Dagens pappor vill vara mer involverade i omsorgen av sina barn än vad de ville tidigare. Idag träffar barnhälsovårds-sjuksköterskan (BHV-sjuksköterskan) dessa pappor allt oftare. Syftet med denna studie var att belysa pappors upplevelser av mötet med barnhälsovården (BHV). Få studier inom området är gjorda. Fokusgruppsintervjuer utfördes med totalt 19 pappor och materialet analyserades med kvalitativ innehållsanalys. I resultatet framkom det att papporna ville känna sig bekräftade vilket innebar att det var viktigt med ett bra bemötande, att det var betydelsefullt att få information liksom att papporna hade behov av att få stöd ifrån barnsjuksköterskan. Papporna hade även behov av att känna sig delaktiga vilket innebar att de ville ha en roll på BHV och att de även ville att BHV- sjuksköterskan skulle främja en jämställd rollfördelningen mellan föräldrarna under besöket. Slutligen beskrevs betydelsen av en god service vilket innebar att det var viktigt att BHV hade en god tillgänglighet och då hembesök gjordes medförde detta en personligare relation till BHV-sjuksköterskan. Konklusionen av studien var att pappornas upplevelse av mötet med BHV kan bli mer välkommande, stödjande, tillgängligt och informationsrikt om BHV-sjuksköterskor får ökad kunskap om hur pappor vill bli bemötta och hur de upplever att komma till BHV. Denna studie svarar på ett glapp i forskningen om pappans upplevelser av mötet med BHV. / Sweden have one of the world´s most involving paternity leave. Fathers of today want to be more involved in their childcare than before. Today meet Child Health Centre nurses (CHC) these dads more often. The purpose of this study was to highlight the father's experiences of the meeting with CHC. Few studies in the area have been made. Focus group interviews were conducted with a total of 19 dads and the material was analysed using qualitative content analysis. The result was that the dads wanted to feel confirmed, which meant that it was important to have a good deal of attention and that it was important to get information as well as that the dads needed support from the CHC nurses. The dads also needed to feel involved, which meant that they wanted a role in CHC and it is important that the CHC nurses clarifies the role distribution during the visit. Finally, the importance of a good service was described, which meant it was important that CHC had good accessibility and when home visits were made, this resulted in a more personal relationship with the CHC nurse. The conclusion of the study was that the dads experience of the meeting with CHC could be more welcome, supportive, available and information-rich about CHC nurses gaining more knowledge about how dads want to be treated and how they feel like getting to CHC. This study responds to a gap in the research of the father in CHC.

Bakgrund: Psykisk ohälsa bland tonåringar är ett problem som ökar världen över. Den psykiska ohälsan hos tonåringar kan ibland yttra sig i ett självskadebeteende. När självskadebeteendet leder till en sjukhusinläggning är barnsjuksköterskan den profession som spenderar mest tid med tonåringen. Barnsjuksköterskans kompetens och bemötande kan därför vara avgörande för tonåringens tilfrisknande. Syfte: Att undersöka barnsjuksköterskors erfarenheter av att vårda tonåringar med självskadebeteenden på en pediatrisk akutvårdsavdelning. Metod: Kvalitativ metod med induktiv ansats valdes. Datainsamlingen genomfördes med hjälp av fyra fokusgruppsintervjuer och data bearbetades och analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys.  Resultat: Resultatet presenteras i tre kategorier; Att hålla distans men ändå vara nära, Att samverkan med andra i teamet och Att anpassa omvårdnad och vårdmiljö utifrån tonåringens behov. Barnsjuksköterskorna beskrev utmaningar med att vårda tonåringar med självskadebeteende utifrån en personcentrerad vård, utmaningar i samverkan med barn- och ungdomspsykiatrin och föräldrar, risker i vårdmiljön och brist på rutiner och utbildning. Slutsatser: Barnsjuksköterskorna upplevde svårigheter med att tillämpa en personcentrerad vård för tonåringar med självskadebeteenden då de saknade grundläggande kunskaper om denna patientgrupp. Därför är det viktigt att utforma tydliga riktlinjer och erbjuda utbildning för att öka kvaliteten på vården.

