Tidigare forskning visar att för tidigt födda barn mår bra av att vårdas hud mot hud hos sina föräldrar. Några av fördelarna är att blodtryck, temperatur och näringsintag gynnas positivt av kontakten. Både barn och föräldrar upplever mindre stress och det är ett bra sätt att knyta an på och skapa trygghet. Hur sjuksköterskorna upplever det finns det däremot inte så mycket forskning kring. Därför valde vi att fokusera på detta ämne. Vårt syfte med examensarbetet var att undersöka specialistutbildade sjuksköterskors upplevelser och erfarenheter av att vårda för tidigt födda barn hud mot hud, inom neonatal intensivvård. Specialistutbildade sjuksköterskor verksamma inom neonatal intensivvård har intervjuats och intervjuerna har sedan tolkats utifrån en kvalitativ innehållsanalys. I resultatet framkommer att sjuksköterskornas upplevelser av att vårda barnen hud mot hud med föräldrar är olika men generellt har de positiva upplevelser av att arbeta med både barnen och föräldrarna. Att arbeta med för tidigt födda barn är en vård som innebär mycket känslor. Bra samarbete och delaktighet utgjorde en bra grund i mötet mellan föräldrar och personal. Det är viktigt att som sjuksköterska vara professionell i sin yrkesroll och bemötande. En god relation kan då vara fördelaktigt för att kunna skapa en öppen kommunikation som gör att föräldrarna känner sig trygga.

Bakgrund: Prematurt födda barn kräver ofta andningsstöd i form av Continous Positive Airway Pressure (CPAP) alternativt High Flow Nasal Cannula (HFNC), i Sverige kallad högflödesgrimma. Omvårdnad av barnet under avveckling av andningsstöd kräver specifik kompetens hos barnsjuksköterskorna, vilket innebär att läsa av det individuella barnets signaler, vägleda föräldrarna och anpassa miljön runt barnet. Syfte: Beskriva barnsjuksköterskors erfarenheter av att vårda prematura barn med andningsstöd under avveckling. Metod och tillvägagångssätt: Tre fokusgruppsintervjuer med totalt 15 deltagare har genomförts. Intervjuerna har analyserats med hjälp av Graneheim och Lundmans innehållsanalys. Resultat: Det framkom att barnsjuksköterskornas kompetens hade stor betydelse för hur avvecklingen av andningsstöd gick till, yrkeserfarenhet var av betydande roll. Många uppgav att de saknade gemensamma riktlinjer men att de genom att läsa av barnet hade möjlighet att påverka vården och låta barnets tillstånd styra avvecklingen. Resultatet presenteras under tre kategorier: Barnsjuksköterskornas kompetens styr avvecklingen av andningsstöd, Barnsjuksköterskornas möjlighet att påverka vården runt barnet vid avveckling av andningsstöd och Barnets tillstånd styr avvecklingen av andningsstöd. Slutsats: För att förbättra vården vid avveckling av andningsstöd behöver Newborn Individualized Developmental Care and Assesment Program (NIDCAP) och individuellt anpassad vård implementeras mer på neonatalavdelningar. Avdelningen behöver gemensamma riktlinjer kring avvecklingen och kontinuitet av personal runt barnet behöver prioriteras för att inte förlänga vårdtiden med andningsstöd.

