Bakgrund: Barn som föds för tidigt mår i allmänhet bäst av att vårdas av sina föräldrar dygnet runt. Att övergå från öppna rum till familjerum innebär en omställning för personal. Det finns få svenska studier som belyser hur personalen upplever denna förändring. Syfte: Syftet med studien var att beskriva personalens upplevelser av arbete och arbetsmiljö efter en genomförd flytt till nya lokaler och införandet av samvård. Metod: Studien genomfördes med kvalitativ metod med 12 deltagare fördelade på två fokusgruppsintervjuer samt 4 enskilda intervjuer med nyckelpersoner. Dataanalyserades med kvalitativ innehållsanalys. Resultat: I resultatet framkom ett övergripande tema" Realiteten som hinder för att uppleva visionen" med två huvudkategorier som beskrev personalens upplevelser efter den genomförda flytten "Visionen om arbetsmiljön som inte uppfylldes" och "Visionen om föräldrar och barn". Därtill identifierades 12 underkategorier som beskrev personalens upplevelser av förändringsarbetet och processen det inneburit med flytten till en ny vårdbyggnad. Det fanns svårigheter och utmaningar för personalen att gå från öppna rum till enskilda familjerum och införandet av familjecentrerad samvård. Personalen ansåg att lokalerna var dåligt planerade och de hade önskat att deras erfarenheter och åsikter hade vägt tyngre i planeringen. Dock upplevdes vården bättre för barn och familjer efter att familjerum blev tillgängliga. Slutsats: Det finns svårigheter och utmaningar för personalen med att införa samvård som en ny vårdform. Personalen anser ändå att det är det bästa för barnet och familjen. Att involvera personalen och använda deras kunskap och erfarenhet är viktigt vid byggandet av en ny avdelning och införande av samvård eftersom det påverkar deras arbetsmiljö. Nyckelord: Neonatalvård, Familjecentrerad samvård, Samvård, Arbetsmiljö, Anknytning / Bakground: Children born prematurely are in general best cared for by their parents around the clock. The transition from an Open-Bay to a Single-Room unit entails a new way to care for the family and collaboration with staff. There are few studies that illustrates how staff perceive this change. Aim: The aim of the study was to describe staff's experiences of the working environment and working with Family-centered care in a Single-Family-Room unit. The method: The study was conducted with a qualitative design, in which two focus groups with 12 participants and four individual interviews were conducted. Data were analyzed using qualitative content analysis. The result: The result showed an overall theme "Reality as a barrier for experiencing the vision". Two main categories described the staff's experiences after completed the move:"The vision of the work which was not fulfilled" and "The vision of parents and children". In addition, 12 subcategories were identified that described the staff's difficulties and challenges in moving from working in Open-Bay to Single-Room unit. The staff felt that the premises were poorly planned and they had hoped that their opinions had been taken in to account in the planning process. With regard to the care for the family, staff experienced beneficial improvements after introducing Single-Rooms. Conclusion: There are difficulties and challenges for the staff to introduce rooming as a new form of care. The staff believe that it is best for the child and the family. Involving staff and use their knowledge and experience is important in the construction of a new department and the introduction of rooming because it affects their working environment. Nyckelord: Neonatal Nursing, Family Centered Care, Rooming, working environment, Attachment

Bakgrund: I Sverige föds ungefär 6000 barn förtidigt det vill säga före vecka 37. Dessa barn kallas vanligtvis för prematurer. De prematura barnen vårdas vanligtvis på en neonatalvårdsavdelning och barnmorskorna på BB ansvarar för vården av mammorna. Tillsammans bedriver de två avdelningarna samvård som innebär att vården organiseras så att mamman och barnet kan vårdas på samma avdelning om barnets föds prematur eller om det är sjukt.  Syfte: Att studera barnmorskors uppfattningar av samvård mellan neonatal och BB-avdelning i relation till prematurfödsel. Metod: Fenomenografisk forskningsmetod med induktiv ansats användes i studien. 10 barnmorskor intervjuades med semistrukturerade intervjufrågor.  Resultat: Resultatet presenterades i tre beskrivningskategorier; erfarenheter av god samvård, kommunikationen och informationen, två olika världar ska mötas och sju uppfattningar. Konklusion: Samvård innebär ett samarbete mellan föräldrar, barnmorskor på BB och neotanalvårdspersonal, där familjen är i centrum för vården och där föräldrarna är delaktiga i barnets vård och beslut. Vårdpersonalens stöd, samarbete och kommunikation är av stor vikt för samvården ska fungera optimalt.

