Socialtjänsten har ett särskilt ansvar för att barn har förutsättningar att växa upp under trygga förhållanden. Socialtjänstens individ- och familjeomsorg har över tid blivit alltmer specialiserad med motivering att höja kompetensen. Om organisationsform kan kopplas till kvalitet specifikt i barnavårdsutredningar är i liten utsträckning forskat om. Syftet med denna studie har därför varit att undersöka om det utifrån organisationsform kan finnas kvalitetsskillnader i barnavårdsutredningar avseende tillämpning av barnperspektiv samt handläggning utifrån lagar och föreskrifter. Fyra kommuner med olika organisationsmodeller representeras; personbunden specialisering, problembaserad specialisering, integrerad samt multispecialiserad organisationsmodell. Utifrån dokumentanalys har fem utredningar i varje kommun granskats. Databearbetning utifrån innehållsanalys utmynnade i tre teman; barnets delaktighet, behovsbedömning samt dokumentation och struktur. Resultaten uppvisar ett grundläggande barnperspektiv i utredningarna men konkret tillämpning av barnperspektiv skiljer sig åt. Den integrerade organisationsmodellen är den vars utredningar i störst utsträckning tillvaratagit och tillmätt barnets åsikter betydelse. Störst brister i tillämpning av barnperspektiv uppvisar den personbundna samt multispecialiserade organisationen där barnet inte varit delaktig i beslut om insatser som rör denne. Dessa utredningar är även de som bedöms ha störst brister i tillämpning av regelverk som syftar till att stärka barnets rättigheter. De slutsatser som kan dras utifrån de utredningar som granskats är att det finns kvalitetsskillnader, men eftersom bakomliggande faktorer inte undersökts går det inte att avgöra huruvida dessa skillnader kan härledas specifikt till organisationsform. Eftersom flera faktorer kan spela in och påverka kvalitet är organisationsform inom IFO ingen garanti för god kvalitet i barnavårdsutredningar.

<p><em>Syftet med denna studie är att kritiskt-vetenskapligt granska teori och tillämpning rörande den av Socialstyrelsen förespråkade påstådda utredningsmetoden BBIC (Barns Behov I Centrum). Syftet är även att kritiskt granska och jämföra tio LVU- utredningar från 2005 med nio LVU utredningar från 2007 inlämnade till en Länsrätt i Mellansverige för att se om det skett någon förbättring avseende utredningsmetodik i och med BBIC’s införande den 1 september 2006. Detta är den första studien som granskat den bakomliggande forskningen. Det kan konstateras att BBIC inte har någon vetenskaplig förankring. Granskningen av utredningarna i denna studie tyder på att det inte skett någon förbättring av barnavårdsutredningarnas saklighet från 2005 till 2007. Båda grupperna av utredningar måste bedömas som genomgående undermåliga ur saklighetssynpunkt.</em></p>

Syftet med denna studie är att kritiskt-vetenskapligt granska teori och tillämpning rörande den av Socialstyrelsen förespråkade påstådda utredningsmetoden BBIC (Barns Behov I Centrum). Syftet är även att kritiskt granska och jämföra tio LVU- utredningar från 2005 med nio LVU utredningar från 2007 inlämnade till en Länsrätt i Mellansverige för att se om det skett någon förbättring avseende utredningsmetodik i och med BBIC’s införande den 1 september 2006. Detta är den första studien som granskat den bakomliggande forskningen. Det kan konstateras att BBIC inte har någon vetenskaplig förankring. Granskningen av utredningarna i denna studie tyder på att det inte skett någon förbättring av barnavårdsutredningarnas saklighet från 2005 till 2007. Båda grupperna av utredningar måste bedömas som genomgående undermåliga ur saklighetssynpunkt.