Bakgrund: Det nyfödda barnet är en patient som är särskilt känslig för förändringar i kroppstemperaturen och risken är stor för både hypotermi och hypertermi. För att undvika ökad risk för sjuklighet och dödlighet är det därför viktigt att det nyfödda barnets kroppstemperaturen hålls inom gränserna 36,5–37,5 ℃. Detta är en utmaning inom neonatalvården och utmaningen blir större i och med sjunkande gestationsålder och födelsevikt. Motiv: Att med hitta en fungerande metod för beröringsfri temperaturmätning så att barnet ej störs vid kontroll av kroppstemperaturen. Syfte: Attstudera överensstämmelsen mellan beröringsfri infraröd termometer och två vedertagna metoder, axill- och rektalmätning av kroppstemperatur på nyfödda barn som vårdas på en neonatal intensivvårdsavdelning. Syftet var också att studera om överenstämmelsen mellan metoderna skiljer sig om barnet vårdas i kuvös, öppenvårdskuvös eller säng.Design: En prospektiv studie med upprepade mätningar. Metod: 35 barn inkluderades i studien och temperaturmätningar genomfördes vid tre mättillfällen med de tre olika metoderna. Datan analyserades enligt Bland-Altmans analysmetod för att bedöma överensstämmelse mellan kliniska mätmetoder. Resultat: Denna studie visade att det fanns överensstämmelsen mellan infraröd mätning och axillmätning, men att dess 95%-iga konfidensintervall var för vida för att kunna accepteras i klinisk praxis. Överensstämmelse mellan infraröd- och rektaltemperaturmätning samt mellan axill- och rektaltemperaturmätning kunde inte påvisas. Konklusion: Kroppstemperaturmätning med beröringsfri infraröd termometer är en tilltalande metod för temperaturmätning hos nyfödda barn med tanke på dess fördelar. Metodutveckling och mer forskning med större urval krävs dock för att användning av infraröd temperaturmätning inom neonatal intensivvård ska kunna etableras.

Bakgrund: I Sverige har ca 10% av de nyfödda barnen behov av neonatalvård där vanligaste dödsorsaken är asfyxi, infektioner, underburenhet samt fosterskador. Oavsett ålder ska välbefinnandet främjas till livets slut. Familjecentrerad Vård (FCV) är en arbetsmodell kring ett sjukt barn och dennes familj där vården planeras efter hela familjens behov i samråd med familjen för hela familjens bästa. Syfte: Undersöka föräldrars upplevelser av vårdtiden då deras barn vårdats i livets slut på en neonatal intensivvårdsavdelning ur ett familjecentrerat perspektiv. Metod: Kvalitativ litteraturöversikt med systematisk ansats med riktad innehållsanalys. Resultat: Resultatet visar att det var viktigt att få spendera tid med sitt barn både före och efter döden. Föräldrarna önskade få ge normal omsorg som att hålla om, mata och trösta. Det fanns ett stort behov av information och kommunikation kring barnets situation. I efterhand värdesatte de högt att de fått hjälp att insamla minnessaker. Föräldrarna menade på att vårdtiden var svår men värdefull. Slutsats: FCV kan vara ett verktyg som får föräldrarna att spendera mer tid med sitt barn vilket kan leda till minskad prevalens av depression efter barnets död. Det är av stor vikt att se varje familjs individuella behov för en så bra vårdtid som möjligt för familjen.

Att få barn för tidigt kan för många upplevas som en traumatisk upplevelse. Direkt efter barnets födelse kastas föräldrarna in i en avancerad intensivvårdsmiljö där barnets liv ligger i vårdpersonalens händer, vilket kan skapa en enorm stress. Studiens syfte var att undersöka föräldrars upplevelse av att vara delaktiga i sitt barns vård på en neonatal intensivvårdsavdelning. Metoden som användes var integrativ litteraturstudie där 13 artiklar inkluderades. I resultatet framkom tre huvudteman: Första tiden som förälder på NIVA, Tydlig kommunikation med vårdpersonal och Förtroendefull relation till vårdpersonal. Det visade sig att det var viktigt för föräldrarna att delta i omvårdnaden för att deras självförtroende samt föräldraroll skulle växa. För att de skulle uppleva att deras delaktighet i sitt barns vård skulle bli så bra som möjligt var det viktigt att få daglig information. Resultatet visade också att förtroende för vårdpersonal samt ett öppet klimat var en avgörande faktor för föräldrarnas upplevelse