<p>Syftet med studien var att kartlägga samt jämföra neonatalavdelningarna i Sverige beträffande matsituationen, omfattningen av samvård och hud-mot-hud nära vård av nyfödda barn med hypoglykemi samt att undersöka vilken kvalitet avdelningarnas riktlinjer inom området hade. Studien riktade sig till samtliga neonatalavdelningar i Sverige. Undersökningen gjordes via strukturerad telefonintervju med avdelningschefen eller någon av denne utsedd. Respondenten ombads skicka sina riktlinjer i ämnet. Resultatet visade att samtliga neonatalavdelningar använde sig av tillmatningsmetoderna amning, kopp och sond. Att tillmata barnen var tredje timma var brukligast. Av de sjukhus som deltog, 32 av 37, hade 65,6 % <2,6 som definition av hypoglykemi. Skillnad fanns mellan regionerna beträffande om blodprover togs kapillärt eller venöst. Den amningsstrategi som användes mest var gradvis minskning av maten. Skillnad fanns mellan regionerna angående hur de rangordnat vanligaste tillmatningsmetoderna och mellan regionsjukhus/annat sjukhus beträffande när barnen vanligen ammades fritt. Trettioen sjukhus bedrev någon typ av samvård och alla sjukhus bedrev känguruvård. Skillnader förelåg mellan regionerna men även mellan regionsjukhus/annat sjukhus beträffande hur mycket barnen sitter hud-mot-hud med sina föräldrar. Få statistiskt signifikanta skillnader framkom mellan regionsjukhus/annat sjukhus eller mellan regionerna angående tillmatning, amning, omfattningen av samvård och hud-mot-hud nära vård av nyfödda fullgångna barn med hypoglykemi. Det fanns begränsat med referenser i PM/riktlinjerna, innehållet varierade stort och ingen konsensus framkom angående de olika undersökta områdena.</p>

Syftet med studien var att kartlägga samt jämföra neonatalavdelningarna i Sverige beträffande matsituationen, omfattningen av samvård och hud-mot-hud nära vård av nyfödda barn med hypoglykemi samt att undersöka vilken kvalitet avdelningarnas riktlinjer inom området hade. Studien riktade sig till samtliga neonatalavdelningar i Sverige. Undersökningen gjordes via strukturerad telefonintervju med avdelningschefen eller någon av denne utsedd. Respondenten ombads skicka sina riktlinjer i ämnet. Resultatet visade att samtliga neonatalavdelningar använde sig av tillmatningsmetoderna amning, kopp och sond. Att tillmata barnen var tredje timma var brukligast. Av de sjukhus som deltog, 32 av 37, hade 65,6 % &lt;2,6 som definition av hypoglykemi. Skillnad fanns mellan regionerna beträffande om blodprover togs kapillärt eller venöst. Den amningsstrategi som användes mest var gradvis minskning av maten. Skillnad fanns mellan regionerna angående hur de rangordnat vanligaste tillmatningsmetoderna och mellan regionsjukhus/annat sjukhus beträffande när barnen vanligen ammades fritt. Trettioen sjukhus bedrev någon typ av samvård och alla sjukhus bedrev känguruvård. Skillnader förelåg mellan regionerna men även mellan regionsjukhus/annat sjukhus beträffande hur mycket barnen sitter hud-mot-hud med sina föräldrar. Få statistiskt signifikanta skillnader framkom mellan regionsjukhus/annat sjukhus eller mellan regionerna angående tillmatning, amning, omfattningen av samvård och hud-mot-hud nära vård av nyfödda fullgångna barn med hypoglykemi. Det fanns begränsat med referenser i PM/riktlinjerna, innehållet varierade stort och ingen konsensus framkom angående de olika undersökta områdena.

