No description available.

I takt med en växande befolkning ökar trycket på landets akutmottagningar. Västra Götalandsregionen har utvecklat en akutmodell i syfte att bland annat förbättra akutmottagningens ledtider samt öka nöjdheten hos både patienter och personal. Ett led i förbättringsarbetet är att sjuksköterskan via en utbruten sjuksköterskemottagning vårdar patienter med enklare vårdbehov. Sjuksköterskebesök på en barnakutmottagning innebär ett självständigt ansvar för barnsjuksköterskan. Som barnsjuksköterska är det viktigt att utifrån barnets bästa arbeta med hela familjen. Hen ska erbjuda en patientsäker, evidensbaserad vård och samtidigt svara an på familjens unika behov. För att effektivt kunna utveckla och forma ett patientsäkert arbetssätt kring barn med enklare vårdbehov på en barnakutmottagning är det viktigt att beskriva hur barnsjuksköterskan upplever sjuksköterskebesöket. För att undersöka detta valdes att utifrån en reflekterande livsvärldsansats genomföra tio intervjuer av öppen karaktär. Intervjuerna transkriberades och analyserades utifrån en fenomenorienterad metod. Analysen resulterade i fyra innebördsteman, Nyckeln i mötet - Att ge en del av sig själv, Att ha tid, Tilltro till den egna förmågan och En förhandling mellan familjens önskemål och organisationens riktlinjer. Diskussionen lyfter tre områden, Betydelsen av ett lyckat möte, Barnsjuksköterskans förutsättningar och Vikten av en hållbar arbetsmiljö. Slutsatsen landar i att en utbruten sjuksköterskemottagning är ett lämpligt arbetssätt för att ta hand om barn med enklare vårdbehov. Förutsättningar för att barnsjuksköterskan ska känna sig trygg med det ansvar som ett sjuksköterskebesök innebär är gott om tid, kontinuerlig kompetensutveckling samt stöd i form av mentorskap och reflektion.

SAMMANFATTNING Många barn som uppsöker en akutmottagning kommer att behöva utsättas för procedurer de kan uppleva som smärtsamma. Den smärtsamma proceduren identifieras ofta som det mest skrämmande och stressfyllda momentet i omvårdnaden kring barnet. I jämförelse med vuxna är barn inte så exakta i sin uppfattning av smärta; de är mer mottagliga för bias och kan påverkas av situationen. Barnen har inte en vuxen persons förmåga att skilja smärta från andra obehagliga känslor såsom ångest, rädsla och stress. Hur ett barn agerar i olika situationer beror till stor del på barnets erfarenheter av tidigare liknande sammanhang. En grundläggande del i omvårdnaden kring barnet är kommunikation. När begreppet kommunikation används i vården innebär det överföring av information. När vi kommunicerar använder vi det verbala språket men vi kommunicerar också genom kroppsspråk och genom det som ”sägs mellan raderna” d.v.s. det som inte sägs, men kommuniceras ändå. Information ges för att förklara det som skall ske och även förklara varför någonting görs. Kommunikation är således ett givande och ett mottagande, en överföring från en sändare till en mottagare. Syftet var att beskriva sjuksköterskors erfarenheter av att ge information och stöd till barn och föräldrar vid en smärtsam procedur på en barnakutmottagning. Studien har en deskriptiv kvalitativ ansats. Studien genomfördes med individuella semistrukturerade intervjuer med sju sjuksköterskor på en barnakutmottagning i Stockholmsområdet. Texten analyserades med hjälp av kvalitativ innehållsanalys. Meningsbärande enheter plockades ut, för att sedan kondenseras till mindre meningsenheter, kodas och för att slutligen delas in i subkategorier och kategorier. Resultatet presenteras i form av fyra kategorier med underliggande subkategorier. Informanterna beskriver sina erfarenheter från den barnakutmottagning där de arbetar. Att individ- och åldersanpassa information ser informanterna som en viktig del i att ge information till barn och föräldrar. Tid är något som behövs för att ge information och det beskrivs svårigheter i att ge information då erfarenheten visar att tillräckligt med tid inte alltid finns att tillgå, i dessa fall nämner informanterna värdet i att bekräfta barnets känslor i samband med eller efter den smärtsamma proceduren. Sammanfattningsvis visar studien vikten av att bemöta barnet och föräldrarna med respekt och att möta barnet i dess egen värld när information och stöd ges vid en smärtsam procedur. I resultatet beskrivs värdet av att ge ålders- och individanpassad information till barnet. Sjuksköterskorna träffar barn i olika åldrar med olika mycket erfarenhet från tidigare liknande situationer och att då kunna anpassa informationen som ges till varje barn och dess föräldrar ses som värdefullt.