Bakgrund: Inom neonatal intensivvård vårdas prematura barn med sina föräldrar och personalen bör ha ett helhetsperspektiv på barnet och dess familj. Två metoder som används för att bland annat skapa förutsättningar för föräldra- barnkontakt, är Newborn Individualized Development Care and Assessment Program (NIDCAP) och känguruvård. Det finns ett flertal hinder som kan försvåra föräldra- barnkontakten när ett barn föds prematurt och sjuksköterskan har en central roll i att främja kontakten. Syfte: Syftet med denna studie är att belysa upplevelsen av att bli förälder till ett prematurt barn i behov av neonatal intensivvård. Metod: Datainsamlingen har skett genom semistrukturerade intervjuer. Totalt intervjuades fem föräldrar/föräldrapar. Materialet har analyserats med inspiration av kvalitativ innehållsanalys. Resultat: I berättelserna om föräldrarnas upplevelser identifierades ett övergripande tema, Mitt barns liv vilar i era händer, baserat på både positiva och negativa upplevelser från deras tid inom neonatal intensivvård. Detta tema bygger på sex kategorier: Trygg med personalen, Att få bli barnets förälder, Nöjd familj, Otrygg med personalen, Svårigheter att bli barnets förälder och Brist på samtal. Slutsats: När ett barn föds prematurt och är i behov av neonatal intensivvård finns det faktorer som personalen kan påverka för att underlätta den tidiga föräldra- barnkontakten. Klinisk betydelse: Med en ökad medvetenhet hos personal inom neonatal intensivvård om vad föräldrarna upplever som positivt/negativt i vården kan denna utvecklas och förbättras. En del i detta är att göra föräldrarna mer delaktiga i vården. / Background: In the Neonatal Intensive Care Unit premature infants and their parents are cared for, the staff´s holistic approach to the infant and their family is essential. Two methods used to create opportunities for contact between the parent and the infant are NIDCAP and kangaroo care. There are several obstacles that may hinder this contact when an infant is born prematurely and the nurse has a key role in promoting this contact. Purpose: The purpose of this study is to enlighten the experience of being the parent of a premature infant in need of Neonatal Intensive Care. Methods: Data collection was made through semi-structured interviews. Five parents /couple of parents were interviewed. The material has been analyzed with the inspiration of qualitative content analysis. Result: In the interviews with the parents an overarching theme were identified, My infant's life rests in your hands, based on both the positive and negative experiences during their time in Neonatal Intensive Care Unit. The theme is based on six categories: Secure with the staff, Becoming a parent, Happy family, Insecurity with the personnel, Difficulties to become the infant's parent, and Lack of dialogue. Conclusion: When an infant is born prematurely and in the need of Neonatal Intensive Care there are factors that the staff can affect in order to facilitate the early parent-child contact. Clinical significance: With an increased awareness among the neonatal intensive care staff what parents perceive as the positive/ negative, the care can be developed and improved. A part of this is to make parents more involved in the care of their infants.

Bakgrund: Det är känt att nyfödda barn och prematurer som vårdas på neonatal intensivvårdsavdelning känner smärta. Det kan vara en utmaning att identifiera smärta hos de barnen trots användning av olika smärtskalor. Föräldrarna har en viktig roll i vården av barnet, inklusive smärtskattning och smärtlindring, ur ett familjecentrerat vårdperspektiv. Syfte: Att beskriva föräldrars upplevelser om deras barns smärta, som vårdas inom neonatal intensivvård. Metod: Kvalitativ litteraturstudie med systematisk ansats. Resultat: 12 artiklar analyserades. Föräldrars upplevelser om deras barns smärta inom neonatal intensivvård handlar om föräldrarnas behov, föräldrarnas roll samt föräldrarnas känslor. Föräldrarnas känslor påverkas negativt av deras barns smärta. Det är viktigt för föräldrarna att få vara närvarande och delaktiga under smärtprocedurer. Föräldrarna har ett stort behov av kommunikation och information angående barns smärta. Dessutom är ett gott bemötande och en stödjande miljö betydande för att underlätta för föräldrarnas delaktighet och för lindring av deras stress och lidande under barnets smärtprocedur. Slutsats: Familjecentrerad vård är ett stöd för föräldrar att vara delaktig i barnets vård, särskilt under smärtprocedurer. Anpassning av stöd till föräldrar är viktigt för att utveckla deras föräldraroll när de vårdar ett sjukt nyfött barn. Det behövs empirisk forskning i Sverige om föräldrars upplevelser om deras barns smärta inom neonatal intensivvård. / Background: It is known that newborns and premature babies in the neonatal intensive care unit can feel pain. It can be challenging to identify pain in these children despite the use of different pain scales. Parents have an important role in the care of the child, including pain assessment and pain management, from a family-centered care perspective.  