This study is about the child’s perspective when it comes to work with financial assistance. The purpose of the study was partly to describe how social workers regard the child’s perspective in their work with financial assistance and partly to look into whether they impose a child’s perspective in their practical work. To fulfill this purpose the authors used a quantitative method and sent out a web based survey to all the social workers actively working with financial assistance in Stockholm town. This study is based on the results of 93 replies. The results show that the social workers believe to a great extent that they have an understanding for the child’s perspective. They also claim to practice the child’s perspective to a relatively great extent. The social workers are less inclined to acknowledge the principle of children’s right to make themselves heard. According to the Convention on the Rights of Children as well as Swedish law children have the right, when it comes to matters that involve them, to express their opinion and have it taken into consideration, with regards to their age and maturity, but in the financial assistance procedure that right is not being met

The aim of this study was to get a greater comprehension of social welfare secretaries’ notion of "good parenting" and furthermore how this is expressed in evaluations of investigations regarding care of children. The empirics in this qualitative study were collected with the help of a vignette containing relevant questions. Moreover interview questions were answered at seven occasions. The interviewees were social welfare secretaries that worked with evaluations of care of children. The theoretical approach in the study was Yeheskel Hasenfelds theory on human service organizations along with grassroots bureaucracy that Roine Johansson’s translated and interpreted based on Michael Lipsky’s theory on street-level- bureaucracy. The result showed that good parenting according to social welfare secretaries is based on moral values that are reflected in society. In regards to how social welfare secretaries manage their room for action it is done differently in the context of freedom and limitations of the work involved.

2023 genomförde SVT en granskning av hem för vård eller boende, HVB-hem.Granskningen visade att verksamheterna idag måste prioritera ungdomarnas integritetoch självbestämmande före deras säkerhet, detta utifrån IVO:s nya tolkning avlagstiftningen. Både HVB-personal och IVO uttrycker dock enligt SVT att dagensregelverk inte är tillräckligt för att skydda eller vårda placerade ungdomar. Utifrånmediabevakning och tillika tidigare forskning väcktes frågan om personalen verkligenhar tillräckliga möjligheter att utföra sitt yrkesuppdrag i förhållande till lagstiftningen.Syftet med studien är sålunda att undersöka HVB-personalens upplevelse av sitthandlingsutrymme gällande att skydda och begränsa placerade ungdomar, samt hurlagstiftning och eventuella andra faktorer kan påverka detta. Studien genomfördes medsemistrukturerade intervjuer med fem HVB-personal. Intervjuerna har sedan tematiserasoch analyserats. Resultatet visade att rollen som ställföreträdande förälder kunde beskrivapersonalens arbete, men att intervjupersonerna upplevde att de inte fullt ut kunde utövaden på grund av begränsningar i lagstiftningen. Det framkom också att en godklientrelation gav personalen större mandat hos ungdomarna vid begränsande beslut.Slutligen sågs också att dagens ökade problematik på HVB:n härrörs från IVO:somtolkning av lagen, där samtycke, integritet och självbestämmanderätt prioriteras överungdomarnas behov av skydd. Samtliga intervjupersoner beskrev situationer därungdomar idag tillåts försätta sig själva i fara, men där personal inte tillåts agera trots sittskyddsuppdrag. Slutsatsen blev att intervjupersonerna förhöll sig accepterande inför sittbegränsade handlingsutrymme, då ett ökat handlingsutrymme i att skydda och begränsaockså skulle kunna öka risken för maktmissbruk. Det fanns heller inte utrymme iverksamheten för att ge den mängd kärlek som behövs för att ge ungdomarna rätt stöd.

