En väl fungerande kommunikation mellan vårdpersonal och föräldrar till barn som vårdas på barnintensivvårdavdelningar, är en viktig faktor för upplevelsen av vården. Kommunikationen är även viktig för patientsäkerheten samt för att öka tryggheten för föräldrar genom att vara mer delaktiga i sina barns vård. Denna studie syftar till att undersöka upplevelsen hos föräldrar till barn vårdade inom svensk intensivvård med avseende på kommunikation och information och hur en planeringsbok kan påverka denna upplevlse. En planeringbok utformades med stöd från tidigare erfarenheter från en liknande studie genomförd i USA. Planeringsboken gavs ut till 7 familjer och sedan djupintervjuades föräldrarna som deltog i studien. Föräldrarna fick frågor om deras upplevelser kring kommunikationen mellan dem och vårdpersonalen på en barnintensivvårdsavdelning (BIVA) i Sverige. De fick även frågor om vad de hade för upplevelser kring planeringsboken som de fått gå igenom eller använt. En kvalitativ innehållsanalys användes för att analysera innehållet. Analysen resulterade i 3 kategorier och 9 subkategorier. Resultatet visar att det i överlag finns en god tillfredställelse hos föräldrarna vad gäller kommunikationen med vårdpersonalen på barnintensivvårdsavdelningen. Det finns dock en en önskan om ett mer strukturerat sätt att kommunicera och att det skall ske mer regelbundet. Det är genomgående för samtliga föräldrar att det finns ett stort informationsbehov. Behovet av information förändras med tiden, ju längre föräldrarna varit på sjukhuset eller BIVA desto mer detaljerad  information ville de ha. När information gavs på ett tydligt  och strukturerat sätt så skapade det trygghet och förtroende men om det uppstod en känsla av att informationen sorterades och att ingen gav sig tid att förklara eller ge information så kunde det skapa en känsla av frustration och maktlöshet hos föräldrarna. Resultatet pekar även på att ett mer strukturerat kommunikationsverktyg som till exempel en planeringsbok skulle vara till god nytta för föräldrarna. Planeringsboken skulle skapa en struktur i vardagen för föräldrarna. Den skulle även vara ett bra stöd för kommunikationen mellan föräldrarna och vårdpersonalen samt vara till bra hjälp genom att skapa mer trygghet och utrymme för föräldrarna att vara mer delaktiga i deras barns omvårdnad.

Bakgrund: Känguruvård (KV) är en evidensbaserad vårdmetod, inom familjecentrerad neonatalvård, vars syfte är att stödja tidig anknytning och öka föräldrars delaktighet genom hud-mot-hudkontakt mellan barn och förälder. KV bör, med uppmuntran från personalen, inledas så tidigt som möjligt efter födelsen och tillämpas i den utsträckning det är möjligt. I Sverige finns en utvecklingspotential för ökad användning av KV på olika neonatalvårdsavdelningar då det finns stora nationella variationer i vilken utsträckning KV utövas. Syfte: Beskriva neonatalsjuksköterskors erfarenhet av att bedriva och utveckla känguruvård inom familjecentrerad neonatalvård. Metod: Semistrukturerade fokusgruppsintervjuer på fyra neonatalvårdsavdelningar i Sverige genomfördes under december 2015. Materialet bearbetades utifrån en induktiv ansats med en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Neonatalsjuksköterskor beskriver att införandet av KV inneburit en förändrad roll från vårdgivare till att stödja och undervisa föräldrarna till att bli barnets primära vårdare. Föräldrarnas delaktighet i vården av sitt barn har ökat med KV, vilket underlättat tidig anknytning, naturlig amning samt att föräldrarollen stärkts. En tydlig målsättning, en säker vårdmiljö med tillåtande attityd samt samverkan mellan olika professioner krävs för att underlätta utveckling av KV. Slutsatser: För att bedriva och utveckla KV behöver neonatalsjuksköterskor själva kunskap och god attityd gentemot vårdmetoden. Avdelningen behöver klara rutiner, tydlig ledning och en vårdmiljö anpassad till en familjecentrerad vård som underlättar KV.