Bakgrund: Familjecentrerad vård i familjerum blir allt vanligare på neonatalavdelningar i Sverige. Tidigare vårdades barn på neonatalavdelningar i öppen sal där flera nyfödda barn vårdades tillsammans. För att barnsjuksköterskan ska kunna ge patientsäker och god familjecentrerad vård samt erhålla god arbetsmiljö är det av vikt att undersöka barnsjuksköterskans erfarenhet av att arbeta i familjerum. Syfte: Syftet var att belysa barnsjuksköterskans erfarenhet av att arbeta med familjecentrerad vård i familjerum på neonatalavdelning. Metod: Studien genomfördes som litteraturstudie med systematisk sökning och granskning och bygger på nio vetenskapliga artiklar. Artiklarnas vetenskapliga kvalitet bedömdes, och innehållet analyserades sedan i enlighet med Bettany-Saltikov och McSherry metod. Resultat: Barnsjuksköterskor upplevde att arbete i familjerum främjade familjecentrerad vård. Barnsjuksköterskor upplevde sämre arbetsmiljö. Det var mycket ensamarbete och det kunde ge dem en känsla av isolering. De upplevde att deras tid inte räckte till och det ledde till stress och oro. Behov av fler barnsjuksköterskor var önskvärt för att bemanna det nya arbetssättet i familjerum. Konklusion: Arbete i familjerum är ett nytt arbetssätt för barnsjuksköterskor. Det tar tid att få in nya arbetsrutiner för att familjecentrerad vård i familjerum ska vara god och patientsäker, samtidigt som barnsjuksköterskan ska erhålla god arbetsmiljö. / Background: Family-centered care in family rooms is more common in Swedish neonatal care units nowadays. Infants were previously cared for in open bay, where multiple newborn children were cared for. In order for the pediatric nurse to be able to provide patient-safe and good family-centered care and obtain a good working environment, it is important to examine the pediatric nurse´s experience of working in family rooms. Aim: The aim of the study was to illustrate the experiences of pediatric nurses working with family-centered care in family rooms at a neonatal care unit. Method: The study was conducted as a literature review with systematic search and examination and builds upon nine scientific articles. The contents were reviewed according to the Bettany-Saltikov and McSherry method. Results: Pediatric nurses experienced that working in a family room promoted family-centered care. Pediatric nurses experienced a worsened work environment. A large part of the work was done alone, and it could give them a sense of isolation. They perceived that their time was no longer enough, and it led to stress and anxiety. Conclusion: Work in family rooms is a new way of working for pediatric nurses. It takes time getting used to the new operating procedures for family-centered care in family rooms to be good and patient safety, simultaneously to maintain a good work environment.

Varje år vårdas 95 000 barn på sjukhus i Sverige. De vanligaste orsakerna till att barn 0–17 år söker vård är på grund av infektioner och skador. Alla barns rätt är att få sin röst hörd och möjlighet att uttrycka sin åsikt. Deras åsikt ska alltid beaktas utifrån mognad och ålder.  Efter grundlig information ska barn vara delaktiga i beslut gällande deras omvårdnad. Trots att flera studier påvisar barnsjuksköterskans skyldighet att göra barn delaktiga i omvårdnaden krävs det mer forskning, utbildning och konkreta metoder för att uppnå målet för delaktighet. Syftet med studien var att beskriva hur barnsjuksköterskan gör barn delaktiga i sin sjukdom och behandling. Data samlades in genom tio kvalitativa intervjuer med barnsjuksköterskor som arbetade med barn på sjukhus. Analysen genomfördes med kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Fyra huvudkategorier framkom: Att främja delaktighet genom att skapa en relation beskriver hur en relation och ett förtroende mellan barnsjuksköterskan och barnet kan skapas. Att främja delaktighet genom förberedelse beskriver hur barnsjuksköterskan kan göra barnet delaktig genom att förbereda muntligt, genom att visa bilder och genom att visa material. Att främja delaktighet genom aktivt deltagande beskriver hur barnsjuksköterskan kan göra barnet delaktigt genom att ge barnet möjlighet att bestämma och att låta barnet aktivt delta i omvårdnadsprocedurer och i sin sjukdom. Att främja delaktighet genom att anpassa vårdmiljön beskriver hur barnsjuksköterskan kan göra barnet delaktig genom att anpassa vårdmiljön efter barnets behov. Konklusionen av studien var att resultatet kan ge omvårdnadsprofessionen ökad kunskap och redskap för hur barnsjuksköterskan kan göra barnet delaktig i sin sjukdom och behandling.

