent hypoglycemia requires an adequate assessment of the nurse and that there are decision supportto help. Lack of follow-up of patients is the second problem area, which require improved cooperation between ambulance, hospital and primary care to improve monitoring, analysis showed that although the risk of recurrent hypoglycemia within 48 hours is low, so many of the patients repeated hypoglycemic episodes from a longer perspective, which emphasizes the importance of follow-up. There, ambulance nurse to be the initiating follow-up, it is important that the decision taken in consultation with the patient.

No description available.

Bakgrund: Omkring en tredjedel av personer med diabetessjukdom drabbas någon gång av hypoglykemi med medvetslöshet som följd. Upplevelsen av hypoglykemi var obehaglig och försökte undvikas vilket ofta resulterade i högre plasmaglukosvärden. Omvårdnaden kunde innebära att hjälpa personer att hantera obehagliga upplevelser av hypoglykemi i det dagliga livet. Syfte: Att beskriva vuxnas erfarenheter och upplevelser av hypoglykemi vid diabetes mellitus, samt vilka konsekvenser hypoglykemi leder till i det dagliga livet. Metod: Denna studie har genomförts med en kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Studien har genomförts som en sekundäranalys av semistrukturerade intervjuer. Antalet informanter var totalt 29 varav 15 med diabetes typ 1 och 14 med diabetes typ 2. Resultat: Temat som framkom var Hypoglykemi är ständigt närvarande och gestaltar sig olika med följande kategorier: Symtom av hypoglykemi kunde komma som en blixt från en klar himmel, Kunskapen kom genom livets erfarenheter, Träning och motion idag – konsekvenser i morgon, Egenvård kunde upplevas som att inte vara fri, Omgivningens stöd – en trygghet vid sjukdom. Konklusion: Förekomsten av hypoglykemi var vanligt och upplevdes som obehagligt och orsakade rädsla. Underbehandling sågs som en konsekvens. Bättre stöd, hjälp och information från specialistsjuksköterskor efterfrågades. Kunskap och information, även till anhöriga, ansågs viktigt för att minska rädsla och obehag av hypoglykemi. / Background: Approximately one third of people with diabetes suffer episodes of hypoglycaemia with a loss of consciousness as a result. The incidence of hypoglycaemia is unpleasant and patients attempt to avoid this event, which often results in higher plasmaglucose values. Dedicated nursing care involves helping people to cope with unpleasant experiences of hypoglycaemia in daily life. Aim: To describe adults' experiences of hypoglycaemia in diabetes mellitus, and the consequences hypoglycaemia leads to daily life. Method: This study was conducted with a qualitative content analysis with an inductive approach. The study was conducted as a secondary analysis of semi-structured interwievs. The number of study participants were a total of 29 of which 15 with Type 1 diabetes and 14 with Type 2 diabetes. Results: The theme that emerged was: Hypoglycaemia is an ever present risk and is shaped differently with the following categories. Symptoms of hypoglycaemia could come as a bolt from the blue. Knowledge comes from life experiences. Training and exercise today - often have consequences tomorrow for patients. Self management could be perceived as a feeling of not being free. Family support – could mean security in illness. Conclusion: The incidence of hypoglycaemia is a common event and is perceived as unpleasant and unsafe event and causing fear in people suffering from diabetes. Undertreatment was seen as a consequence. Better support, help and information from the specialist nurses were needed. Knowledge and information, even to family members, was considered important to reduce the fear and discomfort of hypoglycaemia.