Varje år vårdas runt 100 000 barn på sjukhus och gruppen barn mellan ett och fyra år är den största vårdsökande gruppen i landet. Sjuka barn behöver sina föräldrar, och vårdnadshavare har en skyldighet att tillgodose sitt barns behov av omvårdnad samt att tala för sitt barn. När ens barn insjuknar förändras hela föräldrarollen och familjens situation på sjukhus är mycket påfrestande. Syftet med denna litteraturstudie är att beskriva föräldrars upplevelser när deras barn behöver vårdas inneliggande på sjukhus. Examensarbetets metod är utformad enligt Axelssons kapitel om litteraturstudier (2012, s. 203). I resultatet presenteras två huvudteman och fem underteman. Det första huvudtemat behandlar de starka känslor som föräldrar till inlagda barn uttrycker. Känslor som var särskilt framträdande hos föräldrarna var chock, rädsla och hjälplöshet. De beskriver det som att hela deras värld rämnar, och föräldrarna kastas mellan hopp och hopplöshet när barnets tillstånd skiftar. Ett stort behov av att vara nära sitt barn återfinns hos föräldrarna och de känner stark ångest när de inte tillåts närvara i kritiska situationer. Det andra huvudtemat handlar om den vårdande relationen samt hur föräldrar ofta upplever kommunikationen med sjuksköterskan som otillräcklig. När sjuksköterskan inte förklarar vad som förväntas av föräldrarna skapas en osäkerhet där föräldrarna blir osäkra på sin roll. De upplever att sjukvårdpersonal inte ger den tillräcklig information och att de inte får tillräckligt med stöd av sjuksköterskan. Föräldrarna berättar även att de känner större trygghet och får en bättre relation till sjuksköterskan när denne intresserar sig för barnet. Diskussionen handlar inledande om föräldrarnas behov av support för att hantera känslorna som uppstår när deras barn blir sjukt. Vidare diskuteras hur kommunikationen mellan föräldrar och sjuksköterskor många gånger brister och hur detta skapar onödigt lidande för både barn och föräldrar.

Inom barnsjukvården världen över arbetar man idag med familjecentrerad vård. Föräldrarna ses som experter på sina barn och en viktig samarbetspartner i omvårdnaden på sjukhuset. Det är vårdpersonalens uppgift att bjuda in familjen och visa vad de kan göra då det kan vara svårt för föräldrarna att hitta sin roll i situationen. Den personal som arbetar efter vårdformen familjecentrerad vård ser de anhöriga snarare som en resurs i stället för ett hinder i vården. Examensarbetets syfte var att beskriva specialistsjuksköterskors förståelse av familjecentrerad vård på en barnintensivvårdsavdelning och hinder för att bedriva denna vård. Examensarbetet bygger på en kvalitativ metod och semistrukturerade intervjuer användes för att samla in data. Åtta specialistsjuksköterskor intervjuades och därefter analyserades data med hjälp av kvalitativ innehållsanalys med induktiv ansats. Resultatet presenteras i två kategorier med tillhörande vardera fyra subkategorier. I resultatet framkom det bland annat att specialistsjuksköterskorna ansåg att det var viktigt att bjuda in familjen i vården. Det var också viktigt att ge dem information om barnets hälsotillstånd och planering kring fortsatt vård. Om familjen vistades på sjukhuset en längre tid ansågs det angeläget att skapa rutiner för familjen så att de, fastän barnet var allvarligt sjukt, kunde skapa någon form av vardag trots rådande situation. Det framkom att det fanns vissa svårigheter för att bedriva familjecentrerad vård på avdelningen. En sak som försvårade att arbeta utifrån denna vårdform var brister i vårdmiljön på avdelningen. Det visade sig även att personalen på avdelningen saknade specifik utbildning inom familjecentrerad vård men informanterna var eniga om att detta var önskvärt. Föräldrarna inbjöds ej att delta i de dagliga ronderna. I resultatdiskussionen under rubriken föräldrars närvaro diskuteras specialistsjuksköterskans ovilja att ta med föräldrarna i ronderna. Genom att låta dem närvara ansågs det ta längre tid och ökade risken för att de skulle missförstå information som framkom då personalen använde sig av medicinska termer. Dock visar forskning på att det kan vara en god idé att låta dem delta i ronderna då det ökar delaktigheten i de beslut som tas kring omvårdnaden av deras barn.