Aim of the study: To describe parents' experiences of their child’s pain, who ́s being cared for in a neonatal intensive care unit.  Method: Qualitative literature study with a systematic approach.  Results: 12 articles were analyzed. Parents' experiences of their child's pain in neonatal intensive care are about parents' needs, parents' roles, and parents' feelings. Parents' emotions are negatively affected by their child's pain. It is important for parents to be present and involved during painful procedures. Parents have a strong need for communication and information regarding their child's pain. In addition, a good response and a supportive environment are significant in facilitating parents' involvement and in alleviating their stress and suffering during the child's pain procedure.  Conclusion: Family-centered care is a support for parents to be involved in their child's care, especially during painful procedures. Adapting support to parents is important to develop their parental role when caring for a sick newborn child. There is a need for empirical research in Sweden on parents' experiences of their child's pain in neonatal intensive care.

Bakgrund. Vård av döende barn kan vara psykiskt påfrestande för många sjuksköterskor som arbetar på neonatala intensivvårdsavdelningar. Internationella studier visar på att de främsta faktorerna är; brist på utbildning inom neonatal palliativ vård och brist på kommunikation. Syfte. Syftet med studien var att beskriva samband mellan sjuksköterskors attityder till att vårda döende barn på en neonatal intensivvårdsavdelning och arbetslivserfarenhet samt utbildningsnivå. Metod: Studien genomfördes med en webbaserad enkät på de neonatala intensivvårdsavdelningarna vid Norrlands Universitetssjukhus i Umeå samt Akademiska sjukhuset i Uppsala. Studien inkluderade 72 sjuksköterskor med erfarenhet av att vårda minst ett döende barn. Studien är en empirisk kvantitativ tvärsnittsstudie med deskriptiv design. Resultat. Alla sjuksköterskor med kort arbetslivserfarenhet ansåg att det var psykiskt påfrestande att vårda döende barn jämfört med 61% av de med lång erfarenhet. Mer än hälften (59%) av de utan vidareutbildning jämfört med de med vidareutbildning (16%) ville  undvika situationer där de behövde vårda döende barn. Av alla deltagarna önskade 85% mer utbildning än vad de fick i nuläget om vård av döende barn. Konklusion. Brist på vidareutbildning, kort arbetslivserfarenhet och hög tjänstgöringsgrad i konkret omvårdnadsarbete ökar risken för negativa attityder och uppfattningar bland sjuksköterskor i vården av döende barn. / Background. It can be a challenge for nurses to care for dying children in a neonatal intensive care unit. International studies show that the main factors are; lack of training in neonatal palliative care and lack of communication within the health care team. Objectives. The aim of this study was to describe the correlation between nurses' attitudes of caring for dying children in a neonatal intensive care unit and work experience and level of education. Method. The study was conducted using a web-based survey in the neonatal intensive care units at Norrland University Hospital in Umeå and Uppsala University Hospital. The study included 72 nurses with experience of caring for at least one dying child. The study is an empirical quantitative cross-sectional study with descriptive design. Results. All nurses with short work experience felt that it was psychologically stressful to care for dying children , compared with 61 % of those with long work experience. More than half (59%) of those without further education compared to those with further education ( 16%) wanted to avoid situations where they have to care for dying children. Of all the participants 85% wanted more education about caring for dying children. Conclusion. Lack of education, brief work experience and a high degree of service in the real nursing work increases the risk of negative attitudes and perception in the care of dying children among nurses.

