<p>Den 1 Juli 2005 startade Siri projektet vars syfte och mål är att hjälpa missbrukare som deltar i Substitutionsbehandling att återvinna och skapa ett liv utan ersättningsmedicin och på så sätt skapa förutsättningar för att förbättra den enskildes möjligheter för en framtida anställning. Projektet består av två delar, dels en utbildningsdel där deltagaren får inventera sig själv för att upptäcka sina styrkor och svagheter och dels en del med praktik på olika arbetsplatser.</p><p>SIRI är en förkortning och står för Samhälle, Individ, Resurs, Insats.</p><p>Projektet hade vid starten 22 deltagare, 8 kvinnor och 14 män, och av dessa intervjuades 2 deltagare av varje kön samt den projektansvarige. Intervjuerna tolkades genom en innehållsanalys och resultatet kom att visa att deltagarna tyckte att Siriprojektet i och för sig fyllde en viktig funktion för dem men också att det påminde mycket om 12 stegsbehandling vilket ju alla deltagarna har erfarenheter av att misslyckas med.</p>

Den 1 Juli 2005 startade Siri projektet vars syfte och mål är att hjälpa missbrukare som deltar i Substitutionsbehandling att återvinna och skapa ett liv utan ersättningsmedicin och på så sätt skapa förutsättningar för att förbättra den enskildes möjligheter för en framtida anställning. Projektet består av två delar, dels en utbildningsdel där deltagaren får inventera sig själv för att upptäcka sina styrkor och svagheter och dels en del med praktik på olika arbetsplatser. SIRI är en förkortning och står för Samhälle, Individ, Resurs, Insats. Projektet hade vid starten 22 deltagare, 8 kvinnor och 14 män, och av dessa intervjuades 2 deltagare av varje kön samt den projektansvarige. Intervjuerna tolkades genom en innehållsanalys och resultatet kom att visa att deltagarna tyckte att Siriprojektet i och för sig fyllde en viktig funktion för dem men också att det påminde mycket om 12 stegsbehandling vilket ju alla deltagarna har erfarenheter av att misslyckas med.

ABSTRACT In this study, five people were interviewed who are involved in a drug-assisted program for opiate addiction, also called substitution program. The meaning of substitution is that these clients' drug addiction is replaced with substitute preparations, either methadone or Subutex in an orderly manner. The clients of the researcher decided to study the substitution program have all been a heavy opiate addiction for years. Their participation in the replacement program is more than two years, and those who have been around the longest have been in the program for six years, so long as the substitution program has existed in Visby.This is a qualitative study in which interviews are conducted face to face with each individual client, and the interview was unstructured in the sense that no specific issues made in advance. The interviews have been themed, and the researcher has gone through various areas of life around the respondent. The researcher was paid partly from a salutogenic perspective, and selected KASAM-theory, but also Goldberg's conspiracy theory and Ex-processes. The aim has been to try to find out which social factors play in a person's life because he or she should be able to be of abuse. It can, for example be about networking, work/employment, housing or health. The result shows that one's family, home and health are among the main reasons for their enforcement to be addiction free. But this would not be met if they had not received their replacement therapy.

Läkemedelsassisterad rehabilitering vid opioidberoende, förkortat till LARO, innebär att personer som är beroende av opioider blir behandlade med läkemedel för att minska suget efter andra opioider. Socialtjänsten, LARO-programmet samt polisen har alla en roll i denna typ av behandling. Socialtjänsten hjälper patienten att ansöka. Socialtjänstrepresentanter, personalgruppen från LARO-programmet samt enhetschefer träffas i en så kallad beslutskonferens, där de beslutar om den ansökande patienten ska få börja på programmet eller inte. I början av behandlingen kontrolleras patienten hårdare, kontrollen blir mindre ju längre patienten har varit i behandlingen och om patienten har följt behandlingens regler. Polisen hjälper till att kontrollera samt meddela LARO-personalen om patienter påträffas med andra droger. Patienter väljer programmet främst för att de anser att de är klara med droger, att de har förlorat vårdnaden om sina barn eller att de har träffat en ny partner. Några fördelar med programmet ansågs vara att patienterna får en chans till ett liv utan kriminalitet. De får en chans att få jobb, få en fast bostad och laga trasiga relationer. Några nackdelar ansågs vara bland annat svårigheten att prata om eventuella återfall med personalen på grund av rädslan för att bli utskriven. Även stigmatiseringen och den eviga missbrukarrollen ansågs vara en nackdel.