Hemmasittare är ett relativt nytt fenomen som innefattar barn och ungdomar som isolerar sig i hemmet och av olika anledningar inte förmår att gå i skolan. Att vara frånvarande i grundskolan under en längre period kan orsaka konsekvenser för individen. Syftet med studien är att få en förståelse för den tvärprofessionella samverkan mellan skola, barn- och ungdomspsykiatrin och socialtjänsten i arbetet med hemmasittare. Detta genom att beskriva och analysera de yrkesprofessionellas erfarenheter av handlingsutrymme inom ramen för samverkan. Detta är en kvalitativ studie där det empiriska materialet bygger på sju semistrukturerade intervjuer med yrkesprofessionella som kommer i kontakt med hemmasittare. Resultaten visar att de yrkesprofessionellas handlingsutrymme utmanar den tvärprofessionella samverkan. Faktorer som begränsar samverkan är handlingsutrymmets flexibilitet, tidsram, sekretess och otydlig ansvarsfördelning. Resultaten visar även att hemmasittare är ett nytt fenomen som leder till att det ännu inte finns en evidensbaserad metod på hur problematiken ska hanteras vilket är en begränsning. I följd med detta krävs en god kommunikation mellan aktörerna vilket även den visar sig vara bristfällig. Detta leder slutligen till långa väntetider och begränsade anpassade insatser som drabbar dagens hemmasittare. / Homesitters is a relatively new phenomenon that includes children and young people who isolate themselves at home and for various reasons are unable to go to school. The aim of the study is to gain an understanding of the cross-professional cooperation between school, children’s psychiatry, and social services in the work with homesitters. This by describing and analyzing the professionals' experiences of room for action within the framework of cooperation. This is a qualitative study where the empirical material is based on seven semi-structured interviews. The results show that the professionals' room for action challenges the collaboration between the operations. Factors that limit cooperation are the flexibility of the room for action, time frame, confidentiality, and unclear division of responsibilities. The result shows limitations with the fact that homesitters are a new phenomenon which leads to that there is not, yet any worked out template for homesitters to handle. Communication between the actors is required, which the results show today is deficient. Finally, it leads to today's homesitters suffering from long waiting times and limited customized interventions.

The main purpose of this study is to investigate how individuals engaged in social work with socially vulnerable women in Bali perceive their room for action. Our participants' clients are widows, divorced women, unmarried women, or women with children born out of wedlock. In our thesis, we refer to these women as jandas. In an environment influenced by cultural and patriarchal norms, we explore in this essay how they perceive their professional roles in terms of roomfor action, challenges, motivational drivers, and approaches to promoting empowerment. Our aim is to enrich the understanding of the diverse spectrum within which our participants operate. This inquiry aims to uncover the motivating factors influencing our interview subjects, to discern the hurdles they encounter concerning agency in the context of Bali, and to illuminate their strategies for facilitating empowerment. Employing a qualitative methodology, the research has been conducted through semi-structured interviews involving six seasoned respondents with extensive experience in the field of social work in Bali. Drawing upon prior scholarship concerning Bali's cultural and historical milieu, coupled with theoretical frameworks of socio-legal paradigms and empowerment, we have meticulously analyzed the collected data. The findings from the study reveal that religious and spiritual awakenings significantly underpin the dedication of our participants. Furthermore, it emerges that informal norms rooted in religious customs and patriarchal traditions often wield more influence than formal legal statutes, thereby intricately complicating the landscape of social work. Additionally, the study underscores the prominence of varied approaches to empowerment, which our respondents identify as the most effective means of providing support in the Bali context.