Bakgrund: Prematurt födda barn kräver ofta andningsstöd i form av Continous Positive Airway Pressure (CPAP) alternativt High Flow Nasal Cannula (HFNC), i Sverige kallad högflödesgrimma. Omvårdnad av barnet under avveckling av andningsstöd kräver specifik kompetens hos barnsjuksköterskorna, vilket innebär att läsa av det individuella barnets signaler, vägleda föräldrarna och anpassa miljön runt barnet. Syfte: Beskriva barnsjuksköterskors erfarenheter av att vårda prematura barn med andningsstöd under avveckling. Metod och tillvägagångssätt: Tre fokusgruppsintervjuer med totalt 15 deltagare har genomförts. Intervjuerna har analyserats med hjälp av Graneheim och Lundmans innehållsanalys. Resultat: Det framkom att barnsjuksköterskornas kompetens hade stor betydelse för hur avvecklingen av andningsstöd gick till, yrkeserfarenhet var av betydande roll. Många uppgav att de saknade gemensamma riktlinjer men att de genom att läsa av barnet hade möjlighet att påverka vården och låta barnets tillstånd styra avvecklingen. Resultatet presenteras under tre kategorier: Barnsjuksköterskornas kompetens styr avvecklingen av andningsstöd, Barnsjuksköterskornas möjlighet att påverka vården runt barnet vid avveckling av andningsstöd och Barnets tillstånd styr avvecklingen av andningsstöd. Slutsats: För att förbättra vården vid avveckling av andningsstöd behöver Newborn Individualized Developmental Care and Assesment Program (NIDCAP) och individuellt anpassad vård implementeras mer på neonatalavdelningar. Avdelningen behöver gemensamma riktlinjer kring avvecklingen och kontinuitet av personal runt barnet behöver prioriteras för att inte förlänga vårdtiden med andningsstöd.

Bakgrund: När barn drabbas av sjukdom påverkas hela dess familj. Flertalet syskon till långvarigt sjuka barn upplever sig inte delaktiga i vården. En barnsjuksköterska ska arbeta familjecentrerat vilket innebär att planera vården utifrån hela familjen. Barnsjuksköterskan ska också möta varje individ i familjen. För att kunna utföra familjecentrerad vård, är det viktigt att samverka i team i omvårdnaden. Syftet: Beskriva barnsjuksköterskans erfarenhet av att involvera syskon till långvarigt sjuka barn i vården. Metod: Tre fokusgruppsintervjuer har utförts med totalt tolv deltagare. Intervjuerna har analyserats med kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Resultat: Studien kom fram till att barnsjuksköterskorna erfar att syskonens delaktighet i vården är betydelsefull och att information till syskon ger en ökad förståelse och kunskap. Även hur miljön på vårdavdelningen är utformad har betydelse för om syskon involveras. Barnsjuksköterskor erfar att för att syskon ska involveras krävs en teamsamverkan. Slutsats: Barnsjuksköterskorna anser att det är viktigt att syskon involveras i vården men de tycker att det är svårt att göra det då de ofta prioriterar det sjuka barnet. Syskon kan involveras genom kommunikation och att barnsjuksköterskan visar praktiskt vad de gör och ibland låter de syskonen får hjälpa till med små omvårdnadsåtgärder.

Det finns cirka två miljoner barn i Sverige idag. Barnsjuksköterskor kommer i kontakt med barn inom hälso- och sjukvård. För att möta barnet på bästa sätt krävs kompetens och förmåga. Inom kort kommer barnkonventionen bli lag, enligt förslag sker detta år 2020. Det kommer att stärka barns rättigheter i Sverige. Det ställer krav på barnsjuksköterskor att ge en vård som motsvarar de rättigheter barn då får laglig rätt till. Syftet med detta arbete är att undersöka i vilken mån barnsjuksköterskor idag arbetar efter barnkonventionen. Nio barnsjuksköterskor på en barnklinik i västra Sverige har intervjuats och resultatet har analyserats enligt Elo och Kyngäs metod för kvalitativ innehållsanalys. Resultatet presenteras utifrån tre kategorier som beskriver barnsjuksköterskors möte med barn inom sjukvården. Dessa kategorier är Utmaningar i vårdmötet, Att vara barnets företrädare och Att främja barnets medverkan i beslutsfattande. Slutsats är att barnsjuksköterskor i denna studie är väl insatta i barns rättigheter inom vården. De visar stor kunskap och kompetens för uppgiften och klarar av att möta barnens behov. Brister i form av tid, eller plats till bästa möjliga vård är två anledningar till att barnsjuksköterskors arbete inte alltid utförs optimalt.