Studiens syftar till att belysa yrkesverksammas tankar och erfarenheter gentemot substitutionsbehandling utifrån ett etiskt perspektiv. Den metodologiska utgångspunkten i studien är hermeneutiken, kvalitativ metod med semistrukturerade intervjuer. Sex stycken yrkesverksamma på LARO mottagningar intervjuades runt om i Sverige. De teoretiska utgångspunkterna i studien är konsekvensetiken och rättvisa begreppet och resultatet har analyserats utifrån dessa teorier. De viktigaste slutsatserna är att substitutionsbehandling är mer än bara läkemedel då det enbart är en del av det stora hela. Substitutionsbehandling gynnar såväl individerna i behandling som samhället genom att kriminaliteten minskar samt att hälsan förbättras för individer med ett opioidberoende. En annan slutsats är att revideringen av socialstyrelsens riktlinjer har visat sig att ge en god effekt i praktiken.

Syftet med den kvantitativa studien var att undersöka om det finns skillnader mellan kvinnor och män i substitutionsbehandling vid opiatberoende, när det gäller relationer till barn, närstående samt socialt nätverk. Sett ur ett behandlingspedagogiskt perspektiv har substitutionsbehandling fått ett allt större intresse genom Missbruksutredningens (SOU 2011:6) förslag om en ökning och tillgänglighet till denna behandlingsform. Resultatet visar på både skillnader och likheter mellan könen. De största skillnaderna återfanns beträffande relationer till barn. Slutsatsen är att det är troligt att relationer till barn, närstående och socialt nätverk förbättras av pågående substitutionsbehandling. I detta sammanhang är det viktigt med de stödjande samtal som ges på bland annat beroendemottagningarna, eftersom många personer med missbruks- och beroende-problematik saknar detta stöd i övrigt. Det behövs fortsatt forskning och utveckling när det gäller stödinsatser och samverkan för att hjälpa och stötta utsatta individer i till exempel sitt föräldraskap, och möjliggöra ett återinträde i familjen och samhället.

Substitutionsbehandling är en vårdform som rekommenderas av Socialstyrelsen för personer med ett långvarigt opiatberoende. Syftet med denna studie var att undersöka hur samverkan kring klienterna fungerade, samt vilka stödinsatser som kunde bli aktuella utifrån klinternas behov. Då substitutionsbehandling anses vara kontroversiellt, fanns även ett intresse av att undersöka de professionellas upplevelser av vårdformen. Studien bygger på kvalitativa intervjuer med yrkesverksamma (n=8) som i sina olika yrkesroller hade kontakt med klienterna. Resultatet analyserades utifrån systemteori, stämplingsteori och empowerment. Studiens huvudresultat visade att det förekom mycket samverkan kring klienterna och att det fanns flera stödinsatser tillgängliga för den enskilde. Inställningen till substitutionsbehandling var till övervägande del positiv och de främsta argumenten för vårdformen uppgavs vara de personliga vinsterna för klienterna. Slutsatsen är att det krävs mer än mediciner för att upprätthålla drogfrihet och klienternas sociala nätverk kan vara avgörande för en lyckad behandlingsprocess. Studiens resultat kan därmed bidra med kunskap om substitutionsbehandling.

Syftet med denna kandidatuppsats har varit att beskriva och analysera yrkesverksammas erfarenheter av positiva och negativa aspekter kopplade till substitutionsbehandling samt hur de arbetar för att förebygga dessa. Ytterligare ett syfte har varit att identifiera individuella och samhälleliga hinder som yrkesverksamma upplever i sin yrkesutövning. Vår studie bygger på sex kvalitativa semistrukturerade och lågstandardiserade intervjuer med tre socialsekreterare och tre sjuksköterskor verksamma på mottagningar för substitutionsbehandling där hermeneutik använts som metodologisk utgångspunkt. För att förstå vårt resultat har analysen gjorts utifrån Webers idealtyper för socialt handlande och normativ etik. Vårt resultat visar att samtliga respondenter har liknande syn på vilka positiva följder som tycks komma ur substitutionsbehandling samt på vilka sätt man främjar framgångsrika behandlingsresultat. Återkommande positiva följder som uppmärksammats tycks bland annat vara att patienter i LARO ges ökade möjligheter till en god livskvalitet samt att kriminalitet, prostitution och somatiska sjukdomstillstånd minskar. Det tycks även finnas en samlad helhetsbild av vilka risker som starkt kopplas till substitutionsbehandling och avser läckage, sidomissbruk samt begränsade alternativa vårdinsatser när substitutionsbehandling inte fungerar. Flertalet andra risker har uppmärksammats som tycks ha tillkommit utifrån en numera lättillgänglig behandlingsmetod där våra respondenter menat att utformningen av denna bidrar till att upprätthålla beroende mer än att bryta det. För att förebygga risker och främja behandling har läkemedlens egenskaper anpassats för att minska intresse för läckage och missbrukspotential samtidigt som att respondenter uppmanar och ibland kräver sysselsättning i drogfria miljöer för att komma vidare i behandlingen. Resultatet visar dessutom att det finns individuella och samhälleliga svårigheter och problem i de yrkesverksammas arbete med substitutionsbehandling. Detta sträcker sig från känslomässiga svårigheter om att inte kunna ge en tillräcklig hjälp, att göra egna kliniska bedömningar av patientens aktuella mående till svårigheter kring samarbete mellan diverse vårdgivare. Sammanfattningsvis ser de yrkesverksamma generellt att substitutionsbehandling kan rädda liv men att allvarliga risker föreligger när det gäller hantering av starka och potenta läkemedel. Därför bör försiktighetsåtgärder vidtas när individer ska bli mål för substitutionsbehandling.