That the child perspective is something that is to be considered when making decision that affect the child is stipulated in the Social Services Act (2001:453). Since the United NationsConvention on the Rights of the Child (SFS 2018:1197) became law, the rights of the child have gained even more strength. However, research shows that children’s rights to participation when making such decisions are not always fulfilled, because the child is not viewed as an active actor. With this as a starting point the study’s purpose was formedwhich is to explore possibilities and limitations in social workers’ undertaking of considering the child perspective in their work with financial aid with a focus on the social workers’ perception of their room of action. Nine social workers within financial aid from five different municipalities were interviewed with a semi structured interview method. A thematic analysis was conducted on the collected material and three main themes were identified: “To consider the child perspective”, “Grant increased financial aid” and “The adult’s role in the child perspective”. The results showed both possibilities and limitations between the social workers’ undertaking of considering the child perspective, and that the social workers’ perception of their room of action affects the undertaking of the child perspective. / Att barnperspektivet ska beaktas vid beslut som berör barn fastställs i Socialtjänstlagen (SFS 2001:453). Sedan Lag om Förenta nationernas konvention om barnets rättigheter (SFS 2018:1197) blev lag 2020 har barnets rättigheter stärkts ytterligare. Dock visar forskning att barns rätt till delaktighet inte säkerställs, då barn inte ses som aktiva aktörer. Med detta som utgångspunkt skapades studiens syfte som är att undersökasocialsekreterarnas upplevelse av möjligheter och utmaningar i arbetet med barnperspektivet inom ekonomiskt bistånd utifrån deras upplevelse av handlingsutrymmet. Nio socialsekreterare inom ekonomiskt bistånd från fem olika kommuner intervjuades med hjälp av en semistrukturerad intervjumetod. En tematisk analys genomfördes av det insamlade materialet och tre huvudteman urskildes: ”Att handlägga barnperspektiv”, ”Bevilja utökat bistånd till barn” samt ”Den vuxnes roll i barnperspektivet”. Resultatet visade att det finns både utmaningar och möjligheter i socialsekreterarnas arbete med barnperspektivet och att socialsekreterarnas upplevelse av sitt handlingsutrymme påverkar arbetet med barnperspektivet.

The purpose of this study was to investigate how the social workers work with the best interests of the child has changed since the incorporation of the Convention on the Rights of the Child(CRC) in 2020. It was also to see how their work with the child's right to participation, and how the social workersroom for action has been affected by the incorporation of the CRC. To answer the questions of the study, we chose a qualitative method. The collected data came from interviews with social workers who work in different areas and in different parts of Sweden. As a theoretical frame of reference, we used the concept of room for action and Lipsky´s theory of grassroots bureaucrats. The results showed that the more the respondents worked with children, the smaller the difference and the less they worked with children, the bigger the difference.Something that has changed since the CRC became law is that there has been greater clarity around the best interests of the child. Something that the study shows is how lack of resources has affected the work with the best interests of the child. The reason why those who work with children did not experience any difference in their work before and after the CRC became law is to some extent due to the social workers working method, the childs need in center (BBIC). / Syftet med denna studie var att undersöka hur socionomernas arbete med barnets bästa förändrats sedan inkorporeringen av barnkonventionen 2020. Syftet var också att undersöka hur socionomerna arbetade med barnets rätt till delaktighet, samt hur socionomernas handlingsutrymme påverkades av inkorporeringen av barnkonventionen. Som teoretisk referensram använde vi oss av begreppet handlingsutrymme samt Lipskys teori om gräsrotsbyråkrater. För att besvara studiens frågeställningar valde vi att använda oss av en kvalitativ metod. Empirin samlades in genom intervjuer med sju socionomer som arbetade inom olika områden inom socialtjänsten och i olika delar av Sverige. Resultatet visade att i de verksamheter respondenterna arbetade direkt med barn blev skillnaden i arbetet mindre medande som arbetade i verksamheter som inte vände sig direkt mot barn märkte större skillnad. En av skillnaderna respondenterna såg sedan inkorporeringen var att det blivit tydligare vad som är barnets bästa. Något som under studiens gång tydligt framkom var hur resursbrister påverkade arbetet med barnets bästa. Anledningen till att de som arbetar med barn inte upplevde någon markant skillnad i arbetet före och efter inkorporeringen av barnkonventionen som lag beror till viss del på arbetsmodellen Barns behov i centrum (BBIC).