I Sverige finns idag en vårdform där patienter som begått brott under grav psykisk störning samvårdas med personer som har ett allvarligt självskadebeteende. Dessa inrättningar måste då förhålla sig till två olika vårdsätt. Vi vill därför undersöka om personalen beskriver och upplever eventuella skillnader i interaktionen med patienter vilka vårdas med stöd av olika tvångsvårdslagar på en rättspsykiatrisk avdelning. Vi har använt oss av en kvalitativt ansats där vi har intervjuat sex yrkesverksamma inom rättspsykiatrin. Med hjälp av symbolisk interaktionism samt vårdkulturteori har vi analyserat den empiri som framkommit från intervjuerna. Resultaten visar att personalen vill se patienterna såsom en homogen grupp men brottet/handlingen påverkar patientsynen. Resultaten visar även att interaktionen villkoras av personalens attityder och värderingar samt att den individuella vården försvåras ytterligare av samvården. Slutsatsen blev att personalen skildrade en diskrepans där de å ena sidan beskrev att interaktionen var likadan oberoende av vilken patientgrupp det var. Samtidigt framkom att de upplevde och gjorde skillnader mellan LRV- och LPT-patienter.

Bakgrund: Anknytningen underlättas mellan barn och föräldrar om de kan vara tillsammans redan från förlossningen. Teamarbete förbättrar kvalitén och bidrar till helhetsperspektiv i vården. En god arbetsmiljö och ett gott samarbete mellan personal är viktigt för effektiviteten av samvård. Att undersöka personalens förväntningar inför ett nytt arbetssätt är betydelsefullt eftersom det kan avspegla sig i den vård som senare ges.Syftet med studien var att belysa personalens förväntningar inför sammanslagning av olika vårdavdelningar och att samtidigt införa samvård.Metoden var en kvalitativ metod med totalt 14 deltagare i tre fokusgruppsintervjuer. Datainsamlingen analyserades med en kvalitativ innehållsanalys.Resultatet sammanfattades med temat ”Tryggt och välkänt eller nytt och osäkert – förändringsarbetets balansgång” som beskrev personalens känslor inför sammanslagningen. Kategorierna ”Att få en bra miljö för föräldrar och personal”, ”Att samarbeta med familjen i fokus”, ”Att förena två kliniker och kulturer” och ”Att genomgå en arbetsplatsförändring” beskrev de förväntningar och farhågor personalen uttryckte.Slutsatser: Resultatet visade på förväntningar av att vård- och arbetsmiljö skulle förbättras samt att samarbetet mellan klinikerna skulle bli mer effektivt. Det framkom att det var av betydelse att ha fungerande informationsflöden, uppleva delaktighet samt ha en tydlig ledning i en genomgripande organisationsförändring. / Background: The bonding between child and parent is aided when child and parent can be together as soon as possible from delivery. Teamwork improves quality and contributes to a holistic-perspective on nursing. A good work environment and good cooperation between staff is important for the efficiency of family-centered care. It is significant to investigate the expectations of the staff before introducing a new way of working, since it may reflect in the quality of care later given.The aim of this study was to illustrate the staffs’ expectations on the fusion of care units and whilst introducing family-centered care.The method was a qualitative method, with three focusgroup interviews of a total of 14 participants. Data was analyzed using qualitative content analysis.The result was summarized with the theme “safe and common or new and uncertain – the balance of change” that described the feelings of the staff before the fusion. The categories “achieving a good environment for parents and staff”, “to cooperate focusing on the family”, “uniting two clinics and cultures” and “to experience a change in establishment” described the expectations and fears of the staff.Conclusions: Results showed expectations of improved care- and work environment, and that the cooperation between clinics would become more efficient. It was important having a clear flow of information, to feel participant and to have a straight-forward management in order to create a functioning way of work in family-centered care.

