<p>Syftet med studien var att kartlägga samt jämföra neonatalavdelningarna i Sverige beträffande matsituationen, omfattningen av samvård och hud-mot-hud nära vård av nyfödda barn med hypoglykemi samt att undersöka vilken kvalitet avdelningarnas riktlinjer inom området hade. Studien riktade sig till samtliga neonatalavdelningar i Sverige. Undersökningen gjordes via strukturerad telefonintervju med avdelningschefen eller någon av denne utsedd. Respondenten ombads skicka sina riktlinjer i ämnet. Resultatet visade att samtliga neonatalavdelningar använde sig av tillmatningsmetoderna amning, kopp och sond. Att tillmata barnen var tredje timma var brukligast. Av de sjukhus som deltog, 32 av 37, hade 65,6 % <2,6 som definition av hypoglykemi. Skillnad fanns mellan regionerna beträffande om blodprover togs kapillärt eller venöst. Den amningsstrategi som användes mest var gradvis minskning av maten. Skillnad fanns mellan regionerna angående hur de rangordnat vanligaste tillmatningsmetoderna och mellan regionsjukhus/annat sjukhus beträffande när barnen vanligen ammades fritt. Trettioen sjukhus bedrev någon typ av samvård och alla sjukhus bedrev känguruvård. Skillnader förelåg mellan regionerna men även mellan regionsjukhus/annat sjukhus beträffande hur mycket barnen sitter hud-mot-hud med sina föräldrar. Få statistiskt signifikanta skillnader framkom mellan regionsjukhus/annat sjukhus eller mellan regionerna angående tillmatning, amning, omfattningen av samvård och hud-mot-hud nära vård av nyfödda fullgångna barn med hypoglykemi. Det fanns begränsat med referenser i PM/riktlinjerna, innehållet varierade stort och ingen konsensus framkom angående de olika undersökta områdena.</p>

Syftet med studien var att kartlägga samt jämföra neonatalavdelningarna i Sverige beträffande matsituationen, omfattningen av samvård och hud-mot-hud nära vård av nyfödda barn med hypoglykemi samt att undersöka vilken kvalitet avdelningarnas riktlinjer inom området hade. Studien riktade sig till samtliga neonatalavdelningar i Sverige. Undersökningen gjordes via strukturerad telefonintervju med avdelningschefen eller någon av denne utsedd. Respondenten ombads skicka sina riktlinjer i ämnet. Resultatet visade att samtliga neonatalavdelningar använde sig av tillmatningsmetoderna amning, kopp och sond. Att tillmata barnen var tredje timma var brukligast. Av de sjukhus som deltog, 32 av 37, hade 65,6 % &lt;2,6 som definition av hypoglykemi. Skillnad fanns mellan regionerna beträffande om blodprover togs kapillärt eller venöst. Den amningsstrategi som användes mest var gradvis minskning av maten. Skillnad fanns mellan regionerna angående hur de rangordnat vanligaste tillmatningsmetoderna och mellan regionsjukhus/annat sjukhus beträffande när barnen vanligen ammades fritt. Trettioen sjukhus bedrev någon typ av samvård och alla sjukhus bedrev känguruvård. Skillnader förelåg mellan regionerna men även mellan regionsjukhus/annat sjukhus beträffande hur mycket barnen sitter hud-mot-hud med sina föräldrar. Få statistiskt signifikanta skillnader framkom mellan regionsjukhus/annat sjukhus eller mellan regionerna angående tillmatning, amning, omfattningen av samvård och hud-mot-hud nära vård av nyfödda fullgångna barn med hypoglykemi. Det fanns begränsat med referenser i PM/riktlinjerna, innehållet varierade stort och ingen konsensus framkom angående de olika undersökta områdena.

Syftet var att beskriva omvårdnaden kring nyfödda barns tillmatning på svenska BB-avdelningar, om föreskrifter följdes och om hänsyn togs till eventuell allergihereditet. Metod: Deskriptiv tvärsnittsstudie med kvantitativ ansats Resultat: Av alla nyfödda barn vid 26 barnkliniker i Sverige vecka 26 år 2009 (n=849) tillmatades 18 % . Moderns bröstmjölk gavs till 16% medan 78 % tillmatades med komjölksbaserad modersmjölksersättning. Den vanligaste orsaken till tillmatning av ersättning var att mammans egen mjölkproduktion inte hade kommit igång (24 %). Andra vanligt förekommande anledningar till tillmatning var lågt blodsocker (18 %) samt sugproblem hos barnen (16 %). Sexton barn tillmatades trots ett blodsockervärde motsvarande &gt;2.2mmol/l. Vad gäller allergiförekomst tillfrågades endast 37 % av barnens föräldrar före tillmatning. Dokumentation om tillmatning fanns noterat i 80 % av barnens journaler. Motsvarande siffra för mammornas journaler var 34 %. Konklusion: Bristfälliga omvårdnadsåtgärder vidtas i samband med tillmatning av nyfödda spädbarn på BB-avdelningar, där allergifrågor ställs i för låg utsträckning. BB-kliniker har varierande referensvärde för vad som räknas som lågt blodsocker. Omvårdnadsbehov för nyfödda barn och deras föräldrar, där förmedlad kunskap om amningens betydelse, tas inte på allvar och oklara riktlinjer skapar förvirring. Föreskrifter och riktlinjer bör följas i större utsträckning an vad denna studie visar.