Syftet med studien är att genom en kvalitativ undersökning öka kunskapen om socionomkonsulters erfarenheter och upplevelser av sitt arbete med barnavårdsutredningar inom socialtjänsten. Empirin baseras på socionomkonsulters egna erfarenheter och upplevelser av sin roll och påverkan på barnavårdsutredningar inom socialtjänsten. Datainsamlingen har skett via tio semistrukturerade intervjuer av socionomkonsulter verksamma med barnavårdsutredningar inom Barn och unga. Tidigare forskning har till stor del gjorts utifrån chefer och ordinaries socialsekreterares perspektiv. Den forskning jag funnit intressant och relevant för syftet med min studie är bland annat den som genomförts av Mattsson (2019), Järkestig-Berggren m.fl. (2021) och Högström 2022. Enligt Järkestig m.fl. är det anmärkningsvärt att den ökade användningen av socionomkonsulter inom barnavårdsutredningar inte diskuterats utifrån ett klientens perspektiv. Högströms studie visar att cheferna inom socialtjänsten anser att konsulter inom barnavården riskerar arbetskvaliteten på flera punkter men att de även är nödvändiga för verksamhetens överlevnad. De teoretiska ramverk som använts för att analysera empirin är gräsrotsbyråkrater som bygger på Lipsky (2010) Street-level bureaucracy. Gällande forskning om privatiseringen inom socialt arbete har jag till största del avgränsat till den forskning som berör socionomkonsulters roll i barnavårdsutredningar inom socialtjänsten i Sverige. Genom respondenternas utsagor ville jag få fram förståelse och öka kunskapen hur de ser på sitt handlingsutrymme i det dagliga arbete som socionomkonsult och hur anställningsformen socionomkonsult eventuellt skiljer sig åt från att vara ordinarie socialsekreterare inom kommunen. Resultatet visar att valet att bli konsult ofta är sprunget ur ett missnöje med socialtjänsten som arbetsgivare och ur en längtan efter ökad flexibel med sin tid. Gemensamt för alla respondenterna som deltar i forskningen är en önskan om att använda sin arbetstid till socialt arbete i form av barnavårdsutredningar och de barn och familjer som berörs, inte till administration, APT (arbetsplatsträff) och planeringsmöten. Lönen förs fram som en bonus av jobbet men endast en respondent anger det som huvudanledning till övergången till konsultrollen. Resultaten visar att socionomkonsulter handlingsutrymme innebär möjligheter och begränsningar och ser olika ut beroende på kommun. Socionomkonsulter i studien uppger att det är ett djupgående problem att behovet av deras tjänster i socialtjänsten är så stort. Deras gemensamma övertygelse är att det behövs en grundläggande, långsiktig förändring i socialtjänsten för att bygga upp personalgruppen och ta vara på kompetensen. / The purpose of the study is to, through a qualitative study, increase knowledge about social work consultants experiences when working with childcare investigations within the Swedish social services. The study is based on the social work consultants experiences, knowledge and impact on working with childcare investigations. Data collection has taken place through ten semi-structured interviews. All consultants had experiences both working as social work consultants and as regular full-time employees. Previous research has largely been done from the perspective of social work managers and full-time employees within Swedish Social Services Units. The research I have found that was interesting and relevant for the purpose of my study was carried out by Mattsson (2019), Järkestig-Berggren et al. (2021) and Högström (2022). According to Järkestig et al. it is remarkable that the increased use of consultant social in childcare investigations has not been discussed from a clients perspective. Högström's study shows that managers in social services believe that consultants in childcare risk the quality of work on several points, but that they are also necessary for the survival of the organization. The theoretical framework I used to analyze the results is “Grassroots bureaucracy” based on Lipsky (2010). Street-level bureaucracy. Regarding research on the privatization of social work, I have for the most part limited it to the research that concerns consultants in childcare investigations within the social services in Sweden. Through the respondents story, I wanted to understand and increase knowledge of how the consultants see their space of action in their daily work and how it may differ from regular full time employment. And also, how the work differs between municipalities. The results show that the choice to become a consultant often arrives from dissatisfaction with social services as an employer and from a desire to be more flexible with their time. Common to all respondents participating in the research is the desire to use their working time for social work directed to children and families affected, not for administration, planning and internal meetings. The salary is presented as a bonus of the job, but only one respondent states it as the main reason for the transition to the consultant role. The results show that a social work consultant has room for action that involves opportunities but also limitations, it is different depending on the municipality they are working for. Consultants in the study state that it is a profound problem that the need for their services in social services is so great. Their common belief is that a fundamental, long-term change is needed to build up the staff group and take care of the competence.

