Bakgrund: Prematurt födda barn kräver ofta andningsstöd i form av Continous Positive Airway Pressure (CPAP) alternativt High Flow Nasal Cannula (HFNC), i Sverige kallad högflödesgrimma. Omvårdnad av barnet under avveckling av andningsstöd kräver specifik kompetens hos barnsjuksköterskorna, vilket innebär att läsa av det individuella barnets signaler, vägleda föräldrarna och anpassa miljön runt barnet. Syfte: Beskriva barnsjuksköterskors erfarenheter av att vårda prematura barn med andningsstöd under avveckling. Metod och tillvägagångssätt: Tre fokusgruppsintervjuer med totalt 15 deltagare har genomförts. Intervjuerna har analyserats med hjälp av Graneheim och Lundmans innehållsanalys. Resultat: Det framkom att barnsjuksköterskornas kompetens hade stor betydelse för hur avvecklingen av andningsstöd gick till, yrkeserfarenhet var av betydande roll. Många uppgav att de saknade gemensamma riktlinjer men att de genom att läsa av barnet hade möjlighet att påverka vården och låta barnets tillstånd styra avvecklingen. Resultatet presenteras under tre kategorier: Barnsjuksköterskornas kompetens styr avvecklingen av andningsstöd, Barnsjuksköterskornas möjlighet att påverka vården runt barnet vid avveckling av andningsstöd och Barnets tillstånd styr avvecklingen av andningsstöd. Slutsats: För att förbättra vården vid avveckling av andningsstöd behöver Newborn Individualized Developmental Care and Assesment Program (NIDCAP) och individuellt anpassad vård implementeras mer på neonatalavdelningar. Avdelningen behöver gemensamma riktlinjer kring avvecklingen och kontinuitet av personal runt barnet behöver prioriteras för att inte förlänga vårdtiden med andningsstöd.