I takt med en växande befolkning ökar trycket på landets akutmottagningar. Västra Götalandsregionen har utvecklat en akutmodell i syfte att bland annat förbättra akutmottagningens ledtider samt öka nöjdheten hos både patienter och personal. Ett led i förbättringsarbetet är att sjuksköterskan via en utbruten sjuksköterskemottagning vårdar patienter med enklare vårdbehov. Sjuksköterskebesök på en barnakutmottagning innebär ett självständigt ansvar för barnsjuksköterskan. Som barnsjuksköterska är det viktigt att utifrån barnets bästa arbeta med hela familjen. Hen ska erbjuda en patientsäker, evidensbaserad vård och samtidigt svara an på familjens unika behov. För att effektivt kunna utveckla och forma ett patientsäkert arbetssätt kring barn med enklare vårdbehov på en barnakutmottagning är det viktigt att beskriva hur barnsjuksköterskan upplever sjuksköterskebesöket. För att undersöka detta valdes att utifrån en reflekterande livsvärldsansats genomföra tio intervjuer av öppen karaktär. Intervjuerna transkriberades och analyserades utifrån en fenomenorienterad metod. Analysen resulterade i fyra innebördsteman, Nyckeln i mötet - Att ge en del av sig själv, Att ha tid, Tilltro till den egna förmågan och En förhandling mellan familjens önskemål och organisationens riktlinjer. Diskussionen lyfter tre områden, Betydelsen av ett lyckat möte, Barnsjuksköterskans förutsättningar och Vikten av en hållbar arbetsmiljö. Slutsatsen landar i att en utbruten sjuksköterskemottagning är ett lämpligt arbetssätt för att ta hand om barn med enklare vårdbehov. Förutsättningar för att barnsjuksköterskan ska känna sig trygg med det ansvar som ett sjuksköterskebesök innebär är gott om tid, kontinuerlig kompetensutveckling samt stöd i form av mentorskap och reflektion.

No description available.

Bakgrund: På en neonatalvårdsenhet vårdas prematura och fullgångna nyfödda barn. Neonatal vård är en del av barnsjuksköterskans arbetsområde och omvårdnaden ska ske utifrån ett familjecentrerat förhållningssätt. Idag saknas tydliga riktlinjer för hur familjecentrerad omvårdnad ska utföras och därför ser arbetet på vårdenheterna olika ut. Syfte:  Syftet var att beskriva föräldrars upplevelse av familjecentrerad omvårdnad under vårdtiden på en neonatalvårdsenhet. Metod: Mixad metod användes. Urvalet var samtliga familjer vars barn vårdats på neonatalvårdsenheten på ett länssjukhus i södra Sverige, oavsett orsak mellan 2017-2020. 649 familjer svarade på frågor rörande vårdkvalité, information, delaktighet och bemötande under vårdtiden. Kvantitativ dataanalys med deskriptiv statistik och kvalitativ innehållsanalys med deduktiv ansats utifrån familjecentrerad omvårdnad genomfördes på utvalda frågor. Resultat: Upplevelserna av familjecentrerad omvårdnad varierade. Majoriteten av föräldrarna uppgav att de var nöjda med informationen, att de fick vara delaktiga i omvårdnaden av sitt barn och att de kände sig som föräldrar. Familjerna önskade förbättringar avseende samstämmig samt skriftlig information, ett respektfullt bemötande, ökat samarbete, större lyhördhet samt mer stöd i omvårdnaden. Slutsats: Bra rutiner avseende kommunikation genom hela vårdprocessen leder till kännedom om familjens behov men ökar också familjens möjlighet att känna sig delaktiga i det som sker.