<p><p>Aim: To examine how midwives describe good and safe postpartum care of mothers with infants in neonatal care, and which prerequisites and obstacles they see to giving good and safe care while minimizing time of separation. Method: Semi structured qualitative interviews with ten midwives at two maternity wards in Uppsala. The interviews were recorded, transcribed verbatim and processed by manifest analysis. Results: Three categories were identified, <em>Good and safe care, Organization as an obstacle </em>and <em>The midwife role.</em> Good and safe postpartum care of mothers with infants in neonatal care required knowledge, appropriate equipment, good guidelines, possibility to see the mother, contact between mother and infant and good collaboration between the maternity and neonatal wards. This collaboration was insufficient. Organizational obstacles were shortage of staff, lack of guidelines and the distance between the wards. The midwives thought that integrated care of mother and child would be optimal, or at least a midwife responsible for the mother at the neonatal ward and a pediatric nurse on the maternity ward. The midwife saw herself as the woman's advocate who perceives the family as a whole. Being responsible for the mother´s care, their dilemma was how to prioritize between medical safety and encouraging her to stay with her infant. Conclusions: This is a topic that midwives are committed to. It causes frustration and feelings of insufficiency, but also of being important and capable of making a difference. Many thoughts about how the nursing care functions and should be provided were found. Many improvements are needed, organizational improvements as well as an increased collaboration between the departments are desired.<strong> </strong></p></p><p> </p>

Aim: To examine how midwives describe good and safe postpartum care of mothers with infants in neonatal care, and which prerequisites and obstacles they see to giving good and safe care while minimizing time of separation. Method: Semi structured qualitative interviews with ten midwives at two maternity wards in Uppsala. The interviews were recorded, transcribed verbatim and processed by manifest analysis. Results: Three categories were identified, Good and safe care, Organization as an obstacle and The midwife role. Good and safe postpartum care of mothers with infants in neonatal care required knowledge, appropriate equipment, good guidelines, possibility to see the mother, contact between mother and infant and good collaboration between the maternity and neonatal wards. This collaboration was insufficient. Organizational obstacles were shortage of staff, lack of guidelines and the distance between the wards. The midwives thought that integrated care of mother and child would be optimal, or at least a midwife responsible for the mother at the neonatal ward and a pediatric nurse on the maternity ward. The midwife saw herself as the woman's advocate who perceives the family as a whole. Being responsible for the mother´s care, their dilemma was how to prioritize between medical safety and encouraging her to stay with her infant. Conclusions: This is a topic that midwives are committed to. It causes frustration and feelings of insufficiency, but also of being important and capable of making a difference. Many thoughts about how the nursing care functions and should be provided were found. Many improvements are needed, organizational improvements as well as an increased collaboration between the departments are desired.

Bakgrund: Samvård på familjerum, där föräldrar tar hand om sitt för tidigt födda barn på ett eget rum med stöd av sjuksköterskor, är en vårdform som blir allt vanligare i Sverige. Sjuksköterskor inom neonatalvården behöver ha kunskap om hur föräldrar upplever samvård på familjerum för att kunna anpassa vården och stärka dem i föräldrarollen. Syftet med studien var att undersöka föräldrars upplevelse av att samvårda sitt barn på familjerum på neonatalavdelning. Metod: En kvalitativ ansats valdes där datainsamlingen utgick från semistrukturerade intervjuer med föräldrar vars barn vårdats på neonatalavdelning. Materialet analyserades utifrån en kvalitativ innehållsanalys. Resultat: Resultatet presenteras utifrån tre kategorier: Omvälvande föräldraroll, Samvård på familjerum, Personalens stöd och bemötande ökar tryggheten. Enligt resultatet upplevdes samvården på familjerum som en stor förmån där föräldrarollen och anknytningen till barnet stärktes. Kompetent personal, ett gott bemötande, tydlig kommunikation och praktiskt stöd under vårdtiden är enligt föräldrarna viktiga faktorer för att känna trygghet och kunna ta hand om sitt barn självständigt. Slutsats: Tydlig kommunikation och information mellan sjuksköterskor och föräldrar skapar goda förutsättningar för trygghet i föräldrarollen, därför behöver kommunikation belysas ytterligare på neonatalavdelningar och i fortsatta specialistutbildningar för sjuksköterskor inom neonatalverksamhet.