Studiens syfte var att undersöka om och i så fall hur, socialsekreterarnas handlingsutrymme i familjehemsprocessen påverkar inkluderingen av de biologiska barnen i familjehemmen. Barns bästa är ett centralt begrepp i familjehemsvården, men det inkluderar inte de biologiska barnens bästa utan fokuserar på de placerade barnens bästa.  Genom en kvalitativ metod som metodval har vi med hjälp av semistrukturerade intervjuer genomfört nio intervjuer med barn-och familjehemssekreterare. Urvalsgruppen arbetar inom och på uppdrag av tre olika kommuner inom familjehemsvården. Tidigare forskning om de biologiska barnen i familjehem är ytterst begränsad. Forskning om familjehemsvården som utgår från ett barnperspektiv har fokuserat på de placerade barnen, inte de biologiska barnen i familjehemmen. Forskning om familjehem har främst haft ett vuxenperspektiv och utgått i från föräldrarnas upplevelser av uppdraget. De biologiska barnen i familjehem ses som en helhet med familjen och inte som subjektiva aktörer.  Socialsekreterarnas handlingsutrymme inom familjehemsprocessen bidrar till skillnader för de biologiska barnen i hur mycket och under vilka delar av familjehemprocessen de inkluderas.  Studiens resultat visar på att det finns behov av att göra de biologiska barnen mer inkluderade i familjehemsprocessen och lyssna på deras upplevelser av familjehemsvården. Det finns behov av mer forskning om och med de biologiska barnen i familjehem som utgår i från deras perspektiv. / This essay focuses on the lack of inclusion of biological children in the foster care process, based on the discretion of social workers. The study aims to investigate whether and how the discretion of social workers in the foster care process affects the inclusion of biological children. While the best interest of the child is a central concept in foster care, it does not encompass the best interest of biological children but rather focuses on the best interest of the placed children.  Title: "Part of a Whole". A qualitative study on how social workers include the biological children in various stage of the foster care process.  Using a qualitative approach, nine semi-structured interviews were conducted with child and family welfare social workers. The sample group works within and on behalf of three different municipalities involved in foster care. Previous research on biological children in foster care is extremely limited. Research on foster care from a child's perspective has focused on placed children rather than biological children in foster care. Research on foster care has primarily taken an adult perspective and relied on parents' experiences of the assignment. Biological children in foster care are seen as part of the family as a whole and not as subjective actors.  The discretion of social workers in the foster care process contributes to differences for biological children in how much and during which parts of the foster care process they are included.  The results of the study indicate the need to include biological children more in the foster care process and to listen to their experiences of foster care. There is a need for more research about and involving biological children in foster care that is based on their perspective as children.

This is a qualitative study inquiring ”What does it entail to be a sex worker in Sweden today?” Four female sex workers were interviewed in semi-structured interviews. Using methods for reflexive analysis, interpreting the interviews and their context theoretically through notions of Competence and Stigma, the results of this study shows that sex workers may be both competent agents and stigmatized. This informs the understanding of sex work, stigma and how learning, subjective room for action and social agency can be aggravated or hindered by stigma. The results are viewed in the context of Swedish legislation against sex purchase in relation to previous research which shows that said legislation is problematic. This study recommends; further studies on varieties of competence, room for action and social agency among sex workers; further studies on how sex workers subjective room for action is affected by the Swedish law against sex purchase; further studies on how the Swedish law against sex purchase affect sex workers prospects for learning; studies on how stigma and discrimination against people in socially vulnerable and/or excluded groups affect individual learning; as well as updated estimations on the prevalence of male, female and transgender sex workers in Sweden. It is also suggested that Sweden could look to other countries for constructive ideas on how to reform sex purchase laws. In this context, New Zealand and Germany are mentioned specifically.