Bakgrund: Det utredningsverktyg som idag används vid barnavårdsutredningar är verktyget Barns behov i centrum (BBIC), ett verktyg som är anpassat till att stötta nätverk som finns i barnets närhet, vanligtvis familjen, som socialt system runt barnet. För ensamkommande barn däremot, lyser dessa sociala nätverk med sin frånvaro. Ensamkommande barn till Sverige är en idag ökande grupp av människor i samhället vilket har skapat ett behov av väl anpassade verktyg i utredningsarbetet för att identifiera, strukturera, och utreda insatser för dessa grupper, inom ramen för det sociala arbetet. Syfte: Studiens syfte är att undersöka socialsekreterares erfarenheter av det sociala utredningarbetet av ensamkommande barn till Sverige. Metod: För att uppnå studiens syfte har nio semi-strukturerade intervjuer med socialsekreterare i Mellansverige genomförts och analyserats med en hermeneutisk deduktiv tolkningsmetod. Resultat: Resultatet visar på svårigheter i det praktiska sociala arbetet kring ensamkommande barn enligt socialsekreterares erfarenheter. Svårigheter beskrevs som att (i) utredningsverktygen inte var anpassade till uppgiften, (ii) att det fanns bristande riktlinjer kring arbetets utförande, (iii) att det kunde finnas en misstro från barnens sida gentemot myndigheter, (iv) att utreda inom den lagstadgade tidsramen, samt (v) att det kunde finnas bristande resurser för arbetets genomförande. Socialsekreterarna hade även erfarenhet av stå ensamma i att finna lösningar på dessa brister. Erfarenheterna analyseras utifrån Bronfenbrenners utvecklingsekologiska modell. Slutsatser: Utformningen av BBIC-verktyget kan möjligtvis skapa svårigheter i socialsekreterares utredningsarbete av ensamkommande barn, då ensamkommande barn kan ha en annan utvecklingsekologi än vad BBIC förutsätter. Implikationer för det sociala arbetet: En anpassning av BBIC-verktyget efter de särskilda omständigheter och behov som gäller för ensamkommande barn i Sverige kan vara till fördel för framtida socialt arbete. Vidare forskning bör göras inom området utredningsarbetet av barn som lever i en utvecklingsekologi skild från den BBIC förutsätter.

<p>Syftet med denna studie var att undersöka hur organisationen av utredningsarbetet i barn- och ungdomsgrupperna påverkar den upplevda arbetsbelastningen i kommunerna De kommuner som ingick i studien är Ekerö, Solna, Sundbyberg samt Sigtuna. Studiens frågeställningar var: Hur organiserar socialsekreterarna sitt dagliga arbete med barnavårdsutredningar? Vad upplevs som hinder och vad upplevs som tillgångar i den befintliga organisationen? Vilka förutsättningar är centrala för att arbetet med barnavårdsutredningar ska fungera bra? Som metod användes tidsgeografisk dagbok som analyserades kvantitativt samt fokusgruppsintervjuer som analyserades kvalitativt. Studiens resultat visade att arbetet med barnavårdsutredningar organiseras olika i kommunernas arbetsgrupper. Arbetsgruppen där ledningen lägger ett större ansvar på arbetsgruppen att själv åtgärda och hantera de begränsningar som finns hade en mer tidspressad och splittrad arbetsdag än de grupper där ledningen tar ett större ansvar. Samband hittades även mellan ostrukturerade arbetsdagar, antal chefsled och en kort sammanhängande skrivtid.</p>

<p>Studien grundar sig på en aktgranskning av fem barnavårdsutredningar och visar på stora brister i barnpespektiv och utredningsmetodik. Fokus för studien är barnperspektiv, i meningen barnets röst, barnets mening och vilja.</p>

Studien grundar sig på en aktgranskning av fem barnavårdsutredningar och visar på stora brister i barnpespektiv och utredningsmetodik. Fokus för studien är barnperspektiv, i meningen barnets röst, barnets mening och vilja.

Syftet med denna studie var att undersöka hur organisationen av utredningsarbetet i barn- och ungdomsgrupperna påverkar den upplevda arbetsbelastningen i kommunerna De kommuner som ingick i studien är Ekerö, Solna, Sundbyberg samt Sigtuna. Studiens frågeställningar var: Hur organiserar socialsekreterarna sitt dagliga arbete med barnavårdsutredningar? Vad upplevs som hinder och vad upplevs som tillgångar i den befintliga organisationen? Vilka förutsättningar är centrala för att arbetet med barnavårdsutredningar ska fungera bra? Som metod användes tidsgeografisk dagbok som analyserades kvantitativt samt fokusgruppsintervjuer som analyserades kvalitativt. Studiens resultat visade att arbetet med barnavårdsutredningar organiseras olika i kommunernas arbetsgrupper. Arbetsgruppen där ledningen lägger ett större ansvar på arbetsgruppen att själv åtgärda och hantera de begränsningar som finns hade en mer tidspressad och splittrad arbetsdag än de grupper där ledningen tar ett större ansvar. Samband hittades även mellan ostrukturerade arbetsdagar, antal chefsled och en kort sammanhängande skrivtid.