Abstract This study describes skin-to-skin contact, initial breastfeeding, rooming-in, and exclusive breastfeeding in accordance with the Baby-Friendly Hospital Initiative (BFHI) program. Furthermore, it addresses the connection of these factors in Finnish maternity hospitals and gathers information about the daily work of maternity ward staff, which is useful to develop ways to increase exclusive breastfeeding of infants and to plan the introduction of BFHI. The study uses a cross-sectional design that includes questionnaires. Random data came from mothers (n=111), midwives (n=272), and maternity ward staff (f=1554) in maternity hospitals during the spring of 2014. The questionnaires include background questions, questions concerning the implementation of skin-to-skin contact, initial breastfeeding, rooming-in, exclusive breastfeeding according to the BFHI, and open-ended questions about implementation barriers. The analysis used statistical methods to interpret the data and content specifications to explain the answers to open questions. In Finland, successful skin-to-skin contact, initial breastfeeding, and rooming-in results in multiparas and vaginally births women. After vaginally births, exclusive breastfeeding increases when skin-to-skin contact, initial breastfeeding, and rooming-in starts at an early stage. Rooming-in does not take place for many different reasons. Maternity staff state that 72% implement exclusive breastfeeding, and mothers state that 55% exclusively breastfeed. Primiparous mothers and those who underwent cesarean are the populations that least use exclusive breastfeeding mostly due to infant medical issues and to non-medical reasons. The results of the study bring to light that practices with skin-to-skin contact, initial breastfeeding, and rooming-in in Finnish maternity units are similar to BFHI steps. Exclusive breastfeeding during hospitalization, as well as implementation barriers, should receive special attention. Furthermore, maternity staff should have a clearer medical understanding. / Tiivistelmä Tutkimuksen tarkoituksena oli kuvata äitien ja hoitohenkilökunnan näkökulmista ihokontaktin, ensi-imetyksen, vierihoidon ja täysimetyksen toteutumista Vauvamyönteisyysohjelman mukaisesti ja niihin yhteydessä olevia tekijöitä Suomen synnytyssairaaloissa. Tavoitteena oli tuottaa synnytysosastojen henkilökunnan päivittäiseen hoitotyöhön tietoa, jota voidaan hyödyntää kehitettäessä menetelmiä vastasyntyneiden täysimetyksen lisäämiseen ja Vauvamyönteisyysohjelman käyttöönoton suunnitteluun. Tutkimus oli poikkileikkaustutkimus, joka toteutettiin kyselytutkimuksena. Aineisto kerättiin satunnaisesti valituissa synnytyssairaaloissa äideiltä (n=111), synnytyssalikätilöiltä (n=272) ja vuodeosastojen hoitajilta (f=1554, f=hoitoraporttien/kyselylomakkeiden määrä) keväällä 2014. Kyselylomakkeessa oli taustatietokysymysten lisäksi ihokontaktin, ensi-imetyksen, vierihoidon ja täysimetyksen toteutumisesta Vauvamyönteisyysohjelman mukaisesti mittaavia kysymyksiä sekä avoimia kysymyksiä niiden toteutumista estävistä tekijöistä. Aineisto analysoitiin tilastollisin menetelmin ja avoimet kysymykset sisällön erittelyllä. Ihokontakti, ensi-imetys ja vierihoito toteutuivat Suomessa hyvin alateitse synnyttäneillä uudelleensynnyttäjillä. Täysimetys lisääntyi ihokontaktin ja ensi-imetyksen alkaessa varhain ja vierihoidon toteutuessa. Vierihoidon toteutumista estivät useat eri syyt. Täysimetys toteutui Suomessa hoitajien arvioimana 72 %:lla ja äitien arvioimana 55 %:lla. Se toteutui vähiten ensisynnyttäjillä ja keisarileikatuilla ja estyi enimmäkseen lääketieteellisistä syistä. Tutkimus osoittaa, että Suomen synnytyssairaaloiden hoitokäytännöt ihokontaktin, ensi-imetyksen ja vierihoidon toteutumisessa eivät poikkea suuresti Vauvamyönteisyysohjelman suosituksista. Täysimetys sairaalassa vaatii lisätarkastelua ja sen osalta sairaaloissa tulee kiinnittää huomiota lisäruoan antamisen syihin ja selkiyttää hoitohenkilökunnalle sen antamisen lääketieteellisiä syitä.