Bakgrund: På en akutmottagning sker den första bedömningen av akut sjuka patienter. Sjuksköterskan triagerar patienter för att bedöma allvarlighetsgraden och inom vilken tidsram läkarbedömning kan förväntas eller inte. Vårdnadshavare söker barnakutmottagning när de upplever att barnet har så allvarliga symtom att de inte kan hantera det i hemmet.  Motiv: Specialistsjuksköterskor behöver ha bred kompetens i bedömningen av barn. Forskning är begränsad gällande specialistsjuksköterskors erfarenhet inom området. Genom att synliggöra sjuksköterskans erfarenheter kan eventuella brister identifieras i omvårdnaden vilket medför att förutsättningar för att ge god och säker vård kan utvecklas. Syfte: Syftet med studien var att belysa specialistsjuksköterskors erfarenhet av att genomföra den första bedömningen av barn vid ankomst till barnakutmottagning.  Metod: Studien genomfördes med kvalitativ metod med induktiv ansats. Semistrukturerade individuella intervjuer med öppna frågor användes som datainsamlingsmetod. Tio specialistsjuksköterskor med anställning vid en barnakutmottagning i södra Sverige rekryterades till studien. Datainnehållet analyserades enligt kvalitativ innehållsanalys av Graneheim och Lundman.  Resultat: Studien resulterade i tre huvudkategorier och åtta underkategorier. Den första huvudkategorin Vikten av att inneha kompetens resulterade i tre underkategorier, den andra huvudkategorin Möjligheter i bedömning resulterade i två underkategorier och den tredje huvudkategorin Hinder i bedömning resulterade i tre underkategorier.  Konklusion: Resultatet synliggör att specialistsjuksköterskors erfarenhet av att bedöma barn kräver bred kompetens. Specialistsjuksköterskorna beskriver konkreta förutsättningar som möjliggör en bra och säker bedömning. Specialistsjuksköterskors erfarenheter innebär även att mötas av olika hinder. Genom att identifiera hinder kan barnakutmottagningens verksamhet initiera förbättrande åtgärder för att främja patientsäkerheten.

SJUKSKÖTERSKANS BEMÖTANDE PÅ EN BARNAKUTMOTTAGNINGEN PILOTSTUDIE OM FÖRÄLDRARS UPPLEVELSERHIEFA ISKANDARANIKHADIJE AL-RIFAIIskandarani, H & Al-Rifai, K. Sjuksköterskans bemötande på en barnakutmottagning. En pilotstudie om föräldrars upplevelser. Examensarbete i omvårdnad 15 högskolepoäng. Malmö högskola: Fakulteten för Hälsa och samhälle, Utbildningsområde omvårdnad 2011.En sjuksköterska verksam på en barnakutmottagning träffar vanligen en hel del föräldrar och barn. Ett möte som kan vara komplext och kunskapskrävande exempelvis relaterat till förälderns oro för sitt barns hälsa. Syftet med denna pilotstudie var därför att testa valda intervjufrågors lämplighet för att belysa föräldrars upplevelser av sjuksköterskans bemötande vid inskrivningen av deras barn på en barnakutmottagning. Metoden var en strukturerad intervju med föräldrar till sex barn som sökte vård på en barnakutmottagning i södra Sverige. Innehållsanalys användes som metod för att analysera materialet. Resultatet visade att ett empatiskt bemötande och ett icke distanserat bemötande var det som föräldrar upplevde väsentligt i sjuksköterskans bemötande. Empatiskt bemötande handlade om att bli tagen på allvar, lyssna och visa engagemang medan ett distanserat bemötande handlade om att vara oengagerad, agera överlägset och stressat. Det viktigaste fyndet befanns vara upplevelsen av sårbarhet i förhållande till den makt sjuksköterskan har när det gäller att skriva in barnet eller skicka hem dem.Nyckelord: Barnakutmottagning, föräldrar, pilotstudie, sjuksköterskans bemötande. / NURSES’ TREATMENT AT A CHILDRENS’ EMERGENCY DEPARTMENTA PILOTSTUDIE ABOUT PARENTS EXPERIENCES HIEFA ISKANDARANIKHADIJE AL-RIFAIIsknadarani, H & Al-Rifai, K. Nurses’ treatment at a children’s emergency department. A pilot study about parent’s experiences. Degree Project, 15 Credit Points. Malmö University: Faculty of Health and Society, Department of Nursing 2011.A nurse working at a children’s emergency department usually meet a lot of parents and children. Responding to concerned parents can be complex and requires knowledge. The aim of this pilot study was to test the selected interview questions suitability to highlight the parent’s experience of nursing treatment at enrollment in a children emergency ward. The method was a structured interview with parents of six children consulting a children’s emergency department in southern Sweden. Content analysis was used as a method to analyze the data. The results showed that an empathic response and a non-distanced attitude were what parents felt significant regarding the nurse’s treatment. Empathic response concerned taking one serious, listen and show commitment while the distanced attitude was about being unengaged, to act superior and stressed. The most important finding was found to be the perception of vulnerability in relation to the power of the nurse in terms of admitting the child or sending them home. Keywords: Children’s emergency department, nurses’ treatment, parents, pilot study.