Bakgrund: Opioider är det övergripande begreppet för substanser med affinitet för opioidreceptorer som framkallar morfinliknande effekter bland annat sedering, smärtlindring, muskelavslappning och eufori. Samtliga opioider har beroendeframkallande effekter som står för en global missbruksproblematik. Utveckling av ett opioidberoende associeras med tre neurobiologiska förändringar; positiv påverkan av drogen i form av eufori, negativ påverkan i form av abstinens och slutligen cravings vilket skapar ett starkt begär av drogen. Vid upprepade intag av opioider uppstår en störning i den fysiologiska balansen som skapats av hjärnan belöningssystem och antibelöningssystem vilket resulterar i ett opioidberoende. Vid diagnosticering används ICD-10 och DSM-V och behandlingen består av farmakologisk substitutionsbehandling med buprenorfin och metadon i samband med psykologisk- och psykosocial behandling. Buprenorfin är en partiell opioidagonist och metadon är en opioidagonist som båda verkar genom att reducera cravings och abstinenssymptom. Substitutionsbehandling med metadon medför risk för överdosering, andningsdepression och läckage till gatumissbruk. I jämförelse medför buprenorfin lägre risk för andningsdepression och potentiellt beroende. Syfte: I denna litteraturstudie var syftet att utvärdera och jämföra kliniska effekten och säkerheten av buprenorfin respektive metadon som substitutionsbehandling vid diagnosticerat opioidberoende. Metod: Föreliggande litteraturstudie baserades på fem kliniska prövningar erhållna från databasen PubMed med sökorden ”opioid dependence”, ”buprenorphine” och ”methadone”. Retention, sidomissbruk och biverkningar utvärderades för samtliga fem kliniska prövningar. Resultat: Erhållna resultat påvisade att samtliga läkemedel effektivt reducerade förekomst av sidomissbruk av opioider. I högre doser sågs respektive läkemedel öka sannolikheten att erhålla minst 12 opioidnegativa urinprover i följd. Både läkemedlen lyckades bevara patienterna i behandlingen, dock sågs metadon bevara patienterna mer effektivt. Fler fall av avgiftning förekom vid behandling med buprenorfin. I övrigt tolererades läkemedlen bra och inga allvarliga biverkningar uppstod. Slutsats: Samtliga läkemedel minskade sidomissbruk av opioider effektivt, lyckades bevara patienterna i behandlingen och tolererades bra. Med avseende på att buprenorfin har bättre säkerhetsprofil än metadon bör buprenorfin ges som förstahandspreparat vid substitutionsbehandling av opioidberoende. Initialt bör dosering av buprenorfin titreras och följas upp noggrant via bedömningar av patientens kliniska status, då detta ses vara av stor vikt för retention till behandling. Eventuellt byte till metadon bör möjliggöras för patienter som ej lyckats stabiliseras av buprenorfin. Beskriven behandlingsmetodik stämmer överens med nuvarande riktlinjer. Flest avgiftningar skedde i behandlingsgruppen med buprenorfin detta beror sannolikt på otillräcklig dos av buprenorfin. Det krävs fler framtida studier för att säkerställa samband mellan dosering och retention, sidomissbruk och biverkningar samt dra generella slutsatser. / Background: Opioids are the general term for substances with affinity for opioid receptors that produce morphine-like effects including sedation, pain relief, muscle relaxation and euphoria. All opioids have addictive effects that account for a global substance abuse problem. Development of opioid dependence is associated with three neurobiological changes; positive effects of the drug such as euphoria, negative effects such as abstinence and cravings which cause a continuously drug intake. With continuously intake of opioids, an imbalance occurs in the physiological balance created by the brain reward system and anti-reward system, which results in opioid dependence. At diagnosis, ICD-10 and DSM-V are used and the treatment consists of pharmacological substitution treatment with buprenorphine or methadone combined with psychological and psychosocial treatment. Buprenorphine is a partial opioid agonist and methadone is an opioid agonist, and both reduce cravings and withdrawal symptoms. Substitution treatment with methadone includes risk of overdose, respiratory depression and leakage to illegal drug sales. In comparison, buprenorphine includes a lower risk of respiratory depression and developing drug dependence.  Aim: In this literature study, the aim was to evaluate and compare the clinical efficacy and safety of buprenorphine and methadone as maintenance treatment for diagnosed opioid dependence.  Method: The present study was based on five clinical trials obtained from the PubMed database with the keywords “opioid dependence”, “buprenorphine” and “methadone”. Retention, substance use and adverse effects were evaluated for all five clinical trials. Results: The results showed that all drugs effectively decreased substance use. Patients receiving higher doses of methadone or buprenorphine were more likely to obtain at least 12 consecutive opioid negative urine samples than patients receiving lower doses. Both drugs effectively retained patients in treatment, however, methadone was seen to retain patients more effectively. Several cases of detoxification occurred during treatment with buprenorphine. Otherwise, the drugs were well tolerated and no serious adverse effects occurred.  Conclusion: All drugs effectively decreased opioid use, managed to retain patients in treatment and were well tolerated. Due to the fact that buprenorphine has a better safety profile than methadone, buprenorphine should be given as a first-line drug in the substitution treatment of opioid dependence. Initially, the dosage of buprenorphine should be adjusted according to the patient’s clinical status, as this is considered important for retention to treatment. Transition to methadone should be possible for patients who have not been successfully stabilized by buprenorphine. This treatment strategy is in accordance with current used guidelines. Most detoxification cases occurred in the buprenorphine treatment group probably due to insufficient dosing of buprenorphine. Further studies are needed to evaluate the relationship between dosage and retention, substance use and adverse effects.