Syftet med vår studie är att undersöka socialtjänstens förutsättningar att samtala med barn inom ramen för barnavårdsutredningar. Studiens utgångspunkt är att undersöka socialsekreterares upplevelser av de potentiella effekter som den lagändring som trädde ikraft den första augusti 2010 kan ha medfört i det praktiska barnavårdsutredande arbetet. Genom lagändringen som stadgas i 11 kap. 10 § socialtjänstlagen har socialtjänsten givits befogenhet att samtala med barn utan vårdnadshavares samtycke. Syftet med lagändringen beskrivs utifrån dess förarbeten vara att stärka barnperspektivet, barnets perspektiv och principen om barnets bästa. Lagändringen kan även betraktas som ett steg i Sveriges vilja att stärka FN:s barnkonvention i svensk lagstiftning. Dock benämner förarbetena potentiella problemområden vid lagändringens praktiserande vilka i studien har delats in i lojalitetskonflikten, rättssäkerheten samt socialsekreterarens tillämpning och tolkning av lagändringen. För att främja förståelsen för den aktuella lagändringen behandlar studien hur barnets möjligheter att komma till tals uttrycks utifrån såväl en tillbakablick som gällande rätt i socialtjänstlagen och föräldrabalken. Dessa relateras till barnkonventionens artikel tre, fem och tolv. För att besvara studiens syfte har intervjuer genomförts med yrkesverksamma socialsekreterare. Empirin har analyserats utifrån en rättssociologisk ansats samt barnperspektivet. Vår studie visar att informanterna beskådar lagändringen som positiv utifrån en teoretisk synvinkel. Däremot uppstår svårigheter vid dess tillämpning som i hög grad överensstämmer med de problemområden som lagändringens förarbeten vidrör. Viljan att genom lagändringen stärka barnperspektivet kan riskera att försätta barnet i en förvärrad situation. Därmed är det av yttersta vikt att socialsekreteraren praktiserar lagändringen med varsamhet och omsorgsfulla överväganden. Med tanke på att lagändringen medför en ökad utmaning för den enskilde socialsekretaren ser vi ett behov av att utarbeta riktlinjer för lagändringens tillämpning. Dessa riktlinjer skulle syfta till att tydliggöra i vilka ärenden lagändringen kan tillämpas samt i vilken utsträckning vårdnadshavaren har rätt att informeras om att ett samtal med barnet kommer att hållas.

Det övergripande syftet med denna uppsats har varit att belysa normer och värderingar i socialtjänstens arbete med barn, detta genom att problematisera olika föreställningar om barns behov och föräldraskap samt utredarens roll i barnavårdsutredningar. Jag ställde mig frågan, hur ser egentligen barnavårdsutredningar ut i sken av rådande samhällsmoral och socialpolitik? Vilka föreställningar om barns behov, föräldraskap och inte minst utredarens roll bygger egentligen utredningarna på? Jag kan konstatera att det finns en speciell utredningskultur. Vidare har jag funnit att barnets behov avgörs av föräldraförmåga men även att föräldraförmåga bedöms utifrån barnets behov. Jag har också identifierat utredare som omedvetet eller medvetet framstår som neutrala. Neutral eller inte har utredaren ändå störst makt att påverka en barnavårdsutredning. Vid genomförandet av studien har jag använt mig av diskursanalys som metod. I studien ingår 14 st barnavårdsutredningar som alla avslutats de senaste två åren och lett till åtgärd enligt SoL eller LVU. Jag har använt mig av kritisk social teori, genusteori och empowerment för att analysera resultatet. Samtliga teorier liksom den diskursteoretiska metoden har ett maktperspektiv såväl som ett generellt kritiskt perspektiv och utgår alla från förutsättningen att människan är en social konstruktion snarare än ett biologiskt och förutbestämt väsen.