SAMMANFATTNING  Syfte Syftet med denna studie var att undersöka anledningen till att vissa familjer väljer att söka akutsjukvård till sina barn istället för att vända sig till andra vårdinstanser.  Metod En enkät utformades för studien. Enkäten delades ut till familjer som sökte för icke akuta åkommor på en barnakutmottagning i Uppsala län. Studien pågick under en tolvdagarsperiod och avslutades när 80 familjer besvarat enkäten. Frågorna bearbetades med hjälp av beskrivande statistik samt chi2-test.  Resultat Den huvudsakliga anledningen till att man valde att söka på barnakutmottagningen var att man telefonledes blivit hänvisad av annan vårdinstans (73,8%). Av de familjer som varit i kontakt med annan vårdinstans hade 70% hänvisats via sjukvårdsrådgivningen/1177.De vanligaste åkommorna som det söktes för var andningsbesvär, luftvägsinfektioner och bukbesvär. Någon skillnad i sökmönster beroende på demografiska faktorer kunde inte urskiljas.  Slutsats Studien visade att anledningen till att familjer sökte akutsjukvård för icke akuta åkommor i mycket stor grad berodde på att man hänvisats till barnakutmottagningen av annan vårdinstans. Det är således inte familjernas intention att söka akut i första hand utan systemets utformning som styr familjerna till barnakutmottagningen. / ABSTRACT  Aim The aim was to evaluate why families visited the pediatric emergency department with non-acute conditions instead of seeking other healthcare providers.  Method A questionnaire was constructed and distributed to families that visited a pediatric emergency department in Uppsala county. The study was terminated after twelve days. 80 families were included. The results were evaluated with descriptive statistics as well as Chi2-test.  Results The most common reason (73,8%) for visiting the pediatric emergency department was that the families had been instructed by phone to do so by another health care provider. Of the families that had been referred by another health care provider 70% had been referred by the ”Sjukvårdsrådgiving/1177”. The most common reasons for the visit were troubles with breathing, upper air way infection and abdominal problems. There were no discernable differences in the visiting patterns due to demographic differences.  Conclusion The study shows that the reason that families visited the pediatric emergency department for for non-acute conditions to a large degree was that they had been recommended to do so by another health care provider. It is thus not the families own intention to primarily visit the pediatric emergency department but the health care system channels them there.