Denna uppsats ingår i en utvärdering som görs av den vårdvalsreform som år 2014 infördes för personer med läkemedelsassisterad rehabilitering för opioidberoende (LARO). Syftet med uppsatsen var att undersöka hur samverkan mellan socialtjänsten och LARO-mottagningarna i Malmö skedde före införandet av vårdval LARO och hur den sker nu, efter införandet. Vi undersökte även vad införandet har inneburit för klienter och för berörd personal inom socialtjänsten. Vi har använt en kvalitativ ansats där vi genomförde semistrukturerade intervjuer med personal inom socialtjänsten.Resultaten tyder på att samverkan överlag fungerar bra mellan socialtjänsten och LARO-mottagningar, samt att denna samverkan med tiden ökat i omfattning. Om ökningen har att göra med vårdval LARO eller om det har med den mer allmänna utvecklingslinjen att göra är dock svårt att säga. Det framkommer även att införandet av vårdvalet medfört en ökad tillgänglighet och valfrihet för klienterna, vilket både har inneburit för- och nackdelar. Fördelarna anses dock överväga, ur socialtjänstens perspektiv. En annan viktig del som görs tydlig i denna uppsats resultat är att det delade huvudmannaskap som råder för missbruks- och beroendevården i Sverige kan innebära svårigheter. Detta bland annat i form av oklarheter i ansvarsfördelning, vilket i sin tur kan leda till att klienter faller mellan stolarna. Av intervjuerna framkommer en önskan om att LARO-mottagningarna bör ha helhetsansvar för personer med LARO. / This essay is part of an evaluation by the health care choice reform which introduced in 2014 for persons with opioid substitution treatment (OST). The aim of this study was to examine the collaboration between social service and opioid substitution treatment reception and how that collaboration was arranged before the introducing of the health care choice and how it is now after the introduction. We also examined what the introduction meant for clients and for the relevant staff in the social services. The study was conducted using a qualitative approach in terms of semi-structured interviews with social workers.The results indicate that the collaboration generally works well between the social services and opioid substitution treatment receptions, and that this collaboration has increased with time. If the increase must do with the health care choice or simple only the fact that there has been a general development in time is difficult to say. The results also reveals that the introduction of the health care choice resulted in increased availability and different options for clients, which both has brought advantages and disadvantages. The advantages, however, are considered greater than the disadvantages, from social service perspective. Another important aspect that is made clear in this essay results is that the shared principal responsibility prevailing for substance abuse and addiction care in Sweden can lead to difficulties. This is partly in the form of ambiguities in the division of responsibilities, which in turn may lead to that clients fall between the cracks. The interviews indicated the desire that opioid substitution treatment reception should have the overall responsibility for persons with substitutions treatment.