Bakgrund: I Sverige avlider, varje dag, cirka tre äldre människor till följd av en fallolycka. Cirka 17 000 äldre människor drabbas per år av höftfrakturer till följd av fallolyckor. Uppgifter från 2014 visar att fallolyckor hos äldre kostar samhället cirka 14 miljarder kronor per år. Syfte: Syftet med denna studie var att hitta fysiologiska och farmakologiska faktorer som predisponerar för falltendens och fallskador hos människor, ≥75 år. Metod: Denna studie baserades på journaldata som extraherats från den pågående studien: ”Betydelsen av bra D-vitaminstatus för äldres hälsa” och omfattar tre patientgrupper: 100 patienter som ramlat och fått fraktur, 96 strokepatienter, 148 friska kontroller med avseende på följande parametrar: andel patienter med: hypoglykemi, hypotoni, D-vitaminbrist, sänkt njurfunktion och antal läkemedel på ordination. Resultat: Denna studie visar att gruppen patienter med fraktur som har ramlat har högst andel med hypotoni, hypoglykemi, D-vitaminbrist och försämrad njurfunktion. I genomsnitt fick frakturpatienter 5,6 läkemedel/dag, strokepatienter 5,5 läkemedel/dag och kontrollgruppen 2,3 läkemedel/dag. Flertalet läkemedel hade biverkningar som kan kopplas till fall och fallskador. Slutsats: Studien visar att det var vanligare bland de som drabbats av färsk lågenergifraktur att ha predisponerande riskfaktorer för fall och därmed fallskador jämfört med strokegruppen och kontrollgruppen. Studier på läkemedel och dess biverkningar visade att flertalet läkemedel i denna studie kan kopplas till falltendens och fallskador. Flera av de läkemedel som studerades kan även påverka de olika parametrarna som undersökts i de olika studiegrupperna.

Introduktion/Bakgrund: Diabetes är ett stort och växande hälsoproblem. Vården av denna sjukdom är långsiktig och innebär stort eget ansvar från patienten. Brister i denna egenvård kan leda till framtida komplikationer, vilket ofta är fallet. Smarta mobiltelefoner och dess mobila applikationer kan erbjuda nya sätt att hantera sjukdomen.  Syfte: Att beskriva effekter av mobila applikationer i samband med egenvård vid diabetes.  Metod: Litteraturstudie med induktiv ansats som genomförts enligt Polit och Becks (2020) nio steg. Artikelsökning utfördes i CINAHL och PubMed. Resultatets baserades på 11 artiklar och samtliga har kvalitetsgranskats.  Resultat: Appanvändande kopplades till förbättrat HbA1c, förbättrat blodsocker, ökad testfrekvens av blodsocker, minskad förekomst av hyperglykemi, samt förbättrat hälsotillstånd i viss bemärkelse. Ingen förbättring kunde ses gällande kroppsvikt, eller hypoglykemi. Utfallet av interventionen korrelerade med deltagarnas följsamhet till appen.  Slutsats: Mobila applikationer kan vara en god omvårdnadsintervention, dock behövs mer forskning om mobila applikationer från ett omvårdnadsperspektiv.

Bakgrund: Enligt socialstyrelsen insjuknar 40 av 100 000 personer i Sverige varje år i typ 1-diabetes. Minst 30 % av alla patienter som behandlas med insulin drabbas någon av allvarlig hypoglykemi. Svettningar, hög hjärtfrekvens med hjärtklappning, hungerskänslor, ångest och svaghet är klassiska symtom som obehandlat kan övergå i medvetslöshet, koma och död. Då typ 1-diabetes upplevs olika från patient till patient krävs en personcentrerad omvårdnad av sjuksköterskan. Syfte: Syftet är att sammanställa forskning för att undersöka erfarenheter av allvarlig hypoglykemi, samt egenvård och omvårdnad kring tillståndet hos patienter med typ 1-diabetes Metod: Litteraturstudie med innehållsanalys av 14 studier med kvalitativ ansats. Resultat: Analysering av studierna resulterade i fyra tema: erfarenhet av allvarlig hypoglykemi, rädsla för allvarlig hypoglykemi, egenvård och slutligen omvårdnad. Konklusion: Patienternas tidigare erfarenheter av allvarlig hypoglykemi medför förändrade egenvårdsåtgärder samt ställer utökade krav på omvårdnad. Rädsla för allvarlig hypoglykemi är förenat med kortsiktiga proaktiva metoder i undvikande syfte. Patientens roll som partner i omvårdnaden, samt sjuksköterskans roll som utbildare och emotionellt stöd skildras som välbehövlig. Sjuksköterskans förmåga att bjuda in patienten i omvårdnadsarbetet och gemensamt utforma en personcentrerad egenvård är essentiellt. Nyckelord: allvarlig hypoglykemi, egenvård, omvårdnad, patient-erfarenheter rädsla, typ 1-diabetes / Background: According to socialstyrelsen 40 of 100 000 people in Sweden become ill with type 1-diabetes every year. At least 30 % of every patients that gets treated with insulin suffers occasionally from severe hypoglycemia. Sweating, high heart rate with palpitations, feelings of hunger, anxiety and weakness are classic symptoms that if left untreated results in unconsciousness, coma and death. As diabetes type 1 is perceived differently from patient to patient the nurses’ ability to perform person centred care is thereby essential. Aim: The aim is to compile research to investigate the experience of severe hypoglycaemia, as well as self-care and care about the condition of patients with type 1 diabetes.. Method: A literature study that content analysis of 14 studies with qualitative approach. Results: Analysis of the studies resulted in four themes: experience of severe hypoglycaemia, fear of severe hypoglycemia, self-care and nursing. All the participants påpekar det oumbärliga med personcentrerad omvårdnad. Conclusion: The patient's previous experience of severe hypoglycaemia leads to altered self-care measures and increases the requirements for nursing care. Konklusion: The patients past experiences with severe hypoglycemia entails changed measures of self care together with higher demands in nursing care. Fear of severe hypoglycemia is associated with short term proactive methods of avoiding severe hypoglycemia. The patients role as an associate in nursing together with the nurse role as educator and emotional support is presented as vital. The nurse ability to invite the patient as a member of the nursingprocess as well as the ability to design person centred care is essential. Keywords: fear, nursing, patient-experience, self-care, severe hypoglycemia, Type 1-diabetes