Föräldrar till prematura och sjuka barn går igenom en stor händelse när deras barn vårdas på en neonatalvårdsavdelning. Personalen på neonatalvårdsavdelning är ansvariga för att stötta föräldrarna att hantera situationen samt involvera föräldrarna i barnets vård. Föräldrar som blir delaktiga i vården känner sig mer säkra i föräldrarollen och kan förstå barnets beteende bättre. Syftet med detta arbete var att belysa föräldrars upplevelser av familjecentrerad vård på neonatalvårdsavdelning och hur denna vårdform inverkar på föräldrars anknytning till sitt prematura barn. Studien genomfördes som en litteraturöversikt där 16 artiklar, publicerade mellan 2000 och 2015, ligger till grund för resultatet. Sökningar genomfördes i bibliografiska databaserna CINAHL, PubMed, SwedMed+ och Science direkt. Både kvantitativa och kvalitativa artiklar inkluderades i resultatet. Resultatet visar att föräldrar upplevde både positiva och negativa känslor i relation till personal, vårdmiljö, information och vägledning på neonatalvårdsavdelning. Dessa känslor var beroende av olika faktorer exempelvis hur samspelet mellan föräldrar och personal fungerade. Det framkom att föräldrars delaktighet i barnets vård hade en stor inverkan på deras anknytning till sitt barn. För föräldrarna var det viktigt att ha närhet och kroppskontakt med barnet redan från födseln. Slutsatser: Det framkommer i resultatet att föräldrarna beskrev att det viktigaste för en familjecentreradvård var personalens medverkan. Med personalens kunskap, tydlig och anpassad information kunde föräldrarna känna sig delaktighet i barnets vård. Att få vara hud mot hud med sitt barn var avgörande för att knyta an till sitt barn.

<p><em>Bakgrund:</em><strong> </strong>Varje år föds ca 90 000 barn i Sverige, varav ca 4 % föds för tidigt. Det är under nyföddhetsperioden människan behöver som mest omvårdnad i livet. På en neonatalvårdsavdelning ar det en huvuduppgift för vårdaren att se till att så goda förutsättningar som möjligt skapas för kontakten mellan barn och föräldrar. <em>Syfte: </em>Syftet med denna litteraturstudie var att belysa faktorer som påverkar integrationen av föräldrar i vården av prematura barn. <em>Metod: </em>Metoden<strong> </strong>som användes var systematisk litteraturstudie. Databaserna Pubmed och Cinahl har använts vid sökning efter vetenskapliga artiklar. Även manuell sökning gjordes. I studien inkluderades 15 artiklar som analyserades med hjälp av innehållsanalys. <em>Resultat: </em>Tre kategorier framkom; främjande faktorer, hämmande faktorer och påverkan på föräldrarna. Till främjande faktorer hörde subkategorierna; vårdmodeller och metoder, stöd samt sjuksköterskeåtgärder. Hämmande faktorer fick subkategorierna; dålig kommunikation och avdelningsrelaterade hinder. Påverkan på föräldrar innefattar subkategorierna; positiva effekter och negativa effekter. <em>Diskussion och slutsats: </em>De tre komponenterna vårdgivarna, vårdtagarna och vårdavdelningens samspel är viktigt för integrationen av föräldrarna.  Sjuksköterskan måste skapa en tillitsfull relation till föräldrarna samtidigt som vårdavdelningen måste vara anpassad för optimal involvering.</p>

Bakgrund: Varje år föds ca 90 000 barn i Sverige, varav ca 4 % föds för tidigt. Det är under nyföddhetsperioden människan behöver som mest omvårdnad i livet. På en neonatalvårdsavdelning ar det en huvuduppgift för vårdaren att se till att så goda förutsättningar som möjligt skapas för kontakten mellan barn och föräldrar. Syfte: Syftet med denna litteraturstudie var att belysa faktorer som påverkar integrationen av föräldrar i vården av prematura barn. Metod: Metoden som användes var systematisk litteraturstudie. Databaserna Pubmed och Cinahl har använts vid sökning efter vetenskapliga artiklar. Även manuell sökning gjordes. I studien inkluderades 15 artiklar som analyserades med hjälp av innehållsanalys. Resultat: Tre kategorier framkom; främjande faktorer, hämmande faktorer och påverkan på föräldrarna. Till främjande faktorer hörde subkategorierna; vårdmodeller och metoder, stöd samt sjuksköterskeåtgärder. Hämmande faktorer fick subkategorierna; dålig kommunikation och avdelningsrelaterade hinder. Påverkan på föräldrar innefattar subkategorierna; positiva effekter och negativa effekter. Diskussion och slutsats: De tre komponenterna vårdgivarna, vårdtagarna och vårdavdelningens samspel är viktigt för integrationen av föräldrarna.  Sjuksköterskan måste skapa en tillitsfull relation till föräldrarna samtidigt som vårdavdelningen måste vara anpassad för optimal involvering.