Abstrakt Bakgrund: Sverige är idag världsledande gällande överlevnaden hos extremt underburna barn. Den högspecialiserade vården i Sverige är centraliserad till regionsjukhus vilket leder till att flertalet av dessa barn behöver transporteras från hemsjukhus till regionsjukhus för fortsatt vård. Motiv: Föräldrars känslor i samband med att deras barn behöver neonatal intensivvård är väl studerat i tidigare forskning både internationellt och nationellt. Då det finns begränsat med kunskap angående dessa föräldrars behov av stöd i samband med flytt av deras extremt underburna barn till annat sjukhus finns det möjligheter till förbättring inom området. Syfte: Syftet med studien var att belysa vilket stöd föräldrar till extremt underburna barn önskade när deras barn behövde flyttas till en annan neonatalavdelning på ett annat sjukhus.Metod: Studien genomfördes som en kvalitativ enkätstudie med öppna frågor med empirisk design. Enkäterna analyserades via en kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats av Elo & Kyngnäs. Föräldrarna (n=63) rekryterades via ett strategiskt urval från hela Sverige. Resultat: Resultatet delas in i två huvudkategorier; ”Föräldrars behov av förberedelser inför flytt till annat sjukhus” samt ”Föräldrars behov av emotionellt och personligt stöd”. Resultatet visar att det finns ett stort behov av stöd hos föräldrarna för att minimera de negativa upplevelser som kan uppstå då deras extremt underburna barn behöver flyttas till en annan neonatalavdelning. Föräldrarna beskriver att de önskar få information om avdelningen de flyttar till avseende rutiner och faciliteter samt när flytt förväntas ske och att denna information idag är bristfällig. Föräldrarna beskriver även att deras känslor och upplevelser behöver bli bekräftade av personalen och att behovet av en kontaktperson är stort. Konklusion: Resultatet belyser vilket stöd föräldrar efterfrågar i samband med flytt av sitt extremt underburna barn vilket skapar möjligheter för en framtida utveckling av neonatalvården. Implementering av stödjande vårdrutiner samt förbättrat samarbete mellan sjukhusen skulle öka möjligheterna för en förbättrad föräldraupplevelse och därmed minskad psykisk ohälsa. / AbstractBackground: Sweden is world-leading when it comes to survival rates among extremely preterm infants. Highly specialized care units are centralized to regional hospitals, resulting in that many extremely preterm infants need to be moved from their home hospital to a regional hospital for additional care. Motive: Parents' emotions when their extremely preterm infant requires neonatal intensive care is a well-studied area in both national and international studies. The authors therefore believe that there is a reason for further research regarding parents’ need for support in connection to the relocation of their extremely preterm infant to another hospital. Since there is limited research regarding the needs of these parents, there are opportunities for improvement in the area.Aim: The purpose of this study was to illustrate what support parents of extremely preterm infants need when their infant needs to be moved to another neonatal unit at another hospital. Methods: The study was conducted as a qualitative questionnaire study with open questions with empirical design. The questionnaires were analysed using a qualitative content analysis with an inductive approach by Elo & Kyngnäs. The parents (n=63) were recruited via a strategic selection from all over Sweden.Result: The result is divided into two main categories; “Parents’ need for preparation when moving to another hospital” and “Parents’ need for emotional and personal support”. The result shows that there is a great need for support among parents to minimize the negative experiences that can occur when their extremely preterm infant needs to be moved to another neonatal unit. The parents describe that they wish to receive more information about routines and facilities at the unit they are moving to, and then the move is expected to take place. The parents also describe that their feelings and experiences could be further confirmed by the staff and that they have a need for establishing a relation with a contact person. Conclusion: The result highlights what support parents request in relation to transportation of their extremely preterm infant, creating opportunities for further improvements in neonatal care. Implementation of supportive care routines and improved collaboration between hospitals could increase the opportunities for an improved parental experience and by that reduced mental illness.