SAMMANFATTNING I Sverige finns 70 sjukhusbundna akutmottagningar varav ett flertal utav dessa har en barnakutmottagning som har dygnsöppen verksamhet. Resterande sjukhus tar emot barn, men bemannas inte av specialiserade barnsjuksköterskor. Vanliga orsaker till att barn uppsöker en akutmottagning är i samband med skada, då de har feber, andningspåverkan eller vid problem med gastrointestinalkanalen. På ett flertal sjukhus används inte någon triageringsmodell för att bedöma barnet, vilket annars anses som en fördel eftersom barnet då bedöms utifrån liknande riktlinjer. Triagering används för att snabbt identifiera den patient som är svårast sjuk och därmed även i behov av snabbast vård och behandling. Patienten prioriteras utifrån fem olika nivåer. Få studier finns som beskriver sjuksköterskans upplevelser av att triagera barn. Därmed finns begränsad information om vilka faktorer som sjuksköterskan upplever påverkar triagen och om dessa inverkar positivt eller negativt på sjuksköterskans arbete. Syftet var att beskriva sjuksköterskors upplevelser av att triagera barn på barnakutmottagning. Sju intervjuer gjordes med sjuksköterskor på två olika barnakutmottagningar i södra Sverige. Intervjuerna var semi-strukturerade och utfördes från december 2014 till och med januari 2015. Som analysmetod användes kvalitativ innehållsanalys. Resultatet indikerar på att sjuksköterskan upplevde en lyckad triage då barnet kände sig tryggt och både triageringen och mätning av de vitala parametrarna då kunde utföras. Föräldrarnas medverkan upplevdes ha en stor del i om barnet kände sig tryggt med sjuksköterskan. Andningsfrekvensen var en vitalparameter som upplevdes svår att mäta. Då en hög arbetsbelastning inträffade upplevde sig sjuksköterskan stressad, vilket påverkade hur triagen utfördes. Triageringen upplevdes som en hjälp för sjuksköterskor med kortare erfarenhet. Sjuksköterskor med längre erfarenhet förlitade sig däremot i större utsträckning på den kliniska blicken. Triagen upplevdes som ett säkert system, både för patienten och för sjuksköterskan. Trygghet infann sig hos sjuksköterskan då barnet bedömdes utifrån samma kriterier och risken för felaktig bedömning ansågs då minskas. Barnets trygghet ger förutsättningar för en lyckad triage. Betydande faktorer tolkas vara stress och tidsbrist, vilket påverkar möjligheten att göra barnet tryggt. För sjuksköterskor med en kortare erfarenhet upplevs triageringen som fördelaktig, då deras beslut grundas på vedertagna riktlinjer. Triageringen tillför en säkerhetsaspekt för sjuksköterskan, såväl som för barnet.

Bakgrund: Barntriage är komplext och kräver noggrannhet för att kunna fatta korrekta beslut. På en barnakutmottagning innebär det för sjuksköterskan att bedöma och prioritera vilket barn som är i störst behov av vård och vem som kan vänta. Det ställer krav på sjuksköterskan att vara trygg i sin yrkesroll för att självständigt fatta kliniska beslut och vidta lämpliga åtgärder. Syfte: Att beskriva hur sjuksköterskor upplevde triagering av barn och ungdomar på en barnakutmottagning. Metod: Utifrån studiens syfte valdes en kvalitativ metod med induktiv ansats. Åtta sjuksköterskor intervjuades utifrån en semistrukturerade intervjuguide. Intervjuerna analyserades genom kvalitativ innehållsanalys vilket resulterade i fyra huvudkategorier med åtta underkategorier. Resultat: Resultatet presenterades utifrån fyra huvudkategorier med underkategorier. Huvudkategorierna var, Sjuksköterskans strategier för att hantera familjer vid triage, Professionens utmaningar och erfarenheter av triagering, Sjuksköterskans stöd vid triagebedömning, Organisationens inverkan på triageprocessen. Konklusion: Resultatets viktigaste aspekter för en optimal triagering var erfarenhet, klinisk blick och kompetens samt att inkludera familjen. Vidare forskning kring barncentrerad vård inom akutsjukvården är av intresse. Barnsjuksköterskans specialistkompetens är viktig för att erhålla ökad kunskap inom triage. / Background: Triage of children is complex and requires accuracy in order to make the right decision. At a pediatric emergency department, the nurse has to assess and prioritize which child is in greatest need of care and who can wait. It requires the nurse to be confident in her professional role in order to make clinical decisions independently and take appropriate measures. Aim: To describe how nurses experience triage of children and adolescents in a pediatric emergency department. Method: Based on the aim of the study, a qualitative method with an inductive approach were chosen. Eight nurses were interviewed with semi-structured interviews. The interviews were analyzed through qualitative content analysis, which resulted in four main categories with eight subcategories. Results: The results were presented based on four main categories with subcategories. The main categories were, The Nurse's strategies for managing families in triage, The profession's challenges and experiences of triage, The nurse's support in triage assessment, The organization's impact on the triage process. Conclusion: The most important aspects for optimal triage were experience, clinical perspective and competence as well as including the family. Further research on child-centered care in emergency care is of interest. The competence of the pediatric nurse specialist is important for obtaining increased knowledge in triage.