När barn kräver neonatalvård efter förlossningen är det ofta oväntat för modern. På den neonatala vårdavdelningen läggs fokus på familjecentrerad vård, där föräldrarna blir de primära vårdgivarna. Syftet med studien var att beskriva mödrars upplevelser samt faktorer som påverkar upplevelserna under den neonatala vårdtiden. Litteraturstudiens resultat baseras på tio vetenskapliga artiklar. Resultatet visar att mödrar upplever ett känslomässigt kaos. Många upplever att de känner sig välkomna på avdelningen, medan andra känner att de är i vägen. Upplevelsen av att känna sig viktig för barnet är gemensamt för många mödrar och under vårdtiden finns hos många mödrar en längtan efter närhet. Sjuksköterskan spelar en stor roll för mödrarnas upplevelser och amningen är en viktig aspekt för anknytningen till barnet.

Bakgrund: Sjuka barn i norra delar av länet har inte samma tillgång till specifik barnkompetens på akutmottagningen vilket försvårar bedömningar. Konsekvenserna blir sämre vårdkvalitet samt långa resor till länssjukhuset. Familjer som vårdar svårt sjuka barn i hemmet är i behov av bättre stöd. Syftet med förbättringsarbetet var att skapa en ökad kvalitet i bedömningar av sjuka barn samt barnmedicinsk tillgänglighet för att bidra till ökad trygghet och vård på lika villkor genom att använda videokonsultation. Syftet med tillhörande studie var att beskriva och analysera föräldrars och professionellas upplevelser av att använda videokonsultationer mellan familj och barnsjukvård, samt att beskriva och analysera på vilket sätt de medverkade. Metod: PGSA-hjul användes för att planera, genomföra och studera införandet av videokonsultationer mellan länsdelssjukhus och länssjukhus samt mellan familj och barnsjukvården. Enskilda intervjuer, gruppintervjuer samt observationer genomfördes och materialet analyserades med en kavlitativ innehållsanalys. Resultat: Materialet var för litet gällande videokonsultationer mellan vårdinrättningarna för att säkerställa ett tillförlitligt resultat. Analysen i studien resulterade i temat; Underlättande av trygghet och delaktighet för familjer med svårt sjuka barn i hemmiljö. Diskussion: Spridningen av videokonsultationer tog tid och få respondenter i studien gör att resultatet blir svår att generalisera.Slutsats: Visuell information kompletterade den verbala vilket underlättade bedömningar men även barnets medverkan.

SAMMANFATTNING Bakgrund Att bli förälder är en stor livshändelse förknippad med förväntningar och förhoppningar om ett välskapt och normalfött barn. När ett barn istället föds för tidigt kan den bilden av förväntningar och förhoppningar raseras. Prematura barns omogna beteende kan ge intryck av att de inte skulle klara av att amma. Detta kan innebära att föräldrarna drar sig för att delta i barnets omvårdnad och matning. Att då redan i ett tidigt stadium få råd och stöd kring amning kan underlätta att bygga upp en nära relation till barnet, samtidigt som möjligheten till en lyckad amning ökar. Syfte Syftet var att beskriva hur amning främjas hos prematura barn vid en neonatalavdelning. Metod För att beskriva hur amning främjas hos prematura barn valdes en kvalitativ metod i form av semistrukturerade intervjuer. Totalt intervjuades nio sjuksköterskor fördelat på tre neonatalavdelningar i Stockholm. Det insamlade materialet analyserades utifrån en induktiv kvalitativ innehållsanalys. Resultat På samtliga avdelningar var sjuksköterskorna överens om att hela familjen spelade en viktig roll i att främja det prematura barnets amning. Barnet behöver sina föräldrar och det är de som i första hand ska sköta sitt barn. Sjuksköterskorna upplevde både svårigheter och möjligheter i sitt dagliga arbete kring amning. Att optimera avdelningens miljö, tidsbrist och kontinuitet var faktorer som framkom i alla intervjuer. De tre neonatalavdelningarna hade en liknande bild av sjuksköterskans ansvar. Sjuksköterskan skulle informera familjen, stötta den samt uppmuntra delaktigheten. Dessutom ansågs sjuksköterskan ha ett ansvar att inhämta kunskap kring amning. Slutsats Viktiga faktorer för att främja amning hos prematura barn på en neonatalavdelning är familjens möjlighet till närvaro, påbörja tidig urmjölkning, vårda barnet hud mot hud, föräldrars delaktighet i barnets omvårdnad samt information och stöd från sjuksköterskan. Brist på tid och kontinuitet utgör dock hinder för att detta ska fungera optimalt.