Background: Hypoglycemia is a common adverse effect to anti-hyperglycemic treatment for diabetes mellitus, it is characterized by a plasma glucose level of 79 mg/dl (3,9 mmol/l) or lower. Hypoglycemia has an abundance of symptoms, both neurogenic and neuroglycopenic which can result in loss of consciousness, seizure, and death if left untreated. General nurses have shown they are lacking in information regarding symptoms of hypoglycemia and as such experiences Aim: The aim of this study was to elucidate the lived experiences of hypoglycemia in patients diagnosed with diabetes mellitus. Method: A general literature review with an inductive approach. Results: The results of this study found that patients diagnosed with diabetes experienced challenges associated with hypoglycemia such as fear, particularly associated with nocturnal hypoglycemia. Patients diagnosed with diabetes also experienced helplessness, a lack of control, avoidance, restrictions and stress factors associated with hypoglycemia. Patients diagnosed with diabetes experienced hypoglycemic confidence primarily based on preventing recurrence and successful treatment, and for some through hope. Conclusion: The findings of this study indicate a need for nurses to understand the experiences patients diagnosed with diabetes have of hypoglycemia, to properly assist patients in health promotion and achieving a self-care balance. / Bakgrund: Hypoglykemi är en vanlig biverkning av anti-hyperglykemibehandling vid diabetes mellitus, hypoglykemi karakteriseras av ett plasmaglukosvärde på 79 mg/dl (3,9 mmol/l) eller lägre. Hypoglykemi har många symtom, båda neurogena och neuroglykopeniska som kan resultera i medvetslöshet, samt anfall och mortalitet om tillståndet är obehandlat. Generella sjuksköterskor har visat bristande kunskap gällande vanliga symtom vid hypoglykemi och patienters erfarenheter. Syfte: Syftet var att belysa levda erfarenheter av hypoglykemi hos patienter diagnostiserade med diabetes mellitus. Metod: En allmän litteraturstudie med induktiv ansats. Resultat: Denna litteraturstudie visar att patienter med diabetes har erfarenheter av svårigheter associerade med hypoglykemi som rädsla, särskilt rädsla för nattlig hypoglykemi. Patienter med diabetes upplevde hjälplöshet, bristande kontroll och undvikande, samt restriktioner och stressfaktorer associerade med hypoglykemi. Patienter med diabetes och hypoglykemi upplevde självförtroende främst relaterat till förhindrande av återfall, och för visa, genom hopp. Konklusion: Litteraturstudiens resultat indikerar att sjuksköterskor behöver förstå erfarenheter av hypoglykemi hos patienter med diabetes för att främja patienters hälsa och egenvårdsbalans.